Varför känns mitt framfall värre när jag har ägglossning? Varför läcker jag mer under ägglossning? När jag tränar känns min bäckenbotten mer svajig under ägglossning – varför? Alla dessa erfarenheter och frågor ska jag försöka ge en kommentar idag.
Jag kan inte säga att jag ska ge ett svar
För så här är det: Jag kommer ge ett resonemang utifrån min erfarenhet och utifrån forskning. Grejen är att forskningen om ägglossning och bäckenbottensymtom specifikt är väldigt sparsam, alltså har jag fått hoppa några steg och läsa forskning om hur ägglossning påverkar andra områden i kroppen. Framförallt har jag då hämtat inspiration från forskning på idrottskvinnor. Jag tror att resonemanget är logiskt överförbart, men ändå. Det finns ett stort glapp, och det är ändå ett gap mellan idrottsaktiva kvinnors knän och kvinnor med bäckenbottendysfunktions symtom under ägglossning. Ni kommer förstå när ni läser.
Stödjevävnad
Främre korsbandsskador drabbar I högre utsträckning kvinnor och flickor än män och pojkar, vilket gör att man länge misstänkt en hormonell delorsak. Man har undersökt relationen mellan östrogen, progesteron och relaxin i förhållande till dessa skador och svajigheten i främre korsbanden. Östrogen och progesteron ligger som lägst under mensen. Östrogen ligger som högst runt ägglossning och progesteron har sin höjdpunkt efter ägglossning och innan mens. Speciellt östrogen verkar kunna ha ett samband mellan stödjevävnads laxitet. Laxitet betyder ungefär ”slapphet”. På grund av denna ökade slapphet verkar det alltså finnas en statistisk ökad risk att drabbas av en främre korsbandsskada under tiden strax innan och under ägglossning. Hormonella preventivmedel som tar bort ägglossning kan minska risken.
(Det är ändå viktigt i sammanhanget att korsbandsskador inte är något som sker liksom oprovocerat, utan det krävs ofta en kombination av rörelser mer inåtrotation, framåtglidning och ett rotationsvåld som sätter extrem press på det främre korsbandet. Man föreställer sig att ökad slapphet i korsbandet ger utrymme till ökad rörelse och ökar risken för skada.)
Neuromuskulära kopplingar
En annan hypotes om varför förekomsten av korsbandsskador skiljer sig åt mellan män och kvinnor har att göra med hur de neuromuskulära kopplingarna påverkas av hormonella ändringar. Man har i vissa studier observerat kvinnor som fått hoppa på olika standardiserade sätt och sett att landningsmekaniken skiljer sig åt mellan perioderna i menscykeln. I andra studier har man inte sett några sådana samband alls, och man verkar oftare landa i att sambandet nog är rent hormonellt och har med vävnadernas stabilitet att göra. Man har sett siffror upp till en tioprocentig förändring av främre korsbandsslapphet under menstruationscykeln
Generell hållning och muskelpåverkan
När det kommer till generell hållning och stabilitet så finns det en definition som lyder “Postural stabilitet är en individs förmåga att hålla tyngdpunkten stabil inom vissa gränser. Gränserna utgörs av den största distansen i någon riktning som kan kroppen kan lutas från tyngdpunkten utan att ramla.” Östrogen påverkar hela kroppens posturala stabilitet genom musklernas spändhetsgrad och stödjevävnadernas stunsighet/slapphet, och under ägglossning är kroppens förmåga att hålla sig stabil och i balans något sämre. Hormonernas påverkan på muskelstelhet är inte lika utforskad, men det verkar som att det i detta finns individuella variationer och dessutom skillnader mellan olika muskler i kroppen. Det är inte alltid möjligt att separera muskler från stödjevävnad. Musklernas stelhet kan påverkas direkt av omkringliggande stödjevävnad, även om det inte blir någon påverkan på muskelfibrerna i sig.
Bäckenbotten ÄR inte det främre korsbandet
Nu fattar ni det möjliga logiska glappet va? En bäckenbotten är inte ett korsband. Och jag kan inte med förvissning påstå att det som händer under ägglossning i främre korsbandet eller för all del mer generaliserat i kroppen faktiskt sker även i bäckenbotten. För det finns ännu inga studier på detta. Men, utifrån min ringa mening, så kan det finnas att sådant samband. Blir det en större stödjevävnads-slapphet/-svajighet och minskad muskulär stelhet i andra ställen i kroppen till följd av hormonella förändringar under ägglossning så har jag svårt att se att bäckenbotten skulle vara undantagen. Bäckenbotten och dess närbelägna stödjevävnader brukar vara snabba på att reagera på andra hormonella förändringar. Och det ett så pass vanligt upplevt fenomen hos patienter jag möter att jag kliniskt inte kan ignorera det. Bäckenbotten skiljer sig också från många andra muskelgrupper genom att vara väldigt invecklat sammankopplad med stödjevävnad, så pass att det inte alltid är möjligt att se vad som är muskel och vad som är stödjevävnad. Även om muskelfibrerna i sig alltså inte skulle påverkas så skulle hela bäckenbotten hypotetiskt ändå kunna bli svajigare till följd av hormonernas påverkan på stödjevävnaden.
Ägglossning och smärta
Kvinnor med låga östrogennivåer kan vara mer benägna att uppleva långvarig smärta och psykologisk stress, medan kvinnor med högre östrogennivåer kan ha en viss skyddande effekt mot kronisk smärta och stress.
Vanligtvis är smärtan som mest intensiv vid plötslig minskning av östrogen, vilket vanligtvis sker ungefär mitt i menstruationscykeln (dagarna 13–15). Dagarna 13 till 15 i en typisk menstruationscykel är vanligtvis mitt under ägglossningen. Inom denna tidsram upplever många en ökad smärtkänslighet. Smärta är inte samma sak som obehag vid framfall, men ibland tror jag att denna känslighet kan spela in också.
Mina gissningsbaserade svar
- Ditt framfall känns värre under ägglossning eftersom själva vävnaderna som utgör framfallet till stor del utgörs av stödjevävnad – som blir svajigare under ägglossning.
- Ditt urinläckage blir värre under ägglossning eftersom svajigheten i vävnaderna som omger urinröret blir större, och du får mindre stabilitet kring detta och därför har svårare att knipa emot.
- Du upplever att bäckenbotten är mer svajig under ägglossning därför att den helt enkelt är det.
Göra något annorlunda?
I den idrottsfokuserade forskningen jag läst så diskuteras det huruvida man faktisk ska ta hänsyn till ägglossningen när det kommer till träning och tävling för idrottande kvinnor. Jag kan tänka att det också går att tänka gällande alla. Upplever du att dina symtom är värre kring ägglossningen – träna lite annorlunda just då. Lägg inte de värsta och tyngsta passen just då helt enkelt.
Referenser
- The Effect of Menstrual Cycle and Contraceptives on ACL Injuries and Laxity: A Systematic Review and Meta-analysis.
- Jump-landing biomechanics and knee-laxity change across the menstrual cycle in women with anterior cruciate ligament reconstruction.
- The influence of ovulation on postural stability (Biodex Balance System) in young female.
- Correlation between Mechanical Properties of the Ankle Muscles and Postural Sway during the Menstrual Cycle.
- Increased Postural Sway and Changes in the Neuromuscular Activities of the Ankle Stabilizing Muscles at Ovulation in Healthy Young Women.
- The difference effect of estrogen on muscle tone of medial and lateral thigh muscle during ovulation.
- The muscle stretch reflex throughout the menstrual cycle.
- The Role of Sex Hormones in Pain-Related Conditions
Jag har själv funderat på samma sak, skönt att jag inte är ensam. Har inte framfall men problem med urinläckage. Började med regelbunden styrketräning för 4 månader sedan, första träningen sedan jag fick barn för snart 3 år sedan.
Och visst tusan är det skillnad från vecka till vecka! Ena veckan går det att göra knäböj med vikter utan problem, nästa vecka går det knappt utan vikt innan det blir en olycka.. Jag kopplar ihop det med var jag är i menscykeln.