
Varför är mitt knip så svagt?
Jag födde för fyra månader sedan och fick en grad 2-bristning som syddes. Har tränat knipet sedan BB, men har väldigt svårt att känna den där ”dragkedjeeffekten” som alla pratar om. Musklerna har blivit märkbart starkare och kan göra ett tydligt lyft. Innan jag födde kunde jag känna rörelse bakifrån och fram, men det gör jag inte idag. Jag har också kvar ett litet urinläckage. Ska jag vara fortsätta träna eller bör jag söka hjälp? – Läsarfråga
Det här är en svår fråga och svaret kan bli allt emellan att ”det här är normalt och det går över” till att ”det här behöver du absolut kolla upp”. Jag tänker att jag ger mina spontana tankar så får det bli upp till dig att själv värdera svaret utifrån hur du själv känner din kropp.
Fyra månader är ingen tid
Fyra månader efter en vaginal förlossning är verkligen kort tid även om det kan kännas som oerhört lång tid. Det finns mycket kvar av kroppsegen återhämtning! Om du dessutom ammar kan en del symtom försvinnanär då så småningom slutar. Exempelvis kan urinröret få en bättre slutningsförmåga när du inte längre har påverkan från amningshormonerna. Otroligt många av mina patienter har en jättekämpig tid i början, men när barnet börjar närma sig året har det mesta löst sig. Du kan alltså tänka att kroppen kämpar med dig, och att tiden i sig kommer lösa mycket.
Urinläckage är inte normalt
Urinläckage är vanligt, men inte normalt. Jag brukar tänka att en kan få förlåta kroppen för lite vad som helst de första två månaderna efter en graviditet, men efter det bör symtomen vara på avklingande. Annars behöver du eventuellt få annan behandling. Eftersom bäckenbotten återhämtar sig i ungefär ett år efter en vaginal förlossning är det kanske lika delar tid och bäckenbottenträning som gör den största effekten. Men om du inte sett någon lindring efter sex månaders regelbunden bäckenbottenträning kan du behöva annan hjälp.
Vet du att du kniper rätt? Hur hårt kniper du? Hur mycket kniper du? Tips finns här: Vanliga fel vid bäckenbottenträning
Urinläckage och svårigheter med främre knip kan höra ihop
När du kniper ska du känna ett tryck runt fingret, främst bakifrån och från sidorna, och ett lyft uppåt och framåt. Det du beskriver tyder på att lyftet finns, men att det främre knipet är svagare. Det är ganska vanligt. Att ha god knipstyrka hjälper till att stänga urinröret, och om bäckenbotten är svag finns en ökad risk för urinläckage. Saken är den att musklerna i bäckenbotten blir otroligt utsträckta vid en vaginal förlossning, och det tar väldigt lång tid för dem att komma tillbaka till full funktion. För alla återhämtar sig inte strukturerna så pass att man blir helt läckagefri även med bra och regelbundet utförd bäckenbottenträning.
Hur förlossningen var och vad som händer i bäckenbotten
När en bebis passerar ut genom vagina blir bäckenbotten utsträckt över 300 %. Ibland kan också en förlossning innebära att både muskler och nerver blir så uttöjda så att återhämtningen tar något längre än ”vanligt”. Detta kan speciellt hända när bebisens huvud liksom stångar mot bäckenbotten under en längre period under en lång krystfas. Ibland spelar bebisens ”bjudning”, alltså hur den ligger och hur den passerar ut, en stor roll för hur mycket bäckenbotten töjs och sträcks. Ibland kan istället en mycket snabb och nästan våldsam förlossning också ge större påverkan på bäckenbotten än en lagom långsam. Det finns alltså många faktorer som kan spela roll i vad som ”är normalt” efter en förlossning.
En andra gradens bristning innebär också att du fått en skada på slemhinna i slidan, hud i mellangården och ut i musklerna i mellangården. Det finns alltid en chans att personen som sydde dig inte fick ihop alla musklerna optimalt. Detta kan vara en förklaring till att besvär inte går över, trots att du låter tiden gå och trots att du kniper på för kung och fosterland.
Tecken på att något inte stämmer
Om du
- kniper på enligt konstens alla regler i minst 3-6 månader
- låter tiden gå för den kroppsegna återhämtningen
- en vacker dag slutar amma.
och ändå har kvar dina besvär ska du definitivt söka hjälp. Då ska du be om en undersökning där de kollar med utltraljud att alla musklerna sitter som de ska.
Kan det vara en levatorskada?
Om det främre knipet är svårt att få till och känslan av att sluta om slidan framifrån saknas kan det också röra sig om en levatorskada. Denna muskelgrupp skadas ibland vid förlossning särskilt om barnet stått djupt och länge i bäckenet eller vid ett mycket snabbt utdrivningsskede. Skadan kan innebära att muskelfästen släpper från blygdbenet vilket gör att vissa delar av muskulaturen inte aktiveras alls. Ett vanligt tecken är att knipet känns snett eller svagt framtill. En sådan skada kan inte tränas bort men andra delar av muskeln kan kompensera om träningen läggs upp rätt. Eftersom alla nyförlösta har svagheter på de ställen där levatorskador också sitter kan man inte tillförlitligt ställa diagnos förrän det gått många månader postpartum.
Varför är mitt knip så svagt?
Fyra månader är knipet svagt för att du är långt ifrån färdigt återhämtad efter den vaginala förlossningen. Att dina muskler blivit märkbart starkare och att det bara finns ett mindre urinläckage så här fyra månader postpartum tolkar jag som att det finns en god prognos för att allt ska kunna bli bra med återhämtning, bäckenbottenträning och tid. Boka en tid hos en bäckenbottenfysioterapeut som kan kontrollera din muskelfunktion och följa upp dina besvär över tid. Misstänker fysioterapeuten muskelskador kan du i ett senare skede remitteras vidare för ytterligare bedömning och behandling.
Referenser
- A Prediction Model for Pelvic Floor Recovery After Vaginal Birth With Risk Factors
- Associated factors of vaginal laxity and female sexual function: a cross-sectional study
- Older maternal age at first delivery as a risk factor for pelvic organ prolapse: what we know
- Pelvic floor dysfunction in postpartum women: A cross-sectional study
- Pelvic floor muscle strength and influencing factors based on vaginal manometry among healthy women at different life stages: A multicentre cross-sectional study
Hej
Om, det inre lyftet hittas och de djupare musklerna kompenserar för grad 2 bristning, kan de yttre musklerna bli starkare i knipet igen om man opererar muskelfästena?
Är det möjligt att återställa muskulaturen i slidväggarna eller kan man bara operera muskler i perineum?
Jag är opererad med en äldre metod, där faschian återställts men inte muskelfästena. Vilken funktion kan jag hoppas blir bättre?
Hej,
Ja, om muskler som har förlorat sina fästen återfästs kan de ofta återfå bättre funktion. Det är ju själva syftet med den typen av rekonstruktiv kirurgi. Hur stor förbättringen blir varierar förstås beroende på skadans omfattning och vilka muskler som är involverade.
När det gäller de muskler som ligger djupare runt vagina handlar det om vilka strukturer som faktiskt är skadade. Muskler som har lossnat från sina fästen kan ibland lagas, medan andra skador inte är kirurgiskt åtkomliga. Det går därför inte att generellt säga att all bäckenbottenmuskulatur kan återställas kirurgiskt.
Om du är opererad med en äldre metod där stödjevävnaden återställts men muskelfästena inte reparerats är det svårt att säga exakt vilka funktioner som kan förbättras. Generellt brukar man dock tänka att stödjevävnad och muskler bidrar med olika delar av funktionen. Stödjevävnaden ger passivt stöd, medan musklerna står för den aktiva knip- och lyftfunktionen.
Jag har skrivit mer om hur olika skador kan ge olika symtom här:
https://bakingbabies.se/2026/04/29/vilka-skador-ger-vilka-symtom/
Hälsningar
Mia
Hej
Kan de yttre musklerna bli starkare i knipet igen om man opererar muskelfästena vid en grad 2-bristning?
Är det möjligt att återställa muskulaturen i slidväggarna och det yttre knipet genom att sy muskelfästena?
Jag är opererad med en äldre metod, där faschian återställts men inte muskelfästena. Vilken funktion kan jag hoppas blir bättre?
Kan jag få permanenta smärtor av korrigerande operation som syr muskelfästena? Jag har tidigare blivit felsydd som lett till adhetsion, tjock slemhinna och skov med muskelspasmer och kramp i kompenserande omkringliggande muskulatur samt muskelsvaghet i piriformis?
Hej,
Ja, om muskler som förlorat sina normala fästen återfästs kan de ofta få bättre förutsättningar att fungera igen. Det är en av anledningarna till att vissa personer upplever förbättrad knipfunktion efter rekonstruktiv kirurgi av en grad 2-bristning.
När det gäller de djupare musklerna runt vagina beror möjligheten till återställande på vilka strukturer som faktiskt är skadade. Vissa muskler och muskelfästen kan repareras kirurgiskt, medan andra skador inte är åtkomliga eller möjliga att laga. Därför varierar resultaten mellan olika individer.
Om du är opererad med en äldre metod där stödjevävnaden återställts men muskelfästena inte reparerats kan det vara svårt att förutsäga exakt vilka funktioner som kan förbättras. Generellt brukar man dock säga att stödjevävnaden främst bidrar med passivt stöd, medan musklerna står för den aktiva knip- och lyftfunktionen.
Alla operationer innebär risker, och smärta är en möjlig komplikation. Samtidigt får de flesta inte permanenta smärttillstånd efter denna typ av kirurgi. Eftersom du beskriver tidigare problem med ärrvävnad, adherenser, muskelspasmer och långvarig smärtproblematik går det inte att uttala sig om just din risk över internet. Det är sådant som behöver vägas in individuellt i samtalet med den opererande gynekologen och din eventuella fysioterapeut.
Hälsningar
Mia
Tack för pepp och information!
Det stämde till 100%…
Jag har med 5-månaders riktad rehabträning, smärtlindring (som nu tappats ner) och samtalsstöd på Meja Kvinnohälsa, i kombination med att jag går på massage varje vecka och har fått stötvågsbehandling på muskelfästen i höften (inte hos Mejas fysioterapeuter utan på annat ställe) samt fått hjälp att med receptbelagda p-piller bli blödnimgsfri fått bra resultat.
Jag har
a) återfått en bättre sömn (som fortfarande är störd men inte på samma nivå som tidigare när jag nästan inte sov någonting).
b) har inte längre intensiva smärtskov i slidan och höften. Även om det efter vissa rörelser eller längre tids inaktivitet blossar upp som stelhet och mildare men ändå krampaktig smärta. Dock intevarjedag och hela tiden.. Ibland får jag till och med känna mig normal och helt glömma bort mina problem.
c) ångesten och oron är kontrollerar och mer sällan förekommande. Och humöret jämmare.
Obs, jag har inte haft sex på ett år och har mentala hinder om min förmåga, känselstörningarna stör njutningen, fortsatt sbah och störd yttre knip förmåga och kristankar om att penetrering skadar hinnor och tänjer ut mig…. Vad är sant och inte?
Jag skäms om den låga sexuella aktiviteten i min parrelation och är ledsen och kämmer mig både själv avtänd men också oönskad. Varken jag eller sambon gör längre några försök till sex. Jag undviker till och med att sova i samma rum.
När vi fortfarande var aktiva försökte jag berätta vad jag gillade samt hade svårt att hitta njutning och inte bara tappa känslan, suget, förmågan och självkänslan med sex, vilket han tog som kritik. Detta var upphov till konflikter. Tillslut slutade jag helt både själv göra närmanden och började avvisa hans genom att aldrig svara på ömhet och närhet. Att vi aldrig har sex har förändrat vår relation. Nu går vi liksom båda och väntar på att den andra tar initiativ och barnlediga nätter slutar ofta med gnabb om någon helt annat ssmt en inre känsla av besvikelse och bortkastad tid.
Jag vet inte varför jag avvisar honom om vi väl kommer lite nära en kort stund. Jag både längtar efter, fasar över och sörjer sexuellt samliv. Jag är så arg på min sambo, men både saknar och älskar honom. Känner mig ensam i det här och oförmögen till förändring eftersom jag har så många blandade ovh snabbt växlande känslor och tankar om oss.
Hej,
Det första jag reagerar på när jag läser din kommentar är faktiskt hur mycket som verkar ha blivit bättre. Du beskriver bättre sömn, mindre smärta, färre smärtskov och mindre ångest. Det betyder inte att du är framme vid målet, men det betyder att du inte står still.
När det gäller din oro kring penetration finns det en sak som jag tycker är viktig att säga tydligt: vanligt, frivilligt och ömsesidigt önskat sex orsakar inte den typ av skador som uppstår vid en förlossning. Du beskriver en rädsla för att penetration ska tänja ut dig, skada hinnor eller förvärra skador. Den rädslan är förståelig när man varit med om mycket, men den stämmer inte med hur kroppen fungerar.
Sedan läser jag också att det inte bara är kroppen som blivit påverkad. Du beskriver sorg, ilska, längtan, rädsla, besvikelse och ensamhet. Det låter som att sex under lång tid varit förknippat med smärta, oro och konflikt, och då är det inte konstigt om kroppen och hjärnan börjar dra i handbromsen när närhet uppstår.
Jag tror därför inte att det är konstigt att du både längtar efter och fasar inför sex. De känslorna kan existera samtidigt.
Det som gör mig hoppfull när jag läser din kommentar är att du beskriver förbättringar på flera områden. Du skriver också att du ibland kan känna dig helt normal och glömma bort problemen en stund. Det brukar vara ett gott tecken.
Kanske får du något med dig från den här (relaterade) artikeln: https://bakingbabies.se/2026/04/23/undvikande-och-uthardande-vid-sexuell-smarta/
Jag önskar dig fortsatt återhämtning, både i kroppen och i relationen.
Hälsningar
Mia