Perinealkroppsrekonstruktion

Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa.

Läsarfråga

Perinealkroppsrekonstruktion

En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.

Det innebär att kanske Bulbospongiousus, Transversus Perineii och möjiigen också Levator Anis ”brygga” i mellangården är trasig. Vid perinealkroppsrekonstruktionen försöker man alltså hitta muskeltåtarna igen och sy ihop dem som de satt innan skadan.

En anledning till operation av detta är symtom, som bland annat kan bestå av tyngdkänsla, urininkontinens, smärta, tarmtömningssvårigehter, minskad känsel vid penetration eller smärta vid penetration, minskad förmåga till orgasm eller luftpruttar.

Rectoceleoperation

Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. En operation av detta går ofta till som en liten ”tummy tuck”, fast för vaginalväggen. Man tightar helt enkelt till väggen! Det finns en viss risk att en sådan operation ger nya och kvarvarande symtom av smärta vid penetration. Dessa besvär är ofta övergående då ärret mognar och mjuknar med tiden. Man pratar ofta om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och håller längre än exempelvis främre framfallsoperationer.

Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.

Efter operationen

Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Det kan vara svårt att både stå, sitta, ligga och gå när du är precis nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker ofta. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig. Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. Du bör inte lyfta tungt, ha penetrerande sex eller anstränga dig tungt fysiskt de första 4-8 veckorna. Du blir ofta sjukskriven ungefär en månad (mer om du har ett tungt arbete). Det opererade området har ca 80 % av sin tidigare hållfasthet efter 12 veckor, och upp emot 100% när det gått ett år. Skynda alltså långsamt med tung belastning.

Kan jag…

Eftersom operationen syftar till att återställa anatomin och funktionen så som det var innan du fick din förlossningsskada är ju tanken att du ska bli tåligare i bäckenbotten efter operationen än innan. Om du kan springa nu så är det rimligt att tänka att du kan återfå minst samma funktion med tiden.

Läs mer här på BakingBabies

Försiktig resten av livet?

Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.

Comments (10)

Kan mellangården vara för kort för att säkert kunna fästa muskeln som är av?

Näe, för det är liksom muskelfästen som ska utgöra själva mellangården. Så är mellangården för kort så kan det ju betyda att musklerna är av. Och att du kan få en längre mellangård om de lagar musklerna under själva huden.

Tack Mia!
Jag måste skriva den där egenremissen nu. Danderyd fick mig att tvivla på att det går att operera utan stor risk för att det inte ska lyckas.

Ja på det du berättat låter det som att det är klokt att få en second opinion!

Jag gjorde en framfallsoperation i höstas för att åtgärda mitt bakre framfall. När jag var inne i min journal nu såg jag att den opererade läkaren gett mig ytterligare en diagnos förutom rectocele som jag inte känner igen – enterocele. Vad är det? Jag hade ett väldigt kraftigt och långsträckt framfall tydligen. Kan tillägga att operationen gick väldigt bra och allt som jag hade problem med innan har lösts. Jag kan tömma tarmen som vanligt, har blivit av med vidhetskänslan, kan använda tampong igen. Ca två månader efter operationen kunde jag börja träna igen.

Enterocele är som ett rectocele typ, fast en våning upp. Det är när tunntarmen tränger ner mellan ändtarmen och slidan, liksom.
Skönt att höra att du blivit så bra!

Aha, där ser man. Tack snälla för svaret! 🙂

Hej!
Nu är det 6månader sen min andra förlossning (KS). Och har tidigare inte upplevt större besvär med toalett besöken förutom att det liksom känts som en lätt tyngdkänsla neråt när avföringen är på gång ner i tarmen. Men tyngdkänslan har kommit framifrån snarare än bakifrån nu har den känslan förvärrats och jag har även fått svårt att tömma tarmen, trots att jag gör allt ”rätt” (pall, krystar ej, bra konsistens, knipövningar, inga tunga lyft m.m). Och nu känner jag även tarmen och avföringen om jag sticker in fingret i slidan vilket kanske innan endast känt som en svag buktning. Jag har en tunn mellangård (hur tunn vet jag inte) och en levatorskada sen tidigare. Så nu undrar jag om jag fått både ett rectocele och ett? Och om jag ska brådska mig iväg till en gyn eller om de bara kommer kunna säga att jag ska vänta i 6 mån tills man kan göra något?
Kan jag bli hjälpt av en sådan där slidring? Jag ska opereras när det gått ett år men jag är orolig att det bara ska bli värre och värre..

Det blir inte värre av något annat än en förlossning, ifall du inte är kroniskt förstoppad eller har kronisk hosta, typ. Prolapsringar kan hjälpa, men bara symtomen – de förändrar inte läget inför en operation eller så.

Jag fick min rektocele operation 9 år efter förlossningen. Jag hamnade hos en vettig läkare som inte tyckte det var ok att leva och acceptera all konsekvenser av mina förlossningsskador (hade bristningsgrad 3). Jag mår så bra nu. Min narkossköterska sade att det är så många som ångrar att de inte sökt hjälp tidigare. Tveka inte att söka hjälp, gå till olika läkare, få olika bedömningar.

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.