Att vara en vårdgivare på nätet?

När jag började blogga och vara en offentlig vårdgivare på nätet var det ganska unikt. Jag tror att det fortfarande är det, på sätt och vis. Alla vårdprofessioner är fostrade att vara personliga, men inte privata. Att en patient har kontakt med en vårdgivare utanför de vanliga vårdkontakterna anses vara något avvikande och nästan fult. Att vara en vårdgivare som känner ett intresse för sina patienter utöver den av arbetsgivaren betalda tiden är också otroligt annorlunda.

Och jag gör tvärt om?

Jag är här, och berättar vitt och brett om hur jag mår, mitt eget underliv och vad jag äter till frukost. Ni vet vad mina barn heter och ni har någon slags uppfattning om min man. Jag får, och har ibland kontakt med både blivande och varande patienter här, på Facebook och på Instagram. Jag tycker heller inte att det är något konstigt.

Men jag har gränser!

Allt som oftast skryter jag i det oändliga över ”min patientkategori” som så väl verkar förstå de outtalade reglerna. Att jag aldrig känner något allvarligt övertramp, trots att jag är ”out there”. Men jag brukar tjäna på att vara väldigt tydlig.

Vårdkontakter är annorlunda

Naturligtvis har jag en lön för det arbete jag utför när jag träffar patienter, men så fort jag lämnar arbetet slutar jag att få någon som helst ersättning för det jag gör. Det innebär att patientarbete är det jag gör på mitt jobb, och min fritid ägnas åt annat. Om du som bloggläsare blir min patient kommer du naturligtvis få fortsätta läsa bloggen, men jag kan inte ta av min fritid för att ge dig mer än det vi kan ta på besöken.

Mejlrådgivning mot ersättning

Jag väljer själv att prioritera att lägga tid på folkbildning och bloggande. Jag svarar också på kommentarer så mycket jag bara kan, och som ni märker besvarar jag allt oftare frågor i inlägg. Men jag har behövt sätta en gräns för mejlrådgivningen. Jag har under flera år haft mejlkonversationer igång med otaliga kvinnor, med lika många olika frågeställningar. Det tar oerhört mycket tid, framförallt att sätta sig in i någon annans problematik och ge vettiga svar och råd.

Att bearbeta och skriva informativa texter är min superkraft, och jag gör det med glädje. Om inte annat är den här bloggen mitt feministiska fotavtryck och mitt sätt att påverka samtiden. Men jag är ingen Florence Nightingale. Jag är en trebarnsmamma som kämpar med vardagen (och ekonomin) precis som många andra. Du betalar inget för att jag lägger min fritid och tankemöda på bloggen, men om du önskar mer av mig i form av personlig rådgivning behöver jag ta ut en avgift.

Jag önskar rimliga förväntningar

Jag skrev här ovan att bearbeta och skriva informativa texter är min superkraft, och så är det. Att vara fysioterapeut är egentligen inte min superkraft. Jag hoppas så innerligt att ni förstår, att bara för att jag syns och hörs, betyder det inte att jag är bäst. Jag har så oändligt många bra – bättre – kollegor där ute. Jag beklagar ofta att vi inom nischen är till antalet få, men vi blir ständigt fler. Och det finns och kommer finnas JÄTTEMÅNGA som är bättre än mig. Jag ser mig som en talesperson, en person som riktar offentlighetens ljus på kvinnohälsa och de stora behov som finns. Jag tror också att jag är en av dem som lockar andra fysioterapeuter till nischen. Och jag räknar kallt med att de kommer gå om mig, bli bättre än mig.

Comments (2)

Heja dig! Jag jobbar själv som barnmorska och tycker att du är så inspirerande! Kvinnovården behöver verkligen en talesperson som dig ❤

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.