Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Att spricka vid förlossning

Att spricka vid förlossning

affection baby birth black and white

Läsarfråga om att spricka vid förlossning

Min fråga handlar därför om just förlossningsskador. Vad är det egentligen som rent fysiskt händer när någon “spricker” vid förlossning? Liksom hur ser dessa sprickor ut, var uppkommer de? Går det att på något sätt undvika förlossningsskador, både den som föder och vad barnmorskor gör för att förhindra detta?

Läsarfråga

Förlossningsskador

Det finns ingen enhetlig definition av begreppet förlossningsskador. Men man brukar omfatta bristningar (=det som heter grad 2-4) och levatorskador. Grad 1 räknas i regel inte som en förlossningsskada då den inte omfattar några muskler utan bara sår i slemhinna. Grad 2-4 som också involverar muskler  är mer regelrätta skador. Även ett klipp kan räknas som en grad 2-bristning. En kvinna kan dock ha en på pappret mindre skada, men en uppfattning om en traumatisk upplevelse.

Det finns också ett stort spann av vad som är normalt att “gå sönder” under förlossning. Närmare 90 % av alla kvinnor får någon slags bristning vid en vaginal förlossning. Men alla bristningar räknas inte som skador.

Mer om de bristningar som graderas 1-4 finns här.

Mer om de skador som kan uppstå i levator ani hittar du här. Dessa ser man ofta inte i vid förlossningen, men de drabbar runt 10-20% av alla vaginalt förlösta kvinnor.

Det finns också skelettskador i bäckenet, svanskoteskador och andra skador. En annan följd av förlossningar som kanske inte är klassiska skador är det som benämns buktande slidväggar och framfall.

Nu eller sen?

Jag tycker också att tidsaspekten är viktig att diskutera. Får du exempelvis en grad 2-bristning har du fått en muskelskada. Men om den blir bra sydd och läker bra får du kanske aldrig några men av den. Då kanske du inte räknar dig som förlossningsskadad. Jag tänker att skillnaden ligger i upplevda symtom efter att den första tidens läkning är överstökad. Och den “första tidens läkning” pågår också i ett år.

Du själv avgör?

Min egen uppfattning är att du själv har rätt att definiera om du är förlossningsskadad eller ej. Det finns förlossningsskador som man missar i vården.  Födande som drabbas av smärtor och funktionsbortfall även på lång sikt, men som på pappret har haft bra förlossningar. Dessa kvinnor brukar inte bli hjälpta av just det konstaterandet i alla fall, att “allt ser så fint ut”.

Här har jag skrivit mer om det: Kan man lita på att allt ser fint ut?

Skademekanismen

Det som fysiskt händer när någon “spricker” vid en förlossning är att själva utgångshålet för bebisen töjs ut så pass att muskler och stödjevävnad runt omkring går sönder. Bäckenbotten sträcks ut runt 300% vid en vaginal förlossning, och det är egentligen ett under att musklerna håller i så stor utsträckning som de gör. Bäckenbottens muskler är liksom de flesta andra muskler två likadana på var sida om kroppens mittlinje. I underlivet är det mellangården som utgör mittlinjen, och oftast är sprickan bak mot denna eller snett ut. Musklerna “sprängs isär” från sitt fäste i mitten. Det här låter väldigt krasst, men det är också en förklaring till att en del inte mår helt toppen i underlivet efter en vaginal förlossning.

Att undvika förlossningsskador

Forskningsmässigt finns det stöd för att varma, våta kompresser under krystskedet kan minska de större bristningarna. Ibland kan klipp minska risken för grad 3 och 4-bristningar, men ett klipp i sig innebär en grad 2-skada. Det finns inget tydligt stöd i vetenskapen för någon annan slags förebyggande åtgärder. Barnmorskor har dock många olika sätt att jobba för att försöka minimera antalet skador, vad gäller handgrepp och ställningar. Vad gäller levatorskador som verkar långa utdrivnings skeden (från det att den födande är 10 cm öppen tills att barnet är ute) vara en riskfaktor. För svanskoteskador verkar ryggliggande ställningar vara en risk. Det totalt största riskfaktorn för förlossningsskador är att vara förstföderska. Övriga riskfaktorer är att barnet är väldigt stort, att barnet kommer ut felvänt, att sugklocka eller tång behöver användas och om den födande är könsstympad.

Läs mer om riskfaktorer för bristning här.

Att själv förebygga förlossningsskador

Att vänta och föda barn är inte helt riskfritt. Det går inte att komma ifrån alla riskfaktorer (typ som att vara förstföderska) och det går heller inte att förutse allt som eventuellt kan hända vid en förlossning. Däremot så kan vi luta oss emot statistiken. I Sverige är det ca 4-6 % av alla födande som får de värre sortens muskelbristningarna vid förlossning. Det innebär att över 90 % inte blir drabbade av sfinkterskada. Men 90 % får någon grad av bristning överhuvudtaget. Jag tror inte att ens den bästa förlossningsvården i världen kan förebygga eller undvika 100 % av alla förlossningsskador, men en stor del av de största skadorna borde kunna vara undvikbara.

Mina  egna tankar om att förebygga förlossningsskador

Jag tror att man i större utsträckning behöver göra en riskkalkyl innan förlossningen för att kunna förebygga många skador. Mammans ålder, bebisens storlek och andra faktorer kan man ta med i beräkningen i förväg i vissa fall. Annars är jag övertygad om att de allra flesta faktiskt gör vad de kan under själva förlossningen. Barnmorskor vill verkligen inte att någon ska få en allvarlig bristning. Men där behöver man också satsa tid och resurser. Barnmorskorna måste få tid att göra sitt jobb. En barnmorska, en födande och så vidare.

Jag VET att det finns folk som tänker annorlunda

Det finns folk som förespråkar bäckenbottenmassage, avslappning och bäckenbottenträning.Det finns folk som förespråkar vissa metoder eller förberedande kurser.  Jag tänker att du eventuellt kan jobba aktivt på att kunna reglera spänningen i din bäckenbotten och i kroppen som helhet. Att inte spänna dig när värkarna kommer, för det brukar bara förstärka smärtupplevelsen. Kommer det kunna påverka utfallet av förlossningen sett till skador? Det är nog ingen som vet, men själva upplevelsen blir ju eventuellt bättre. Jag tänker också att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en förlossning som slutar i en förlossningsskada behöver vara traumatisk. En del förberedelser kan eventuellt optimera upplevelsen, även om det kanske inte alltid går att påverka utfallet.

Att spricka vid förlossning

Det här var ett långt svar och innehåller ändå inte alla aspekter av möjliga svar på frågan. Fundera gärna vidare med mig i kommentarsfältet!

1 kommentar till “Att spricka vid förlossning”

  1. Jag tänker att förlossningskulturen är det som behöver ändras. Inte hålla på med interventioner för att uppfylla 1 cm per timme eller vad det nu är. Och att kontinuerligt stöd minskar risken för skador.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *