Livet som trebarnsförälder – Waldo 10 månader
Waldo
Sommaren är oss nästan förbi och Waldo blir nu 10 månader gammal. För en månad sedan trodde vi att vi skulle haft en bebis som gick vid det här laget, men så är icke fallet. Han älskar att hålla någon i händerna och promenera omkring, men så snart en släpper så sätter hans sig. Ibland står han själv, kortare stunder, men så fort han kommer på att han står utan stöd så går han ner. Prat/språk-mässigt går det sakta framåt. Vi tycker att han säger mama och dada till oss respektive, men det är inte helt konsekvent. Det finns tydligen mycket viktigare saker, så som vatten (som har flertalet benämningar) och ”all done” som han säger när han är klar med maten (”AH-DAN”).
Annars så följer han i mycket de olika faser som han går genom och just nu är det mycket peka på olika kroppsdelar. Peka på öga, mun, näsa, öron, dra i ögonfransar, nypa i bröstvårtor mm. Hans ögon har också öppnas mer till omvärlden och fordon och djur är mycket intressanta.
Wollmar och Wilfred
Vi har kört mycket bil i sommar och det har gått hur bra som helst. Genom hela sommar turnén genom Sverige och turen till Finland har vi läst de tre första Harry Potter-böckerna och lyssnat genom 8 h av ”Krypens drottning” av M G Leonard (del 2 av 3). Pojkarna älskar att åka bil och det har verkligen gått över förväntan. På Öckerö fanns även barnens kusin (min brors dotter) som de lekt med jättemycket och som visat dem hur en tar hand om en bebis.
Pojkarna är ändå mycket måna om sin lillebror men ibland så fastnar de i att vidta försiktighetsåtgärder som är onödiga då Waldo blivit större och de hänger kanske inte alltid med i takten som en bebis utvecklas och växer.
Sömn
Hela sommaren har barnen somnat ungefär 20 och vaknat mellan 6 och 7. Waldo har oftast varit först upp tätt följt av Wilfred, som en undrar om inte han legat vaken i väntar på något slags vakenljud från oss. Precis som hemma har Waldo somnat i spjälsäng men oftast burits över till oss vid första amningen eller när han blivit ledsen. Mia och jag har turats om, vem som går upp på morgonen och vem som fått sova till ca 08:15.
Sista veckan har dock Waldo sovit länge och vi har alla gått upp någon gång mellan 7:30 – 8:00. Känns så där lagom bra tajming nu när skolan snart börjar och allt. Ja ja.
Mat
Waldo forsätter att äta det mesta som vi äter. Det är mest mellanmålen som är särskilt anpassade till honom då hårda äpplen eller sommarglassar inte riktigt är något för honom än. Nu för ca 1 vecka sedan slutade han att nattamma helt. Det var jätteskönt för alla inblandade att det skedde utan vidare kris, utan liksom bara blev så.
Föräldrarna
Mia och jag har njutigt i fulla drag av denna långa sommaren tillsammans. Det har varit mycket fix inför företagsstart och många mail fram och tillbaka till Stockholms läns IT-avdelning. Vi har både fått så mycket tid till sömn, vila och träning som en kan få med tre småbarn. Nu ser vi fram mot en spännande höst, där Mia kickar igång sin verksamhet och jag får vara hemma med Waldo och rådda i hemmet. Det ska bli kul och jag ser verkligen fram emot det närmsta året. Nu blir det att jag kommer att vara föräldraledig i 11 egna månader och Mia i 10, men vi ser det som en så när 50:50 som det kunde bli.
Hur tänker ni med uppdelning av föräldraledighet? Är det viktigt att det är jämt? Är det lätt att komma överens?
Låter som att ni har haft en underbar sommar!
Till frågan (som kan blötas o nötas i det oändliga av vissa bakåtsträvare): jag tycker att det är helt självklart att man som modernt par delar på föräldraledigheten. I sanningens namn inte alls lika mycket för ”kontakten med barnet”, för det tror jag att man kan tillämpa sig ändå. Utan för att föräldrarna ska leva i ett så jämställt förhållande att båda vet bart vantarna ligger, hur man ger en alvedon-supp och hur oerhört tröttande det kan vara att ta hand om ett litet barn (och hem och syskon). En bra grund för att hålla ihop helt enkelt och det måste ju hela familjen må bra av!
Blir så besviken på alla dessa undlåtande män och ursäktande kvinnor som fortfarande, 2019, tycker att det är ”familjens egen sak” att bestämma med tanke på att det i princip uteslutande är kvinnan som förlorar på det ekonomiskt (och inte bara kvinnor som har förmånen att bli förälder utan alla kvinnor i samhället). En intressant iakttagelse jag gjort är att man använder samma argument för att kvinnor kan var lediga som att män inte kan vara lediga: hon tjänar mest/han tjänar mest, hon är egen företagare/han är egen företagare, hon ör bonde/han är bonde osv.