Kom inte och påstå att det är bra

Så här under och efter sommaren kommer ofta sammanfattningar från förlossningsvårds-sommaren från två helt olika planeter. Från den ena planeten proklameras “allt är faktiskt bra och vi har kunnat bibehålla patientsäkerheten” och från den andra planeten kommer barnmorskorna som jobbat hela sommaren, proklamerande “det är kris“. Så länge “allt är bra”-planetens talespersoner lyckas lugna och tysta den stora massan händer inga långsiktiga förbättringar. Deras åsikt om att förlossningsvården inte är i kris står över både barnmorskors och födande och deras anhörigas upplevelse.

Har barnmorskor och födande fel?

Kontentan blir att de som beskriver en kris inom förlossningsvården har fel. Det intressanta är här är ju att både medborgare och professionella är ganska eniga om att patientsäkerheten är hotad i och med den orimliga arbetsbelastning som barnmorskor har. Och politikerna proklamerar “det kan vara värt att komma ihåg att det värsta som hända inte är att föda på ett annat sjukhus än det man valt.”

Jag fattar att vissa försöker få det att framstå som att problemen för födande och barnmorskor förstoras, framförallt i media. Man kan ju hänvisa till statistik om överlevnad, och peka på att vi ju har det så bra.

Men hör här.

Det handlar inte om valfriheten, om ytligheter som gardiner eller finaste fikat. Det handlar om djupt grundande behov: trygghet och närvaro av kompetent personal.

Det handlar inte om ytliga värden

Det handlar ju om yta som att få det finaste förlossningsrummet eller de godaste mackan efteråt. Grejen är ju att vareviga kvinna skulle gladeligen åka långt, till “fel” sjukhus, om hon bara visste att hon var garanterad några grundläggande saker. Att barnet ska överleva är ett grundläggande krav. Det vi också vill bli garanterade är att någon tar emot oss och ger oss en trygg plats att föda på. Att denna någon som tar emot oss är en kompetent barnmorska. Att vi ska få evidensbaserad vård och skydd för skador. På våra egna kroppar. För vår hälsa på kort och lång sikt.

Det värsta och det näst värsta

Det värsta som kan hända är visserligen att komma hem utan frisk bebis, det håller alla med om. Men eftersom vi tar det för givet, så är det näst värsta att vi kommer hem med en skada som kommer ge oss med för livet. En skada som är förebyggbar genom evidensbaserad vård.

Vet ni vad som är rätt illa?

Kvinnosynen. Synen på födande. Att vi inte har adekvata krav och förväntningar. Synen på barnmorskor. Att de inte skulle kunna skilja mellan sina egna upplevelser av arbetspassen och den bild som målas upp i media. Synen på oss som berättar om våra upplevelser och erfarenheter, att vi personligen skulle orsaka andra kvinnor skada genom att spä på en oro.

Sluta omyndigförklara oss, beslutsfattare

• Sluta tro att du själv vet bättre än den stora massan, speciellt om den stora massan jobbar dagligdags med problemet de uttalar sig om.
• Läs på om bäckenbottenskador och om förlossningstrauman.
• Gå en mil i en barnmorskas, mina, Hanna Öhmans, Skitkerstins eller DoulaEmmas skor. Och återkom sedan med hur icke-adekvat gnälliga vi är.
• Lyssna, alltså lyssna på riktigt på vad en gravid kvinna är orolig för. Anta inte att du vet.