Behandling av vulvodyni – vad finns det för behandling, vad funkar, och vad innebär egentligen psykologisk behandling?

Hej, jag heter Linnéa Engman!

Jag är legitimerad psykolog och doktorand i psykologi vid Örebro universitet. Min och mina kollegors forskning handlar om psykologin kring ytlig underlivssmärta, vulvodyni. Mer specifikt handlar min forskning om hur smärtan hänger ihop med, och till och med kan förvärras av, vårat sätt att tänka, känna och bete oss kring smärtan, men också om hur vi kan komma till rätta med smärtan genom psykologiska behandlingsmetoder. Igår skrev min kollega Elin en text om vulvodyni, ytlig underlivssmärta, och vanliga tankefällor som kan hänga ihop med smärtan. Idag bygger jag vidare på Elins text genom att fokusera på behandling av vulvodyni – vad finns det för behandling, vad funkar, och vad innebär egentligen psykologisk behandling?
Vad finns det för behandling att få egentligen?
Att vulvodyni är ett så pass omfattande problem i kombination med att forskningsområdet är relativt ungt gör att en hel del olika saker har testats för att försöka ta reda på vad som möjligen kan hjälpa. Förra året gjorde Socialstyrelsen en kartläggning av vestibulit (det som vulvodyni tidigare kallades) i Sverige där de också sammanställde forskningsläget kring just behandling. Läs den här om du vill veta detaljerna.
Olika behandlingar
Övergripande kan man dela in de olika behandlingar som utvärderats vetenskapligt i medicinska behandlingar (t.ex. smärtstillande, antidepressiva, muskelavslappnande, kirurgi, etc.), fysioterapeutiska behandlingar (t.ex. manuell behandling, TENS, biofeedback, etc.) och psykologiska behandlingar (t.ex. kognitiv beteendeterapi (KBT), mindfulness, acceptance and commitment therapy (ACT), etc.). Det finns alltså en hel del olika behandlingsmetoder som utvärderats vetenskapligt. Problemet är dels att studierna ofta är små och av varierande kvalitet, men kanske främst att behandling inte erbjuds likvärdigt i landet. Det är alltså inte säkert att de behandlingsmetoder som utvärderats är tillgängliga där man bor.
Vad vet vi om det vetenskapliga stödet då?
När man pratar om sammanfattat vetenskapligt stöd, pratar man om ofta om evidensgrad. Man kan säga att evidensgrad handlar om att försöka sammanfatta den forskning som har gjorts på exempelvis en specifik behandling och dess giltighet, relevans och kliniska nytta. På det sättet kan till exempel Socialstyrelsen ge rekommendationer om vilka behandlingar man bör ge i första hand och vilka man kanske överhuvudtaget inte bör ge. Jag vill börja med att igen poängtera att evidensgraden hos de studier där man undersöker behandling för vulvodyni generellt är svag. Mycket på grund av att forskningsområdet är relativt ungt och att studierna därför är relativt små.
Utifrån det man vet i dagsläget har psykologisk behandling i form av KBT, fysioterapeutisk behandling och medicinsk behandling i form av kirurgi (i mycket specifika fall av lokaliserad vulvodyni) högst evidensgrad eller vetenskapligt stöd. Socialstyrelsen rekommenderar psykosocial, fysioterapeutisk och multimodal behandling (kombinerad medicinsk, psykologisk och fysioterapeutisk behandling) som förstahandsval i sin rapport.
Psykologisk behandling?
När det kommer till psykologisk behandling är det som visats vara mest framgångsrikt vid behandling av vulvodyni, kognitiv beteendeterapi (KBT) i olika former. Forskning har visat att det inte verkar spela någon större roll om behandlingen ges individuellt, till ett par eller i ett gruppformat där flera kvinnor träffas tillsammans. Själva formatet av behandlingen verkar alltså inte påverka hur framgångsrik den är, snarare verkar innehållet göra det.
Vad innebär KBT för vulvodyni?
KBT innebär att man arbetar med tankar, känslor och beteenden, i det här fallet med de känslor, tankar och beteenden som hänger ihop med underlivssmärtan. Forskning har nämligen visat att de saker som ofta är konsekvenser av smärtan nämligen kan vara bidragande till att också göra att smärtan stannar kvar eller förvärras. Därför är det övergripande målet med KBT behandling vid vulvodyni att adressera och arbeta med de tankar, känslor och beteenden som hänger ihop med smärtan och på så sätt prova och lära sig nya sätt att hantera smärtan och dess konsekvenser.
Motsatt mot vad man kan föreställa sig att man gör när man går i psykologisk behandling – sitta och prata, kanske hitta anledningar till varför man har ont – är KBT alltså ett väldigt aktivt görande med fokus på att prova nya sätt som fungerar bättre för en.
Vad kan en KBT behandling innehålla?
Den KBT behandling vi forskar på och använder oss av i våra studier försöker adressera och arbeta med de flesta aspekter som vi vet hänger ihop med vulvodyni utifrån forskning. Utöver information om hur vi tänker att saker hänger ihop psykologiskt, innehåller behandlingen bland annat smärtförbud, avslappningsövningar, övningar kring katastroftankar, övningar i att hantera obehag och rädslor, relationella övningar och övningar som handlar om att få ett mer njutningsfullt sexliv. Målet med behandlingen är självklart att minska underlivssmärtan, men lika viktigt är målet att öka den sexuella funktionen och möjligheten till ett önskvärt sexliv.
Vad behövs i forskningen och vården framöver?
Viktigt att avsluta med är att poängtera att framgångsrik behandling inte alltid innebär att bli smärtfri, däremot innebär framgångsrik behandling att minska smärtan och öka den sexuella njutningen. Vi vet en hel del om vilka behandlingar som finns och vilka behandlingar som utvärderats vetenskapligt och därigenom kan anses vara framgångsrika. Det vi behöver framöver i forskningen gällande alla discipliner är dock fler och större studier med bättre metodologi. Först då kan vi ta reda på varför behandling inte verkar funka för alla, för vilka olika behandlingar i sådana fall funkar och på vilket sätt behandling funkar.
Ännu viktigare att poängtera är att vi framöver behöver arbeta för en mer jämlik vård där alla har möjlighet att få fungerande behandling oavsett var de bor. För trots att vi vet en hel del om vilka behandlingar som fungerar och inte, är det inte säkert att det är det man erbjuds när man söker vård i Sverige idag.
Om du vill läsa mer om vår pågående behandlingsstudie i Stockholm gå in på: www.oru.se/CHAMP/venus
Lästips!
- Gårdagens gästinlägg från Elin Ekholm
- Socialstyrelsens rapport om vestibulit
- Johanna Ekdahl – Boken om sex
- Ida Flink & Steven J. Linton – Du, jag och sex
Jag håller absolut inte med om att det skulle vara en lyckad behandling om smärtan kvarstår. Då är behandlingen misslyckad och det krävs andra radikala behandlingar! Såna finns i t ex USA och vi bör inte nöja oss med mindre här.