Lagar och regler: att vara vårdgivare och bloggare

I det här inlägget försöker jag bringa lite klarhet i vilka faktiska lagar och regler det finns kring att vara vårdgivare och bloggare.

För mig legitimerad yrkesperson och bloggare gäller (precis som för alla andra) yttrandefriheten. Det finns oerhört få saker som kan begränsa vad jag får säga eller skriva. Jag kommer gå igenom en massa sådana saker med er idag. Det kan verka komplicerat och snårigt, men grundtanken är egentligen enkel: jag får uttrycka mina tankar, åsikter och känslor fritt.

Lojalitetsplikten

När jag var anställd behövde jag dock förhålla mig till lojalitetsplikten, i och med att den ingick i mitt anställningsavtal. Som anställd får man inte yttra åsikter på ett sätt som kan skada din arbetsgivare. Jag förhöll mig till detta genom att inte skriva om möten eller beslut jag blev arg eller ledsen över. Ibland kritiserar jag vårdpolitik, men aldrig beslut som omfattade min egen arbetsplats. Nu när jag istället jobbar med avtal med Region Stockholm behöver jag mest bara vara en reko person och inte sjabbla till det med marknadsföringen.

Förhållningsregler om bisyssla

Det här med bisysslor var också något som var mycket viktigt när jag var anställd. Det är också en av de stora anledningarna till att jag inte längre ÄR anställd. Reglerna om bisysslor innebär att du inte få göra något som kan likna arbete vid sida av ditt ordinarie arbete, utan att din arbetsgivare vet om det och är okej med det. Är det så här på alla arbetsplatser, eller bara för landstingsanställda? Min arbetsgivare hade rätt att veta vad jag gjorde med bloggen, böckerna, föreläsningar och kunde också teoretiskt sett säga att jag behövde upphöra med det. Bisysslor får inte på något sätt konkurrera eller inverka negativt på ditt vanliga arbete eller konkurrera med detsamma. Min arbetsgivare var alltid ok med att jag hade bloggen, men det var alltid en ganska gedigen lista jag behövde redogöra: ”åh nu ska jag skriva en bok, hålla en kurs, starta ett instagramkonto…”

Sekretessen

Tystnadsplikten innebär att mina patienter under alla omständigheter ska kunna lita på att jag aldrig yppar något om dem eller deras hälsotillstånd för någon. Ett undantag är om jag ska skriva en remiss till en annan vårdgivare eller ber om råd från en kollega. Det innebär att det finns strikta skiljeväggar mellan yrkesliv och bloggliv. Inga inlägg får kunna kopplas till en person eller händelse som skett på mitt jobb. Tystnadsplikten innebär också att jag som vårdgivare aldrig ska utsätta dig för en situation där du behöver förklara för någon annan varför du känner mig. Exempel: Jag möter en patient och en anhörig. Då får inte jag vara den som hälsar först, för patienten kanske inte vill förklara för den anhörige varför hon hälsar på mig. Det här gäller även i kommentarsfält eller andra sociala medier.

Marknadsföringslagen

De allra flesta influencers förhåller sig på något sätt till marknadsföringslagen. Enligt konsumentverket måste det framgå tydligt att marknadsföring i sociala medier är just reklam. Reglerna är samma oavsett om reklamen görs i sociala medier, tv eller tidningar. Marknadsföringslagen är sträng och förbjuder dold marknadsföring. När ett inlägg en blogg är reklam ska detta tydligt framgå för alla som läser inlägget. Detta är ju egentligen rätt självklara saker och inte så svåra att förhålla sig till.  Det här är ju inget nytt och unikt för just vårdgivare, men det är ändå en lag att förhålla sig till.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen innbär en massa olika saker som gäller patienters trygghet. För legitimerade vårdgivare gäller det till exempel att inte ge anvisningar för behandling utan personlig undersökning av individen. Detta förhåller jag mig till genom att försöka påminna så ofta det går att läsare måste förhålla sig lite analytiskt och kritiskt till de generella tips jag skriver här och att inget ersätter en individuell bedömning. Som vårdgivare måste du också verka inom vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär att jag inte kan ha gamla vetenskapligt ouppdaterade inlägg som ligger och skvalpar här på bloggen, utan måste hålla en hög nivå genomgående med så god vetenskapligt nivå jag bara kan.

Det här är i stora drag de regler jag förhåller mig till som vårdgivare och bloggare.

tankar eller funderingar

Jag har som sagt stött och blött de här frågorna med mig själv under många år, och jag ser att det då och då dyker upp nya konton där legitimerade vårdgivare folkbildar på instagram, poddar och bloggar. Jag blir ibland tveksam över deras sätt att röra sig lite med någonslags valfrihet mellan vetenskap/personliga tyckanden. Och vissa har ju uppenbara kunskapsbrister. Där blir min fråga – får man göra ”hur dåliga saker som helst” under sin professionstitel/legitimation? Jag tänker gemene bloggare har inte samma ansvar och tyngd i din titel, men när någon uppger i sin presentation att den är just legitimerad vårdpersonal. Det behöver helt enkelt vara en hög lägstanivå hos en sådan, tänker jag.

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.