Vad får jag ut av bloggandet?

Vad får jag ut av bloggandet? Jag är ingen Florence Nightingale och är ingen självuppoffrande person på det sättet. Det är klart att jag också bloggar för att det är bra för mig!

Vad får jag ut av bloggandet? En hel del!

Jag har förklarat en hel del om hur det är att vara vårdgivare och bloggare i den här inläggsserien. Jag har beskrivit att det är tar mycket tid, inte är helt enkelt utifrån en rad olika regler och lagar samt att vi inte tjänar några direkta pengar på vårt bloggande så länge jag är offentliganställd. Då förstår jag att en hel del undrar varför i hela världen vi fortsätter. Jag ska förklara!

Jag har ett forum för reflektion

När jag skriver är det ett sätt att processa erfarenheter och kunskaper genom ett reflekterande skrivande. Genom att ställa mig själv en massa frågor och tvinga mig att svara på dem, förbättrar jag mitt kliniska resonemang. Jag har tusen gånger bättre svar på frågor jag får från patienter när jag redan skrivit svaret här. Det är lättare att tänka empatiskt och utanför boxen när jag inte måste lägga energi på den teoretiska grunden. Jag är på så sätt ENORMT tacksam för alla er läsare, ni gör det meningsfullt och liksom välmotiverat för mig att kontinuerligt sträva framåt!

patientinformation där svenska motsvarigheter ofta saknas. 

Många kvinnor lever med kvinnohälsarelaterade besvär och vården är generellt urusel på att ge uppdaterad och forskningsbaserad information. Genom bloggen tvingas jag genomarbeta, förtydliga och förenkla medicinsk information till skriven folkbildande information. Jag vill  tro att informationen som finns här blir till hjälp för åtminstone någon vårdgivare och någon patient, varje dag. I och med att vi har tusentals personer som hittar hit genom Google varje dygn, så tänker jag att sannolikheten är rätt stor. Alla människor som skriver vill också bli lästa. Det jag skriver blir läst!

Genom bloggen etablerar jag mig själv som en expert inom området. 

Ett mål med att blogga är att lyfta fram fysioterapeuter som yrkesgrupp, ett annat är att lyfta fram mig själv som en nischad och kunnig yrkesperson. Den nisch jag har inte är så stor och inte så väl känd, men jag är numera ansedd som en expert och blir ofta tillfrågad att agera just expert inom mitt område. Utan bloggen hade jag aldrig haft en plattform att höras eller synas.

Jag är en influencer

Jag är inte bara en yrkesmässig expert, jag är också en person som både genom faktiska jobbuppdrag och genom lobbyverksamhet får vara med och påverka.  Bloggen är en arena för att informera om vilka krav patienter kan ställa och jag får inspirera makthavare och vårdgivare att  förbättra kvinnosjukvården. Utan bloggen hade detta aldrig varit möjligt.

Ni läsare är en del av mitt lärande. Genom frågor ni ställer, berättelser ni delar om vad ni varit med om, funderingar ni har utifrån era erfarenheter, får jag ett fördjupat perspektiv som ibland går djupare än vad patientmötena går. På nätet är det lättare att möta de ofiltrerade historierna om upplevelser kring hälsa, ohälsa och vård. Dessa bär jag med mig, både som vårdgivare och som influencer.

Ni får se bakom kulisserna.  

Jag vill hävda att det kan vara upplysande för patienter att se personen bakom vårdgivaren. Det kan verka fånigt, men jag vill gärna förmedla en förståelse för att vårdgivare också är människor. När någon ringer och bokar om en tid du väntar på länge, kan det vara för att hens barn ligger hemma med kräksjuka. Jag brukar uppmana er läsare att uppmuntra de vårdgivare ni gillar.  Visst, att göra det vi gör är ett jobb, och vi får betalt. Men lönen motsvarar ofta inte alls det engagemang med vilket vi behandlar våra patienter, och våra lönesamtal grundas tyvärr aldrig på något ”nöjd-patient”-index utan på helt andra saker.

Vad får jag ut av bloggandet?

Bloggandet kostar oss tid och ibland pengar. Men det ger mer än vad det kostar. Framförallt är det ni läsare som utgör behållningen. Utan er hade vi inte varit någonting.

Tack för det!