Är det vanligt att stygnen släpper efter förlossningen? Idag frågor och svar om detta!
Hej! Jag fick en grad 2 bristning under min förlossning för några veckor sedan. Jag har haft besvär i bristningen och sökte vård för smärtor och det visade sig att stygnen gått upp. Hur vanligt är det? Kommer det att läka ihop ändå? Kan det bli bra i slutändan? Barnmorskan sa att det inte går att sy ihop det igen men hon har penslat med något medel några gånger för att hjälpa det att läka ihop.
Läsarfråga
Stygn som går upp
Varför går stygn upp? Det finns förenklat uttryckt tre anledningar till att stygn går upp:
- Det finns en infektion som gör att det blir svullet och såret går upp liksom inifrån.
- Det blir för mycket belastning på såret innan det hunnit läka. Sår i mellangården går oftare upp när du rör dig med mycket utrymme mellan benen. (Därför kan man ofta tänka lite om att man ska röra sig som om man hade en smal pennkjol på sig första veckorna.)
- De har tagit bort några stygn för tidigt, och då blir sårstödet för litet – och resten av stygnen kan gå upp av mindre belastning.
Kan man sy igen?
Det här är faktiskt omdiskuterat! Vetenskapliga studier saknas, så vi vet inte riktigt om det går att sy igen bristningar efter förlossning som gått upp inom några veckor sådär. Jag vet att på vissa sjukhus har man testat detta, och tycker att man får goda resultat. På andra sjukhus avvaktar man och låter bristningen självläka, och väljer att operera om när det gått ungefär ett år om individen har kvarvarande problem.
Hur vanligt är det?
Jag vet inte! Någonstans läste jag att 2 % av alla som föder vaginalt och som fått en bristning får infektioner som gör att stygnen går upp. Utöver det tycker jag att jag ofta träffar kvinnor vars stygn har gått upp av mer oklara anledningar. I min värld är dte här inte alls ovanligt, men jag träffar ju i och för sig bara kvinnor som har problem. Alla som har helt oproblematisk återhämtning efter förlossning kommer ju inte till mig.
Kommer det läka bra ändå?
Vi kallar det sekundärläkning, när du fått en bristning som blivit sydd och där stygnen sedan gått upp. Det innebär att såret får läka från botten och uppåt och innebär ofta en försenad läkning totalt sett. Om det bara är slemhinna och hud som gått upp i bristningen brukar det läka väldigt bra ändå. Men om det också vara muskelskador där stygnen gick upp, kommer ofta dessa inte läka ihop riktigt bra. För att återfå muskelfunktionen och ursprungsanatomin behöver du få dessa ihopsydda igen. Det är är ofta väldigt frustrerande, att gå och vänta på omoperationen.
Läs mer om sårläkning på Bäckenbottenutbildning.se
Varför behöver man vänta?
Är det muskelskador som går upp, behöver du få dessa omsydda. Ofta vill man avvakta tills att du har slutat amma om du gör det, för innan dess är slemhinnorna så pass torra att läkningen kan bli dålig av den anledningen.
- Läs mer om östrogenbrist, slemhinnor och amning här.
- Läs mer om sen behandling av förlossningsskador på Bäckenbottenutbildning här.
Pensling av granulom
Sårgranulom
Granulom är en röd lättblödande liten plupp som kan uppstå i sårområdet. Granulom ger ofta upphov till att det ser ut som att såret vätskar, även om allt annat har läkt ihop. De är helt ofarliga men man tar bort dem ifall de ger problem. Ofta penslar banrmorskan bort dem med silveritrat. Det är en problemlösning väldigt lokalt och den behandlingen löser inte dina övriga symtom.
Slutet gott?
Jag har haft patienter med ytliga stygn som gått upp där allt har läkt fint och till belåtenhet. Jag har också haft patienter där stygnen som gått upp också omfattade musklerna. Då resultatet blir oläkta muskelskador behöver man opereras igen. Jag kan utifrån frågan inte veta hur det kommer bli för just dig.
Är det vanligt att stygnen släpper?
Ja, det är ganska vanligt. Om det inte blir bra för dig med tiden ska du vara “en besvärlig patient” och be om ny undersökning och behandling.
Tack för ännu ett viktigt inlägg. Jag hade stygn som släppte efter min omoperation. (Om det även hände första gången eller om det bara glömde några muskler vet jag inte.) Jag har aldrig haft så mycket ångest i hela mitt liv, jag skrek rakt ut. Att försöka få hjälp i sju år och sen när man äntligen lyckats släpper stygnen. Som tur var lyckades jag få komma till gynakuten (men först efter att de på akuten fnyst åt att jag ens var där och jag brutit ihop.) där de var änglar och konstaterade infektion. Det läkte till slut men det var en fasansfull process att gå igenom ovanpå operationssmärtan och allt annat.
Jag måste säga att allt det jag lärt mig under de här åtta åren som förlossningsskadepatient får mig att undra om vaginala förlossningar helt enkelt är ett för stort risktagande för en kvinna, i synnerhet om man är över 30. Jag VET att det finns stora risker med kejsarsnitt men vården verkar vara så otroligt mycket mer kunnig, beforskad och erfaren när det handlar om saker som inte rör kvinnors underliv. Ingen ifrågasätter ett knivsår i magen men en trasig vagina har man liksom ingen kompetens att hantera så då chansar man lite i bästa fall eller skuldbelägger och hånar sin patient och får henne att gå hem igen i värsta fall. Jag vet att du skrivit om det här men hur ska man kunna lita på forskning och experter som ständigt underskattar problemen kvinnor får efter bristningar under vaginala förlossningar.
Jag fick en grad 2, nästan 3, i höstas. Barnmorskan skickade mig till specialist vid (tidig)efterkontroll för att se över stygnen. Väl där ”såg allt bra ut”. På efterkontroll igen gav sig inte barnmorskan utan skickade mig åter till specifik specialist. (Tack Caroline om du läser detta )
Antingen har stygn släppt, eller så syddes jag ihop för lite pga kraftig svullnad. Jag har inga besvär idag, men har heller inte kommit igång med träning eller samliv. Bedömning ska göras längre fram om ev operation.
Vad jag förstått är mellangården alltså väl tunn, och främst är det därför risk för smärta vid samlag. Förstod det slm att det hade kunnat åtgärdas vid första kontrollen, innan allt läkt. Men nu vill man vänta till efter amning.
Men jag har inte förstått om det är muskler eller slemhinna detta avser…
Läste häromdagen om forskning kring nåt liknande här, så som jag förstod det i alla fall. Och att operation ses hjälpa snarare än att knipa typ. Men det gällde kanske mer framfall…?
Vet inte varför jag skeiver detta. Men känner väl att det verkar ligga så nära min situation. Det är speciellt att avvakta eventuella besvär
Kompletterande fråga; om muskler inte gått av under själva förlossningen finns det någon risk att de sen släpper under läkningen (alltså att de är så uttöjda och sköra första tiden att för mkt belastning kan få dem att brista).
Jag funderar mycket på detta som lever med en oupptäckt grad 2 bristning i väntan på op. Jag som mådde så bra första tiden. Gjorde jag något första tiden som slet sönder puboanalis och delar av levatorn från symfysen? Eller fanns skadan där hela tiden men gav sig till känna senare..? (Inte ett stygn vid förlossningen).. Grad 1 med första, då några ytliga stygn. Jag har släppt skuldkänslorna men har fortfarande denna undran i mitt huvud.. Förstår om du inte kan svara och att det är snudd på omöjligt att studera.
Om jag har förstått det rätt är det typ omöjligt att få en levatorskada om det inte finns ett rejält trauma, bara typ ”slitage” räcker absolut inte. Har läst om en man som fått levatorskada men då krävdes typ en bilolycka (eller om det var ridolycka). Så troligen så fanns skadan hela tiden men den maskerades under något annat, ofta är det att man naturligt vilar mer/ammar mer/inte går ut så himla mycket osv osv första tiden. Vanligt att symtomen ger sig till känna först senare när man försöker sig på att vara helt normalt aktiv.
Tack för svar Mia! Kan inte säga att jag fick ligga ner så mycket första tiden direkt. Kolikbebis och helvild 4-åring 🙁 Men jag tänker att maskeringen kan ha vart svullnaden efter förlossningen. Besvären började 6v senare vilket skulle kunna stämma med när denna lagt sig. Bar runt på bebis, gick med vagn en stor del av dagen och sov extremt dåligt första tiden. Inte direkt optimala förutsättningar för läkning.
Ah, ja svullnaden låter rimlig som källa till maskerade symtom. Och ja, otroligt tuffa omständigheter. Kram!
Hej Mia,
Jag opererades för 6 dagar sen och igår släppte ett stygn. Var inne hos opererande läkare som konstaterade att ett stygn gått upp som höll ihop huden längt fram. Nu är det en liten glipa som enligt henne kommer läka av sig själv så hon ville inte sätta ett nytt stygn där. Hur lång tid tar det innan denna glipa växer ihop?
Det mesta brukar ha läkt inifrån och ut vid 6-8 veckor
Märker man om stygn släpper? Syns det på efterkontroll i vecka 6 om ett stygn släppt vecka 2? Jag fick grad 2, 3 stygn i transversus och idag råkade jag vända mig lite väl fort och bredbent i sängen vilket gav en känsla av drag/smärta. Det har släppt nu och blöder inte mer än tidigare men jag har sådan ångest. Fick höra att jag kunde rôra mig normalt efter 10 dagar för att Stygnen då “ska ha gjort sin verkan” men nu Hittade jag detta inlägg.
Det brukar kännas när stygn släpper. Om du är orolig tycker jag att du ska boka en tid till din barnmorska om du är orolig.
Jag har opererats för 3 dagar sedan, enligt journal ”bakre kolporafi med en vänstersidig fasciadefekt samt en perineorafi där även djupa muskler har adapterats”. Hade extremt ont första timmarna, men sedan dess är det mycket hanterbart, förutom obehagligt tryck bakåt. Har försökt ligga ner så mycket jag kan men med en 1åring och 3åring som ibland plötsligt klättrar på en är det svårt att inte parera med magmusklerna. Idag när jag satt på en kudde och höll min minsta som rörde sig då liksom sved det plötsligt till och gjorde intensivt ont i underlivet. Det försvann, har inte ont efter och blöder inte men jag undrar om det är så det kan kännas när stygn släpper? Upplevde inte att jag sträckte mig eller spände mig precis då, men som sagt är det ju återkommande under dagen korta stunder av anspänning som är svårt att undvika. Förstår om du inte kan svara, blev bara så himla rädd av detta. Tack för en livräddande blogg, och allt du gör för kvinnor!
Ja, det är tyvärr väldigt svårt att svara, och det tråkiga rådet är att man får avvakta och se hur det blir. Hoppas det går bra för dig!
Tack snälla för att du tog dig tid att svara!