Förlossningsvården har missuppfattat “Flexible sacrum positions”
I obstetrisk litteratur lyfts ofta så kallade flexible sacrum positions som något nytt och positivt. Det omfattar positioner där kvinnan sitter, står, hukar eller ligger på sidan. Dessa lyfts fram som ett sätt att “frigöra rörelsen i korsbenet” och därigenom underlätta förlossningen. Tanken är att ett rörligt korsben ska skapa mer plats i bäckenutgången. Men det är en missuppfattning. Anatomiskt sett är korsbenet inte särskilt rörligt alls. De positiva effekter som ses vid dessa positioner beror sannolikt på helt andra mekanismer.
SI-leden är stabilare än många tror
Sacroiliacaleden (SI-leden) är en mycket stabil led med minimalt rörelseutslag. Forskning visar att rörelsen i dessa leder sällan överstiger några få grader.
- Omkring 3° i flexion och extension.
- Cirka 1,5° i rotation
- Mindre än 1° i sidoböjning.
Förskjutningen mellan ledytorna är högst ett par millimeter. Ledens uppgift är att överföra kraft mellan ryggraden och benen, inte att ha en aktiv rörelse. De kraftiga ledbanden och ledens egen pusselbitsliknande form gör den mycket stram och stabil.
Hos kvinnor är rörligheten något större, upp till cirka 2,8° jämfört med ungefär 1,2° hos män. Hos kvinnor finns ett bredare och mer eftergivligt bäcken som ska möjliggöra förlossningar. Jämför dock dessa rörlighetsgrader med andra leder i kroppen:
- Axelleden 180° (i flexion och abduktion)
- Höftleden 120° (i flexion)
- Knäleden 140° ( flexion)
- Nacken 90° (rotation C1–C2)
- Käken 40° (gapning+en glidrörelse)
Under graviditet påverkar hormonet relaxin ligamenten i bäckenet och gör dem något mjukare, men även då handlar det om en marginell ökning. Det är en ökning av enstaka grader och millimetrar, och inte ens då har vi ett fritt och rörligt korsben.
Vad som faktiskt rör sig
Det som däremot kan röra sig mer påtagligt är svanskotan. I slutet av förlossningen kan den tippa bakåt upp till cirka 15–16° om den inte ligger i kläm mot underlaget. Det motsvarar ungefär en centimeters ökning i bäckenutgångens diameter. Det är en mycket liten men funktionellt viktig skillnad. Om den födande ligger på rygg eller halvsitter pressas svanskotan mot underlaget och kan inte fjädra bakåt. I knästående, sidoliggande eller huksittande positioner är den fri. Den lilla extra rörelsen kan ge barnet mer utrymme att passera.
Vad som egentligen utgör skillnaden
Att kvinnor i upprätta eller sidoliggande positioner ofta får kortare förlossningar och färre instrumentella ingrepp beror sannolikt inte på någon mekanisk rörlighet i korsbenet. Det beror mer troligt påhela kroppens rörelsefrihet. Gravitationen hjälper barnet nedåt, och hela bäckenet orienterar sig annorlunda i förhållande till tyngdkraften. Dessutom förbättras blodflödet och syresättningen när stora kärl inte kläms av, som de gör i ryggläge. Den födande kan andas friare, känna sig mer delaktig och låta kroppen arbeta i takt med värkarna.
Det handlar alltså inte om rörlighet i leden, utan om rörlighet av kroppen som helhet. En kvinna som kan följa sin kropps signaler och justera sin position efter smärta, tryck och kraft får bättre samspel mellan livmodern och bäckenet. Det är den funktionella flexibiliteten, inte anatomin, som gör skillnaden.
Vilseledande begrepp
Uttrycket flexible sacrum helt missvisande. Det antyder att korsbenet är mjukt eller särskilt rörligt, när det i själva verket handlar om att svanskotan inte ska tryckas mot underlaget. Mer korrekt vore att tala om positioner som inte låser svanskotan. Eller kanske ännu tydligare: positioner som inte passiviserar den födande. Språket vi använder formar vår förståelse. Anatomiskt felaktiga begrepp riskerar att göra så att vi drar fel slutsatser, både i forskning och i klinik.
Rörlighetens verkliga betydelse
Små biomekaniska skillnader kan ha stor praktisk betydelse. SI-lederna är inte som de närbelägna höftlederna. De rör sig minimalt. Men även millimetrar kan förstås göra skillnad i ett trångt förlossningsförlopp. Obstetrikens idé om ett “flexibelt korsben” handlar därför egentligen om att släppa si-ledernas rörelsegrader fria, utan möjligen om svanskotans.
Det handlar om rörelse, ja, men inte rörligt korsben
De positiva effekterna av upprätta och sidoliggande förlossningspositioner kan rimligen inte bero på att korsbenet rör sig. Det beror på hur hela kroppen rör sig, och på gravitationens hjälp och den födandes egen aktivitet och autonomi. Jag menar att det är anatomiskt felaktigt att prata om rörliga korsben, men helt adekvat att prata om rörliga födande.
Referenser
- Analysis of Maternal Positions during the Dilation and Expulsive Phase and Their Relationship with Perineal Injuries in Eutocic Deliveries Attended by Midwives
- Biomechanics of the Sacroiliac Joint: Anatomy, Function, Biomechanics, Sexual Dimorphism, and Causes of Pain
- Effect of Flexible Sacrum Position on Maternal and Neonatal Outcomes in Public Health Facilities, Amhara Regional State, Ethiopia: A Quasi-Experimental Study
- Effect of maternal birth positions on duration of second stage of labor: systematic review and meta-analysis
- The effect of labour hopscotch framework on maternal and neonatal outcomes in pregnant women: A randomized controlled trial
- The sacroiliac joint: an overview of its anatomy, function and potential clinical implications
- Anatomy, Abdomen and Pelvis, Sacroiliac Joint
- Position in the second stage of labour for women without epidural anaesthesia.
- Maternal position in the second stage of labour for women with epidural anaesthesia.
- Effect of maternal birth positions on duration of second stage of labor: systematic review and meta-analysis.
- Position for labor and birth: State of knowledge and biomechanical perspectives.
- Moulding of the pelvic outlet
