Det är vanligt att ha besvär från bäckenbotten, oavsett om du är ung, nyförlöst eller befinner dig i klimakteriet. Många vet inte riktigt var de ska börja eller vad som faktiskt går att påverka. Innan du söker vård finns det mycket du kan testa på egen hand. Här följer de råd som har bäst stöd i forskningen.
Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.
*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.
Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.
5 kommentarer till “Egenvård vid bäckenbottenbesvär”
Hjälper knipövningar när man har levatorskada på ena sidan?
Jag ville pröva ut prolapsstöd hos fysioterapeut för att kunna använda som stöd för att kunna träna vad jag vill, skotta snö osv, men fick jättemycket symptom bara av att pröva olika sorter (och gick till en väldigt duktig fysio), så funkade inte alls ☹️ är det pga levatorn som det blev så? Har inte funkat alls med menskopp eller tamponger efter förlossningarna heller, de far bara på sniskan och hålls inte på rätt. Jag är nu opererad för bakre framfall och mellangårdsrekonstruktion, men funkade alltså inte med prolapsstöd efter det heller (testade 1,5 år efter op.)
Hej!
Bäckenbottenträning kan absolut hjälpa även om du har en levatorskada på ena sidan. Du kan stärka den intakta sidan och få bättre generell funktion och koordination.
Det där du beskriver med prolapsstöd, tampong och menskopp som inte ligger kvar är väldigt typiskt vid just levatorskada. När en sida av levatorn inte håller upp lika bra blir slitsen i bäckenbotten (som släpper igenom slida och urinrör) lite mer vid och asymmetrisk. Då kan tamponger eller prolapsstöd hamna snett eller åka ut.
Att du fick mer symtom av prolapsstöd kan också passa in i samma mönster. Dels kan stödet ha tryckt mot en redan känslig eller asymmetrisk struktur, dels kan det trigga en överspänning som motreaktion. Bäckenbotten kan börja “försvara sig” och bli mer spänd, vilket i sig ger mer obehag och tyngdkänsla.
Och även efter operation är det här inte så konstigt. Operationen kan förbättra stödet från slidvägg och mellangård, men en levatorskadan kvarstår och kan fortsätta ge symtom.
Det du beskriver är alltså inte ett misslyckande eller något du gör fel, det är ganska logiskt utifrån hur kroppen faktiskt ser ut och fungerar efter en sådan skada.
Heja dig, och hoppas du hittar sätt som funkar bättre för just din kropp!
Just nu är det försiktigt ökande styrketräning som hjälper mig mest. Men nog är det en sorg att inte kunna göra det man vill (just träna vad man vill, t.ex boxercise som jag älskar, och skotta snö som man ju behöver kunna göra om man har hus..springa med sina barn..) när man bara är 41 år. Men vad ska man göra när man är kvinna och ”ingen” (männen som forskat??) bryr sig om alla söndertrasade kvinnliga underliv… bara att hoppas att det blir bättre för våra döttrar och leva med det..
Tack för att du finns! Du har hjälpt mig väldigt mycket på olika sätt!
Hej igen!
Jag förstår verkligen både sorgen och ilskan i det du skriver, och det finns absolut fog för kritiken mot hur kvinnors hälsa har prioriterats.
Läs nu detta med vänlig och välvilligt inställd röst från min sida, och som att jag är ödmjuk att jag inte vet allt om dig: Får jag varsamt utmana en del i det du drar för slutsatser kring vad din kropp inte kan? En enkelsidig levatorskada betyder inte automatiskt att du inte ska skotta snö, springa eller träna mer dynamiskt. Det skadan gör är att den förändrar förutsättningarna, framför allt kring hur bäckenbotten hanterar tryck och belastning. Men det är inte samma sak som ett förbud eller en fast gräns där man inte får/inte kan.
Många med liknande skador hittar tillbaka till ganska mycket, ibland till allt de vill göra, men vägen dit ser ofta annorlunda ut. Det handlar mer om dos, teknik, tempo och återhämtning än om att vissa aktiviteter i sig skulle vara “förbjudna”. Kroppen signalerar när belastningen blir för mycket, ofta via tyngdkänsla, värk eller ökade symtom, och då får man justera. Det betyder inte att aktiviteten i sig var fel, utan att nivån kanske var det.
Jag tänker att det kan vara hjälpsamt att skilja på två saker: vad kroppen reagerar på idag, och vad den faktiskt har potential att klara över tid. De är inte alltid samma!
Sen finns det också en psykologisk del här som är helt rimlig, när kroppen har svikit en så börjar man själv sätta gränser för att skydda sig. Det är ofta klokt i början, men ibland kan de gränserna bli snävare än vad kroppen egentligen behöver på sikt.
Och mitt i allt det här, sorg och ilska får finnas parallellt!
Heja dig.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Om du inte godkänner detta, var vänlig neka.
Hjälper knipövningar när man har levatorskada på ena sidan?
Jag ville pröva ut prolapsstöd hos fysioterapeut för att kunna använda som stöd för att kunna träna vad jag vill, skotta snö osv, men fick jättemycket symptom bara av att pröva olika sorter (och gick till en väldigt duktig fysio), så funkade inte alls ☹️ är det pga levatorn som det blev så? Har inte funkat alls med menskopp eller tamponger efter förlossningarna heller, de far bara på sniskan och hålls inte på rätt. Jag är nu opererad för bakre framfall och mellangårdsrekonstruktion, men funkade alltså inte med prolapsstöd efter det heller (testade 1,5 år efter op.)
Hej!
Bäckenbottenträning kan absolut hjälpa även om du har en levatorskada på ena sidan. Du kan stärka den intakta sidan och få bättre generell funktion och koordination.
Det där du beskriver med prolapsstöd, tampong och menskopp som inte ligger kvar är väldigt typiskt vid just levatorskada. När en sida av levatorn inte håller upp lika bra blir slitsen i bäckenbotten (som släpper igenom slida och urinrör) lite mer vid och asymmetrisk. Då kan tamponger eller prolapsstöd hamna snett eller åka ut.
Att du fick mer symtom av prolapsstöd kan också passa in i samma mönster. Dels kan stödet ha tryckt mot en redan känslig eller asymmetrisk struktur, dels kan det trigga en överspänning som motreaktion. Bäckenbotten kan börja “försvara sig” och bli mer spänd, vilket i sig ger mer obehag och tyngdkänsla.
Och även efter operation är det här inte så konstigt. Operationen kan förbättra stödet från slidvägg och mellangård, men en levatorskadan kvarstår och kan fortsätta ge symtom.
Det du beskriver är alltså inte ett misslyckande eller något du gör fel, det är ganska logiskt utifrån hur kroppen faktiskt ser ut och fungerar efter en sådan skada.
Heja dig, och hoppas du hittar sätt som funkar bättre för just din kropp!
Tusen tack för ditt svar!
Just nu är det försiktigt ökande styrketräning som hjälper mig mest. Men nog är det en sorg att inte kunna göra det man vill (just träna vad man vill, t.ex boxercise som jag älskar, och skotta snö som man ju behöver kunna göra om man har hus..springa med sina barn..) när man bara är 41 år. Men vad ska man göra när man är kvinna och ”ingen” (männen som forskat??) bryr sig om alla söndertrasade kvinnliga underliv… bara att hoppas att det blir bättre för våra döttrar och leva med det..
Tack för att du finns! Du har hjälpt mig väldigt mycket på olika sätt!
Hej igen!
Jag förstår verkligen både sorgen och ilskan i det du skriver, och det finns absolut fog för kritiken mot hur kvinnors hälsa har prioriterats.
Läs nu detta med vänlig och välvilligt inställd röst från min sida, och som att jag är ödmjuk att jag inte vet allt om dig: Får jag varsamt utmana en del i det du drar för slutsatser kring vad din kropp inte kan? En enkelsidig levatorskada betyder inte automatiskt att du inte ska skotta snö, springa eller träna mer dynamiskt. Det skadan gör är att den förändrar förutsättningarna, framför allt kring hur bäckenbotten hanterar tryck och belastning. Men det är inte samma sak som ett förbud eller en fast gräns där man inte får/inte kan.
Många med liknande skador hittar tillbaka till ganska mycket, ibland till allt de vill göra, men vägen dit ser ofta annorlunda ut. Det handlar mer om dos, teknik, tempo och återhämtning än om att vissa aktiviteter i sig skulle vara “förbjudna”. Kroppen signalerar när belastningen blir för mycket, ofta via tyngdkänsla, värk eller ökade symtom, och då får man justera. Det betyder inte att aktiviteten i sig var fel, utan att nivån kanske var det.
Jag tänker att det kan vara hjälpsamt att skilja på två saker: vad kroppen reagerar på idag, och vad den faktiskt har potential att klara över tid. De är inte alltid samma!
Sen finns det också en psykologisk del här som är helt rimlig, när kroppen har svikit en så börjar man själv sätta gränser för att skydda sig. Det är ofta klokt i början, men ibland kan de gränserna bli snävare än vad kroppen egentligen behöver på sikt.
Och mitt i allt det här, sorg och ilska får finnas parallellt!
Heja dig.
Stort tack för din kommentar, jag uppskattar att du är rak och har stor tillit till din kunskap och erfarenhet. Ska absolut ta med mig det du säger!