Mitt sociala självförtroende

Mitt sociala självförtroende

Har du samma slags sociala självförtroende i alla situationer? Det har verkligen inte jag!

Jag älskar människor men hatar fest

Jag älskar att umgås med en människa i taget och jag HATAR att mingla. Blir så extremt socialt uttömd av att vara social i grupp. Och jag tycker ändå att det är ett värdelöst sätt att umgås. Jag får ändå inte lära känna någon, och kallprat intresserar mig inte. Eftersom allt jag vill är att suga tag i en person och lära känna den, får jag på mingelfester lägga band på mig. Och när jag lägger band på mig blir jag oförmögen. Då smyger jag längs väggarna och lägger orimligt lång tid på att knyta skorna, kolla mobilen eller hitta till badrummet. Jag blir blyg, eftersom jag inte känner att jag kan vara mig själv.

Jag är blyg på förskolan

När jag tänker att ingen är intresserad av vem jag är, så jag blir liksom heller inte intresserad av någon annan. Låter himla osympatiskt när jag skriver det så, men det är nog den slags logik jag ändå resonerar efter. På förskolan tar jag mig från kapprummet, hittar mitt barn, byter några ord med pedagogerna och sen försöker jag ta oss ut utan behöva prata så mycket med andra föräldrar. Jag har liksom aldrig varit en “stå i lekpaken och småprata med andra föräldrar-person”. Pratar gärna med dem, men för mig kvittar det liksom med icke-engagerade samtal om barnens åldrar, vädret eller helgplaner. Jag skulle GÄRNA prata med folk bara det liksom kändes accepterat att börja fråga djupare frågor. Det enda jag faktiskt är intresserad av är liksom förbi småpratsgränsen.

På jobbmingel är det en annan sak

På jobbet är jag yrkespersonen Mia. Jag har strategier för att småprata och jag kan ta ansvar för att andra trivs och blir sedda. Där behöver jag inte att någon ska vara intresserad av att prata med mig, där har vi andra gemensamma nämnare. Där kan jag kryssa förbi småpratet direkt på jobb-pratet. Dessutom är jag genuint intresserad av mina patienter. Det är oerhört lärorikt att prata med människor.

Jag kan föreläsa eller tala inför människor utan att bli nervös

Jag älskar att föreläsa. Det är nog något av det roligaste jag vet. Där är jag varken blyg eller osäker, för jag har en given roll och klara förväntningar på mig. Däremot så avskyr jag att stå ut i en folkmassa där jag inte har en given roll. På samma sätt blir jag “ingen” i vissa andra sammanhang. Mitt absolut värsta är nog med tillsammans andra “influencers”. Det är något väldigt speciellt i sådana sammanhang, för om folk inte vet vem du är så är du helt ointressant. Ibland vet jag att jag ändå har fler läsare och följare än dem, men jag är så pass nischad att jag ändå blir “ingen”. Det gör mig väldigt osäker.

Jag blir osäker när jag tänker att folk ger blanka tusan i mig

När jag förväntar mig att folk ska ha noll och exakt inget intresse för mig, blir jag både blyg och dessutom ointresserad själv. Men det stämmer kanske egentligen inte? Jag har svårt att veta själv.

Hur är du?

Har du alltid samma slags sociala självförtroende och öppenhet? Är du samma slags sociala person på jobb och fest?