Träning för postpartumdepression
Träning för postpartumdepression
10-25 % av all kvinnor har minst en depression under livet. Postpartumdepression är en av de vanligaste komplikationerna efter en graviditet och är alltså en depression som uppstår i samband med förlossning eller tiden efter. Symtomen kvarstår minst i två veckor. De kan omfatta nedsatt livskvalitet, ångest, gråtmildhet, nedsatt intresse för livet, osäkerhet, tvångstankar, irriterbarhet, trötthet, skam och skuld och en rädsla för att skada barnet. Med mera! Efter en postpartumdepression har kvinnan en ökad risk att drabbas av en depression inom de fem närmsta åren.
Träning som behandling mot depression
Träning är en generellt accepterad behandling för depression. Det är gratis, tillgängligt och biverkningsfritt för det mesta. Att det fungerar handlar både om biokemiska och fysiologiska responser i kroppen. Vissa studier visar att fysisk träning är minst lika effektivt som antidepressiva vid behandling av depression!
Funkar träning som behandling för postpartumdepression?
När jag gjorde en sökning inför det här blogginlägget som publicerades första gången 2015 hittade jag egentligen inga evidens alls för att träning skulle kunna fungera som behandling för postpartumdepression. På några få år har det hänt mycket. Nu verkar forskningen vara ganska övertygad om att fysisk aktivitet och träning under och efter graviditet är förknippat med en lägre förekomst av postpartumdepression. Att rekommendera gravida och nyförlösta kvinnor att motionera i någon form kan alltså vara lika viktigt för en psykiska som för den fysiska hälsan.
Hurdan träning behöver det vara?
Hos kvinnor med postdepression så kan motion påverka symtomen till det bättre. Vissa studier visar på att gruppträning kan vara bättre än träning ensam. Den extra positiva effekten kan då handla om det sociala samspelet som blir i en grupp som träffas regelbundet. De flesta studier omfattar konditionsträning som främsta inslag. Detta stämmer också överens med de mer generella riktlinjer kring fysisk aktivitet. Rekommendationen är att återgå till minst 150 minuters motion i veckan, och träning så snart kroppen och hälsan tillåter. Det behöver inte vara högintensiv träning, utan det kan vara lätt till moderat ansträngning som krävs. Det är inte lika mycket efterforskat på om styrketräning kan ha samma effekt. Önskar du testa träning som behandling för postpartumdepression föreslår jag att du börjar med den motionsform som du tycker att känns roligast. Under förutsättning att kroppen klarar av det , naturligtvis.
Träning för postpartumdepression
Den fysiska och den psykiska hälsan är likvärdig. Jag ser det som en viktig uppgift att som fysioterapeut erbjuda behandling där det är rimligt, oavsett orsak. Det innebär inte att jag på något sätt är inne och erbjuder psykologisk behandling. Men fysioterapi i form av träning som behandling anser jag att är en viktig del av min arbetsvardag.
Referenser:
- Effects of exercise-based interventions on postpartum depression: A meta-analysis of randomized controlled trials.
- Does aerobic exercise reduce postpartum depressive symptoms? a systematic review and meta-analysis.
- Effects of Exercise on Mild-to-Moderate Depressive Symptoms in the Postpartum Period: A Meta-analysis.
Jag drabbades nog inte av en depression men vi hade en tuff start med olika komplikationer. Att få börja träna regelbundet gav mig riktig ensamtid. I och med att jag kunde duscha i lugn och ro på gymmet förbättrades även min personliga hygien. Så träningen är bra för fysiska och psykiska hälsan men jag tror också att möjligheten att få komma ifrån en stund regelbundet också är en positiv grej. Det var så härligt att få komma hem ren och fräsch och hög på endorfiner. Fast det var lite jobbigt att blotta min nya ”mammakropp”.
Min postpartumdepression berodde (/beror) till stor grad på förlossningsskadan som jag fick och som hindrar mig från att träna/röra på mig så mycket som jag vill. Jag har alltid behövt röra mycket på mig för att må bra och det är väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt att inte kunna gå mer än 20 min promenad, eller dammsuga både övervåningen och nedevåningen på samma dag utan att få tyngdkänsla/skav, träningningar där jag är konstant kissnödig och ofta också smärta i mage/bäcken. Och detta snart 2 år efter förlossning. Jag känner mig fången i min egen kropp, jag är inte längre fri att gå på timlånga vandringar i naturen, göra ett svettigt HIT-pass eller ens kratta upp och flytta på kvistar i trädgården eller hjälpa till med någon av alla de andra sysslorna som måste göras på gården. Bärselen jag köpte innan förlossningen ligger där oanvänd och jag sörjer över att inte kunna ta med mitt barn ut i skogen som jag hade tänkt, eller ens kunna gå på en riktig barnvagnstur. (för många branta backar där jag bor) Jag kan inte vara den mamma som jag vill vara på grund av skadan och att vården är så ovillig att hjälpa. Jag har fått kämpa orimligt hårt bara för att få gissningen att det troligen är en ensidig skada på puborectalis plus ett litet rectocele.. inget 3D ultraljud för att bekräfta skadorna som jag bett om flera gånger.. en del gynekologer uttryckte att de tycker det är dumt att ens kolla efter levatorskador eftersom man ändå inte kan laga dem! Statistik verkar dem inte bry sig om..
Hur som helst, jag är övertygad om att träning kan vara ett effektivt verktyg mot depression. Och kosten är också rätt viktig.