Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?
Kejsarsnitt eller vaginala förlossningar?
För gravida kvinnor som står inför att få ut sitt barn på ett eller annat sätt kan det verka som att vården alltid förespråkar vaginala förlossningar, så länge det inte föreligger någon mycket specifik komplikation. För många anställda inom vården kan det nog tvärt om verka som att många gravida kvinnor tar för lätt på kejsarsnittsalternativet, som att det generellt vore ett säkrare eller lättare alternativ. Det finns många olika aspekter på detta såklart, men som den bäckenbottennörd jag är tänker jag ta upp lite vad forskningen säger om de olika förlossningssätten utifrån risken att utveckla inkontinens.
Skiljer på ansträngnins och trängningsläckage
Det här inläggat handlar om ansträngningsinkontinens som sker vid ökat buktryck (hopp, hosa, lyft, nysning etc). Det sker oftast på grund av bristande stöd för urinrör och blåsa i muskler eller stödjevävnad. Trängningsinkontinens är läckage som sker vid en plötslig kissnödighet och kan orsakas av överaktiv blåsa, eller av andra störningar eller sjukdomar. Denna sorts läckage har alltså helt andra uppkomstmekanismer som det här inlägget inte tar upp.
Graviditeten i sig är en riskfaktor
Även om du enbart fått ett barn och blivit förlöst via kejsarsnitt kan du drabbas av ansträngningsinkontinens efter graviditeten. Detta på grund av att graviditeten i sig är en större riskfaktor än själva förlossningssättet. En del menar att enbart graviditeter är orsaken till mer än 50 procent av all ansträngningsinkontinens. Led du av inkontinens under graviditeten är risken stor att du också kommer lida av detta efteråt.
Skillnaderna
Det verkar som att för kvinnor som enbart förlöses via kejsarsnitt är risken att få inkontinens mindre än för dem som enbart förlöses vaginalt. Kvinnor som inte har varit gravida alls har naturligvis minst risk av alla. Planerade kejsarsnitt minskar risken mer än vad akuta kejsarsnitt gör. Bara att ha varit i aktivt förlossningsarbete ger påverkan på bäckenbotten.
I en studie har man jämfört resultaten efter 1500 födslar: 778 kejsarfödslar, 565 spontant vaginala födslar och 185 födde genom instrumentell vaginal förlossning (med sugklocka/tång). Vid uppföljning efter nio år fann man att kvinnor som fött via kejsarsnitt hade ungefär hälften så stor risk att ha utvecklat ansträngningsinkontinens och överaktiv blåsa, jämfört med kvinnor som fött spontant vaginalt. Risken för framfall var 70 procent lägre i kejsarsnittsgruppen. Kvinnor som hade fött via en instrumentell förlossning hade dubbelt så stor risk att få framfall eller analinkontinens jämfört med dem som födde med snitt.
I en annan (svensk!) student när man jämfört urininkontinens 20 år efter förlossningen hos kvinnor som fött vaginalt jämfört med fött via snitt. Resultatet i den studien visade att över 40 procent av de som fött vaginalt hade urinläckage 20 år efter födseln, jämfört med 29 procent hos dem som fött med snitt. I denna studie har 6150 kvinnor ingått. Det är en stor riskökning om du föder vaginalt, men du är inte helt utan risk även om du föder via snitt.
Oavsett förlossningssätt verkar också
- övervikt
- fler barn än två och
- hög ålder vid första förlossningen
öka risken för inkontinens på sikt.
Åldern är också en bov i dramat
Det verkar som att i slutänden är det också tyngdlagen, våra förhållandevis breda bäckenöppningar som och hormonerna som ökar risken för inkontinens. Innan klimakteriet verkar kvinnor som fött många barn har större besvär än kvinnor som fött få eller inga barn, men efter klimakteriet drabbas många oavsett förlossningssätt.
Kan kejsarsnitt minska risken för inkontinens?
Ja. Men bara att du varit gravid, är kvinna och så småningom åldras kan göra att du drabbas ändå, även om du föder via snitt.
Urinläckage och livskvalitet
Jag tror att det är jobbigt att drabbas av urinläckage när än i livet det händer. Jag tror inte att det känns “mer okej” att drabbas bara för att man är äldre, exempelvis. Urinläckage påverkar livskvaliteten i stor utsträckning och oavsett när man drabbas finns ofta behandling att få! Du ska alltså inte behöva lida i många år innan du får vård, råd och behandling. Det här är inte ett inlägg som normaliserar förekomsten av urinläckage, hoppas ni förstår det.
Hur tänker du om detta?
Referenser:
- Prevalence of urinary incontinence and associated risk factors in a cohort of nuns.
- Prevalence of urinary symptoms and associated obstetric factors in adult women
- Maternal outcomes at 2 years after planned cesarean section versus planned vaginal birth for breech presentation at term: the international randomized Term Breech Trial.
- Mode of delivery and severe stress incontinence. A cross-sectional study among 2,625 perimenopausal women
- The prevalence of pelvic floor disorders and their relationship to gender, age, parity and mode of delivery
- Urinary Incontinence after Vaginal Delivery or Cesarean Section
- Cesarean section: does it really prevent the development of postpartum stress urinary incontinence?
- Does cesarean section reduce postpartum urinary incontinence? A systematic review.
- Does cesarean delivery prevent anal incontinence?
- Putative protective effects of cesarean section on pelvic floor disorders
- Association of Delivery Mode With Pelvic Floor Disorders After Childbirth
- The prevalence of urinary incontinence 20 years after childbirth: a national cohort study in singleton primiparae after vaginal or caesarean delivery