Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Allt är individuellt

När vi pratar om bäckenbottenstyrka behöver vi veta mer om individen. Det är väldigt svårt att prata om generell styrka. En person som aldrig har fött barn har oftare en starkare och mer intakt bäckenbotten än någon som har fött barn. Någon stans mellan 10-20 % av alla vaginalt förlösta kvinnor drabbas av levatorskador. Upp emot 90 % av alla förstagångföderskor får någon slags bristning. En kvinna som en gång har fött vaginalt kan ha en toppen-återhämtad bäckenbotten. Men hon kan också ha en funktionsnedsatt bäckenbotten.

De två (motsägande?) hypoteserna

I debatten om fysisk träning är bra för bäckenbotten eller inte finns två olika approacher.

• Den ena är att generell fysisk aktivitet kickar igång en reflexmässig anspänning av bäckenbotten, vilket resulterar i en starkare bäckenbotten på sikt. Detta kan styrkas av olika studier gällande löpning och knipförmåga.
• Den andra hypotesen är att generell träning utmattar bäckenbotten genom att skapa så pass höga krafter att bäckenbotten tillslut inte orkar motstå dem. Det finns stöd för denna hypotes också. I studier av bäckenbottens funktion akut efter tyngre träning har man sett en utmattning som ger en nedsatt maximal kontraktionsförmåga.

När man jämför

Hos gravida förstföderskor som tränar mer än 30 minuter tre gånger i veckan har man kunnat se starkare bäckenbottnar än hos dem som inte tränar. Det är bäckenbottenstyrkan, och inte den generella träningen, som avgjör huruvida en kvinna är inkontinent eller inte. Däremot verkar det alltså som att generell träning mer än tre gånger i veckan har en positiv effekt på bäckenbotten generellt.

Är all träning lika?

I en studie har man jämfört bäckenbottenstyrkan hos 10 volleybollspelare, 10 handbollspelare, 10 basketbollspelare och 10 inaktiva kontroller. Där såg man att förmågan att skapa kraft i bäckenbotten var nedsatt hos de bollspelande atleterna. Dessa var dock inte gravida. Volleybollspelare och basketbollspelare hade sämst knip i denna studie. När det finns ett fåtal studier om ett ämne, och dessa få studier dessutom har motsägelsefulla resultat, betyder detta att man inte ska dra för stora växlar på resultaten. Egentligen vet vi alldeles för lite.

Kan alla ha rätt?

I början nämnde jag de två olika hypoteserna, och jag vill återkomma till dem. Kliniskt upplever jag att båda kan vara rätt. En person som har en anatomiskt intakt bäckenbotten med god nervfunktion kan få en god träningseffekt i bäckenbotten av att träna annat. En person med missade eller defektläkta muskler efter en förlossning, eller som har nervskador, kan få precis motsatt effekt. Då kan generell träning bli ”droppen som får bägaren att rinna över”, eftersom bäckenbotten inte orkar motstå den tryckökningen. Utan noggrann undersökning av bäckenbotten kan vi efter en vaginal förlossning inte veta vilken grupp en kvinna tillhör.

Det viktiga är bäckenbottenstyrkan

Det räcker alltså inte att rekommendera kvinnor att träna generellt tre gånger i veckan för att få en starkare bäckenbotten. Det som avgör bäckenbottens styrka är bäckenbottens funktion, inget annat.

Vi pratar också om äpplen och päron

Den vanligaste forskningen om bäckenbotten handlar om knipförmåga och om ansträngningsinkontinens. Det är viktigt att veta att inkontinens och risk för framfall inte är exakt samma sak, och att forskning om det ena inte handlar om det andra.  Vad gäller risk för framfall vet vi faktiskt ännu mindre. De börjar komma studier om detta. I en enkätstudie har man jämfört kvinnor som uppgett att de lyfter vikter i träningssammanhang (under 15 kg, mellan 16-50 kg och över 50 kg) och sett att förekomsten av framfallssymtom hos dessa var 14,4 %. Dock var framfallssymtomen mer förekommande hos dem som lyfte vikter under 15 kg än de som lyfter vikter över 50 kg. Det här är jätteintressant och vi hoppas att det kommer mer forskning på detta.

Referenser

• Assessment of pelvic floor muscle pressure in female athletes.
• Muscular fatigue in the pelvic floor muscles after strenuous physical activity.
• The impact of acute and chronic strenuous exercise on pelvic floor muscle strength and support in nulliparous healthy women.
• Pelvic floor muscle activity during impact activities in continent and incontinent women: a systematic review.
• Role of chronic exercise on pelvic floor support and function.
• Pelvic floor muscle electromyography during different running speeds: an exploratory and reliability study.
• The impact of strenuous physical activity on the development of pelvic organ prolapse.
• Symptoms of pelvic organ prolapse in women who lift heavy weights for exercise: a cross-sectional survey
• Regular exercisers have stronger pelvic floor muscles than nonregular exercises at midpregnancy