Skillnad krystvärkar och vanliga värkar
Något som återkommer hos patienter jag träffar med traumatiska förlossningsupplevelser är avsaknaden av kännbara krystvärkar. Många av deras vänner har beskrivit krystvärkarna som något annat än tidigare, en slags värkar som känns mer ”konstruktiva” och ibland lättare att hantera. Och mina patienter landar hos mig, och frågar: vad är det för skillnad på krystvärkar och vanliga värkar?
Jag ska försöka förklara!
Livmodern består av en slags muskelvävnad. När du spänner dig biceps drar biceps ihop sig. När livmodernmuskelvävnaden späns drar livmodern ihop sig. Sammandragningar under graviditet kan därför liknas vid en slags träning för livmodern. Sammandragningar känns ofta som att magen blir hård och du kan få svårt att röra dig fritt medan den pågår. De kommer ofta vid ansträngning, om du har druckit för lite och oftare på kvällen än på dagen. Sammandragningar brukar vara mest obekväma och inte smärtsamma. De förläggs i magen eller ljumskområdet. Att lägga dig ner om du står, eller gå upp och röra dig lite om du redan ligger ner kan hjälpa. De kan komma redan i första trimestern, men brukar vanligtvis dyka upp mot slutet. En del gravida märker inte av sammandragningar alls.
Förvärkar
Ibland pratar man också om förvärkar, som är korsning mellan sammandragningar och riktiga värkar. De kan finnas i veckor eller dagar innan själva förlossningen faktiskt startar. De är starkare och mer regelbundna är tidigare sammandragningar, men eskalerar inte. Man märker att det är dessa som är på gång när förändringar i position inte längre tar bort eller minskar dem. De kan vara milt smärtsamma, men håller sig på en viss nivå och de påverkar inte livmodertappen så att den faktiskt börjar öppna sig.
Smygstarten
Nu hoppas jag att ni förstår att alla är olika och inte ens förlossningsvärkar upplevs lika hos olika personer. Men ofta börjar förlossningsvärkarna mer smygande i form av mensvärkskänningar eller som en känsla av att du ska bli dålig i magen. De kommer ofta oregelbundet och med glesa intervall till en början.
Nu kör vi!
Intensiteten på värkarna höjs och intervallen mellan dem blir kortare allt eftersom förloppet fortskrider. Igen, det finns personer som har glesare värkar, aldrig helt regelbundna och inte så himla smärtsamma. De finns, men är kanske inte i majoritet. När det är ungefär tre värkar på 10 minuter brukar det vara dags att bege sig in till Förlossningen. Smärtan kan kännas både i magen och mot ryggen till, som en mer intensiv molvärk som går i toppar och dalar. Det trycker ofta och spänner i bäckenet, och känns som at någon bänder i det. Den är fasen är ofta mellan 0-6 cm öppningsgrad.
Sista öppningen
Som du märker är gränserna här väldigt flytande. När man närmar sig 8-10 centimeters öppning brukar många känna att de inte vill vara med mer. Värkarna kan vara intensiva och långa och pauserna korta. Nu brukar det också kännas som ett tydlig tryck neråt mot vagina och ändtarmen. Det är trångt nu för bebisens huvud nere i bäckenet och det trycker och drar. En del mår illa och kräks av detta. Sista biten, när bebisens huvud landar mot bäckenbotten känns det för många som att man ska sprängas i underlivet.
Krystvärkarna
Krystvärkarna kan komma med något fler pauser emellan och för många kommer det också med en känsla av att behöva bajsa. Det kan vara en oerhörd fysisk ansträngning men ändå kännas mycket mer hanterbart. Ofta är det för att det ”händer något”, att det går att märka progressen och att man ser ljuset i tunneln. Ofta ”tar kroppen liksom över” och i de fall du behöver undvika att krysta en stund (för att skydda mellangården) kan det kännas som en oerhörd utmaning. Någon har beskrivit det som mer okontrollerat än att bajsa, mer som att ”kräkas” ur underlivet. Det här låter ju inte så positivt, men ni kanske förstår kraften som man vill efterlikna i själva liknelsen. De som fött utan att faktiskt känna krystvärkar förklarar det mycket mer som en fysisk ansträngning där magmuskler, benmuskler och allt runtomkring varit involverat.
Eftervärkarna
Eftervärkar är sammandragningar i livmodern som sker efter att bebisen kommit ut. Det handlar först om att moderkakan ska krystas ut, men sedan om sammandragningar när hela livmodern börjar sin resa till att åter bli stor som ett päron. Amning brukar trigga eftervärkar och många upplever att eftervärkarna blir mer och mer smärtsamma, ju fler barn de föder. Oftast är dessa smärtor värst i två till tre dagar efter förlossningen.
Lånade berättelse från nyförlösta patienter:
Min värkar kändes som intensiv mensvärk och bajsnödighet på samma gång. Jag kände aldrig av något i ryggen utan min smärta satt i magen, insidan av låren och underlivet.
Mina två förlossningar var helt olika. Den första var precis som man läser om, i olika steg och faser och värkarna kom precis så regelbundet som ”de ska”. Det började som en mild mensvärk, blev sedan mer en ryggsmärta och vid varje värktopp som spred det sig framåt över magen. Andra gången hade jag jätteont i bäckenet och förlossningsvärkarna och min smärta i främre bäckenfogen liksom gled ihop. Tyckte heller inte riktigt att jag fick pauser mellan värkarna den gången, och jag fick krystkänsla när jag redan var sex centimeter öppen. Det otroligt jobbigt.
Jag upplevde inte värkarna som så smärtsamma alls. Det var intensivt men jag kunde precis klara av dem. Mot slutet blev det jobbigt dock, ”the ring of fire” kändes just precis så. En befrielse när huvudet var ute!
Skillnad krystvärkar och vanliga värkar?
Berätta gärna hur du upplevde skillnaden mellan krystvärkar och vanliga värkar!
Vidare läsning på bakingbabies
Bäckensmärta under förlossning
Hur är det med falska krystvärkar? När och varför uppträder det?
Bästa Mia! Jag älskar dig och din blogg! Som nybliven mamma och barnmorska har jag lärt mig enormt mycket av dig och det vill jag ge dig ett stort TACK för. Här vill jag dock kommentera en mening som i mina öron låter lite felaktig, kanske är det bara tryckfelsnisse som varit framme men det skulle kunna ge fel budskap till en del läsare. När du skriver ”i de fall du behöver undvika att krysta mellan värkarna (för att skydda mellangården) “ vill jag bara säga att det är väldigt sällan kvinnan behöver krysta mellan värkarna, kanske ordet ”mellan” skulle bytas ut till ”under”?
Återigen! TACK för ditt arbete!
/Ida
Min upplevelse av värkar vs krystvärkar var att jag inte kände något behov av att kryst under värkarna (kände däremot ett stort tryck när bebis sjönk ner i värkarna), och när krystvärkarna började så krystade kroppen av sig själv. Det var liksom inte fråga om att trycka på eller inte.
Jag hade endast väldigt lätt, ej regelbunden mensvärk när jag öppnades till 10 cm. Sen gick det från 0 till hundra när bebis skulle ned lite till och det blev väldigt intensiva värkar i nedre delen av magen främst, men sen även lite långt ned i rygg. När krystvärkarna väl kom upplevde jag dem extremt intensiva och som något jag inte hade kontroll över utan som kroppen bara gjorde. Det kändes som en extrem kraft i dem.
Värkarna kändes otroligt smärtsamma, som att jag fick sönder. Sen när krystvärkarna kom, inte smygandes utan de ändrade karaktär från en värk till en annan, kändes det som att hela jag höll på att vändas ut och in. Som en stor hand som tryckte inifrån och ner mot underlivet. Otroligt intensivt! Men jag kände absolut inte att jag behövde hjälpa till att krysta utan ville bara andas igenom dem.
Med första hade jag inga krystvärkar (pga EDA) så detta var med andra. Hela förlossningen tog 60min. Första 30min hade jag i princip ingen paus, resterande 30 var krystfas och då hade jag tydliga pauser. Med första kändes värkarna bara över magen, med andra nästan bara över ryggen. Häftigt att det kan vara sån skillnad! Vad beror det på, var smärtan är lokaliserad i värkarna?
Kräkas ur underlivet var en väldigt bra beskrivning tycker jag, för precis så upplevde jag det.