Hej Mia!
Om jag har förstått det rätt så fick du en grad 3 och 4 bristning vid din första förlossning? Och idag har du tre barn? Jag fick själv en grad 3 och 4 och andra barnet kom med kejsarsnitt (pga moderkakan låg i vägen). Har alltid drömt om ett tredje barn o hoppas på kejsarsnitt nästa gång om jag vågar.
Tips på hur man lyckas få ks? Ska man satsa på förlossningsrädsla eller hänvisa till skador alt lättare få skador längre fram i livet?
Lever ständigt med att jag är rädd för skador längre fram i livet (har mest svårt att hålla gaser nu men fungerar annars normalt).
Hur tänker du? Tränar du som vanligt? Joggar du? Kniper du dagligen?
Gör du något speciellt för att förebygga? Vad tror du om operationer i framtiden? Är en aktiv tjej som vill fortsätta vara aktiv livet ut men jag är rädd att få men pga mina skador längre fram i livet så det påverkar livskvalitén och vad jag hört är operationer idag inte så bra?
Hej och tack för din fråga
Precis, min historia omfattar en grad 4-bristning vid första (och enda vaginala) förlossningen 2012. Sedan födde jag ett barn med snitt 2014, omopererades för mina skador 2017 och födde tredje barnet med snitt 2018.
Efter en sfinkterskada med efterföljande problem (gasläckage räknas in där) och en olustkänsla inför ytterligare en vaginal förlossning ska du inte behöva kämpa för ett kejsarsnitt. Du kan läsa mer om detta här. Jag vet att inställningen till att kvinnor ens ska få ha en åsikt om hur de ska föda sina barn kan vara väldigt knepig här och var inom vården. Och jag vet också att det finns vårdgivare som kommer hävda att vaginala förlossningar alltid är det bästa. Det går inte att vinna diskussioner med dem. Mitt bästa tips är således att säga ”Kan du garantera mig att mina symtom inte kommer bli värre?”. När svaret blir nej (för det kan såklart aldrig garanteras) kan man oftast sedan bara stå fast vid sitt önskemål om snitt.
Min träning
Jag springer som största delen av min träning, oftast fyra dagar i veckan. Jag kniper egentligen aldrig, men har också en god bäckenbottefunktion i alla muskler som kan ha god funktion. Min upplevelse är att min generella fysiska aktivitet håller min bäckenbottenstyrka på en stabil nivå. Jag styrketränar pliktskyldigt (tycker att det är ganska tråkigt) och upplever inte att jag egentligen stöter på någon gräns för belastning där heller, men maxar sällan.
Operationer
Jag har lite svårt att förstå vilka operationer du tänker på. Jag har genomgått en om-operation av mina skador, eftersom musklerna inte var optimalt lagade efter förlossningen. Den operationen var ändå positiv utifrån att jag fick väldigt mycket mer stabil och ”hel” känsla i bäckenbotten, men min sfinkterfunktion blev inte särskilt mycket bättre. Dessa operationer, om de utförs av en kompetent och erfaren läkare, skulle jag säga är riktigt bra. Sedan finns det ju framfallsoperationer och inkontinensoperationer, som är helt andra saker och som kommer med en annan uppsättning av risker och möjligheter till återfall (av framfall).
Problem längre fram i livet
Jag är ganska krass och jag räknar kallt med att bäckenbotten kommer bli sämre med åldern. Vi förlorar muskelmassa generellt i kroppen med ökande ålder, och bäckenbotten är inget undantag. Förlusten av muskelmassa tillsammans med östrogenbristen efter klimakteriet (som kan göra slidväggarna mindre stunsiga) ger de flesta kvinnor någon grad av försämrad bäckenbottenfunktion med tiden. Att ha en konstaterad skada med vissa muskeldefekter gör ju att jag vet att det kommer bli sämre. Jag kanske fungerar rätt bra nu på grund av att jag fortfarande är rätt stark och volymiös i musklerna. Med tiden kommer styrkan och muskelvolymen kanske avta. Jag räknar helt enkelt med att få försämrad bäckenbottenfunktion med åldern. DÅ kommer jag vid behov ta upp regelbunden bäckenbottenträning, för att volym- och styrkeöka bäckenbottenmusklerna. Träning har nämligen den effekten, att när vi än börjar en träningsperiod, så kommer musklerna öka i styrka och volym.
Här finns också mina bäckenbottenträningsinstruktioner i ljudfiler.
