En andra gradens bristning är den allra vanligaste bristningen vid vaginala förlossningar och drabbar vävnaderna i slidans bakvägg djupt eller ytligt. Den omfattar förutom slemhinna och hud också muskler och behöver sys väl för att läka bra.
Det är en skada som sys och du kommer vara svullen, ha ont och ha stickiga och stramande stygn under en period. Stygnen löser upp sig inom de första 6 veckorna. Det är normalt och förväntat att ha ont i bristningen och smärtan är vanligtvis värst i stående eller sittande.
Det vanligaste är att smärta och obehag minskar drastiskt under de första veckorna, och återhämtningen brukar gå så pass snabbt i början att man kan titta tillbaka och se att ”jag mår bättre den här veckan än förra veckan”.
Mental pennkjol!
För att minska drag i stygnen och minska risken att såret går upp ska du ha en ”mental pennkjol” på dig. Undvik att hamna för bredbent, att göra för snabba kast med benen vid vändning i säng och att sätta dig på huk, de första 8 veckorna. Att sitta med benen i kors och att gå med väldigt långa steg kan också orsaka obehagligt drag i sår/ärr.
Tips!
- Kissa i duschen eller spreja med en sportflaska med ljummet vatten medan du kissar för att minska sveda.
- Byt bindor ofta. Håll bristningen torr och ren. Lufta ibland – Ta av dig underkläderna och lägg dig på en handduk på sängen i tio minuter, kanske en gång per förmiddag och eftermiddag.
- Klapptorka efter att du kissat och duschat. Efter bajs bör du vara extra noggrann med att torka bakifrån, för att minska risken av bakterier i såret.
- Håll med lite toalettpapper mot mellangården (mjukt tryck!) när du ska bajsa första gångerna. Det kan lindra obehag.
- Drick mycket vatten och ta vid behov tillskott eller läkemedel som gör avföringen mjuk.
- Vila så mycket du kan! De första två veckorna kan du tänka att du med fördel ligger sig ganska mycket av dagarna, med enstaka stående stunder varje timme. Jag förstår att du kanske längtar ut och efter livet som ”o-gravid” och att göra en massa saker. Två veckor går fort, mys på i sängen då och bebisen så mycket ni bara kan.
- Försök att gå lite varje dag. Från början är det kanske en promenad runt köksbordet. Inom fyra veckor kan du ha målet att kunna gå 30 minuter i sträck utomhus.
- Börja göra mjuk och försiktig bäckenbottenträning. Det förbättrar blodcirkulationen och hjälper läkningsprocessen.
- Undvik tyngre lyft än bebisens vikt första 6-8 veckorna.
Infektion
Överallt där man har sår finns en liten risk att man drabbas av en sårinfektion. Underlivet är ett komplicerat område som ju aldrig är helt ”rent”. Om du drabbas av en infektion går smärtan plötsligt åt fel håll, avslaget kan börja lukta illa och du kan känna en ökad svullnad, ömhet eller värmeökning runt stygnen. Man kan också börja känna sig allmänt sjuk och få feber. Tveka inte att kontakta sjukvården om det är något som känns konstigt.
Får jag någon extra uppföljning efter en grad 2-bristning?
De flesta sjukhus har rutiner för att erbjuda extra återbesök för dem som fått grad 3- och 4-bristningar, men inte för grad 2. Därför är det viktigt att du går på efterkontrollen hos din barnmorska, och att du själv söker annan vård om du har besvär. Ett besök hos fysioterapeut kan behövas om du exempelvis har smärtor eller svårigheter att bäckenbottenträna.
När kan jag ha sex?
Från ett rent fysiologiskt perspektiv kan du ha penetrerande sex så fort stygnen är borta och såren helt läkta, och avslaget har slutet. Allt detta brukar ha hänt vid ungefär 6 veckor efter förlossningen. Men om du är redo för att ha sex beror ju också på en massa andra aspekter. Ha inte sex om du inte vill eller känner dig redo.
När kan jag träna?
Återgången till träning bör vara successivt stegrad och ska aldrig orsaka smärta eller besvär. Du ska inte lyfta tyngre än bebisens vikt på 6-8 veckor och du inte springa förrän det gått minst 12 veckor.
Kommer jag få en till bristning nästa gång?
Vi brukar slarvigt säga att man får ”största skadan första gången”. Om inte bebisen är väldigt stor, kommer felvänd eller med handen på kinden (eller något sådant) är det sannolikt att du i alla fall inte får en större bristning nästa gång.
Jag känner mig traumatiserad!
Det är viktigt att ta dig själv och dina känslor och tankar på allvar. Prata mycket med människor du har förtroende för. Du kan båda vara glad över och älska din bebis och känna dig helt förstörd över förlossningen, samtidigt. Behöver du ytterligare hjälp rekommenderar jag dig att prata med BVC.
Jag har ont?
Det är normalt att ha smärta efter en förlossning, men smärtorna ska vara avtagande och inom tre månader försvinner de flesta akuta smärtorna. Har du ont längre än så behöver du träffa en fysioterapeut som kan hjälpa dig med eventuella muskelsmärtor eller ärrsmärtor. Detta gäller också graviditetsrelaterad bäckensmärta. Har du haft ont under graviditeten försvinner ofta detta inom tre månader efter förlossningen. Gör det inte det behöver du hjälp av en fysioterapeut.
Har jag blivit överspänd?
När du föder barn blir musklerna i bäckenbotten över 300% utsträckta. De har inte förmågan att knappt ens spännas de första 2-3 månaderna. Man utvecklar sällan överspänningsproblem förrän musklerna återfått normal “spänst och konsistens”. Jag märker ofta hos patienter att de har besvär med svaga bäckenbottenmuskler och sviktande och buktande slidväggar de första fyra månaderna, och under dessa månader jobbar de sakta men säkert upp en kompenserande spänning i bäckenbotten eftersom de går omkring och kniper “hela tiden”. Ett överspänningsproblem finns sällan förrän det gått 5-6 månader. Det är ungefär en av tio (enligt min erfarenhet) som utvecklar överspänning. Antingen gör man det för att man haft det tidigare (ofta vid en vaginism) eller som en följd av av kompenserande knip pga rörelserädsla, svagt knip eller buktande slidväggar.
Läs mer på bakingbabies
Nybliven mamma och ont. Vad är normalt?
Hur tar jag hand om mina buktande slidväggar?
Till fysioterapeut efter grad 2-bristning
Träning efter vaginal förlossning (webbkurs anpassad för dig med skadad eller svag bäckenbotten).
Oj, inte lyfta mer än bebis på 6-8 veckor. Jag hade en 1,5-åring och ingen sa något om detta till mig (till skillnad från när storasyster föddes med kejsarsnitt).
Nu är de 6,5 och 8 och jag verkar väl rimligt återställd så det gick nog bra ändå, men..
Ja, det är ju den vanligaste missuppfattningen, att man behöver vara mer varsam med stygn kring kejsarsnitt än stygn efter vaginala bristningar. Det är ju långt många fler lager och antal stygn vid kejsarsnitt för all del, men om de stygn man fått i underlivet går upp kan man ändå få långvariga besvär och nedsatt funktion.
Bra text! Önskar jag läst detta efter andra barnets födelse för snart två år sen. Jag hade besvär utav stygnen 6-8 veckor efter.
Första tre månaderna var jag livrädd för att bajsa då det gjorde så ont. Toan var helt röd av blod efter varje gång jag bajsat. Vet inte om det är normalt men det var en hemsk upplevelse. Det gick över av sig självt sen ju längre tid som gick.
Jag var sövd när läkaren sydde och fick en ganska liten beskrivning av mina skador efter förlossningen men var sydd hela vägen till analöppningen. Så jag tvättade mig i duschen efter jag bajsat. Tror jag gjorde det bortåt 4 månader efter förlossningen om inte längre. Tyckte det var enklast.
Men om du blev sydd hela vägen till anal öppningen, var det verkligen vara en grad 2-bristning då?
Oj vad jag hade önskat att få denna info på BB. Själv gjorde jag typ alla fel man kan göra efter en förlossning, men svårt att göra rätt när man inte har kunskap eller inte få information
Väldigt intressant läsning om grad 2 bristning på bloggen. En sak som jag gärna hade läst mer om i samband med inlägget är vad man kan förvänta sig typ 3 år efter en grad 2, är det som det ska när man måste köra tumtricket för att kunna få ut avföring, alltså ngt man bara ska acceptera eller Är det något man bör kolla upp?
Att behöva använda tummen för att bajsa tycker jag är en indikation på att något kanske inte är som det ska. Det jag skulle undersöka hos en patient som uttrycker samma är förekomsten av missade/defektläkta muskelskador eller ett rectocele. Det behöver inte vara något fel alls förstås, men har man besvär ska man kolla upp.
Mycket intressant! Mig sydde de inte alls mer än några ytliga stygn trots min djupa grad 2. De kunde inte ens se att det var en grad 2 i vår region (Blekinge). Det enda de kunde diagnostisera var ett rectocele, och det opererades ett år efter förlossningen. När jag nu, 4 år efter förlossningen, varit i Huddinge fick jag reda på att jag hade dubbelsidig levatoravulsion och inga muskler hade satt ihop i mellangården. Så mig sydde de definitivt inte efter förlossningen, och inte på följande gynbesök efter heller. Står nu på kö för operation i Huddinge (mellangårdsrekonstruktion). Otroligt att man behöver åka 50 mil hemifrån för att få sin grad 2 sydd ordentligt. Intressant är också att LÖF tycker att jag har sytts enligt ”vedertagen metod” trots att de inte ens lagat skadan..
Det är under all kritik. Här är lite mer om min egen LÖF-erfarenhet:
https://bakingbabies.se/2021/04/21/tankar-om-forlossningsinfo/
Ja men verkligen! Så dåligt! Jag ska testa överklaga framöver men har inte mycket hopp om att det ska gå bättre. Jag tänker på alla andra kvinnor som föder här, och som inte ens kommer få sin grad 2 lagad om de får en. Tack för att du delar med dig av din historia också! ❤️ Beklagar! Så tragiskt och provocerande att det får vara så här.
Önskar också att jag läst detta eller fått mer info kring bristningen efter förlossning. Jag gjorde, som någon tidigare påpekat, typ alla fel efter: tänkte inte alls på att inte sitta på huk eller att inte gå bredbent eller liknande. Jag fick uppfattningen att det var mest ”försök leva som vanligt, men ta det lite lugnare”. Så gick mina stygn upp första veckan också – in på gynakuten men utan åtgärd. Så kan det också gå, att man blir sydd men de missar att sy musklerna och det som sys ytligt går upp. Så då är det ju i princip lika med att jag inte är sydd efter klippet som gjordes (alltså en grad 2-bristning).
Sen att det var vidrigt där efter förlossningen med allt kring toalettbesök och att stygnen gick upp och smärtan… det var väl en sak, för det gick ju tillslut ändå över. Men att leva med att mellangården i princip knappt finns och mestadels jobba tumtrick och inte veta om jag kan hålla mig till toan i värsta fall – det är inte roligt alls. Vet att jag kan bli opererad (men jag ska ju ”föda mina barn klart först” är det de säger från sjukvården) men jag är livrädd för operationer och är inte helt säker på att det kanske skulle bli bättre då heller…
Och heller inte säker på om en andra graviditet klaras av med så trasig bäckenbotten, svårt beslut att ta liksom.
Jag hade en grad 4-bristning som inte blev korrekt lagad och har fött två barn med snitt efter min första förlossning. Mellan barn två och tre genomgick jag en mellangård-och sfinkterrekonstruktion. Jag har alltså inte “fött klart” innan jag opererades, utan behövde hjälp tidigare än så. Jag upplever stor förbättring efter att ha fått mellangården lagad, sfinktrarna kunde tyvärr inte lagas riktigt.
Tack för ditt fina svar! Har läst en del hos dig och förstått att du ändå är nöjd över att ha blivit opererad. Det som är kruxet just i mitt fall är att jag är så himla operationsrädd (sjukhusfobiker) så då blir det ”dubbelt upp” om jag först ska opereras och sedan kejsarsnitt som också är en operation. Så då funderar jag på att gå på vårdens linje – att eventuellt bära ett barn till, hoppas kunna föda begivnast igen, för att sedan förhoppningsvis kunna göra en operation av mellangården därefter. Det som är knepigt är just tanken på om bäckenbotten, så trasig som den är idag, orkar en graviditet utan alltförmycket symptom/komplikationer…
Tänk vad vi går igenom med våra kroppar alltså, kvinnor är fan sjukt starka!!
Fattar om du inte kan svara på det här, utan skriver nog mest lite terapeutiskt för mig själv. Fick enligt vården bara grad 1-bristning efter första förlossningen men det syddes ändå över en timme och i journalen var det typ antecknat ”sydde några stygn”. Hittade aldrig nåt riktigt knip efter förlossningen, hade ont och kunde inte stå mer än kanske 10 min i sträck första veckan även om det blev gradvis bättre. Tidigt i nästa graviditet märkte jag att det var totalt omöjligt att hålla tätt om jag nös till eller liknande. Andra förlossningen, brast grad 2 men dubbelkollades av läkare för barnmorskan ville ha second opinion pga kort mellangård uppfattade jag det som. Här dokumenterades det fantastiskt i journalen vad som brustit och hur det syddes, som jag kunnat tolka med hjälp av dina inlägg. Hade mkt lättare återhämtning denna gång och kunde börja knipa efter nån vecka och kom upp i en fyra i knipstyrka på efterkontrollen. Min tolkning är att jag antagligen hade missade muskelskador efter första förlossningen som sen gick upp igen vid andra men då lagades korrekt. Vet inte ens om det är möjligt men den enorma skillnaden i återhämtning och kunskapsnivå hos dom som sydde mig tycker jag verkligen pekar mot det. Tack för din blogg!
Hej, det låter både rimligt och troligt att det är just så det varit. Många av mina patienter vittnar om samma sak.
Vet att det här inlägget är ett år gammalt. Men alltså… Om allt det här stämmer, och jag kan inte förstå varför du skulle vilja du skulle vilja sprida desinformation/skrämmas, varför får man ingen information om detta över huvud taget efter förlossningen? Jag fick en grad 2 vid andra förlossningen (och har väldigt svårt att skaka av mig både känslan att det var mitt fel (det ska ju vara mindre risk att gå sönder som omföderska, varför insisterade jag inte på att få föda i en statistiskt mer gynnsamma ställning, varför blev andra barnet större – åt väl för mycket, tog jag i för mycket/var för otålig att smärtan skulle vara över?) och oron över framtida funktion i bäckenbotten) men samma info som efter grad 1 vid första förlossningen, typ håll det rent, vädra gärna och ät värktabletter vid behov. Hade de sagt åt mig att inte lyfta hade jag brutit ihop fullständigt eftersom jag redan känner att relationen till min tvååring tar stryk av ankomsten av ett syskon som ska ammas hela tiden, men hade min man också fått den informationen hade han hjälpt mig att följa det.
Hej! Jag vet inte riktigt vad frågan gäller, men om det är varför man inte får adekvat information efter förlossning så är det beroende på några olika orsaker:
1) barnmorskor själva känner i vissa fall inte till att man faktiskt får en muskelskada vid förlossning
2) de vill inte skrämmas så de säger att det är en normal bristning (det är också supervanligt! ) och förminskar själva skadan.
Men min uppfattning är att det har blivit väldigt mycket bättre de senaste åren, men tyvärr måste du ha träffat några som inte riktigt följt med i utvecklingen.
Här finns ett blogginlägg på ett besläktat tema: https://bakingbabies.se/2021/04/21/tankar-om-forlossningsinfo/
Min fråga var nog hur i hela världen jag skickades hem mer eller mindre utan “förhållningsorder” om det är såpass omfattande restriktioner i vardagslivet som rekommenderas för en god läkning? Tittade precis igenom patientinformationsbladet jag fick och där står bara (utöver det jag nämnt tidigare) att det tar tid att återhämta sig och att jag ska vänta med att springa, hoppa och köra tung styrketräning. Är verkligen hela Västra Götalandsregionen helt fel på det, då?
Kollade även med min ständiga second opinion (mamma, som är allmänläkare) och hon kände inte heller igen det utan påpekade mest vikten av knipträning.
Är inte arg om det låter så I text, utan förvirrad och lite orolig.