Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Träning och IVF

Träning och IVF

Jag har tidigare haft patienter som under IVF-processen fått råd om att inte träna och jag har också fått ett mejl med lite funderingar kring ämnet träning och IVF. Jag tänkte gå igenom litegrann vad vetenskapen säger idag. Som alltid behöver man prata om vilken träning, i vilken dos och med vilken tajming. Kategoriska och alldeles för enkla svar är sällan helt korrekta.

Fysisk aktivitet, fertilitet och hälsa

Fysisk aktivitet är en välkänd behandling för flera olika typer av medicinska tillstånd och den grundläggande rekommendationer för att förebygga ohälsa är att vara fysiskt aktiv på måttlig nivå av konditionsfrämjande aktivitet150-300 minuter i veckan. Utöver detta bör man också styrketräna. Samma rekommendationer (i princip) gäller gravida. Men för par eller individer som önskar bli gravida finns ännu inga tydliga rekommendationer om högre eller lägre nivåer av fysisk aktivitet kan påverka chanserna att bli gravida och få en fullgången graviditet.

När det gäller reproduktion finns det bred enighet om att fysisk aktivitet och träning är fördelaktigt för fertiliteten hos kvinnor. Kvinnor som tränar mycket hårt och ofta kan dock få ägglossningsrubbningar vilket kan försvåra chansen att bli gravid. Det här är inget man behöver gå omkring att vara rädd för att man missar. Om man får menstruationsstörningar av sin träning är det oftast väldigt uppenbart.

Fysisk aktivitet inför IVF

En metastudie från 2019 som handlade om träning och reproduktiv hälsa inkluderade också resultat från fertilitetsbehandlingar och hade som slutsats att fysisk aktivitet kan öka graviditetsförekomst, speciellt bland individer med PCOS och övervikt. Träning före IVF kan med gott vetenskapligt stöd hjälpa fysiskt inaktiva kvinnor att förbättra sina chanser till en framgångsrik graviditet.

Fysisk aktivitet inför äggplock

Hormonbehandlingen inför äggplock gör att äggstockarna producerar flera mogna ägg än vanligt, och då kan äggstockarna vara större än normalt. Denna process ökar risken för äggstockstorsion, när äggstocken snurrar runt sitt ligament och får ett strypt blodflöde. Det är väldigt ovanligt, men teoretiskt har man kopplat viss sorts träning med ökad risk för äggstockstorsion.

Vissa informerar om att man ska vara försiktig med saker som innefattar hopp eller vridningar av kroppen, eller i stort undvika högintensiv träning. Det finns ingen vetenskaplig grund för detta, men att hålla sin träning förhållandevis lågintensiv under en kortare period torde inte vara orimligt för de allra flesta.

Fysisk aktivitet och träning direkt efter emryotransfer

Rekommenderad vila (och ingen fysisk aktivitet/träning) har visats ha ingen eller till och med icke-gynnsamma effekter efter embryoöverföring. De flesta rekommenderar att man motionerar lågintensiv nivå, om man ska motionera första tiden efter proceduren. Det verkar alltså som att låg- till moderat fysisk aktivitet under tiden mellan embryotransfer och ett positivt graviditetstest inte är negativt.   

En av sakerna man traditionellt har avrått ifrån under tidig graviditet är alltför hög kroppstemperaturökning. När det gäller graviditeter i gemen har man för länge sedan lämnat det generella risktänkandet. Vetenskapens stödjer att gravida riskfritt kan träna i 25 graders temperatur i upp till 35 minuter på 80-90 % av maxpuls. Vattenträning kan utföras upp till 45 minuter, varma bad och bastu är säkert upp till 20 minuter. När det gäller IVF finns det inget stöd för att det skulle skilja sig mot andra graviditeter.

Fysisk aktivitet och träning direkt efter insemination

Direkt efter en insemination verkar det fortfarande finnas visst stöd för att vila ger bäst resultat. Detta under tiden mellan insemination och positivt graviditetstest. Efter att graviditeten väl är etablerad finns ingen vetenskaplig grund till råd om att vara mer försiktig än vid graviditeter med annan start.

Träning under en IVF-graviditet

Jag hittar egentligen ingen vetenskaplig information alls vad gäller träning under graviditetens första trimester. I avsaknad av det kan man väl välja att gå på två olika linjer.

Den första är att det inte finns någon som helst koppling mellan träning och risk för missfall, sett till “vanliga graviditeter”. Den andra linjen är väl som i många andra sammanhang “better safe than sorry”, om man nu tänker att det skulle vara någon skillnad mellan IVF-graviditet och graviditet som startat på “vanligt sätt”, när graviditeten väl är etablerad i kroppen. Det är ju inget det finns något vetenskapligt stöd för. Efter första trimestern skulle jag i alla fall vilja argumentera för att det vore tämligen orimligt att generellt ha något annat råd att ge, än de för generella graviditeter. Mer om detta kan du läsa här: Att träna för två.

Referenser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *