Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Nykläckt och snittförlöst Wilfred

”Det finns otroligt många, små, och stora risker med sectio. De är många och olika anledningar, risk för ablatio, uterusruptur, blödning vid en ny graviditet, minskad möjlighet att föda många ( fyra eller fler) barn med sectio, andningsstörning hos det nyfödda barnet, störd anknytning, svårare att få till en lyckad amning, sämre skydd mot allergi och astma, smärta efter snittet, riskfyllt, som vid alla operationer, med narkos, öppen buk kirurgi, ökad risk att drabbas av postpartumdepression.”

Den här kommentaren fick jag på ett inlägg tidigare under hösten, skriven av en barnmorska. Hon har rätt i en del av sakerna som rör kejsarsnitt men inte om en del annat. Att vårdgivare som ska jobba evidensbaserat och grunda sitt yrkesutförande på vetenskap kommer med sådana här påståenden tycker jag är allvarligt. Jag förstår att OM man verkligen tror på allt detta så är kejsarsnitt verkligen en sak man vill hjälpa sina patienter att slippa. Problemet är bara att hon har helt fel i ganska mycket.

Kejsarsnitt ger inte negativ på anknytning

Det här är ett påstående som kommer skaka en del. Och letar du efter forskning som motsäger mig så kommer du hitta även det. Men grejen är att det inte är kejsarsnittet som sådant som påverkar möjligheten till anknytning mellan förälder och barn. Det är omständigheterna. Om du får ligga hud mot hud, hjälp att ta bebisen till bröstet och hjälp att på bästa möjliga sätt vara nära bebisen även om du har ont i början, så är själva kejsarsnittet inte någon påverkansfaktor. Akuta kejsarsnitt kan ge känslor av ledsenhet och besvikelse och negativa känslor kan i sin tur påverka anknytningen. De skillnader som i några studier har påvisats i anknytning mellan mor och barn har sedan varit spårlöst försvunna efter två månader.

Kejsarsnitt påverkar inte amning negativt

Att det gör ont att sitta och röra sig påverkar amningen negativt. Så gör även negativa känslor av ledsenhet och besvikelse. Detta är gemensamt mellan komplicerade vaginala förlossningar och kejsarsnitt, och inget som ligger just i själva bukoperationen. I vissa studier ser man skillnader mellan vaginalförlösta och snittförlösta och deras amningsvanor. Där kan skillnaden förklaras av möjligheten till hud mot hud, lugn och ro och stöd vid förflyttningar. Snittförlösta mammor kan behöva mer hjälp med att hitta bekväma positioner och placering av bebisen. Hos de individer som fortsätter att amma ser man inga skillnader mellan förlossningssätten och amning 6 månader senare.

Inte mer långvarig smärta efter snitt

Den här föreställningen får mig ibland att vilja skrika och dunka huvudet i väggen. När detta påstående läggs fram av en yrkesperson är det med perspektivet av tiden på förlossning eller BB. Klart som korvspad att en bukoperation gör ont! Det är garanterat en stor skillnad mellan de flesta som haft en okomplicerad vaginal förlossning och de som kejsarsnittats sett till de första två veckorna. Men. MEN! Alla vi fysioterapeuter som jobbar inom kvinnors hälsa har hela våra arbetsdagar fulla med patiener som har besvär, kort eller lång tid efter vaginala förlossningar. Vi har naturligtvis även personer med besvär efter snitt, men de är mycket, mycket färre. Att påstå att man garanterat har mer kroppsliga besvär efter snitt är bara ignorant.

Postpartumdepression då?

Kan själva bukoperationen öka risken för postpartumdepression? Eller är det själva händelsen som ledde fram till snittet? Oplanerade kejsarsnitt kan ha en särskilt negativ inverkan eftersom de är oväntade, vanligtvis psykiskt och fysiskt påfrestande och förknippas med förlust av kontroll och ouppfyllda förväntningar. Risken verkar ungefär mosvara den som uppstår när en förlossning avslutas med sugklocka. Förlossningsätt har i övrigt ingen direkt inverkan på risken att drabbas av postpartumdepression.

Risk för astma och allergi hos barnet

Det här är ett stort ämne som det fortfarande kommer nya rön kring regelbundet. Men ursprunget till detta är att barn som föds med kejsarsnitt får annorlunda tarmbakterier än de som föds vaginalt. Man får liksom ett slags ”dop” i sin mammas underlivsbakterier om man kommer ut den vaginala vägen. Nyfödda snittförlösta bebisar får mer av de bakterier som mamman har på huden, medan vaginalförlösta får mer av de bakterier som finns i underlivet. Dessa tidiga möten med mikrober kan sedan påverka immunsystemet på sikt. Det verkar vara detta som gör att det finns en koppling mellan diabetes, astma och allergi senare i livet för några av den som föds med snitt. Vuxna har olika sorters bakterier på olika ställen i kroppen.

Det finns motsägande forskning också här. Skillnaden av exponering av bakterier vid födseln och koppling till senare hälsa kan bero på helt andra saker. Om mamman får antibiotika under kejsarsnittet eller om barnet har en genetisk predisposition för senare ohälsa. Det finns många faktorer här: amning, antibiotikaanvändning, vad som föranleder att vissa mammor snittas och andra inte. Prematura barn som föds via snitt behöver också analyseras för sig.

Uppskattningar i USA visar att risken att ett vaginalt förlöst barn drabbas av astma är 7,9 % och för kejsarsnittade 9,5%. Vad gäller diabetes typ 1 är risken att 1,79 barn av 1000 drabbas om de är vaginalförlösta och 2,24 av 1000 om de är snittförlösa.

Rätt ska vara rätt om kejsarsnittsrisk

Jag försöker inte förminska de risker som kejsarsnitt har. Men rätt ska vara rätt. Är du vårdgivare och specifikt just barnmorska måste du vara uppdaterad inom ditt eget yrkesområde. Kejsarsnitt påverkar inte anknytningen, amningen eller risken för postpartumdepression till det sämre. Att en bukoperation är smärtsam är ett goddagyxskaft-konstaterade, men andelen som söker vård för besvär efter förlossningen är MYCKET högre efter vaginala förlossningar.

Kejsarsnitt innebär risk för komplikationer, särskilt vid upprepade kejsarsnitt. Det är en större risk för graviditetskomplikationer och komplikationer under kejsarsnittet både vad gäller exempelvis blödningar och infektioner. De mest allvarliga riskerna ökar med antalet kejsarsnitt en individ går igenom.

Referenser

Previous

Next

12 Comments

  • Tack tack tack!

    Planerat snitt pga förlossningsrädsla för mig. Tyvärr sövning pga dålig spinal, bebis andningspåverkad och fick sondmatas pga cpap (som togs bort på kvällen). Amningen har i princip fungerat felfritt fast jag fick pumpa igång, betydligt bättre än för flera vaginalförlösta jag känner. Så ja, ren bullshit att det per automatik blir problem vid snitt. Vi fick ju mycket hjälp i lugn och ro på neo – det tror jag är skillnaden många gånger.

    Har även återkommande psykisk ohälsa i bagaget vilket ger ökad risk för postpartumdepression. Inte heller det råkade jag ut för. Men hade jag tvingats till en vaginal förlossning hade jag nog gått in i en depressiv episod redan innan förlossningen…

    Jo det gör väl lite ont efteråt men många vaginalförlösta kan ju inte sitta efteråt. Att operera knät gjorde MYCKET mer ont, då var jag rätt hjälplös.

    Hur anknyter papporna till sina barn undrar jag om hon tänkt på? Är de sämre föräldrar än mammor?

    Usch, blir så upprörd att en i professionen uttalar sig så! Låt folk få föda som dom vill.

  • Varför gör man inte skillnad i statistiken på de som får kejsarsnitt pga akuta komplikationer eller pga att bebis mår dåligt i magen till skillnad mot de som valt kejsarsnitt pga rädsla eller liknande.

    Lite lustigt så har min son både allergier och astma (han föddes vaginalt) medan dottern är kärnfrisk och har alltid varit det (hon föddes med ks).

    Jag hade inte svårt att knyta an men oron jag kände efter min vaginala förslossning, mycket pga okunskap hos de barnmorskor och gyn jag träffade, gjorde att jag mådde så mycket sämre (i många månader) än efter mitt ks. Jag blir verkligen ledsen när jag tänker på hur barnmorskor och gyn förespråkar vaginalt. Vad jag förstått det från flera artiklar så får var tredje kvinna en bestående skada och var fjärde kvinna en skada på levatormuskelaturen. Det är skador som inte går att laga och som kan leda till instabilitet samt olika former av framfall. Det är dessutom skador som man kan undvika genom ks. Varför pratar vi inte om detta?

    Mvh
    Julia

  • Bra skrivet Har svårt att förstå att vården ens vågar sig på att rekommendera den ena eller andra förlossningsmetoden med tanke på hur lite man vet om förlossningsskador på kort och lång sikt. Dessutom är det så pass olika typer av risker att bara individen kan avgöra hur man värderar dem mot varandra.

  • Jag födde mina tvillingar förra året och 1:an vaginalt och 2:an med urakut snitt. Blev sövd och tyckte smärtan efter snittet var brutal. Efter 3dagqr dockning sol en komplikation av snittet en total pares i tarmarna (förlamning) jag fick ligga med v-sond ner i magen eftersom tarmarna var helt utslagna och magsäcken inte kunde tömmas. Fick 5gånger så hög smärtlindring via epiduralen som man får vid en vanlig förlossning men det var fruktansvärt. Har en barn sen tidigare som jag fick 2:a grad bevisning med men det jag fick igenom efter tvillingförlssningen var 1000gånher värre. Jag var så dålig att jag helt missade bebisbubblan de 2v vi låginne på SÖS. Efter det fungerade aldrig amningen och efter ett tag fick jag en lätt förlossningsdepression som jag fortfarande kämpar med. Jag tycker man pratar alldeles För
    Lite om de risker som kan uppstå vid kejsarsnitt (eller allt typ av bukkirurgi) och jag har fortfarande men efter paresen då jag fick ett stort bråck mm. Om jag fick göra om det skulle jag ändå velat ha en vaginal förlossning igen, att få vara så medveten som då är det mäktigaste jag någonsin fått uppleva och sörjer än idag att jag inte fick ”vara med” när mitt tredje barn föddes pga UAK

  • Tack! Jag har fortfarande ganska stora problem med min förlossningsskada (grad 3) som jag fick för drygt 2 år sedan. Känner mig ganska sviken om vården som bara viftade bort risken för förlossningsskador när jag frågade om det som gravid. Fick typ svaret “det är så himla liten risk att drabbas så det behöver du inte oroa dig för”. Nu vet jag bättre. Tyvärr.
    Är väldigt glad att ha blivit garanterad planerat snitt vid en eventuell framtida graviditet. Har mycket svårt att tänka mig att jag kommer ha mer ont i operationssåret på magen än vad jag hade i mitt underliv i MÅNADER efter min vaginala förlossning.

  • Bra inlägg!! Under min andra graviditet förutsattes det att jag skulle (vilja) föda vaginalt. Gjorde kejsarsnitt med mitt första barn och blev en vaginal födsel med mitt andra.
    Efter kejsarsnittet hade jag såklart ont men efter ca två veckor kunde jag själv promenera till affären och behövde inte längre smärtstillande.
    Efter den vaginala födseln fick jag en grad 3-bristning, gick på smärtstillande i mer än 3 veckor, kunde efter 4 veckor knappt gå 1km. Går hos fysio för övningar. Verkar också ha blivit ihopsydd ”för mycket” och är livrädd för att använda tampong, menskopp, ha sex. Vet inte än om det som sytts ihop är något som bör/kommer åtgärdas.
    Så mycket mer omständigt med all läkning och lära känna sin kropp igen efter den vaginala födseln.

  • Klart och tydligt! Jag blir mest upprörd över att många barnmorskor hävdar att “vetenskap” = “som vi alltid gjort och det har ju gått tillräckligt bra” och “beprövad erfarenhet” = “vad som passar mig/ vad jag själv föredrar oavsett vad forskningen säger”. Kan ju såklart vara jobbigt att läsa på om det leder till att man borde ändra uppfattning. Men det skulle vara välgörande. Kvinnor kanske inte har rätt till snitt (än) med vi har i alla fall rätt till korrekt information.

  • Gud så bra inlägg! Skrämmande att utbildade människor kommer med sån här misinformation. Vet inte om man ska tro att hon är dåligt uppdaterad eller medvetet sprider skrämselpropaganda kring snitt? Har man läst det minsta om anknytning så borde man förstå rent logiskt att det inte är något som avgörs av att barnet kommer ut genom vaginan eller magen. Och som barnmorska borde hon veta hur bröstmjölk rent fysiologiskt kommer igång, dvs att moderkakan släpper, vilket den gör vid både vaginal födsel och kejsarfödsel. En kejsarfödsel idag ger samma möjlighet till hud mot hud, lyssna på barnets signaler och andra viktiga faktorer till lyckad amning. Så på vilket sätt menar hon att det är mer gynnsamt för amningen att barnet kommit ur vaginan?! Suck för all denna skrämselpropaganda kring snitt.

    Mvh mamma till en pojke som kom ut med snitt som har en fin anknytning och lyckad amning

  • Tack för ditt klargörande och sakliga inlägg med stöd i forskning. Vi är många som blivit nedlåtande bemötta och avfärdade av sjukvården när vi önskat ett snitt. Det borde vara självklart att få saklig och korrekt information om riskerna kopplade till förlossningssätt. Jag minns när jag äntligen fått mitt snitt beviljat och kom till inskrivningssamtalet inför. Jag var livrädd och trodde att de skulle fortsätta att skrämma mig och vara nedlåtande, istället blev jag väldigt fint bemött och narkosläkaren sa att han inte var alls orolig för att det skulle gå illa! Och det gick bra med båda mina snitt. Barnen mår också bra och har mått från start. Förstår att det inte är lätt för alla eller riskfritt på något sätt, men det är väldigt fel att överdriva risker av kanske ideologiska eller ekonomiska skäl!

  • Jag vill dela med mig av min erfarenhet då jag har både en vaginal förlossning och ett kejsarsnitt i bagaget. Den vaginala förlossningen på ett sort och känt universitetssjukhus gick fruktansvärt dåligt, grad 3 bristning efter att bebisen togs ut med sugklocka, extremt stressigt och ångestfyllt. Dessutom hade bebisen fått en syrebristepisod på flera minuter. Jag var under förlossningen livrädd över att bebisen skulle få men, vilket hen mirakulöst nog inte fick. Jag bestämde mig för att aldrig mer gå igenom detta och inte få fler barn. Allt detta viftades sedan bort av läkaren vid den andra graviditeten och min förlossning ansågs vara ”fin och normal” något som repeterades som ett mantra av läkaren under den andra graviditeten, många år efteråt. Jag var helt förbluffad över att de kunde förneka sådant som stod i journalen. Bestående urininkontinens var inget som de heller fäste vikt vid. Att jag inte kunnat sitta på lång tid eller cykla på ett år efter första förlossningen struntade de blankt i. Jag vägrade en ny vaginal förlossning då jag märkte att den kunde gå lika dåligt om inte sämre pga deras negligerande attityd. De gjorde allt för att tvinga mig och veckorna gick under min graviditet. Jag blev alltmer stressad pga inte få något besked. Slutligen fick jag ett andra avslag på min begäran om kejsarsnitt. Jag mådde fruktansvärt dåligt och grät dagligen. Inför detta var enda alternativet att flytta och folkbokföra mig i annat län. Begärde ks vilket beviljades på 15 min efter att klinikens chef fått kännedom om vad som hänt mig tidigare. Jag fick mitt planerade ks och det var en enorm trygghet. Ingen ångest, panik, underlivet blev inte helt söndertrasat. Ja, det är inte roligt att bli uppsprättad men kände ingen smärta och de var extremt proffsiga, föredrar det tusen gånger hellre än en många timmar lång, ångestfylld och smärtsam förlossning. Det bästa var att mitt andra barn kom till världen på ett mycket säkert sätt och riskerade inte syrebrist som det första fick utstå. Det tog exakt fem minuter från att operationen började tills det låg på mitt bröst utan några som helst komplikationer. Perfekt andning! Hela operationen var över på mindre än trettio minuter. Jag mådde så mycket bättre under hela sjukhusvistelsen samt efteråt, kom hem efter två dagar och var så glad att jag firade med hela familjen. Inga problem med att få igång amningen och precis som med det första barnet avgudade jag denna bebis från första stund. Jag föredrar verkligen ett rent ks istället för den stress och ångest jag fick utstå första förlossningen, för att inte tala om en sådan förfärlig smärta att jag aldrig känt något liknande och hoppas jag slipper under resten av mitt liv. Snittet gjorde aldrig ont då jag fick bra smärtstillande under några dagar. Jag hade svårt att röra mig i några få dagar men blev snabbt mycket bättre och kunde promenera efter fem dagar. Åt mer smärtstillande efter första förlossningen när jag hade fått underlivet helt sytt och inte kunde sitta för att inte tala om chocken och paniken jag hade då. Det går aldrig att säga på förhand hur en vaginal förlossning ska gå. Jag är glad att jag stod på mig för att jag visste vad som var bäst för mig och för mitt barns säkerhet inför den andra födseln. Jag litar inte längre på den svenska sjukvården efter min första förlossning då de definitivt inte värnar om kvinnans bästa utan endast kalkylerar att de flesta kvinnor fixar det ändå. Jag tar inga fler sådana risker med det viktigaste i mitt liv- mina barn. Därför anser jag att det är kvinnans rätt att själv få välja på vilket sätt hon ska föda – på samma sätt som att kvinnan ska kunna välja om hon vill behålla en graviditet eller göra abort. Att tvinga en kvinna att föda vaginalt och dessutom med hemsk skrämselpropaganda som man får utstå av sjukvården är ett påhopp på den personliga integriteten och särskilt mot rätten till hälsa. Argument som att vi vet vad som är bäst för dig- detta ska du finna dig i, lita på oss- är arroganta och paternalistiska. I Sverige vore det otänkbart att tvinga någon att fortsätta en oönskad graviditet. Däremot är vi kvar i stenåldern vad gäller kvinnans rätt till hälsa och att själv få bestämma över sitt förlossningssätt. Jag har nu större förståelse för att det finns skyhöga ks-siffror i andra länder. Kvinnor som kan väljer helt enkelt ett modernare sätt att föda på. I min åsikt är det även ett säkrare sätt att födas på för barnet. Det stämmer att det finns risk för komplikationer även med ks – särskilt vid upprepade sådana- men som min läkare sa är ett planerat ks ändå en rutinoperation. Som Mia säger finns det tydliga risker med men för modern vid vaginal förlossning, vilket tystas av sjukvården. Jag undrar stilla hur många barn som fått kognitiva- neurologiska men av syrebrist efter en vaginal förlossning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.