Jag har hintat på instagram flera gånger om att förlossningsvården borde fundera ett varv kring det här med isbindor efter förlossningen. Det har nämligen verkat som att det inom övriga medicinska världen har varit en svängning IFRÅN att använda is på akuta skador, och det har varit diskussioner om att is till och med kan påverka läkningsprocessen till det sämre. Varje gång jag tar upp ämnet så får jag enormt mycket meddelanden från folk som haft oerhört goda erfarenheter av isbindor efter förlossning. Och ja: som smärtstillande är det fortfarande ansett som en god behandling.
Men, det är kanske inte så enkelt.
Det finns en översiktsartikel om kylbehandling för underlivssmärta efter förlossning. Deras slutsats är (översatt till svenska):
”Det finns begränsade bevis med mycket låg säkerhet som kan stödja användningen av kylbehandlingar, i form eller isförpackningar eller kalla gelkuddar, för att lindra perineal smärta under de första två dagarna efter förlossningen. Det är troligt att samtidig användning av flera behandlingar krävs för att på ett adekvat sätt hantera detta problem, inklusive receptbelagd och receptfri smärtlindring.”
Jag kan ibland bli TOKIG på synen att födande och nyförlösta liksom BORDE stå ut med en massa smärta. Och då kan jag i samma veva tycka att det är ganska kasst att erbjuda isbehandling, om man inte också erbjuder smärtlindrande läkemedel.
Is efter kirurgi
Efter generell kirurgi vet vi att is/kylbehandling kan minska smärta, förbättra rörligheten och öka patientnöjdheten. Det är dessutom en behandling som ger få biverkningar, bara man applicerar kylan rätt.
Kryoterapi
Forskningen inom is/kyla handlar mycket om något som heter kryoterapi. Det är en medicinsk behandling som innebär korta exponeringar av extrem, kall luft, ofta under -110 ° C. Dessa låga temperaturer uppnås med hjälp av flytande kväve. När huden nås av dessa låga temperature når hudens yta snabbt minusgrader. För att omedelbart skydda kroppen skickar hjärnan sedan signaler om att begränsa flödet till blodkärl som försöker muskler och andra vävnader. Denna blodkärls-åtstrypning leder till en ökning av blodtrycket och en rad andra reaktioner i kroppen. I hjärnan frigörs noradrenalin som ger höjning av humör, uppmärksamhet och fokus och kan bidra med en upplevelse av smärtlindring. De mest eftersträvansvärda effekterna av kryoterapi gäller smärtreducering och anti-intlammatoriska processer.
Inflammationens vara eller icke vara
Inflammation låter ju rakt av negativt, eller hur? Grejen är att inflammation är ett skyddande svar på en skada, en operation eller en infektion. Inflammationen leder till en local samling av celler som kemikalier som orsakar svullnad, värmeökning, rodnad och smärta. Inflammationer kan orsaka sjukdom och åldrande av celler. Kylbehandling (bade kryoterapi och lokalt applicerad kyla) kan minska de inflammatoriska reaktionerna. Grejen är att man nu har börjat se de inflammatoriska processerna som en viktig och konstruktiv del av läkningsprocessen.
Att sätta is på något som är inflammerat, ny-skadat eller svullet är en vedertagen behandling. På senare år har man dock börjat ifrågasätta hur bra detta är. Det kan vara så att minskningen av inflammationsprocessen kan påverka läkningsprocessen negativt, fördröja återhämtningen och påverka den långsiktiga läkningen.
Mus-studier
När man i studier har kollat på skadade och is-behandlade möss har man sett att återhämtningen I musklerna blir markant försenad efter isbehandling. Även efter två veckor uppvisade de isbehandlade musklerna kvarvarande molekylära tecken på ofullständig läkning. Det här har man inte undersökt hos människor än, om jag förstått rätt.
Vad vet vi då?
Trots att is länge använts i stor utsträckning vid akuta mjuka vävnadsskador finns det faktiskt inga högkvalitativa evidens för effekten. Det finns bevis för att is ger en smärtstillande effekt men det finns alltså också nyare forskning som tyder på att is kan vara skadligt för läkning och återhämtning på grund av att undertrycka det normala immunsvaret. Den evidensen är vag vad gäller möjlighet att göra tydliga slutsatser på människor. Is, och den smärtlindring det ger, är dock bevisat positivt för möjligheten att komma igång och röra sig dagarna efter förlossningen.
Hur lång stund och hur många dagar?
Det verkar vara vedertaget att isbehandling inte längre ger någon positive effekt alls efter 48 timmar. I studier på smärta postpartum verkar isbehandling i 20 minuter kunna ge en smärtlindrande effect som håller sig 1,5-2 timmar.
Ska man is-behandla då?
Jag är tveksam. Vi har inte evidens för att isbehandling skulle vara bra på något annat sätt än för att lindra smärta. Eventuellt är det negativt för läkprocessen. Det leder mig till att tänka att det är bättre att ge rejält med smärtlindring där det behövs, och ingen is. Men inget av det här VET vi än.
Referenser
- A systematic review and meta-analysis investigating the pain-relieving effect of interferential current on musculoskeletal pain
- Effects of cryotherapy on the regeneration process and muscular mechanical properties after lacerative injury model
- Icing after eccentric contraction-induced muscle damage perturbs the disappearance of necrotic muscle fibers and phenotypic dynamics of macrophages in mice
- Length of perineal pain relief after ice pack application: A quasi-experimental study
- Local cooling for relieving pain from perineal trauma sustained during childbirth
- Shall we use cryotherapy in the treatment in surgical procedures, in acute pain or injury, or in long term pain or dysfunction? – A systematic review
- Role of cryotherapy in the treatment of injury and recovery from exercise
- The effect of cold application on episiotomy pain: A systematic review and meta-analysis
- The Effects of Cold Application to the Perineum on Pain Relief After Vaginal Birth
Tack för detta inlägg! Passade perfekt att läsa nu med tre veckor till BF.
Här kommer (ytterligare!) en läsare som varit väldigt nöjd med isbinda efter förlossning. Efter att jag fött mitt första barn tidigt en morgon hade jag enormt ont i underlivet efter en grad 2 bristning (som de tillkallade läkare för att sy, då de var osäkra på graden först). För min del tyckte jag inte att smärtstillande tabletter lindrande tillräckligt, eller så fick jag för lite, utan det var först efter skiftbyte framåt kvällen som en annan barnmorska erbjöd isbinda. Vilken oerhörd lättnad det var! Det dämpade svullnaden och jag vågade röra mig mer. Funderade genast på varför ingen annan gett isbinda som förslag. Är inte kunnig inom området och kan därför inte propagera för det ena eller andra, men ville dela av mig av min personliga erfarenhet.
Då vore det ju också så otroligt bra om man kunde få någon rejäl smärtlindring efter förlossningen. Bröt svanskotan under utdrivningsskedet och i min journal står det “Ida har ont, ger en smärtis”. En smärtis motsvarade två Alvedon och en Ipren.
Jag undrar om det finns situationer där det kan vara “för mycket” svullnad och inflammation, så att den avsvällande effekten av is är bra. Jag tänker på stukade fötter. Där vet det (I idrotten) så viktigt med upp med foten, kompression och kyla för att den inte skulle svälla för mycket. Är det i dessa fall också tveksamt med is/kylspray?
Det är ju från idrottsmedicinen forskningen kommer som ifrågasätter is-användning över huvud taget. Is ska nog främst ses som smärtlindring.
Jag födde med akut snitt och fick efter några dagar en infektion i magen och blev jättesjuk på bb och i väntan på operation använde jag isbinda på huvudet för att svalka mig. Och då jag även fick en mjölkstockning använde jag isbinda inför pumpning för att få svullnaden att gå ner. Det var sommar och varmt. Så isbinda har ju en ”skön” användning men självklart borde man först och främst få adekvat smärtlindring. Och forska på sakerna!
Efter min första förlossning (akut kejsarsnitt) blev jag adekvat smärtlindrad med ngn form av morfin de första dagarna. Hade typ inte alls ont efter en vecka. Efter andra vaginala förlossningen hade jag mycket mer ont, var självklart skönt med isbinda men varför var det inte fråga om någon mer smärtlindring då kan jag undra nu. Hade väl varit rimligt att få ngn form av morfin då också om jag ska gå till hur ont jag hade iaf. Herregud vad skönt det hade varit att slippa ha svinont första dagarna och veckorna av sin bebis liv.. men som med mycket inom kvinnohälsa så känns det ju som vanligt att det bara är ”normalt” och nåt man ska uthärda, varför?