Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Kan man förvänta sig en opåverkad bäckenbotten?

Kan man förvänta sig en opåverkad bäckenbotten?

Om bristning sys korrekt och läker som den ska. Kan man förvänta sig att bäckenbotten blir som innan då? Bör man räkna med att bäckenbotten känns annorlunda livet ut? Jag har trasiga muskler i bäckenbotten men har ändå knipstyrka 4 av 5.

En specialist sade till mig att jag har höga krav på min bäckenbotten, att den ska klara mycket.Ska kvinnor räkna med att efter barnafödande är viss träning uteslutet….ingår det i att bli mamma? Är det dagens kvinnor som tror att kroppen blir helt återställda och vi kan leva på som vanligt?

Varför säger alla att det är naturligt att föda barn? Att kroppen klarar det? Men om bäckenbotten skadas…då känns det inte som att kroppen är gjord för det?”

Det här är viktiga och bra frågor och svaret kommer bli… svävande. Det är lika delar medicinskt som liksom filosofiskt, nästan.

Blir bäckenbotten som innan?

Nej, inte ens då bäckenbotten är helt intakt efter en förlossning eller om man förlöses med kejsarsnitt kommer den bli som innan.

Här kan du läsa mer om detta:

Bortsett från graviditeter och födslar

Bortsett från graviditeter och födslar kommer bäckenbotten dessutom att påverkas generellt av vårt åldrande. Här kan du läsa om bäckenbotttenfunktionen genom livet. Det sammanfattas också av bilden nedan.

Bäckenbotten kommer kännas annorlunda livet ut

Vi ska naturligtvis inte acceptera en alldeles för hög grad av förändringar, funktionsbortfall eller sänkning av livskvaliteten till följd av nedsatt bäckenbottenfunktion. Men ATT bäckenbottenfunktionen kommer förändras av graviditeter och åldrande är tydligt klarlagt och inget vi direkt kan påverka.

Ingår funktionsbortfall i att bli mamma?

Det är här vi kan se på saker både från ett medicinskt perspektiv och ett filosofiskt. För när det kommer till kroppar så kommer de ju successivt åldras och få påverkade och försämrade funktioner, av ålder. På ett sätt är människokroppen racklig och livet är en långsam väg mot döden. Nu låter jag jättedeppig, men så är det ju ändå. Människokroppens barnafödande ÄR också knepigt, vi har smala bäcken och stora barn med stora huvuden. Det är inte okomplicerat, hur vi än gör det.

Och vad menar vi egentligen med naturligt? Kvinnokroppen kan bli gravid, och barnet måste sedan ut. På det sättet är en förlossning ett naturligt skeende. På samma sätt som man kan säga att åldrande är naturligt. Av olika skäl kommer vissa kvinnor att bli skadade under förlossningen, så det är också naturligt. Men det innebär inte att det inte finns medicinska och andra åtgärder som kan tas till för att förhindra, mildra eller förbättra påverkan av dessa naturliga skeenden i livet.

Helst inte!

Jag tänker också att det helst inte per automatik ska ingå funktionsbortfall i att bli mamma. Alltså att allt som går för att underlätta födandet måste göras, att allt som går för att minska förekomsten av skador måste ske. Och att de skador som går att laga också ska diagnostiseras och lagas enligt konstens alla regler. Jag tror dock inte att det är rimligt att ha en nolltolerans mot förlossningsskador. Med tanke på hur kroppar och födandet är designat så verkar det svårt.

I mitt arbete är ju målet med varje patientkontakt att personen INTE ska behöva begränsa sitt liv och sina aktiviteter utifrån sin bäckenbotten. Men rent realistiskt så blir det ju inte alltid så. En person med stora levatorskador kanske inte kommer välja att ha löpning eller tung styrketräning som sin främsta träningsaktivitet längre.

Har ”dagens kvinnor” för höga krav?

Alltså kvinnor har nog i alla tider behövt ha höga krav på sina kroppar och sin fysiska prestationsförmåga. De allra flesta kvinnor i historien har behövt jobba hårt, bära tungt, arbeta långa dagar osv. Jag är ingen historiker, så rätta mig om jag har fel. Men det här med att kvinnor liksom är sköra och kan välja att vara fysiskt inaktiva, är inte det ett ganska nytt fenomen? Men nuförtiden har de flesta inte ett tungt fysiskt arbete, utan det man vill göra som belastar kroppen är mer självvalt och frivilligt.

Kvinnors fritidsintressen kan man racka ner lite på, verkar det som. Att allt som man inte MÅSTE göra är liksom lite fåfängt? Nu menar jag inte att jag tycker så, men att det kan vara en attityd hos vården och i samhället överlag. Det verkar ganska lätt för en del att förminska andras önskan och behov av att kunna vara obegränsat fysiskt aktiva.

Samtidigt – vi som jobbar inom vården är ju ständigt med olika patienter på en resa av att behöva acceptera kroppars ofullständighet. Den som får knäartros, Parkinson eller en annan långvarig diagnos kommer ju behöva ställa om efter kroppens faktiska funktionsnivå – oavsett vad man vill eller inte. Samma kan ju gälla förlossningsskador.

Är det lätt för kroppen att föda barn?

Här finns det vitt skilda åsikter. Det finns ju dem som menar att ju naturligt och ostört ett förlossningsarbete får vara, desto lättare och tryggare det blir det. Sen finns det motsatta aspekten, att förlossningar kommer vara riskabla hur man än gör, och att det är viktigt med medicinsk vård och omsorg för att optimera utfallet.

Jag tänker att det finns någon slags gråzon – vi får ju uppenbarligen ut våra barn och det går bra för många, kanske de flesta. Men det är inte lätt eller gratis för människokroppen att föda barn. Hur vi än gör kommer det alltid vara förenat med en uppsättning risker. Och att bäckenbotten påverkas negativt än en av de vanligast förekommande bieffekterna.

Kan man förvänta sig en opåverkad bäckenbotten?

Så sammanfattningsvis är det ett naturligt skeende för kroppen att föda barn men det är även naturligt att till följd av detta och av kroppens åldrande få sämre funktion i bäckenbotten. Man kan inte förvänta sig en opåverkad bäckenbotten. Därmed dock inte sagt att man inte ska göra vad som går,för att laga skadade muskler och för att upprätthålla en god livskvalitet och möjlighet till fysisk aktivitet genom kirurgi och eller fysioterapi, beroende på vad man har för behov

Om du har konstaterat trasiga muskler men vill att bäckenbotten ska fungera som innan, då har du eventuellt lite höga krav. I första hand tänker jag att det är bra att om möjligt få trasiga muskler lagade. När det som går är lagat eller återställt, då får man utvärdera vilka krav som är rimliga att ha. Och sen får man ju göra allt som går för att upprätthålla en så god livskvalitet som möjligt.

(Tack K för hjälp att resonera och tänka kring detta inlägg!)

3 kommentarer till “Kan man förvänta sig en opåverkad bäckenbotten?”

  1. Tack för ett klokt och välavvägt inlägg. Resonemang kring naturligt är alltid intressant för mycket av det liv vi lever idag är ju långt ifrån naturligt. Därför borde det vara självklart att använda den evidens kring att förebygga skador som finns, likaväl som man byter ut hjärtats kranskärl när de har kalkat igen. Funderar kring om det finns någon medicinhistorisk forskning kring vad som hände med kvinnor som fick stora skador i samband med förlossning.

    1. Nä tror inte att det finns. Det närmaste jag hittat är ett avsnitt av genushistoriepodden om just graviditet/förlossning. Men det finns nog nära 0% dokumenterade förlossningsskador från historien längre bak. De som skrev historia frågade ju troligen inte kvinnor om något.

  2. Tack Mia! Denna artikel borde ingå i föräldrautbildning på mvc och på sexualundervisning i skolan!
    Det värsta med funktionsnedsättningen i bäckenbotten tycker jag är att jag inte fått veta oddsen innan. (Då hade jag kunnat ta ett informerat beslut om graviditet.)
    Kvinnor måste veta om risken med barnafödande innan de blir gravida! Och enligt artikeln får man ju räkna med en liten funktionsförsämring även utan skador.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *