Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Läsarfrågor om livmoderframfall

Läsarfrågor om livmoderframfall

Idga blir det svar på läsarfrågor om livmoderframfall

Vid uterus-framfall, går ligamenten av eller töjs de bara ut?

Visa kvinnor upplever att det smäckte till vid träning och efter det så har livmodern åkt ned.. (jag är en av dom, gjorde upphopp med knäböj). Men gynekologen trodde att det var en tidigare skadad muskel som kändes hos mig. Har inget konstaterat livmoderframfall, men den har halkat ner rejält jämfört med innan episoden med upphoppet.

Jag har också sökt på nätet om olika operationer, amputation av livmodertapp eller att fästa upp livmodern i sitt eget ligament, om risker och fördelar. När gör man vad och varför?

Om nu inte livmodern hänger mer än i ligament och inte i muskler – hur hänger sambandet ihop med ex levatormusklerna?

Läsarfråga

Det här är väldigt bra och viktiga frågor. Jag har inga tydliga svar på en del av dem, men ska ge mina tankar och ett resonemang. Vi ska börja i ”båten i dockan-teorin”.

På första bilden ligger ett fartyg  förankrat i en docka. Fartyget vilar på en lagom hög vattennivå och förtöjningarna är lagom sträckta. På andra bilden är vattennivån sänkt och förtöjningarna är rejält sträckta. Kanske till en gräns att de håller på att brista? Det här är en liknelse där båten är livmodern. Livmodern lyfts av bäckenbotten (vattnet) och hålls upp av fästanordningar uppåt. Dessa fästanordningar är i kroppen livmoderns ligament. När bäckenbotten sänks, av skador eller av försvagning av muskler kommer den lyftande och bärande kraften av livmodern minska. Draget i upphängningen kommer öka. Om belastningen blir för hög, och draget i livmoderns stödjevävnad för kraftig, kan dessa gå av eller sträckas ut och försvagat. Resultatet blir livmoderframfall. Detta är hur vi förklarar kopplingen exempelvis mellan levatorskador och framfall.

Kommer träning göra att livmodern sänks?

Det är inte så enkelt som att intensiv träning eller tunga lyft kommer orsaka framfall. Precis som du fått förklarat för dig är det oftare att träningen blir ”droppen som får bägaren att rinna över”, och debuten av framfall kan verka plötslig och akut. Men troligen hade framfallet hos den specifika individen kommit ändå, förr eller senare. Det är inte bara bäckenbottens muskelfunktion som är avgörande. Hormonella förändringar efter menoapusen, övervikt, långvarig hosta och långvarig förstoppning är också faktorer som bidrar.

Livmoderns upphängningsanordningar

Livmodern har två ligamentstrukturer, kardinalligamentet och sakralligamentet. Framfall av livmodern sker när någon eller båda av dessa strukturer går sönder eller blir kraftigt uttänjt. Kardinalligamentet är en struktur som ger stöd och stabilitet åt livmoderhalsen och den övre delen av slidan. Kardinalligamentet är inte ett vanligt ligament (som består av tät bindväv) utan består av lös bindväv och glatt muskulatur. Det går emellan bäckenets sida och fäster mot utsidan av livmoderhalsen och slidan, vertikalt orienterar. Sakralligamentet går istället från livmoderns baksida till strukturer som fäster mot korsbenet och håller livmodern och slidan upp mot tyngdlagen i stående. Men inte heller de är väldigt ”täta och fasta” utan har ett begränsat stödjande värde.

Inte som andra ligament

Dessa ligament är alltså inte som de stödjevävnader vi har omkringliggande leder i övriga kroppen. Dessa flexibla ligament som omger livmodern har en logisk mekanik för sin placering. Blåsan, slidan, livmodern och tarmen är alla mycket töjbara och rörliga och måste ha fästen som möjliggör fyllning, tömning, sträckning och rörlighet. Stelhet i ligamenten skulle försämra bäckenorganens funktion. När man fixerar med hårda material (som vid viss tidigare framfallskirurgi) uppstår komplikationer och eventuell negativ påverkan på blåsa, tarm och rörlighet.

Dessa mjuka ligament är dock inte mesiga eller svaga, men däremot ser man att individuella skillnader i kvaliteten på dessa ligament spelar roll för utvecklingen av framfall.

Bäckenbottens lyftande och bärande strukturer

Levatorerna och deras koppling till stödjevävnad ger stöd till vagina högre upp och perinealkroppen ger stöd till bäckenorganen och bäckenbotten allra längst ner. Stödjevävnaden och ligamentet har tillsammans med bäckenbotten en ömsesidig uppgift om att lyfta och bära organen och bidra till bäckenbottens stabilitet.

Sambandet mellan livmoderprolaps och bäckenbotten

Jag hoppas att jag förklarat lite, att bäckenbotten är den viktigaste bärande och lyftande strukturen. Och livmoderns upphängningsanordningar är viktiga och bra, men kan också vara varierande starka och tåliga hos olika individer.

Olika sorters livmoderprolapskirurgi

Jag råkar veta (genom att jag varit med på ett litet granskande hörn som patient-perspektivs-reperesentant) att ett gäng från VGR (Västra götalandsregionen) kommer komma med en spännande rapport där de kollat noga på forskningen kring olika sorters kirurgi för det som kallas ”apikala prolapser”, alltså framfall av livmodern. (EDIT: Här är rapporten)Jag rekommenderar att du som är nyfiken gör en googling framåt våren! Att fästa i livmoderns egna strukturer kan gå hos en del, men inte hos alla. Man kan sy fast vaginaltoppen mot ligament (det kallas vaginal sakrospinosusfixation). Man kan också göra en titthålsoperation där livmodern eller vaginaltoppen sys mot ligamentet mot korsbenet. Ett tredje kirurgiskt alternativ är att förkorta livmoderappen och förstärka ligamenten. Man vet inte idag vilken metod som skulle vara bäst!

Läsarfrågor om livmoderframfall

Jag hoppas att det här inlägget gett några vägledande svar och inte bara väckt fler frågor.

Referenser

Comprehensive Review of the Cardinal Ligament

Anatomy and histology of apical support: a literature review concerning cardinal and uterosacral ligaments

Vidare läsning på bakingbabies

Tung träning och risken för framfall

Hur kan jag träna om jag har framfall?

Prognos och träning för framfall

4 kommentarer till “Läsarfrågor om livmoderframfall”

  1. Hej!
    Försökt hitta svar i tidigare trådar utan att helt lyckas. Hoppas få svar här.

    Jag är i skrivande stund gravid i v. 18 och har sedan v. 5 haft kraftig Hyperemesis med frekventa kraftiga kräkningar. Har även en tidigare graviditet i bagaget med samma mående under hela graviditeten. För ungefär en vecka sedan kände jag plötsligt en kraftig tyngd i underlivet och kunde då både se och känna en utbuktning ur slidan (stor som en halv golfboll). Fick panik då vi trodde att det var ett missfall på gång och fick en tid för kontroll hos barnmorska dagen efter. Snabbt konstaterades livmoderframfall efter undersökning och informationen om att min bäckenbotten troligtvis tagit stryk av de långvariga kräkningarna. Därefter skickades jag hem utan vidare information och har sedan dess varit på gynakuten för kontroll i samband med kraftig tyngdkänsla. Även på gym konstaterades livmoderframfall, men jag fick egentligen inga bra svar på mina panikartade frågor. Har läst en massor och kan inte riktigt sortera i informationen. Det jag läst mig till är att det är mycket ovanligt med livmoderframfall redan under graviditeten och att när utbuktningen är så pass stor är det endast operation som kan få mig att leva ett drägligt liv igen. Nu ser jag framför mig att jag kommer få gå med blöja resten av livet, att jag aldrig kommer kunna träna, rida eller åka skidor igen. Är vanligtvis en väldigt aktiv person och har aldrig tidigare haft symtom på svaghet i bäckenbotten. Förstår att det är omöjligt att ge ett tydligt svar, men skulle verkligen vara tacksam för en synpunkt. Kommer jag någonsin kunna komma tillbaka till ett för mig normalt liv igen? Finns det någon som helst chans att framfallet går tillbaka efter graviditet och förlossning med bäckenbottenträning? Är det en trolig prognos att framfallet kommer att förvärras ju längre fram i graviditeten jag kommer och att det då skulle bli kollaps av båda urinblåsa och ändtarm? Tacksam för svar och resonemang. /En panikslagen Emilie

    1. Hej Emelie! Uppstår ett framfall under graviditet är det möjligt att det försvinner efter graviditeten. Det är viktigt att du får råd från en läkare om du ska använda prolapsring och huruvida du ska föda vaginalt eller inte. Det kommer inte gå att veta om framfallet blir permanent förrän kanske 9-12 månader efter förlossningen. Bäckenbottenträning kan vara bra, men kommer inte vara alls det som är avgörande för om framfallet återhämtar sig eller inte. Det kan vara viktigt att du besparar vävnaderna från annan tung belastning: undvik att bli förstoppad, lyfta och bära väldigt tungt osv.

      Träningskurserna som jag har (webbkurser) är anpassade för att vara snäll men “vanlig” träning för den som har bland annat framfall. Nu är det ju långt kvar tills du föder, men det är ett tips för tiden efter födseln.

      Lycka till!

  2. Hej!
    Tack för snabbt svar! Får helt olika bud från olika instanser; gynakuten säger en sak, barnmorskan en, vårdcentralen en osv. Åtminstone här i Göteborg så verkar vården väldigt uppdelad. En gynekolog kan titta på mig men en obstetriker ska bedöma själva förlossningen, helt omöjligt att få en samlad bedömning över vad som är medicinskt bäst för både mig och bebis. Känner mig så otrygg och utmattad över att själv rådda i all information samtidigt som jag är kraftlös mitt i en tuff graviditet.

    Som exempel säger ena läkaren att jag måste ta det lugnt och inte belasta bäckenet alls, nästa läkare säger att jag måste röra mig för att undvika blodproppar och förebygga förstoppning. Kan jag promenera en halvtimme även om det ökar på tyngdkänsla och framfall? Känner inte livmodertappen på morgonen innan jag klivit ur sängen, men det räcker med den korta turen till toaletten för att livmoderhalsen ska titta ut flera centimeter utanför kroppen.

    Det samma gäller kommande förlossning. En läkare säger att det ökar risken för permanent framfall med vaginal förlossning, en annan att det inte spelar någon roll. De flesta läkare jag träffat är specialister så väldigt svårt att veta vem som vet bäst. Och hur är det med prolapsring, är det bara symtomlindrande eller hjälper den också till för att minska risken för förvärrat framfall?

    Så tacksam för svar!
    E

    1. Hej! Om du har så att livmodertappen hänger ut behöver du troligen en prolapsring. Det finns sätt att röra dig utan att belasta bäckenbotten så mycket, jag tycker att du ska besöka en fysioterapeut för att få råd och stöd. 30 minuters promenad kanske är långt, men kanske kan du dela upp i det i två promenader om 15 minuter?
      Om du får motstridiga bud tycker jag att du ska förklara detta för läkarna du träffar, och be någon du får förtroende för om svar som du sedan väljer att gå på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *