Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Träning och myom

Träning och myom

Läsarfråga om träning och myom

Jag fick för cirka ett år sedan veta att jag har ett myom och led då inte i någon större utsträckning av det då. Jag styrketränar regelbundet och efter att jag hade styrketränat för några veckor sedan (mensdag 3) fick jag mer mensvärk. Värken avtog inte utan var ihållande och eskalerade. Två dagar senare tog jag mig till gynakuten men fick inte träffa någon gynekolog förrän dagen därpå. Hon konstaterade att det var myomet som orsakade smärtan och att smärtan skulle försvinna när mensen tog slut. Jag är nu rädd för att träna och att fysisk aktivitet skulle kunna trigga igång smärtan på nytt, alternativt bidra till att myomet växer. Om myomet är en muskelknuta, är det så att den kräver syre när jag är fysiskt aktiv?

Läsarfråga

Tack för frågan!

Precis som du själv skriver har vi väldigt lite att utgå ifrån vad gäller vetenskap när det kommer till myom och träning. Jag sa börja det här inlägget med grunderna, inte för dig som frågeställare utan för andra läsare. Och sen ska jag ge er mina tankar om ämnet, ett resonemang mer baserat på ”såhär brukar kroppen funka” och inte på ”det här säger vetenskapen”.

Vad är myom?

Myom är en slags muskelknuta som sitter inuti eller utanpå livmodern. Det är vanligt att ha myom, men inte alla har symtom av dem. Man behandlar myom om de ger besvär eller blir riktigt stora. Förekomsten av myom ökar och blir vanligare fram emot klimakterieåldern. Symtom från myom handlar ofta om blödningar – ökade blödningar eller längre blödningar vid mens. Det kan också ge en tyngdkänsla i underlivet, värk i magen, smärta vid sexuell penetration eller ökade trängningar från blåsan. Tror du att du kan ha symtomgivande myom ska du i första hand vända dig till en gynekolog som kan undersöka och ge råd om olika behandlingsalternativ.

Fördelar med träning vid myom

Myom som ger obehag eller omfattande blödningar kan upplevas som hinder för fysisk aktivitet och träning. Jag förstår absolut frågeställaren som känner en oro för att träning ska ge en intensiv smärta. Att träning är bra generellt för kroppen vet vi, och det förebygger och behandlar många sjukdomar och besvär. Nu är detta spekulationer, men så här. Från ett antal studier vet vi att träning kan minska risken för bröstcancer, och att den verksamma effekten där är att träning eventuellt påverkar hormonnivåerna till det bättre. Även myomutveckling är kopplad till östrogen- och progesteronniver. Båda dessa hormon är med vid regleringen av menstruationscykeln. En hypotes är att regelbunden träning skulle kunna förhindra tillväxt av myom genom att normalisera hormonnivåerna. Det man däremot inte har sett är att träning skulle kunna minska myomens storlek eller påverka symtomen av myom till det bättre.

Hur gör man med smärta vid träning då?

Regelbunden träning kan kanske förhindra tillväxt av myom, men trollar inte bort myom. Men träning verkar inte ha någon behandlande effekt, och därför finns ingen anledning att syssla med träning som också triggar besvär. Du kan behöva försöka se mönstren av vilka rörelser och vilken storts träning som kanske orsakar smärta eller blödning och lära dig att undvika detta. Men kom också ihåg – myom som ger för stor inverkan på ditt liv kan också behöva behandlas. Vad gäller bålträning finns det inga övergripande sanningar som stämmer för alla. Ibland kan magmuskelträning med mycket framåtböjningar (situps exempelvis) vara triggande för personer med besvär från livmoderregionen. Men detta är långt ifrån enda sättet att träna bålmusklerna. Det finns med stor sannolikhet bålmuskelträning du kan utföra utan att trigga några som helst besvär. Har du svårt att hitta rätt – ta hjälp av en PT eller en fysioterapeut.

Finns det bättre och sämre träning?

Jag skulle säga ”ja, absolut”, men inga sanningar som gäller för exakt alla. En del förespråkar konditionsträning före styrketräning, men jag tänker att även där behöver man gå in på vad som triggar och varför. Jag skulle i en analys tillsammans med en patient därför börja med ”Vad tycker du är kul” och sedan försöka luska fram allt som går att behålla från den vanliga, roliga träningen.

Doseringen är viktig

Det kan också hända att du kan behålla exakt 100 % av din önskade träning, men bara jobba på att hitta rätt dosering. Om du brukar göra 3*10 av en viss övning och du misstänker att den ger symtom, testa hur det blir med 2*5. Funkar det bra kan du vara kvar på den nivån, och sedan med tiden eventuellt nosa dig uppåt.

Behöver du vara rädd för att träna?

Troligen är detta inte ”det nya normala”. Min gissning är att du kommer kunna träna mer eller mindre som vanligt framöver om detta var en engångshändelse. Jag tycker inte alls att du ska vara rädd för att träna. Men är du ändå rädd eller orolig är mitt råd att börja träna igen, men dra ner träningsdosen/intensiteten till en tredjedel av vad det var gången du fick ont. Och så tränar du på den lägre nivån i ett gäng veckor, och blir trygg med att det inte triggar. Sen ökar du sakta, med en ökning ungefär var tredje-fjärde vecka. Möter du på ett ”stopp” plötsligt så backar du tillbaka till dne nivån som senast fungerade bra.

Kommer myomet växa av träning?

Nej, det finns inget som tyder på att myom växer av träning eller ökad blodcirkulation!

Det här inlägget kommer säkert bli uppgooglat av personer som ska genomgå eller har genomgått kirurgi för myom. Tänkte därför skriva någon rad även om detta.

Efter myomkirurgi

All sorts kirurgi innebär en viss ”konvalecens”, en period där kroppen måste få fokusera på läkning och återhämtning snarare än hård träning. I första hand ska du förstår följa individuella råd du fått av en läkare. Kirurgi kan vara mer eller mindre omfattande, och behovet av vila och återhämtning kan vara större eller mindre. Det är vanligt att ha ont och obehag i sårområdet och buken i ungefär 10-14 dagar efter operationen. Precis i början är det viktigast att vila, men att också röra sig litegrann en stund varje vaken timme. Detta för att minska risken för komplikationer. Det kan vara att komma upp och stå och gå, eller göra mjuka rörelser för armar och ben liggandes i säng.

Efter 6-8 veckor brukar de flesta känna sig återhämtade för att återta mer vanlig fysisk aktivitet och träning. Mer hårdintensiv träning bör man ofta vänta med ca 12 veckor. Det är bäst att börja snällt och stegra lite för varje vecka, för att känna att kroppen hinner med.

Referenser

Uterine fibroids: an update on current and emerging medical treatment options

Association of physical activity with development of uterine leiomyoma

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *