Alternativ förklaring för framfall
Läsarfråga om en specifik studie om behandling av och förklaringsmodell till framfall. Se 1) i referenslistan.
“Efter att ha följt dig ett bra tag så är jag så nyfiken på att höra dina tankar om biotensegrity fokuserad terapi som Anna Crowle går i fronten för. Jag hittar inte att du skrivit något om det i alla fall. Länkar till en intervju med henne kring detta. Jag är specifikt intresserad utifrån att jag själv har ett cystocele och helst undviker operation.“
Läsarfråga
Studien du frågar om är alternativ
Den traditionella synen på framfall är att de beror på faktorer som både härrör till bäckenbottens lyftande kraft och stödjevävnadens lyftande och bärande förmåga. Hennes hypotes handlar om att en stram bindväv i bäckenregionen snarare skulle dra ner bäckenorganen och skapa framfall. Det här är inte en vedertagen hypotes och jag har lite svårt att se logiken bakom teorin. Författaren nämner inte alls de vedertagna tre lagren för stöd i bäckenbotten. Hon väljer också att bortse helt ifrån levatorskador och perinealkroppsdefekter som är några av de vanligaste bidragande orsakerna till framfall. Vaginala förlossningar och uttöjning av vävnaderna är också vedertagna och vetenskapligt välgrundade orsaker till framfall. Det är alltså i princip motsatsen mot påståendet att stramhet i bäckenbottens bindväv skulle bidra till framfallsutveckling.
Bakvänt resonemang
Hon beskriver att en patient hade ett ärr i perinealkroppen, en rectocele och behov av att använda fingertricket vid tarmtömning. I detta patientfall drar hon slutsatsen att det är stramhet i ärret om drar ner bakre väggen i slidan. Det som inte nämns är kvaliteten och tjockleken på vävnaderna i perinealkroppen. Det är allmänt känt att om du inte blivit optimalt sydd och saknar stödjevävnad och muskelfästen i perinealkroppen så kan du få rectocele och behov av att använda fingertricket vid tarmtömning. Förekomsten av ett ärr är troligen inte förklaringen till besvären, men de pekar på vad orsaken till besvären är belägen. Jag ser det som att hon resonerar helt bakvänt. Jag tycker heller inte att det går att läsa ut att hon heller undersökt sina patienter just vad gäller missade eller defektläkta mellangårdsmuskler eller levatorskador.
Överspänning i bäckenbotten
Det är däremot vanligt att personer som har framfall blir överspända i bäckenbotten. Man försöker mer eller mindre medvetet lyfta upp det som är sänkt, och utvecklar därför en långvarig krampreaktion i bäckenbotten. Att behandla detta gör ofta att patienterna upplever mindre besvär. Jag skulle gissa att en del av den goda behandlingseffekt hon beskriver är till följd av att patienterna tack vare den manuella behandlingen fått en minskad spänningsnivå i bäckenbotten.
Inte så bra vetenskaplig metod
Det finns ett metodproblem i studien och det är att patienterna i studien undersöktes och behandlades av samma person. Där finns tyvärr en risk för nedsatt tillförlitlighet i studiens resultat. Det korrekta hade ju varit om det var en oberoende person som gjorde undersökningen före och efter behandlingen. Sist i studien erkänns också att patienterna (som var 9 till antalet om jag förstått rätt) inte heller hade tydliga framfallsdiagnoser från början. Så vi vet faktiskt inte ens att patienterna hade konstaterade framfall.
På det hela taget är det en mycket liten studie, med hög risk för bias och byggd på icke vedertagna hypoteser om hur framfall uppstår eller fungerar.
Biotensegrity
För att vara mer rättvis i min förståelse och tolkning av artikeln har jag också läst in mig på just Biotensegrity. Tensegrity innebär att man analyserar struktur och funktion ihop och ser hur stödjevävnaders celler och vävnader kan omedelbart känna av och reagera på mekanisk belastning. Det är här fascia-trenden kommer in. Biotensegrity handlar om att muskler, ben, stödjevävnad, ligament och senor alla är beroende av varandra i ett nätverk. Det här är något av en trend som pågått de senaste åren. Förespråkarna menar att det är revolutionerande nya kunskaper som för evigt kommer förändra hur vi ser på anatomi och rörelsesystemets fysiologi. Kritikerna menar att det här är starka överdrifter och att det finns någon poäng med att fokusera för mycket på just stödjevävnadens egenskaper.
I bäckenbotten tror jag att biotensegrity-tanken är vettig. Jag kan inte riktigt gå in på den avancerade anatomin här och nu. Men jag gjorde det i det inledande inlägget i den här serien. Men även om man kan gifta ihop biotensegrity-tanken och bäckenbotten så anser jag att författaren till den omnämna studien helt missat stora delar av bäckenbottens anatomi. Hon verkar också ha bristande insikt i orsakerna till hur framfall uppstår.
Referenser
- Development of a Biotensegrity Focused Therapy for the Treatment of Pelvic Organ Prolapse: A Retrospective Case Series
- A Review of the Theoretical Fascial Models: Biotensegrity, Fascintegrity, and Myofascial Chains
- Tensegrity-Based Mechanosensing from Macro to Micro
Intressant att du tar upp detta! Jag har funderat på vad du skulle säga om detta synsätt när jag läste om det 🙂 Nyfiken på om du inkluderat den studie från 2021 som hon också gjort? Det är väl samma problem med behandlare kanske (vet ej, inte läst den), men fler kvinnor som är med så ett större underlag.
Den verkar vara med samma storlek (33 kvinnor) och ungefär samma metod-brister.