Urinläckage och framfall – är symtomen besläktade?
Urinläckage och framfall – är symtomen besläktade?
Det här inlägget ska helt ägnas och kopplingen och sambandet mellan ansträngningsinkontinens och framfall. Är dessa två symtom sammankopplade och besläktade? Om man lider av läckage vid ansträngning, har man en större risk att drabbas av framfall? Är urininkontinens en absolut riskfaktor för att andra bäckenbottensymtom kan triggas med tiden? Som med allt annat jag gör så är det inget kort och lätt svar. Men jag ska försöka bringa lite ordning i det hela om det är möjligt.
Ansträngningsläckage
Ansträngningsläckage sker när trycket i buken överstiger vad bäckenbotten kan hålla emot. Resultatet blir då en ofrivillig passage av urin. Ansträngningen kan vara träning, hopp, löpning eller tunga lyft. Det kan också vara så vardagliga saker som att skratta, hosta eller nysa.
Framfall
Den här texten handlar om framfall som berör slidans främre vägg (urinblåsan), bakre vägg (tarmen) eller framfall av livmodern.
Vad vet vi?
Ansträngningsläckage är supervanligt hos individer med kvinnlig anatomi. Vi brukar säga att det drabbar ungefär en tredjedel av alla kvinnor i någon grad. Men det finns också studier så påvisar så mycket som 50 %. Framfall är också vanligt. Här behöver man skilja på två saker. De som har symtom som syns vid undersökning och de som har symtom som de lider av. I de flesta studier så har man sett att det är långt många fler som har någon grad av sänkning av bäckenorganen än vad som faktiskt rapporterar besvär.
Besvär från blåsan kan komma framförallt vid främre framfall. Det klassiska då är att man ha täta kissnödighetsträngningar (inte nödvändigtvis med urinläckage) och att man kan ha svårigheter att tömma hela blåsan. När man reparerar sådana framfall kan det snarare bli så att individen upplever mer besvär av ansträngningsläckage i efterhand. Detta ftersom man har rätat ut vinklarna och urin har lättare att passera. Det verkar från forskning som att framfallskirurgi kan ta bort 50% av all ansträngningsinkontinens men också göra så att ansträngningsinkontinens framträder i 50 % av fallen. Det här tolkar jag som att det inte finns något entydlig orsakssamband mellan framfall och ansträngningsläckage. Även om symtomen delvis har samma riskfaktorer och kan överlappa varandra.
Är urinläckage vid belastning en prediktor för framfall?
Det här är en vanlig fråga. Många som inte har full insikt i hur båda besvären är beskaffade säger ofta ganska kategoriska påståenden om att träning med urinläckage kan leda till framfall. Så enkelt är det faktiskt inte. Jag är 100 % för att nyförlösta eller personer som nyligen genomgått bäckenbottenkirurgi ska undvika belastning om de får minsta lilla symtom på att bäckenbotten blir överbelastad. För i extra sköra skeden i livet kan jag tänka att det finns poänger med att skydda bäckenbotten från belastning, stötar och buktryck som ger upphov till besvär och symtom. Men i övrigt har vi inte evidens för att människor som lider av ansträngningsläckage har en ökad risk att också drabbas av framfall om de fortsätter att träna och utsätta sig för belastning.
Riskfaktorer för det ena och det andra
Att föda vaginalt ökar risken för framfall, och risken kan öka ju fler barn du föder. Kejsarsnitt kan minska risken för framfall. Att få bäckenbottenrehabilitering och att bäckenbottenträna kan minska symtom av små eller medelstora framfall. För att drabbas av urinläckage verkar det i stort räcka med att vara kvinna. Debuten av urinläckage kan komma något tidigare efter vaginala förlossningar. Men med åren jämnar förekomsten av ansträngningsinkontinens ut sig mellan vaginalt och kejsarsnittsförlösta individer. Att ha urinläckage verkar inte vara en ”röd flagga” som påvisar en ökad risk för framfall, men de båda besvären kan finnas samtidigt.
Lämna ett svar