Bäckenbottensymtom under träning
Bäckenbottensymtom under träning
Förra sommaren skrev jag en hel inläggsserie om bäckenbotten och träning, bland annat detta inlägg: Måste träning vara symtomfri?. I det inlägget och hela den serien försökte jag besvara frågor och bemöta påståenden kring bäckenbotten och belastning, fördelar och nackdelar. När jag någon gång då och då lyfter frågemöjligheter på exempelvis instagram märker jag att det hela tiden finns nya anledningar att ta upp och diskutera det här ämnet. Jag tror att frågor om belastning och bäckenbotten är något som ständigt gnager hos vissa.
Det här blir ett kort och lite sammanfattande inlägg. Vill du läsa mycket mer och fördjupade resonemang rekommenderar jag att du botaniserar bland äldre inlägg. Har du frågor du inte hittar svar på efter att du letat lite är du välkommen att skriva en kommentar eller ett mejl till info@bakingbabies.se. Jag besvarar tidigare obesvarade frågor av mer allmängiltig karaktär i blogginlägg.
Det är inte svart eller vitt
En av de viktigaste sakerna att förstå kring bäckenbottensymtom är att det inte är svartvitt. Om du exempelvis har symtom från framfall eller överspänd bäckenbotten kommer symtomen ofta finnas på ett spektrum och inte ”ja, nu känns det” eller ”nu är jag symtomfri”. Jag önskar förstås att alla ska få leva symtomfritt, men så enkelt verkar det inte vara för många.
Du behöver inte vara symtomfri
Du måste alltså inte vara 100 % symtomfri för att kunna träna, belasta eller röra på kroppen. Jag resonerar oftast att om du har grundbesvär så kommer du inte vara totalt besvärsfri när du belastar kroppen, men du ska kanske inte göra saker som förvärrar dina symtom över tid. Symtom eller känningar från din bäckenbotten är inte alltid en stoppsignal. Det kan vara det, men det finns också många felkällor till kroppsuppfattning i det är sammanhanget.
Katastroftänkande
Läs nu inte detta med ett ”von oben”-perspektiv från min sina. Jag menar heller aldrig att dina symtom sitter i huvudet. Men däremot kan oro och katastroftankar ”skruva upp volymen” på symtom, och det är aldrig bra. För personer som har lätt att katastroftänka brukar jag ge rådet att ta ifrån sig själv kravet att utvärdera bäckenbottens mående ständigt och jämt. Jag brukar skoja med att man får utvärdera bäckenbottens mående på söndagar klockan 15. En stund med regelbundna intervall kan du lyssna in kroppen och tänka tillbaka på tiden som passerat. Hur har det varit? Ser du någon trend i symtomen? Du har inte ett ansvar att lyssna in bäckenbotten varje stund.
Det kommer gå upp och ned
Dina symtom kommer gå upp och ned. Ibland kommer du kunna se vad som triggat en symtomökning och ibland ser du verkligen inte alls någon orsak. Att acceptera de gånger då symtomen förvärras eller smyger sig på, trots att du inte ser att du ”förtjänat” det är ofta svårt. Men inget av det här är ju ditt fel. Och vad som händer i kroppen är inte alltid något vi kan styra. Kroppe är föränderlig och saker går upp och ner. Ibland känns träning bra och ibland känns det kasst. Jag önskar dig ett lugn inför förändringarna.
Gör något annorlunda
Jag förespråkar aldrig förbud eller totala undvikanden, men jag förespråkar ofta att testa alternativa utföranden eller sätt att träna. Om du får symtom av knäböj, testa att ändra något. För ihop benen mer, ha något bakom dig och doppa rumpan emot eller ändra placeringen av eventuell stång/vikt. Om du får symtom av att springa, testa att springa på annat underlag, med annan fotisättning eller med något annat intervall. För nästan alla träning och belastning finns flera sätt att göra rätt. Du behöver bara hitta ditt bästa sätt just nu.
Berätta om dina egna erfarenheter eller tankar!
Fyll på i kommentarsfältet!
Du sprider så mycket bra kunskap kring bäckenbotten.
Just det där med lyft och träning är någonting jag väldigt tydligt känner av. Sen jag fick min diagnos (bilateral levatorskada mm) började jag leva mer försiktig och undvek det som skulle belasta för mycket. Tycker mitt liv blivit fantastiskt trots visst läckage av urin (har kvar trängningsinkontinens) och tyvärr avföring. Men annars tycker jag många symtom försvunnits. Har två barnbarn och nyligen träffade jag den lilla under flera dagar på samma vecka. Hon väger nu 10 kg och vill gärna att mor or ska bära. Men oj, det blev som ett slag i ansiktet. Fick en rejäl Flashback på hur det varit sedan förlossningen. Mer urinläckage, mer besvär från tarmen, den där obehagliga globuskänslan och värken i ljumskar, rygg mm. Blev nästan förtvivlad och trodde jag sabbat något. Denna gång tog det nästan 3 veckor att komma tillbaka. Blir så ledsen över att mina skador ska begränsa mig. Det är samma när jag gjort HLR, det straffar sig och det är uppenbart att nunornas i mitt fall inte är bra.
Tack Mia, det här var precis vad jag behövde läsa idag! Jag har en levatorskada sen min första förlossning som skedde med sugklocka och till slut tång, fick även en sfinkterruptur som syddes ihop bra på plats. Har sen dess gått hos fysioterapeut och tränad upp bäckenbotten och kan till min glädje både lyfta tungt och springa, men får i perioder skov – ofta i samband med förstoppning men inte alltid, nu senast var det pga att jag sprang för tuffa intervaller. Jag upplever absolut katastroftankar varje gång (nu kommer jag aldrig mer kunna leva normalt…) och måste konstant påminna mig själv om att min återhämtning inte är linjär och att lite symptom är okej så länge det känns bättre inom 24 timmar. Tack för allt du gör för kvinnohälsan!
Jag får skov av smärta i svanskotan efter träning. Särskilt om den innehåller hopp. Igår hoppade jag inte, men har ändå väldigt ont och tänker katastrof. Men med ditt stretchprogram blir det bättre. Bra tips att oroa sig en dag i veckan! Och att anpassa till en nivå som fungerar.
Just i veckan kände jag mer symptom av att INTE ha tränat (squats) på ca en månad. Kände då att när benen är riktigt starka så kan de avlasta bäckenbotten en del. Vid löpning går det upp och ner, också beroende på menscykeln.
Så bra inlägg! Bra tips att inte utvärdera bäckenbotten exakt hela tiden som man lätt gör när man oroar sig.. Det jag brukar tänka på när jag oroar mig över ökade symtom efter aktivitet är det du också skrivit här på bloggen som handlade om att det allt som oftast (finns väl såklart säkert undantagsfall) är bättre att träna med lite symtom från bäckenbotten än att inte träna alls.
Också skönt att läsa det du skriver här om att besvären faktiskt kan gå upp och ner!