Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?
I ett sammanhang läser jag att det är en feministisk grej med Crossfit “att kvinnor får läcka kroppsvätskor utan att det anses vara äckligt utan att det istället är positivt för att det är ett tecken på att man tar in så in i helvete.”
Jag förstår egentligen precis hur man menar.
Klart vi ska ta bort skam och skuld, klart att kvinnor ska få träna och känna sig oövervinnliga och starka.
Men jag köper det ändå inte.
Jag är en yrkesperson som gör vaginala bedömningar och både pratar, och förnimmer, kroppsvätskor högt och lågt. Jag äcklas aldrig, skambelägger aldrig. Det är en del av mitt jobb.
Jag säger heller inte att så tung träning är farlig, för vi har inte vetenskapliga belägg för att urinläckage faktiskt är ett tecken på kommande framfall. Däremot är det ett säkert tecken på bäckenbottendysfunktion, och det i sin tur kan vara en flagga för att besvären kan försämras med tiden.
Vi bör låta kroppens svagaste länk utgöra begränsningen
Generellt verkar dessa insikter finnas där i träningsvärlden. Om du har jättestarka armar och ben, men supersvag bål kommer den utgöra begränsningen för vad du kan lyfta, dra eller skjuta framför dig. Superstora biceps men svaga underarmar kommer påverka din greppstyrka, kanske så pass att du inte kommer framåt i din bicepsträning. En obalans mellan muskelgrupper kan vara en inledande orsak till skador om du är idrottare.
Jag tycker generellt att detta börjar framgå rätt tydligt. Gymnaster tränar styrketräning för att komplettera. Löpare tränar yoga för att bli rörliga.
Varför skulle det helt plötsligt vara en feministisk fråga att låta bli att lyssna på kroppens signaler vad gäller bäckenbotten? Om bäckenbotten är din svagaste länk, då är det ta mig tusan inget feministiskt ställningstagande att strunta i den. I mina ögon går då där och då över gränsen för när träningen anses vara friskvårdande, och den blir istället ett risktagande.
Det är ett feministiskt ställningstagande att kvinnor ska få ha rätten att träna så.
Jag har inga rättigheter eller befogenheter att tycka att kvinnor inte ska träna så att det skvätter urin högt och lågt. Jag kan applådera dem för deras insatser och framgångar helt oavsett. Men jag kan känna ett ansvar att förmedla informationen, om att det kanske inte är så himla bra för bäckenbottenhälsan.
Jag upplever ibland det på något sätt skulle vara antifeministiskt att prata bäckenbottenhälsa med Crossfittare.
Jag går inte med på det. Den här bloggen är mitt feministiska avtryck, det säger jag ofta. Mitt yrkesutövande som bäckenbotten-fysio också. Att undersöka bäckenbotten under en squat är också en feministisk handling. Tror ni på riktigt att jag skulle göra det jag gör om jag inte _verkligen_ brann för att kvinnor ska kunna träna säkert och hälsosamt?
Låt din svagaste länk vara din begränsning.
Låt säga att du oftast läcker urin när du gör box jumps. Då tycker jag att det verkar lämpligt att du hittar det antal av den specifika övningen som du klarar, innan du börjar läcka urin. Då kanske det ska vara ditt max just nu, och träna det antalet i upprepade set med några minuters vila emellan. Bäckenbotten kan tappa styrka och uthållighet före dina andra muskler, så stanna gärna precis innan du börjar läcka. Bäckenbotten kan anpassa sin styrka och funktion efter det, bara du inte kör över den varje gång.
Det är inte ett feministiskt ställningstagande att läcka urin när du tränar.
Det är vanligt, det är inte äckligt, men det är inte heller normalt. Ett symtom som kan behandlas! Min bästa rekommendation är att du träffar en fysioterapeut som kan bedöma din bäckenbottenstyrka och som kan hjälpa dig med individuella råd till hur du kan träna bort dina symtom.
Lär känna orsaken till läckagen
Barnafödande och svag bäckenbotten kan vara den vanligaste orsaken till urinläckage under ansträngning, men det är långt ifrån alltid så. Det kan handla om en överspänd och oflexibel bäckenbotten som inte parerar stötar och buktryck som den ska. Urinläckaget kan också höra ihop med faktorer som har att göra med hållning, teknik och aktiveringsmönster av diafragma, bålen och buktrycket. En fysioterapeut kan göra en sammanhållen bedömning av din muskelstyrka vaginalt, din hållning och dina aktiveringsmönster och kan hjälpa dig med råd som kan underlätta dina urinläckagesymtom, kanske helt utan att du behöver göra avkall på den träningsform du älskar.
Kvinnor har rätt att kunna träna tungt
Men kanske mest har kvinnor rätt att kunna få ha god generell hälsa. Vi vet på starka vetenskapliga grunder att bäckenbottendyfsfunktion är en effektiv sänkare av kvinnors livskvalitet. Jag kan känna att det mest feministiskt lojala agerandet i det här sammanhanget är att inte normalisera inkontinens, men att erbjuda lösningar där det faktiskt går. För jag tror att (en del) kvinnor kan klara att träna riktigt, riktigt tungt utan att riskera sänkt bäckenbottenhälsa. Men en del kvinnor, kanske främst dem med missade och defektläkta förlossningsskador, kanske absolut inte bör träna så. Och om vi inte pratar om begränsningarna, och bara normaliserar symtomen, kanske en del kvinnor tränar sig rätt in i ohälsa utan att förstå bättre.
Är det antifeministiskt att inte tycka att det är vettigt att läcka urin under träning?
Nej det är inte antifeministiskt att tycka att det är vettigt att läcka urin under träning. Kunskap är makt. Bäckenbottenkunskap är feministisk makt.
Så tänker jag.
Du är bäst Mia! Håller helt med!
Ett stort problem är ofta att gym/träningsinstruktörer osv är väldigt dåligt informerade om muskulatur i bäckenbotten. De anpassar såklart viss träning – men då tar de bort hopp, eller säger du skriver “det är ok att läcka lite”. Då gör man ju inget åt den svaga bäckenbotten, utan bara accepterar att de är som den är. Om de istället var lite mer utbildade på bäckenbotten och dess muskler så kunde de ju också vävas in i träningen med korrekta råd, bra övningar osv. Det saknar jag på gym. Bättre kunskap om fler muskler än glutes, biceps och magrutor……
Så intressant ämne! Håller med dig till fullo!
Är själv fysio och aktiv Crossfit-utövare och har så många gånger häpnat när jag sett dessa inlägg i sociala medier där det taggas ”peedmypants” när det hoppas dubbel-hopp eller lyfts tunga vikter. Visst förstår jag deras tanke bakom det som ett försök till att ”normalisera” detta och att det ska vara okej, men jag kan också tycka att det liksom istället bidrar till någon slags acceptans i att det får vara så? För precis som du skriver – det är ju inte det ”normala” utan istället en reaktion på en för tung belastning (utifrån bäckenbotten sett)…