Läsarbrev om förlossningsinfo och -rädsla
Jag hade en på pappret bra förlossning. Fick grad 1 bristning så egentligen ingen ”större” komplikation där. Men den första tiden efter förlossningen kändes ganska skit pga symtom från bäckenbotten och stor blodförlust.
Dessutom hade jag svårt att bearbeta min förlossning då krystfasen var de värsta jag varit med om och jag kände verkligen att hela min existens tumlades runt. Efteråt kände mig lurad. Är det såhär de är att föda barn? Har folk gjort detta i alla år? Varför har ingen varnat mig och berättat att jag skulle känna såhär så jag kunde överväga att inte skaffa barn!
Jag upplever att de är så konstigt att detta inte pratas mer om.
Jag födde i Sverige där jag hade tillgång till smärtlindring. Jag kände jättegott stöd av min barnmorska och sambo. På många sätt kan ju min förlossning klassas som trygg och att allt gått bra, trots att min upplevelse är annorlunda.
Nu till min fundering, hur är de med förlossningsupplevelser eller förlossningsrädsla i andra länder ? Är detta globalt eller finns andra faktorer i andra världsdelar som påverkar upplevelsen eller rädslan?
Tack igen för fantastiskt arbete ❤️
Läsarbrev
Hej och tack för dina frågor och tankar.
Just det här med att upplevelsen och hur förlossningen var ”på pappret” skiljer sig åt är ganska vanligt. Många patienter jag träffar berättar ”pappersversionen” först, när jag frågar saker om förlossningen och säger att det var normalt, okomplicerat och gick som det skulle. Sedan får jag ofta fråga vidare. ”Hur var din upplevelse, stämmer den med pappret?”. Och då brister många i gråt och säger att det kanske inte alls stämmer, för individen är ju en förlossningen kanske aldrig ”normal” utan just väldigt, väldigt omtumlande.
Det är också vanligt att många mår dåligt i efterhand, inte av ett upplevt trauma under förlossningen, men för hur komplicerad läkning och återhämtning blev i efterhand.
Vi har inte språket för det
Jag slås ofta av hur bristande vårt språk och vår kommunikation om förlossningar är. Det är ofta ganska svartvita beskrivningar av otroligt häftiga eller otroligt vedervärdiga upplevelser, om vi nås av något. Men nästan alla förlossningar är ju lite av allt. Det är inte bara det som händer runt omkring den födande kroppen, eller med själva den födande kroppen. Det är också allt det som händer på det existentiella planet med den födande personen. Jag tycker att Jonna Bornemark var inne på ämnet i ”Jag är himmel och hav” men inte kom riktigt hela vägen fram, speciellt inte när det gäller att omfatta det svåra, farliga, traumatiserande och omkullkastande i födandet.
Varför berättar ingen?
Det här är svårt. För oss som varit med om genomusla förlossningar blir det ju svårt att berätta, dels för att traumat ofta är både sårigt och privat. Och för att man heller inte vill överföra sin egen skräckupplevelse till någon annan. Den som haft en bra förlossning har ju mycket enklare att berätta om den, tänker jag. Informationen om förlossningar är svår att nyansera. Jag skrev lite om liknande tema här: Tankar om förlossningsinfo
Hur är det i andra länder?
I Sverige pratar man om att 20 % är förlossningsrädda, med ca 5-10 % som är intensivt rädda. Förekomsten i Europa varierar väldigt mellan länder, med procentsatser på allt emellan 1,9-14%. Det är svårt att tolka dessa siffror eftersom det troligen skiljer på hur man mäter och definierar förlossningsrädsla. Men kanske finns det kulturella skillnader också? Det är svårt att jämföra förekomsten av förlossningsrädsla mellan länder på grund av skillnader i de mått och definitioner som används. Men man verkar kunna dra slutsatsen att det är ett utbrett problem.
I Kina hittar jag en studie som påvisar en så pass hög förekomst av förlossningsrädsla bland gravida som upp emot 61 %. I Sudan har man sett att 11,1 % av de gravida i en studie var förlossningsrädsla. Jag kan alldeles för lite om mätmetoderna och de olika kulturerna för att förstå riktigt vari skillnaderna ligger. Min gissning är att det skiljer sig ganska lite egentligen.
Läsarbrev om förlossningsinfo och -rädsla
Hjälp mig tänka!
Ni som följer, ni har säkert erfarenheter från andra kulturer och länder. Vad vet ni? Vad tänker ni om ämnet! Berätta allt!
