Hälsobranschen och rasism

Det här är ett ämne jag funderat på mycket. Jag vill börja med att be er läsa den här texten som ett försök till ödmjukt utforskande. Jag vill lära mig mer och jag vill tänka med er och jag har inte tolkningsföreträde i ämnet. Ämnet för dagen handlar om hälsobranschen och rasism och jag vill otroligt gärna ha era tankar i kommentarsfältet.

Vi har problem

Vi har ganska stora problem inom hälsobranschen. De flesta som tränar på gym och motionsanläggningar är kvinnor, men utrustningen är fortfarande i stor utsträckning anpassad efter standardmannen, 180 cm lång. Kvinnor är inte standard och får vara träningsmiljöerna lite på nåder, fortfarande.

En grupp som i ännu mindre utsträckning finns på gym och motionsanläggningar är svarta och bruna kvinnor. Kvinnor med slöja, kvinnor som inte talar svenska, kvinnor som ser ”icke-svenska” ut. Hade man frågat gymägarna hade de SÅKLART sagt att alla är välkomna. Men problemet är att fitnessbranschen är minst lika påverkad av systemisk rasism som alla andra branscher.

Den smala, vita kroppen som norm

Samhället likställer fitness med smalhet. Det här funderade jag över redan i texten jag publicerade häromdagen. Fitnessvärlden har alltid lyft fram den smala, vita kroppen. Kroppar som inte matchar in på idealet har lämnats utanför. Om du tvivlar så rekommenderar jag dig en snabb bildgoogling på ”träning”. Du behöver scrolla ganska långt för att se en svart kvinna.

Handen på hjärtat:

• När såg du en reklam för sport/träningsartiklar med en kvinnan som inte var urtypisk västerländsk senast?
• När var du senast på ett träningspass där instruktören var svart eller brun?
• Hur många på träningsanläggningen där du tränar är uppenbart icke-svenskar?

Var kommer det här ifrån?

Det här kommer från långt tillbaka i vår historia. Människosynen som grundlades redan under kolonialiseringstiden menade att svarta och bruna människor var lata och feta. Människor som inte lever upp till samhällets normer för skönhet blir även i nutid stämplade som lata och omoraliska. Dessa två tankesätt påverkar synen på svarta och bruna kvinnor än idag. Dagens samhälles fettfobi är historiskt förankrat i både rasism och klassism.

Skillnad mellan ord och handling

Många upplever att tillgången till träningsanläggningar är begränsad på grund av mer eller mindre uttalade diskriminerande faktorer. Man skapar barriärer när det enbart är vita, smala kvinnor som är idealbilden för fitnesskulturen. Även om man i tanken menar att alla är välkomna så blir verkligheten att många icke-vita inte upplever sig välkomna till gym, yogastudios och gruppklasser.

Vi ser ständigt ungefär samma slags person som tränare, PT och gymbesökare. De är oftast icke-vita. Fitnessbranschen tilltalar i stort och tillgodoser inte behoven och önskemålen hos minoritetsgrupperna i Sverige. Bristerna gör att man inte visar att man ser, hör och vågar låta minoritetsgrupper representeras i sammanhanget. Om målgruppen är smala, vita kvinnor kommer man också frysa ut alla andra som kommer in i sammanhanget. Fettfobi, rasism och tillgänglighetsutmaningar fortsätter att styra bort människor från träningsanläggningarna.

När icke-vita kvinnor ges utrymme inom fitnessindustrin är det ofta med ”exotiska” utseenden som ändå stämmer överens med det eurocentriska skönhetsidealet – ljus hy och rakt eller vågigt hår. Det finns naturligtvis enstaka undantag. Men det räcker uppenbarligen inte. Det måste finnas svarta och bruna kvinnor i ledning och i form av instruktörer och ledare för att träningsbranschen ska bli inkluderande.

Kan vi hjälpas åt?

Det kanske måste börja med att vi erkänner problemet och ser hur problemet vidmakthålls. Och vi måste alla fundera över det här med tillgänglighet och behov. Hur skapar vi platser och tillfällen där det är välkomnande och bekvämt?

Hur kan träningsbranschen bli mer inkluderande för personer av olika hudfärg och storlek?

Få av oss sitter i den positionen att vi själva kan anställa eller lyfta fram icke-vita kvinnor på de gym vi besöker. Men vi kan alla göra något.

• Gå på träningsevent som har en mångsidig grupp talare och instruktörer.
• Köp träningskläder från företag som bryter de rasistiskt grundade normerna.
• Lyft fram och följ träningsprofiler som är marginaliserade.
• Lägg dina pengar på verksamheter som ligger i linje med dina värderingar. Välj om möjligt gym- och motionsanläggningar efter hur inkluderande de är.
• Tro på berättelserna om rasism. Får du höra någon berätta om rasism de upplevt – ifrågasätt inte och säg inte ”men det måste ha varit ett undantag”. Bara för att du själv inte ser det betyder det inte att det inte finns.

Tänk med mig – och lär mig

Ge mig dina tankar i kommentarsfältet!

Tips på besläktad läsning: Structural Discrimination in Physical Education. The “Encounter” Between the (White) Norwegian Teaching Content in Physical Education Lessons and Female Students of Color’s Movements and Expressions

Ett annat inlägg där jag funderar lite över kvinnosjukvård och rasism.