”Att bäckenbottensymtom kan påverkas av hormonella omställningar under amning och klimakteriet verkar vara något många pratar om. Men hur är det med hormonella preventivmedel och bäckenbotten?”
Läsarfråga
Hormoner och muskler
De fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor (generaliserat, jag vet) återfinns bland annat i muskler och senor och kan till viss del förklaras av hormonskillnader. Man tror att östrogen har en muskeluppbyggande effekt, framförallt genom att öka känsligheten för/effekten av styrketräning. Östrogen kan också minska stelhet i stödjevävnad och senor. Hormonella preventivmedel kan innehålla olika ämnen och i olika doser, och det går inte att prata om alla hormonella preventivmedel som en enhet. Jag inte gå in för djupt i allt, så det här blir en ganska ytlig översikt.
Preventivmedel med hormoner
Det finns ju många olika saker som ingår i begreppet preventivmedel men i det här inlägget har jag mest kollat på forskning kring ”oral contraceptives”, alltså preventivmedel man tar oralt.
P-piller innehåller östrogen och gestagen, dessa förhindrar ägglossning och gör att sekretet i livmoderhalsen blir segare.
Mellanpiller och minipiller innehåller bara gestagen, de förtjockar sekretet i livmoderhalsen så segt att spermier inte kan ta sig igenom och att slemhinan i livmodern är så tunn att ett befruktat ägg inte kan fastna. Vissa gestagenpiller förhindrar också ägglossning.
Östrogenet i p-pillren
När man jämfört kvinnor som använder kombinerade p-piller (innehåller både östrogen och progesteron) med kvinnor som inte använder hormonella preventivmedel har man sett en liten fördröjning vad gäller återhämtning av fulla muskelkraften hos p-pilleranvändarna. Det verkar som att p-piller som innehåller östrogen också kan bidra till en bättre effekt av styrketräning än preventivmedel utan (vilket i det studerade sammanhanget verkar vara det som kallas minipiller).
Hormoner och muskler och stödjevävnad
Vi vet att kvinnor i större utsträckning än men drabbas av idrotts- och belastningsskador i mjukdelar jämfört med män. Allt kan inte förklaras av hormoner förstås. Men man tror att de kvinnliga könshormonerna är en delorsak. Återhämtningen i stödjevävnad är lägre hos kvinnor i vila och efter träning, jämfört med hos män med samma aktivitetsnivå. Kvinnor som har höga halter av syntetiska kvinnliga könshormon kan få något sämre återhämtning i senor och stödjevävnad jämfört med kvinnor utan.
Vad betyder det här?
Det här behöver inte nödvändigtvis betyda något dåligt, vi har i menscykeln redan svängningar i det fysiologiska svaret på träning utifrån hormoner, och p-piller kan i det sammanhanget ses skapa en mer stabil miljö.
Att ha p-piller kan ju också för vissa skapa den balans en individ behöver för att klara av att träna regelbundet. Att kvinnliga könshormon och menscykelsvängningar påverkar kroppen har jag skrivit om tidigare, både vad gäller ägglossning och mens.
Studier som gäller p-piller och skaderisk har inte kunnat påvisa någon tydlig påverkan generellt, men att inflammation i hälsenan kan vara en sådan sak som p-piller ökar risken för något hos 35-44-åringar. P-piller kan i motsats kanske också minska risken för korsbandsskada. De studier som handlar om p-piller och muskelstyrka har inte heller de några klara besked. P-piller har i olika studier gett bättre muskelstyrka, sämre muskelstyrka och ingen påverkan alls.
Preventivmedel och bäckenbotten
När det gäller bäckenorganen verkar p-piller kunna öka risken för smärta i blåsan och smärta i vulva.
Men det verkar inte som att p-piller generellt medför någon risk för smärta vid sexuell penetration.
En omfattande systematisk översikt visar på att det finns signifikanta samband mellan interstitiell cystit och p-piller samt kopplingar till annan vulvasmärta.
Vi vet egentligen inte mer än så, men detta tyder på att p-piller kan ha en viss effekt på bäckenbottenfunktionen. Men vi behöver ha mycket mer forskning om detta för att veta. Handlar det om musklerna i sig, om slemhinnorna eller om smärtsystemet? Vi vet inte. Det verkar inte finnas några studier på preventivmedel och själva bäckenbottenstyrkan eller något som tyder på kopplingar till exempelvis inkontinens eller framfall.
Mina erfarenheter
Mina kliniska erfarenheter som fysio är att de personer som lider av stora svängningar av symtom i menscykeln ofta mår mycket bättre med hormonbehandling. Att ta bort mens och ägglossning gör att det inte blir lika täta och djupa dalar i måendet. För den som har positiva erfarenheter av preventivmedel är detta ofta en rekommendation: Ska du inte snart bli gravid och känner att mens/ägglossning är hinder i din vardag och sänker din livskvalitet – medicinera bort dem.
Dela gärna!
Har du några egna erfarenheter du vill dela? Berätta gärna!
Referenser
- Influence of sex and estrogen on musculotendinous protein turnover at rest and after exercise.
- Oral contraceptive use and exercise-induced muscle damage and recovery
- Antiandrogens in Hormonal Contraception Limit Muscle Strength Gain in Strength Training: Comparison Study
- Effect of administration of oral contraceptives in vivo on collagen synthesis in tendon and muscle connective tissue in young women
- Athletic Performance and the Oral Contraceptive
- A perspective on current research investigating the effects of hormonal contraceptives on determinants of female athlete performance
- Effect of Oral Contraceptives on Soft Tissue Injury Risk, Soft Tissue Laxity, and Muscle Strength: A Systematic Review of the Literature
- Hormonal contraception and pelvic floor function: a systematic review.
- Hormonal Contraceptives, Female Sexual Dysfunction, and Managing Strategies: A Review
Intressant ämne! Har själv funderat över sambandet mellan vulvasmärta och preventivmedel när ja möter unga tjejer med smärta och spänning i bäckenbotten. Preventivmedel kan ge annan sexlust och andra förutsättningar att kunna njuta av sex som ja har funderat om de kan bidra till ökad smärta vid penetration. För mig är en fungerande menscykel ett bevis på att kroppen mår bra och ja vill inte ta bort den och ersätta med fejkhormoner om det inte är ett absolut måste. Utan istället klura ut varför någon har PMS och åtgärda grundorsaken. Vill att alla ska vara medvetna om att det finns alternativ innan man bestämmer hur man själv ska göra.
Hur är det med preventivmedel och operation? Jag ska göra en partiell sfinkterrekonstruktion och har endometrios och tar p-spruta var 6-8 vecka. Kommer jag att läka sämre? Vad kan jag göra för att optimera läkning? Rädd att det inte ska bli bra.
Hej,
Interessant innlägg. Har du någon erfarenhet av vilket preventivmedel som oftast fungerar bäst för att jämna ut de hormonella variationerna. Hormonspiral, minipiller eller p-piller? Har själv inga symtom från min bäckenbotten under mens och mest runt ägglossning. Då i form av skav och tyngd.
Tacksam för svar.
Hej!
Det finns faktiskt inget enkelt svar på vilken metod som ”fungerar bäst”. Om symtomen tydligt kommer kring ägglossning är tanken ofta att försöka dämpa eller stänga av just ägglossningen, och då är kombinerade p-piller ofta det första man tänker på eftersom de är väldigt effektiva på att hämma ägglossning.
Hormonspiral fungerar jättebra för många, men ägglossningen fortsätter hos många användare. Minipiller är också en blandad grupp, vissa hämmar ägglossningen mer konsekvent än andra.
Samtidigt är det väldigt individuellt. Jag har träffat patienter som blivit mycket bättre av hormonspiral, andra av minipiller och andra av p-piller. Eftersom du beskriver skav och tyngdkänsla just runt ägglossning låter det rimligt att fundera på om symtomen är hormonkopplade, men det går tyvärr inte att förutsäga i förväg vilken metod som kommer fungera bäst för just dig.
Om du inte har några medicinska skäl att undvika östrogen skulle jag nog spontant tänka att kombinerade p-piller är den metod som mest konsekvent jämnar ut cykeln och minskar ägglossningsrelaterade svängningar, men det är en fråga att diskutera med barnmorska eller gynekolog.
Hoppas att du hittar något som fungerar bra för dig!
Tusentack för svar!
Det är dessvärre inte så lätt att det bara är runt ägglossning jag har besvär. Hade mycket symtom hela det första året efter förlossningen med min son. När cykeln kom tillbaka efter ett år blev jag helt symtomfri under mens. Genomförde så en perineoriafi där mellangården lagades, men har en kvarvarande levatoravulsion (relativt liten och unilateral). Upplevde fortfarande cykliska variationer efter operationen. Blev så gravid med min dotter efter 4 månader. Hade nästan inga symtom under graviditeten och kunde till och med ta upp löpning igen. Födde min dotter med planlagt kejsarsnitt för 4 veckor sen. Efter 2 veckor kom tyngdkänslan tillbaka. Att hormoner spelar en stor roll i mitt syntomtryck känns tydligt, men mönstret är lite oklart..? Tänkte därför nu försöka se hur det fungerar med minipiller i första omgång.
Hej!
Det låter faktiskt som att hormoner kan vara en ganska viktig pusselbit för dig, men kanske inte den enda. Det som gör mig nyfiken i det du beskriver är att du verkar ha mått bäst under perioder med höga och stabila hormonnivåer, alltså under graviditeten, medan symtomen varit mer varierande när cykeln varit igång.
Samtidigt är det också ganska typiskt att tyngdkänsla och bäckenbottensymtom kommer och går under det första året efter både graviditet och förlossning, oavsett förlossningssätt. Både graviditeten i sig, amningen, sömnbristen, bärandet och den successiva återhämtningen påverkar bäckenbotten under lång tid.
Jag tänker också att det är viktigt att komma ihåg att en levatoravulsion kan finnas kvar i bakgrunden och göra att bäckenbotten blir lite mer känslig för hormonella svängningar, trötthet och belastning, utan att det betyder att något har blivit sämre. En del beskriver just att symtomen varierar betydligt mer än de anatomiska fynden egentligen gör.
Att tyngdkänslan kom tillbaka redan två veckor efter kejsarsnittet behöver därför inte betyda att något är fel. Fyra veckor efter födseln är allt i förändring, och ska möblera tillbaka sig efter graviditeten, plus att kroppen befinner sig mitt i en stor hormonell omställning.
Det låter därför helt rimligt att prova minipiller och se hur just din kropp reagerar. Jag tycker ofta att det är just så man får närma sig de här frågorna, eftersom det finns mycket individuella variationer och ganska lite forskning som kan förutsäga vem som kommer svara på vad.
Jag hoppas att du hittar ett mönster som blir lite lättare att förstå med tiden. Ibland blir det faktiskt först när man börjar följa symtom, cykel och eventuell hormonbehandling under några månader som bilden klarnar.