Risker med lång utdrivningsfas vid förlossning?

Risker med lång utdrivningsfas vid förlossning?

“Hej! Vilka kända risker finns det med ett långt krystskede under förlossningen? Jag hade ett väldigt långt krystskede och fick en stor skada, jag undrar om det finns några kopplingar där emellan? “

Läsarfråga

Förlossningens första fas

Förlossningens första fas börjar när du får värkar. Det som händer är att livmoderhalsen öppnar sig. Det här är ofta den längsta delen av förlossningen. När livmoderhalsen blivit 5 cm öppen så brukar man anse att man är i aktiv förlossning och då brukar också värkarna vara regelbundna för många.

Förlossningens andra fas

Förlossningens andra fas startar när livmoderhalsen är öppen och bebisen ska sjunka ner i vaginalkanalen. Det är denna som ibland kallas utdrivningsfasen eller krystfasen. Fasen är slut när du krystar ut bebisen. Hos förstföderskor är den här fasen ofta längre än hos omföderskor. För förstföderskor brukar den här fasen vara under 3 timmar och hos omföderskor 2 timmar. För födande som fått epidural kan dock det här skedet förlängas till fyra timmar för förstföderskor och tre timmar hos omföderskor. Det är flera parametrar som påverkar hur långt det här stadier blir, med fostrets storlek och position som några av de främsta. Den födandes bäckenform, livmoderns sammandragningar och andra hälsofaktorer kan också spela roll.

Hur lång får andra fasen vara?

Det finns en del oklarheter kring vad som är en “normal” eller optimal längd på denna fas. Det finns  inte några heller klara riktlinjer för gränsdragning i tid, när det kommer till tid för förlossningens andra skede.

Vad är en lång krystfas?

Tidigare har en lång krystfas definierats som längre än:

• 3 timmar för förstföderskor med epidural
• 2 timmar för förstföderskor utan epidural
• 2 timmar för omföderskor med epidural
• 1 timme för omfödersor utan epidural.

På senare tid har dessa definitioner ändrats och alla kategorierna fick en extra timme till sitt förfogande. Dessa ändrade definitioner gav upphov till en ny våg av studier kring ämnet.

Ökar riskerna för barnet?

I någon studie läser jag att en förlängd krystfas kan öka risken att bebisen behöver vårdas på neo. Även en svensk studie har påvisat att barn som hade låga (=sämre) värden på Apgar i större utsträckning fanns hos de barn som fötts efter en förlängd krystfas. Samma forskargrupp har också visat att det fanns 2,5-faldig ökning av risker med barnets välmående när krystskedet översteg 4 timmar jämfört med ett krystskede på en timme, även om riskerna generellt statistiskt sett var små.

Ökar riskerna för mamman?

De flesta studier verkar tämligen överens om att det inte är fördelaktigt för mamman att få en lång krystfas. När man låter födande krysta i en timme till går kejsarsnittsfrekvensen ner, men man får en ökning av blödningar, instrumentella förlossningar och fler större förlossningsskador.

Levatorskador då?

I de flesta studier om förlängda krystskeden jag läst så nämns inte ens levatorskador, trots att förlängds krystskeden länge ansetts vara en av de bidragande orsakerna till levatorskador. Detta ingår inte i beräkningen alls i de nya riktlinjerna.

Vad har summan blivit?

Långa utdrivningsskeden ökar risken för blödningar, infektioner och större bristningar för mamman. Det finns risker även för barnet, men dessa verkar ändå förhållandevis små. Det finns vetenskapligt stöd för att man ska individanpassa besluten kring fortsatt födande vid utdragen krystfas.

En av studierna jag läst har följande slutsats:

“Även om nästan 90 % av kvinnor med en utdrivningsfas på över 3 timmar kommer att lyckas uppnå en vaginal förlossning, kommer denna framgång till en kostnad för mödrasjuklighet, med en 10 % risk för allvarlig perineal skada och en ökande andel av betydande neonatal skada.”

Defining the upper limit of the second stage of labor in nulliparous patients

Jag blir provocerad av det här

Jag blir irriterad på hela “vaginal förlossning är alltid bäst”-retoriken. För, på riktigt. Se mig i ögonen och säg det där igen. På individnivå stämmer det inte, och jag önskar så att vårt lidande skulle räknas. Och bristen på riktlinjer verkar i många fall innebära att så länge barnet mår bra, så får förlossningen fortgå. Oavsett riskerna för kvinnan.

För att vara en som genomgått en långdragen vaginal förlossning, en sfinkterskada med primär operation och sedan en ytterligare operation 5 år senare OCH ett helt okomplicerat kejsarsnitt där emellan så blir min spontana känsla: Really? Är det så värt att utsätta kvinnor för så mycket risker, bara för att undvika kejsarsnitt? Jag ska inte sticka under stol med att det här ämnet provocerar mig på en personlig nivå.

Referenser:

• Defining the upper limit of the second stage of labor in nulliparous patients*
• Duration of the second stage of labor in multiparous women: maternal and neonatal outcomes.
• Durations of second stage of labor and pushing, and adverse neonatal outcomes: a population-based cohort study
• Maternal and perinatal outcomes with increasing duration of the second stage of labor.
• Neonatal and maternal outcomes with prolonged second stage of labor.
• Prolonged Second Stage of Labor and Levator Ani Muscle Injuries
• Prolonged second stage of labor and risk of adverse maternal and perinatal outcomes: a systematic review.
• Prolonged second stage of labor is associated with low Apgar score
• Prolonged Second Stage: What Is the Optimal Length?
• Randomized controlled trial of prolonged second stage: extending the time limit vs usual guidelines.
• Safe Prevention of the Primary Cesarean Delivery
• The impact of extending the second stage of labor to prevent primary cesarean delivery on maternal and neonatal outcomes
• The prognostic impact of a prolonged second stage of labor on maternal and fetal outcome

Relaterad läsning på bakingbabies.se

Förlossningsvärk som känns vid ändtarmen?

Undvika och förebygga förlossningsskador

Skulden på offret