Överrörlighetsproblem och framfall
Den här texten handlar om överrörlighetsproblem och framfall, och framförallt när dessa två finns hos en och samma individ. Det är viktigt att veta att det är två distinkt olika medicinska tillstånd, men den gemensamma nämnaren kan vara stödjevävnadsstabilitet.
Här i texten skriver jag både om hypermobilitetssyndrom och EDS, vilket är två olika saker. När jag skriver EDS specifikt är det för att jag hittat källor som stödjer att det finns en koppling till just EDS, men inte överrörlighetssyndrom. Skriver jag överrörlighetssyndrom kan påståendet gälla alla med överrörlighetssyndrom oavsett bakomliggande mekanism.
Vad är framfall?
Framfall är ett tillstånd där ett eller flera av bäckenorganen (blåsan, livmodern eller tarmen) har fallit ned från sin normala position och trycker mot slidväggarna. Det kan uppstå av när stödjevävnad och muskler i bäckenbotten är skadade eller svaga, men framfall kan också uppstå eller förvärras av kronisk hosta, förstoppning eller genetisk predisposition.
Framfall kan ge en känsla av utfyllnad och tyngd i vagina, en känsla va att något buktar in, i eller ut igenom, slidan. Man kan också få svårt att tömma blåsan eller tarmen.
Hypermobilitetssyndom
Det finns flera olika hypermobilitetssyndrom som involverar ledöverrörlighet och bindvävsstabilitet. Ehler-Danlos syndom är en grupp genetiska störningar som påverkar bindväven som är ansvarig för att ge stabilitet och elasticitet åt hud, leder, blodkärl och organ. Det finns flera undertyper av EDS (hypermobilitet, klassisk, vaskulär mfl). EDS orsakas av genetiska mutationen som påverkar framställningen av kollagen, som är en huvudkomponent i uppbyggnaden av bindväv. Hypermobilitetsstörning finns på ett spektrum och omfattar individer med ledöverrörlighet. Till skillnad från EDS är hypermobilitetsstörning inte nödvändigtvis förknippad med genetisk mutation som påverkar kollagenproduktionen, utan anses ha en mer multifaktoriell grund. EDS och hypermobilitetsstörning involverar alltså båda ledöverrörlighet och bindvävsproblem, men EDS omfattar också ett brett spektrum av symtom utöver ledöverrörlighet.
Kopplingen mellan framfall och överrörlighet
Personer med överrörlighet kan ha en viss ökning av risken att drabbas av framfall, till följd av försvagad bindväv. Samma bindvävssvaghet som kan leda till överrörlighet i leden kan bidra till att försvaga bäckenbottens stödjestrukturer. Bäckenbotten består av muskler, ligament och vävnader som ger stöd till blåsan, livmodern och ändtarmen. Relationen mellan överrörlighet och bäckenbotten är dock väldigt komplex.
Det finns i litteraturen ett brett spektrum av rapporterade bäckenbottensymtom hos patienter med bindvävsrubbningar, med en förekomst av framfall mellan 13-75 %. Den stora variationen förklaras av att man definierar lite olika och inkluderar lite olika saker i studierna.
Kommer jag drabbas?
Även om det finns ett potentiellt samband mellan exempelvis EDS och framfall kommer inte alla med någon form av överrörlighetssyndrom utveckla framfall. Det är inte heller så att alla med framfall är överrörliga. Personer med EDS som får framfall kan få besvär redan i ung ålder och utan de typiska riskfaktorerna så som graviditet eller förlossning. Hypermobilitet kan göra att en vaginal förlossning blir enklare, eftersom vävnaderna sträcks ut med större lätthet än hos andra. Återhämtningen av stödjevävnaden kan bli påverkad av den lokala kollagenmetabolismen.
Hypermobilitet och tarmtömningssvårigheter
Vissa överrölighetstillstånd har en samsjuklighet med mag-tarmproblem. Detta kan i sin höra ihop med risk för utveckling av framfall. Återkommande förstoppning och att behöva krysta mycket vid tarmtömning är en belastande faktor som kan bidra till framfallsutveckling. Rectocele, som detta kallas på medicinspråk, hör ofta ihop med just tarmtömningsproblem. Ibland vet man inte vad som är hönan eller ägget. Är det är framfallet som ger tarmtömningsbesvär? Eller om det är det motsatta, att krystandet som skapat framfallet. Att bajsa mjukt och effektivt kan vara viktigt för den generella bäckenbottenhälsan, både hos generell befolkning och hos personer med överrörlighetssyndrom.
Hur behandlar man det?
Det finns ännu inget stöd för att personer med EDS eller överrörlighetssyndrom ska ha någon annan sorts behandling än sedvanlig behandling vid framfall. Det kan handla om allt ifrån livsstilsförändringar, bäckenbottenträning och prolapsring till kirurgi. I en studie där man tittat på utfall efter framfalls operationer fann man efter justering av ålder innan skillnad i komplikationsfrekvens mellan individer med ärftliga bindvävssjukdomar och andra patienter. Återfall efter framfallskirurgi verkar inte vara mer förekommande hos patienter med EDS än hos andra.
Det kan finnas skäl att tänka över anestesifrågor lite extra inför operationer på personer med EDS. Det finns specifika kardiovaskulära och luftvägsrelaterade faktorer som är förknippade med EDS som kan påverka hur man väljer att gå till väga vid kirurgiska ingrepp.
Fysioterapeutisk behandling då?
Fysioterapeutisk behandling kan syfta till att minska symtom och besvär genom att stärka upp och optimera stabilitet och rörlighet i vävnadern i och omkring bäckenet. Behandlingen kan omfatta både bäckenbottenbehandling och generell styrketräning.
Vad ska jag göra med den här informationen?
Om du har en ökad risk för framfall genom ditt genetiska arv eller ditt hypermobila tillstånd kan du inte påverka just den saken. Men genom att…
- hålla avföringen mjuk och smidig
- hålla en vikt inom ditt normalspann
- ha en stark bäckenbotten
…kan du minska risken för uppkomst av framfall eller minska symtomen av ett redan befintligt framfall.
Borde jag inte föda vaginalt?
Utifrån forskning så finns det faktiskt inte tillräckliga kunskaper för att rakt av avråda från vaginala förlossningar för att minska risken för framfall. Vaginala förlossningar ökar risken för framfall hos en generell befolkning, det vet vi. Kejsarsnitt kommer med en annan uppsättning besvär och risker. Här behöver man ta individuella faktorer i beräkningen – det finns inga generella råd att ge alla.
Överrörlighetsproblem och framfall
Dela gärna dina tankar och erfarenheter!
Referenser:
- A systematic review of clinical studies on hereditary factors in pelvic organ prolapse.
- Anorectal manometry for the diagnosis of pelvic floor disorders in patients with hypermobility spectrum disorders and hypermobile Ehlers-Danlos syndrome
- Association between joint hypermobility and pelvic organ prolapse in women: a systematic review and meta-analysis.
- Association of Maternal Versus Fetal Ehlers-Danlos Syndrome Status with Poor Pregnancy Outcomes
- Considerations for lactation with Ehlers-Danlos syndrome: a narrative review
- Distinctive structure, composition and biomechanics of collagen fibrils in vaginal wall connective tissues associated with pelvic organ prolapse
- Pelvic floor symptoms in cisgender women with Ehlers-Danlos syndrome: an international survey study
- Pelvic organ prolapse and collagen-associated disorders
- Pelvic Organ Prolapse in Ehlers-Danlos Syndrome
- PEOPLE: Lifestyle and comorbidities as risk factors for pelvic organ prolapse-a systematic review and meta-analysis PEOPLE: PElvic Organ Prolapse Lifestyle comorbiditiEs
- Prolapse and sexual function in women with benign joint hypermobility syndrome.
- Recommendations for anesthesia and perioperative management in patients with Ehlers-Danlos syndrome(s)
- Serum relaxin levels in benign hypermobility syndrome
- Transperineal ultrasound shear-wave elastography is a reliable tool for assessment of the elastic properties of the levator ani muscle in women
- Urogenital and pelvic complications in the Ehlers-Danlos syndromes and associated hypermobility spectrum disorders: A scoping review
Hej, tack för intressant inlägg!
Kan man opereras för förlossningsskador om man har Ehlers-Danlos syndrom (EDS)? Tänker på bakre kolporafi och perineorafi för trasiga muskler i mellangården, rektovaginala fashian och bakre framfall. Eller finns det risk att operationsresultatet inte håller pga EDS? Är det något speciellt man bör tänka på?
Blir återhämtningen och rehab, sjukskrivning annorlunda om man har EDS?
Jag har förstått det som att man kan opereras för förlossningsskador även om man inte är färdig med barn, om man föder med kejsarsnitt. Kan svaret bli annorlunda om man har EDS? Finns det större risk att graviditeten i sig (även om man föder med kejsarsnitt) kan leda till återfall om man har EDS?
Hej, vilken viktig och klok fråga.
Ja, det går absolut att opereras för förlossningsskador även om man har EDS. Det är inte en kontraindikation i sig, men det är en faktor som man behöver ta hänsyn till i både planering och förväntningar. Bindväven vid EDS har andra egenskaper, vilket kan påverka hur vävnader håller ihop och läker.
Det man brukar tänka kring är just det du är inne på, att risken för återfall eller att resultatet inte blir lika hållbart kan vara något högre. Inte för att operationen i sig är “fel”, utan för att vävnaden inte ger samma stöd över tid. Samtidigt är det inte så enkelt som att det alltid går sämre, många blir hjälpta, men man behöver ha en realistisk bild av att det ibland kan krävas mer försiktighet, och ibland även acceptera att resultatet inte blir lika stabilt som hos någon utan EDS.
När det gäller själva operationen kan kirurgen ibland anpassa teknik eller suturering, men det är inget helt standardiserat utan beror mycket på individ och kirurgens erfarenhet.
Återhämtning och rehab kan också se lite annorlunda ut. En del med EDS beskriver längre läkningstid, mer svullnad eller mer smärtkänslighet. Det betyder inte att man ska vara rädd för att röra sig, men ofta behöver man stegra belastning ännu mer gradvis och vara lite extra lyhörd för kroppens svar. Principerna är annars desamma, du ska tillbaka till rörelse och funktion, men tempot kan behöva vara mer individuellt.
När det gäller framtida graviditet så är det en mer öppen fråga. Graviditeten i sig innebär ju en belastning på stödjevävnaderna, och vid EDS kan den påverkan vara större. Det betyder att det kan finnas en ökad risk för att symtom återkommer eller förvärras, även om man planerar kejsarsnitt. Samtidigt är det inte givet att det blir ett tydligt försämrat läge, det varierar mycket mellan individer.
Så ja, det går att operera och många gör det. Men ja, det finns vissa ökade risker kopplade till vävnadens egenskaper. Och ja, graviditet kan påverka utfallet, men det går inte att förutsäga exakt hur i det enskilda fallet.
Det viktigaste brukar vara att ha en tydlig dialog med en kirurg som har erfarenhet av bäckenbottenkirurgi, och gärna också att ha med en fysioterapeut i planeringen, både inför och efter.
Hoppas det ger lite klarhet!