Överrörlighetsproblem och framfall
Den här texten handlar om överrörlighetsproblem och framfall, och framförallt när dessa två finns hos en och samma individ. Det är viktigt att veta att det är två distinkt olika medicinska tillstånd, men den gemensamma nämnaren kan vara stödjevävnadsstabilitet.
Här i texten skriver jag både om hypermobilitetssyndrom och EDS, vilket är två olika saker. När jag skriver EDS specifikt är det för att jag hittat källor som stödjer att det finns en koppling till just EDS, men inte överrörlighetssyndrom. Skriver jag överrörlighetssyndrom kan påståendet gälla alla med överrörlighetssyndrom oavsett bakomliggande mekanism.
Vad är framfall?
Framfall är ett tillstånd där ett eller flera av bäckenorganen (blåsan, livmodern eller tarmen) har fallit ned från sin normala position och trycker mot slidväggarna. Det kan uppstå av när stödjevävnad och muskler i bäckenbotten är skadade eller svaga, men framfall kan också uppstå eller förvärras av kronisk hosta, förstoppning eller genetisk predisposition.
Framfall kan ge en känsla av utfyllnad och tyngd i vagina, en känsla va att något buktar in, i eller ut igenom, slidan. Man kan också få svårt att tömma blåsan eller tarmen.
Hypermobilitetssyndom
Det finns flera olika hypermobilitetssyndrom som involverar ledöverrörlighet och bindvävsstabilitet. Ehler-Danlos syndom är en grupp genetiska störningar som påverkar bindväven som är ansvarig för att ge stabilitet och elasticitet åt hud, leder, blodkärl och organ. Det finns flera undertyper av EDS (hypermobilitet, klassisk, vaskulär mfl). EDS orsakas av genetiska mutationen som påverkar framställningen av kollagen, som är en huvudkomponent i uppbyggnaden av bindväv. Hypermobilitetsstörning finns på ett spektrum och omfattar individer med ledöverrörlighet. Till skillnad från EDS är hypermobilitetsstörning inte nödvändigtvis förknippad med genetisk mutation som påverkar kollagenproduktionen, utan anses ha en mer multifaktoriell grund. EDS och hypermobilitetsstörning involverar alltså båda ledöverrörlighet och bindvävsproblem, men EDS omfattar också ett brett spektrum av symtom utöver ledöverrörlighet.
Kopplingen mellan framfall och överrörlighet
Personer med överrörlighet kan ha en viss ökning av risken att drabbas av framfall, till följd av försvagad bindväv. Samma bindvävssvaghet som kan leda till överrörlighet i leden kan bidra till att försvaga bäckenbottens stödjestrukturer. Bäckenbotten består av muskler, ligament och vävnader som ger stöd till blåsan, livmodern och ändtarmen. Relationen mellan överrörlighet och bäckenbotten är dock väldigt komplex.
Det finns i litteraturen ett brett spektrum av rapporterade bäckenbottensymtom hos patienter med bindvävsrubbningar, med en förekomst av framfall mellan 13-75 %. Den stora variationen förklaras av att man definierar lite olika och inkluderar lite olika saker i studierna.
Kommer jag drabbas?
Även om det finns ett potentiellt samband mellan exempelvis EDS och framfall kommer inte alla med någon form av överrörlighetssyndrom utveckla framfall. Det är inte heller så att alla med framfall är överrörliga. Personer med EDS som får framfall kan få besvär redan i ung ålder och utan de typiska riskfaktorerna så som graviditet eller förlossning. Hypermobilitet kan göra att en vaginal förlossning blir enklare, eftersom vävnaderna sträcks ut med större lätthet än hos andra. Återhämtningen av stödjevävnaden kan bli påverkad av den lokala kollagenmetabolismen.
Hypermobilitet och tarmtömningssvårigheter
Vissa överrölighetstillstånd har en samsjuklighet med mag-tarmproblem. Detta kan i sin höra ihop med risk för utveckling av framfall. Återkommande förstoppning och att behöva krysta mycket vid tarmtömning är en belastande faktor som kan bidra till framfallsutveckling. Rectocele, som detta kallas på medicinspråk, hör ofta ihop med just tarmtömningsproblem. Ibland vet man inte vad som är hönan eller ägget. Är det är framfallet som ger tarmtömningsbesvär? Eller om det är det motsatta, att krystandet som skapat framfallet. Att bajsa mjukt och effektivt kan vara viktigt för den generella bäckenbottenhälsan, både hos generell befolkning och hos personer med överrörlighetssyndrom.
Hur behandlar man det?
Det finns ännu inget stöd för att personer med EDS eller överrörlighetssyndrom ska ha någon annan sorts behandling än sedvanlig behandling vid framfall. Det kan handla om allt ifrån livsstilsförändringar, bäckenbottenträning och prolapsring till kirurgi. I en studie där man tittat på utfall efter framfalls operationer fann man efter justering av ålder innan skillnad i komplikationsfrekvens mellan individer med ärftliga bindvävssjukdomar och andra patienter. Återfall efter framfallskirurgi verkar inte vara mer förekommande hos patienter med EDS än hos andra.
Det kan finnas skäl att tänka över anestesifrågor lite extra inför operationer på personer med EDS. Det finns specifika kardiovaskulära och luftvägsrelaterade faktorer som är förknippade med EDS som kan påverka hur man väljer att gå till väga vid kirurgiska ingrepp.
Fysioterapeutisk behandling då?
Fysioterapeutisk behandling kan syfta till att minska symtom och besvär genom att stärka upp och optimera stabilitet och rörlighet i vävnadern i och omkring bäckenet. Behandlingen kan omfatta både bäckenbottenbehandling och generell styrketräning.
Vad ska jag göra med den här informationen?
Om du har en ökad risk för framfall genom ditt genetiska arv eller ditt hypermobila tillstånd kan du inte påverka just den saken. Men genom att…
- hålla avföringen mjuk och smidig
- hålla en vikt inom ditt normalspann
- ha en stark bäckenbotten
…kan du minska risken för uppkomst av framfall eller minska symtomen av ett redan befintligt framfall.
Borde jag inte föda vaginalt?
Utifrån forskning så finns det faktiskt inte tillräckliga kunskaper för att rakt av avråda från vaginala förlossningar för att minska risken för framfall. Vaginala förlossningar ökar risken för framfall hos en generell befolkning, det vet vi. Kejsarsnitt kommer med en annan uppsättning besvär och risker. Här behöver man ta individuella faktorer i beräkningen – det finns inga generella råd att ge alla.
Överrörlighetsproblem och framfall
Dela gärna dina tankar och erfarenheter!
Referenser:
- A systematic review of clinical studies on hereditary factors in pelvic organ prolapse.
- Anorectal manometry for the diagnosis of pelvic floor disorders in patients with hypermobility spectrum disorders and hypermobile Ehlers-Danlos syndrome
- Association between joint hypermobility and pelvic organ prolapse in women: a systematic review and meta-analysis.
- Association of Maternal Versus Fetal Ehlers-Danlos Syndrome Status with Poor Pregnancy Outcomes
- Considerations for lactation with Ehlers-Danlos syndrome: a narrative review
- Distinctive structure, composition and biomechanics of collagen fibrils in vaginal wall connective tissues associated with pelvic organ prolapse
- Pelvic floor symptoms in cisgender women with Ehlers-Danlos syndrome: an international survey study
- Pelvic organ prolapse and collagen-associated disorders
- Pelvic Organ Prolapse in Ehlers-Danlos Syndrome
- PEOPLE: Lifestyle and comorbidities as risk factors for pelvic organ prolapse-a systematic review and meta-analysis PEOPLE: PElvic Organ Prolapse Lifestyle comorbiditiEs
- Prolapse and sexual function in women with benign joint hypermobility syndrome.
- Recommendations for anesthesia and perioperative management in patients with Ehlers-Danlos syndrome(s)
- Serum relaxin levels in benign hypermobility syndrome
- Transperineal ultrasound shear-wave elastography is a reliable tool for assessment of the elastic properties of the levator ani muscle in women
- Urogenital and pelvic complications in the Ehlers-Danlos syndromes and associated hypermobility spectrum disorders: A scoping review
