En buktande slidvägg eller framfall?
Många går till gynekologen, barnmorskan eller fysioterapeuten och får höra att de har en slidväggsbuktning. Sedan går man hem och googlar symtomen och känner åh, hjälp, är det här ett framfall? Buktande slidväggar och framfall är besläktade, men inte samma sak. Idag ska jag guida er genom båda dessa termer och förklara bakomliggande orsaker, symtom och behandlingsalternativ.
Buktande slidväggar, vad är det?
Det här begreppet omfattar ett tillstånd när någon slidvägg är något uttöjd och sänkt. Det kan ge en känsla av fyllnad, tryck, skav eller obehag i slidan. Det behöver inte alla innebära att blåsan, livmodern eller ändtarmen är sänkt också. Det är otroligt vanligt att ha en slidväggsbuktning efter graviditet och förlossning. Bäckenbottens muskler spelar en avgörande roll för att ge stöd åt slidan, och när dessa muskler är uttöjda eller försvagade som under en graviditet, efter en förlossning eller mer åldern så kan slidväggarna sänkas något. Efter en vaginal förlossning är slidväggarna också uttöjda i sig.
Framfall då?
Framfall är ett mer specifikt tillstånd då urinblåsan, livmodern eller ändtarmen har sänkts ner mot slidan.
Vad är den viktiga skillnaden här?
En buktande slidvägg hänvisar till själva slidväggens sänkning, medan framfall specifikt involverar en sänkning av något av bäckenorganen. Den stora skillnaden kan också omfatta prognosen. Har du en buktande slidvägg efter en förlossning är tillståndet också ofta övergående
Vad har tillstånden gemensamt då?
En buktande slidvägg kan ge känsla av fyllnad i vagina och ge upphov till obehag, det ger däremot mer sällan det bredare spektrumet av symtom som framfall kan ge. Är du däremot nyförlöst kan du samtidigt ha en buktande slidvägg, urinläckage eller tarmtömningssvårigheter utan att det för den sakens skull är ett tecken på ett framfall.
Återhämtningsaspekten
Ett framfall är oftast en kronisk diagnos, vilket innebär att muskler och stödjevävnaderna har förlorat styrka och spänst, och därmed släpper ner blåsan, livmodern eller tarmen nedåt med gravitationen.
Efter graviditet och förlossning genomgår kroppen en spontan återhämtning. Det som är en kraftigt buktande slidvägg kort efter förlossningen kan helt ha återhämtat sig 12-18 månader senare.
Behandling
Ofta behandlas buktande slidväggar med tid, vila och bäckenbottenträning. När det känns tungt i underlivet är det kroppens signal om att du kanske ska ta en paus. Om du ständigt går över din gräns kanske den tunga känslan känns av nästan hela tiden. Försök du att vila några dagar och återta aktiviteten stegvis. Jag brukar tänka att man har en viss budget av bäckenbottenork att hushålla med, och håller man sig inom sin budget brukar symtomen vara få och små. ”Budgeten” brukar sedan bli större över tid. Ibland kan ett mekaniskt stöd användas för att stödja upp slidväggarna och dess buktningar. Fråga din gynekolog om detta.
Jag brukar förklara det så här:
- Det här är en vagina sedd från sidan (klitoris åt vänster, analöppning åt höger):
││
(Tänk nu att vagina är utrymmet mellan strecken, som är väggarna.)
- Och så passerar ett barn, och sträcker ut vaginas väggar JÄTTEMYCKET:
(<-B E B I S->)
(Tänk nu hur mycket vaginas väggar pressas åt sidorna av en passerande bebis)
- Då blir slidväggarna rejält utsträckta, och se först ut såhär:
S S
(Tänk att det är nyförlöst, uttänjt och buktar både hit och dit)
- Och sen börjar kroppen återhämta sig och då ser vaginalväggarna ur såhär
) (
(Tänk att väggarna är liksom lite överflödigt utsträckta och att tyngdlagen tynger ner så att allting buktar in mot slidan)
Det vill säga, när väggarna är lite sladdrigare än vanligt så finns det utrymme att bukta in, med tyngdlagen liksom.
- Och med tiden kanske det blir såhär:
││
(Återställda slidväggar, yay!)
- Eller så här:
│(
(En bakre buktande slidvägg, med tiden räknas detta alltså som en rectocele, och detta kan opereras om det ger symtom)
Eller så här:
)│
(En främre buktande slidvägg som senare klassas en cystocele, och detta opereras också om det ger symtom)
│-│
Ibland kan man ha ett mekaniskt litet stöd som stöttar upp slidväggarna och dess buktningar. Mer om detta har jag skrivit här.
En buktande slidvägg eller är det framfall?
Hoppas du blivit lite klokare nu. Önskar dig god återhämtning!
Här finns vidare läsning och råd:
Referenser:
- Association between vaginal bulge and anatomical pelvic organ prolapse during pregnancy and postpartum: an observational study
- Fecal incontinence and associated pelvic floor dysfunction during and one year after the first pregnancy
- Pelvic Floor Sensations After the First Vaginal Delivery: A Qualitative Study
- Postpartum pelvic floor muscle training and pelvic organ prolapse–a randomized trial of primiparous women
- Trajectories of Pelvic Floor Symptoms and Support After Vaginal Delivery in Primiparous Women Between Third Trimester and 1 Year Postpartum
Tack för informativt inlägg! Jag funderar på om man kan ha buktande slidväggar (utan framfall av urinblåsa eller tarm) som debuterar några år efter förlossning, i samband med en sänkning av livmodertappen? Jag har nyligen fått diagnosticerat sänkning av tappen/lindrigt livmoderframfall och känner att båda slidväggarna buktar (allt detta har alltså kommit mer än tre år efter FL). Gyn hävdar att jag varken har rectocele eller cystocele men att väggarna buktar lite.
Jag har trott att själva definitionen av buktande slidväggar innebär att det sker i samband med förlossningen och att om man har kvarstående men är det framfall?
Hej! Buktande slidväggar kan man ha utan att känna av, så sannolikheten är nog att det har varit ganska lika över tid? Men om livmodern är sänkt så kan den liksom dra med sig framväggen något, så att den buktar. Om man plockar in 100 kvinnor från gatan så kommer ungefär hälften ha någon grad av slidväggsbuktning eller mindre framfall, och bara en viss andel kommer ha symtom.
tack för svar! Om framfallet av livmodern/tappen dragit med sig framväggen något, kan framväggen då vara sänkt lite och ge globuskänsla trots att det inte är ett cystocele? Dvs att det “bara” är framväggen som ger symtom utan att urinblåsan är involverad? Får liksom inget bra svar av gyn, har fått en ring som håller uppe livmodern/tappen men har fortfarande globuskänsla och tänker att det måste vara pga framväggen.
Det är jättesvårt att svara på utan att undersöka. Har du någon annan gym du kan besöka för att få en second opinion?
Hej!
Tack för informativt inlägg. Jag har buktande slidväggar som ger skav, tyngdkänsla och ett allmänt obehag. Det har nu gått ett år sedan förlossningen av vårt andra barn och jag har regelbundet gått till fysioterapeut med inriktning kvinnohälsa och tränat min bäckenbotten utan direkt förbättring av symtomen (snarare ökade symtom sista månaderna). Gyn har sagt att jag inte har något egentligt framfall och att väggarna buktar inte är något ”konstigt” utan att det ser ut så när man fött två barn vaginalt. Gyn har gjort vanligt ultraljud men har fått till mig från fysio att man behöver göra ett 3D ultraljud för att se strukturerna längre upp. Känner mig ganska uppgiven och blir nedstämd av tanken på att inte kunna leva det aktiva liv jag gjorde innan barnen kom. Mina funderingar är nu om det går att göra något medicinskt åt de buktande väggarna om jag nu inte har något egentligt framfall? Och måste man göra ett 3D ultraljud för att få tillräckligt med svar för att ta beslut om vidare åtgärd? Kan tillägga att jag hade kraftig hyperemesis under båda graviditeterna och livmoderprolaps under andra graviditeten (eventuellt delvis beroende på de kraftiga kräkningarna under så lång tid). Hoppas innerligt på att du kan hjälpa mig vidare i mina funderingar då jag inte kommer vidare på egen hand.
Det är svårt att ge råd utan att själv undersöka, men om inte tid och bäckenbottenträning hjälpt så skulle jag söka vidare för second opinion, om jag vore du. Det låter som att du har besvär som du behöver få en förklaring och plan för.
Tack för svar! Känns som att jag inte kommer längre inom offentliga vården och funderar på om jag måste söka privat för att få hjälp vidare. Är det så att man måste göra ett 3D ultraljud för att definiera eventuell skada eller ska det räcka med en ”vanlig” ultraljudsundersökning hos gynekolog?
Hos en erfaren undersökare som är bra på bäckenbotten är det typ 90% samstämmighet mellan finger-undersökning och avancerade ultraljud. Det finns inga privata ställen (utanför vården) som är bättre eller knappt ens lika bra som de inom offentliga vården som är bra på bäckenbotten. Men alla gyn och fysios är förstås inte lika bra, så nan kan behöva testa några olika.
Då låter det som att det mer handlar om att hitta ”rätt” person och kanske inte om mer avancerade undersökningar. Tänker mer på specialiserade vårdgivare dit det verkar vara helt omöjligt att få tid utan remiss eller att betala ur egen ficka. Tyvärr är min erfarenhet att det är väldigt svårt att få remiss via vårdcentralen som inte alls har någon kunskap om ämnet.
Nej, vårdcentralen har i regel alls ingen kunskap om bäckenbotten, så de vet sällan vad de ska göra eller vart de ska remittera. Om du bor i Stockholm bör du uppsöka en gynekologisk mottagning (finns säkert på fler ställen i landet, men inte alls så många som i Stockholm) och om det saknas på orten du bor ska du annars till kvinnokliniken på sjukhuset. Om du inte tycker att du får rimliga svar och förklaringsmodeller för dina besvär har du rätt att få en second opinion, de borde de kunna hänvisa eller remittera dig till.
Tack för svar!
Har nu varit hos en specialist i gynekologi/obstetrik som konstaterade kraftigt buktande slidväggar både fram och baktill och remitterade mig för operation. Han sa att det inte kommer att hjälpa med fortsatta knipövningar då ett är passerat sedan förlossningen. Känner mig dock ganska ledsen och uppgiven då jag inte fick några direkta svar på frågor om risker, prognos mm. När jag frågade om risker så sa läkaren att ”om dom vet vad dom gör så blir det bra”. Känner lite att jag behöver göra ett val om operation är bästa vägen eller inte och har liksom inte den medicinska kunskapen. Hur ska jag veta om kirurgen ”vet vad han gör” eller om denne/a har rätt kompetens? Läser om dem som drabbats av fruktansvärda biverkningar av operationer och är rädd att jag ska drabbas av ansträngningensinkontinens mm. Samtidigt kan jag inte acceptera ett liv med konstant tyngdkänsla, smärta och kraftig begränsning. Vad är din generella uppfattning, är det förenat med stora risker att genomgå operation av framfall? Har ju även fått helt olika ”diagnos” av två specialister inom gynekologi då den förre inte ens nämnde bultande väggar eller direkt framfall. Så jag undrar vem jag ska lita på. Orolig och uppgiven…Tacksam för svar!
Hej! Det är viktigt att du får förtroende för den som ska operera dig, och att hen har vettiga svar på alla dina frågor. Om gynekologen har remitterat dig till kirurg så bör du gå dit, de kommer inte sätta kniven i dig direkt utan också göra en egen bedömning.
Generellt är det ofta så att när man väl blir erbjuden operation är det på goda grunder och de flesta kirurger är erfarna och trygga.
Du skulle också kunna boka en tid hos en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten för att få en ytterligare bedömning och också svar på frågor om rehab, tiden efter operation osv.
Tusen tack för svar!
Hoppas verkligen få komma till en kompetent och vettig kirurg till slut. Som patient upplevs det så ambivalent när man får höra helt olika svar från olika specialister (som man tycker borde göra någorlunda samma bedömning.). De fysioterapeuter jag varit hos (med specialkompetens inom bäckenbotten) tycker jag också gett relativt motstridiga kommentarer. Vill så gärna få känna mig trygg och fatta det bästa beslutet som går.
Jag behöver få råd i hur jag ska tänka..
Jag flyttade nyligen från Stockholm där jag är uppväxt och därmed van vid att ha rejält utbud med vårdalternativ men nu har jag flyttat långt upp i landet där förlossningen var helt fantastisk men eftervården tycks vara en klassisk ”det ser fint ut”.
Jag födde barn nyligen i slutet på december (bristning grad 2) och gick på återkontroll nu i februari. Jag informerar om att jag känner skav i trosorna, att jag har en rejäl tyngd neråt som är värst på kvällarna och att jag inte kan ta speciellt långa promenader. Jag säger att jag både ser att det är som en rosa golfboll som buktar ut i mynningen om jag särar på blygdläpparna och att jag känner det när jag tvättar mig i duschen.
Jag får ligga i en gynstol och krysta och bm säger att ”det minsann inte kommer ut något alls och att hon inte känner något heller – det kan inte alls handla om en buktning eller framfall. Det ser fullt normalt ut” och jag blir helt förbryllad och undrar hur man kan uttala sig så tvärsäkert när jag för det första ligger ner och för det andra faktiskt känner en otroligt tydlig utbuktning. Jag kan trycka tillbaka slidväggarna när jag för in fingrarna..
Förvisso har det gått kort tid efter förlossning (7 veckor) och jag har is i magen såklart men det känns inte bra när det låter på bm som att jag har fantiserat ihop det..
Jag fick även knipa och är lättad över att jag har någorlunda bra knip överlag, vilket både hon och jag kände. Däremot hade jag problem att knipa framtill.. Hon uppmanade mig att knipa fram och jag försöker men inget händer. Hon menade på att om jag kan knipa av strålen när jag kissar (vilket jag kan) så är det dom musklerna jag ska träna upp och jag måste försöka hitta dem. Men det var omöjligt liggandes…
Är det så att vissa muskler är lättare att aktivera i andra lägen? Jag tror mig jag kanske hittat dom när jag står upp men jag känner inte ett smack om jag ligger ner. Hur tränar man knip framtill?!
Ska jag vänta ett år innan utlåtande eller bör jag hitta en annan bm som ändå kan bekräfta det jag känner/ser vad gäller buktning?
Jag hade önskat att det hade funnits mer information om slidbuktning och framfall i eftervårdspamfletten.. Men nej, där står det bara om problem att tömma tarmen och hur man kan göra en egen isbinda.. Detta tycks ändå vara vanligt förekommande så jag är häpen över hur lite information som tycks finnas om detta.
Utöver detta var hon ivrig att sätta mig på preventivmedel vilket jag kände låg långt bort i framtiden då det enda jag kan tänka mig är en hormonspiral. Hon menade på att det går utmärkt ändå, men jag sa nej just nu då mina slemhinnor är så sköra och ärriga att jag inte ens fattar hur något ska kunna köras in där. Dessutom undrar jag hur en spiral ens kan hållas på plats när det känns som att livmodern är påväg att åka ut. Kan man ens ha spiral när det är såhär?
Stort tack för din blogg och för alla inlägg som har skänkt trygghet och tröst när jag känt panik och ångest! Jag vågar hoppas på att det finns ett ljus i tunneln.
Hej!
Att ha en slidväggsbuktning sju veckor efter vaginal förlossning är vanligt, jag hoppas verkligen att du kan vila i att det du känner nu inte är så som det kommer vara nära du är färdigåterhämtad när det gått 12 månader. När du ligger ner åker de saker som kan sänkas ner mer inåt i kroppen, det har du rätt i. Det är därför man krystar, för att ändå lägga på ett tryck uppifrån. Det brukar avslöja det mesta. Jag har ju förstås ingen aning om vad barnmorskan sett eller bedömt, men ibland vet jag att de svarar utifrån vad som är normalt för dem att se, inte vad som är normalt för individen att ha.
Att ha svagt knip framtill är också normalt när det bara gått sju veckor postpartum. Du kan heller inte styra knipet till vilken del av bäckenbotten som ska tas med i knipet. Du kan alltså bara träna bäckenbotten generellt, inte pinpointa vissa muskeldelar specifikt på det sättet.
Jag förstår att det känns viktigt att bli tagen på allvar, men just nu måste du inte få en “diagnos” eller bekräftelse. Du har det du har och känner det du känner, och det finns inga andra råd än vila, vänta, bäckenbottenträna osv som kommer göra någon dramatisk förändring just nu. Men däremot kan det ju vara skönt med en vårdkontakt att bolla symtomen med. Kanske finns det någon fysioterapeut att ta kontakt med? https://kompetenskartan.se/
Du kommer absolut kunna ha en hormonspiral om du vill det, det brukar inte vara några problem alls. Det vanligaste är att det är främre eller bakre slidväggen som buktar, livmodern brukar inte vara särskilt engagerad i det som är sänkt.
Försök att ha is i magen, mycket kommer förändras bara av tiden som går. Stort lycka till.
Tack snälla för ett snabbt och lugnande svar. Jag förstår nu när jag läser igenom att det framstår som att jag misstror min bm fullständigt – det gör jag inte, hon har tvärtom varit fantastisk att ha att göra med under hela min graviditet men jag blev så otroligt ställd när min upplevelse och hennes reaktion/svar var totalt motsatta vilket gjorde mig ännu mer rädd än innan. Det syns och känns så tydligt för mig varpå hennes bemötande gjorde mig fullständigt förbryllad.
Och tack för klargörande kring knipandet. Även där blev jag fundersam över var och hur jag skulle kunna göra ett isolerat knip framtill – speciellt när hon såg bekymrad ut.. Jag fortsätter helt enkelt med knipövningarna och försöker lugna mig med att återhämtning tar tid.
Ska genast kolla upp fysioterapeut!
Återigen, tack för lugnande svar och bra information.