Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Vad vet vi om Epi-NO?

Vad vet vi om Epi-NO?

close up shot of a gold balloon

Vad vet vi om Epi-NO?

Epi-No uppfanns i Tyskland på 1990-talet med syfte att förbereda mellangården inför förlossningen. Tanken var att om man i förväg kunde hjälpa området att sträckas något skulle det minska risken för bristningar under förlossningen. Namnet kommer från “Episiotomi” som är det medicinska namnet för klipp, och namnet “Epi-No” syftar till att man genom användning av produkten skulle kunna förebygga klipp och skador.

Epi-No är en uppblåsbar ballong med en handdriven pump, lite lik en blodtryckspump. Man för in ballongen i slidan och pumpar upp den. Med den inne kan man knipa och slappna av och jobba med att töja musklerna och stöta ut de uppblåsa ballongen. Tanken är att man ska bekanta sig med känslan som uppstår när bebisens huvud trycker och töjer mot området.

Hur använder man Epi-No?

De flesta rekommendationer säger att man bör börja i graviditetsvecka 35 eller senare och använda ballongträningen 15-20 minuter en eller två gånger dagligen. Ballongen ska pumpas upp till strax under smärtgränsen.

Vad vet vi om Epi-No?

Förberedande massage av mellangården inför förlossningen har visat sig vara effektivt för att minska risken för förlossningsskador. Epi-no är ett slags töj/massageverktyg som syftar till att vidga slidan och förbereda den inför förlossning. I några studier har man sett att användandet av Epi-No påverkar musklernas flexibilitet utan att försämra eller påverka bäckenbottenstyrkan.

Man har inte sett några tydligt positiva effekter vad gäller minskad risk för mellangårdsskador eller sfinkterskador. Det verkar heller inte påverka förekomsten av klipp. Samtidigt verkar det inte finns några direkta biverkningar eller negativa effekter av att använda Epi-No. Jag hittar dock ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller framfall.

Kan man göra något annat?

  • Bäckenbottenträning och massage av mellangården är mer effektivt för att förbättra förlossningsrelaterade utfall vad gäller bäckenbottenhälsa.
  • Massage och töjning av mellangården som vårdpersonal utför kan ha bättre effekt än egenmassage, enligt en studie.
  • Att lära känna kroppen och veta hur bäckenbotten fungerar samt att ha testat igenom en rad med olika aktiva eller mer vilande förlossningspositioner kan också göra att du har lättare att slappna av när du väl är i aktivt skede.
  • Barnmorskan kan också minska risken för stora bristningar genom annan behandling, exempelvis genom tryck med varma handdukar och speciella handgrepp.

Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Den sortens stretching som Epi-No skapar för musklerna brukar vanligtvis kallas ”statisk stretching” och med ett redskap blir det också ett tillägg av ”med yttre kraft”. Sett till andra muskler i kroppen finns det en ganska robust vetenskaplig grund för hur man brukar göra för att få en muskel-förlängande effekt. Man brukar hålla i 1-5 minuter totalt och kan då uppnå förlängning av muskeln, en viss förebyggande effekt för muskelbristningar och en förbättrad kroppsmedvetenhet. Stretchen måste upprepas många gånger i veckan, och ju högre dos av stetch desto tydligare kan effekten bli. Det här är långsamma processer, man kan öka muskelns rörelseomfång med ca en grad i veckan.

Här går stretch-vetenskapen och teorin bakom Epi-no isär. Varför stretcha så lång tid per tillfälle? Varför under så få veckor under graviditeten? Jag antar att det är för att man hoppas på att hinna få en större effekt.

Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Säg att muskelstretch skulle fungera på det sätt som man tänker med en Epi-No. Vill vi ens göra det? En del av uppkomsten till bäckenbottenproblem efter vaginal förlossning handlar inte om bristningar, det handlar om musklernas uttöjning. Är det vettigt på lång sikt att under flera veckors tid stretcha ut bäckenbottens muskler? Nu finns det ju ingen övertygande evidens om att Epi-No skulle minska risken för bristningar. Men säg att det skulle fungera: skulle en minskad risk för bristningar väga upp för den uttöjningen av bäckenbotten? Vad händer på sikt? Går bäckenbotten tillbaka helt, eller har man en liten påspädning av den permanenta uttöjning som själva förlossningen ger upphov till?

Referenser:

1 kommentar till “Vad vet vi om Epi-NO?”

  1. Jag tycker att den stora vinsten i detta ligger i förberedelserna och förståelsen för kroppen och krystkänslan. De få patienter jag haft som ha använt detta eller ani-ball har dels fått en förståelse för hur mycket vävnaden kan tänjas, och dels känt sig tryggare i krystningen för att de provat och även känt skillnad i vilken känsla/kraft de får i olika positioner. Men långtidsuppföljning hade varit intressant!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *