
Handhavande som kan minska risken för bristningar
Just nu är vi mitt uppe i en artikelserie om förlossningsoptimering. I tidigare avsnitt har vi pratat om förberedelser och saker du själv kan göra för att minska risken för att få en förlossningsbristning. I dag handlar det om vad personalen på förlossningen kan göra, och vilka insatser som kan påverka.
Val av förlossningspositioner
Det finns inga exakta svar utifrån forskning om vilka förlossningsställningar som är bäst när det kommer till att minska risken för bristningar. Det vi vet är följande:
- Upprätta positioner (stående, knästående) kan ha fördelar jämfört med liggande positioner. Det kan ge en kortare krystfas och ge en minskning i förekomsten av sugklocka och klipp, men innebära en ökning av andra gradens bristningar. Det ökar inte risken för sfinkerskador, men minskar inte heller den risken. Det finns också en risk för större blodförlust jämfört med vid liggande positioner.
- Barnmorskan bör vid utdrivningsskedet ha god överblick över mellangården och kunna utföra ett bra manuellt skydd. Om du önskar föda i en ställning där barnmorskan upplever att det är svårt att få bra uppsikt kan hon informera dig om detta och föreslå att du byter ställning. Ha en dialog om detta!
- Förlossningsställning behöver man ibland välja utifrån om förloppet ska påskyndas eller saktas ner. Fråga din barnmorska om råd!
Här kan du se bilder på olika förlossningsställningar.
Igångsättning och värkstimulering.
Igångsättning av förlossning verkar inte höra direkt ihop med en ökning av risk för förlossningsskada. Behöver du igångsättning är det oftast på väldigt väl avvägda grunder. Har du frågor eller funderingar om varför du behöver igångsättning ska du diskutera detta med vårdpersonalen.
Däremot finns det ett statistiska samband mellan värkförstärkande dropp och större bristningar samt ökad risk för blödning. Det är inte helt klarlagt om det har att göra med själva läkemedlet som sådant, eller om det har med faktorer som rör förlossningen. Det är möjligt att de ökade riskerna för bristning och blödning kan vara kopplade till intensiteten på värkarna och varaktigheten av förlossningen vid användning av värkförstärkande dropp. Det kan vara viktigt att inte förlossningen varken blir för snabb eller för långsam. Prata med personalen om du har frågor om hur det är tänkt att värkstimuleringen ska hjälpa just dig.
Instrumentell förlossning
Instrumenten som kan komma på fråga kallas sugklocka och tång. I Sverige använder man tång väldigt sällan. Sugklocka används däremot ibland som hjälpmedel att få ut barnet om det verkar som att barnet inte mår bra i slutet av förlossningen. Har det kommit så långt att barnet väl är på väg ut och behöver akut hjälp är dessa eller dylika insatser ofta nödvändiga. I dessa fall går barnets väl före modern. Det är väl känt att instrumentella förlossningar kraftigt ökar risken för större förlossningsskador.
Att diskutera med personalen: Går det att förutse några risker med förlossningsprocessen? Hur tänker vi kring risken för att behöva använda sugklocka? Är det rimligt eller önskvärt att hellre avbryta för akut snitt i något läge?
Klipp
Dessa har fått väldigt dåligt rykte på senare år då det visade sig att klipp rakt bakåt snarare ökade risken för stora förlossningsskador. Klipp innebär en skada i sig, och det vore såklart absolut bäst för den födande att slippa båda delarna. Nu på senare tid har det visat sig att en viss vinkel (idealiskt sett någonstans mellan 45-60 grader åt sidan) faktiskt kan ha en skyddande effekt mot större bristningar om man också behöver använda sugklocka.
Kommunikation
Barnmorskan ska stödja dig och informera om vilka insatser man gör för att du och barnet ska vara trygga under hela förlossningen. Bra och tydlig kommunikation verkar ha en skyddande effekt mot förlossningsskador. Om du känner att du och barnmorskan inte alls kommunicerar på samma våglängd ska du be att få byta.
Manuella handgrepp och varma handdukar
Det finns vetenskapligt stöd för att varma kompresser (handdukar) mot mellangården under krystskedet minskar förekomsten av större förlossningsskador. Det finns också evidens för att handgrepp som styr ett långsamt framfödande av barnets huvud och axlar hjälper vävnaderna att töja sig på ett skonsamt sätt. På så sätt minskar man risken för bristningar. Lyssna noga på instruktionerna barnmorskan ger och försök att krysta och pausa enligt instruktionerna.
Smärtlindring
Bestäm dig inte för ett visst alternativ av smärtlindring innan du faktiskt har ont. Du vet inte hur ont det kommer göra, och du vet inte hur du kommer reagera. Epidural är ett av många smärtlindringsalternativ. Det verkar som att epidural kan ha någon slags skyddande effekt mot vissa förlossningsskador men också vara kopplat till ökad risk för instrumentell förlossning och bristningar. Prata med vårdpersonalen om dina individuella förutsättningar och vad du vill och behöver.
Långa utdrivningskeden
Under den senare delen av förlossningen ska barnet komma helt ner mot bäckenbotten för att sedan passera ut. När din modermun är fullt utvidgad och barnets huvud står strax ovan eller på bäckenbotten, börjar utdrivningsskedet, även känt som krystskedet. Att ha långa krystskeden, som kan pågå i flera timmar, kan bidra till vissa sorters skador. Varaktigheten av krystskedet ska bedömas individuellt av vårdpersonalen. Det kan vara en god idé att be din partner att ha lite koll på hur länge du krystar och vara lite frågande om det börjar gå lång tid.
Vattenförlossning
Förlossningar i vatten verkar inte medföra varken ökad eller minskad risk för förlossningsskador hos den födande kvinnan. Däremot verkar det som att många kvinnor får en positiv upplevelse av förlossningar i vatten och att vatten kan innebära ett minskat behov av annan smärtlindring.
Perinealmassage under förlossningen
Om barnmorskan masserar eller töjer mellangården under förlossningen kan risken för bristning och klipp också minska. Barnmorskan masserar med tummarna eller pekfingrarna genom en lätt sträckning av mellangråden inifrån vagina och i riktning bakåt. Det finns forskning som pekar på att detta kan både minska risken för bristningar och förkorta krystskedets längd. Det här är förstås en insats som kräver samtycke, precis som med allt annat.
Handhavande som kan minska risken för bristningar
Dela gärna med dig av tankar och erfarenheter i kommentarsfältet!
Intressant att massage av perineum under förlossningen kan minska riskerna för bristning och klipp. När i förlossningen är det som mest optimalt att erbjuda detta och är det samma typ av prenatal massage?
Här är lite vidare läsning
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36808391/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36569262/
Hej!
Mycket bra och relevant läsning.
Jag ställer mig dock frågande till att du likställer fasen från fullvidgad fram till födsel med “krystskedet” eftersom krystskedet egentligen helst ska ske efter en passiv nedträngning tills barnets huvud står strax ovan eller på bäckenbotten. Nedträngningsfasen kan ta lång tid för att sedan följas av kortare krystskede i det bästa är världar. Många kvinnor känner inte till själva nedträngningen och tror de ska börja krysta så fort de är fullvidgade vilket ju inte alls är fallet Detta kan leda till frustration och uppgivenhet när man upplever att det blir utdraget trots att förloppet kanske är helt normalt.
Sen ska man ju inte vara fullvidgad i åtskilliga timmar ändå för bäckenbottens skull.
Mvh Amanda
Hej! Ja, jag förstår nu att det jag skrev kan tolkas så. Formulerade om!
Hej!
Tack för detta, undrar om hur längden på utdrivningsskedet mäts. I mitt fall gick kroppen nämligen “på paus” efter jag öppnats helt. Var helt utmattad, slumrade faktiskt kring en timme med lustgas innan värkarna kom igång igen. Det egentliga krystningsskedet när jag faktiskt pushade ut bebben var sen kring 1h. Är den här typens paus också en risk? Hade bilden av att det är mer eller mindre vanligt att kroppen “drar andan” lite, särskilt när man föder utan starkare smärtstilande medicinering. Jag trodde mig ha fött utan större bristningar, men det uppdagades långt senare att jag hade en bristning i mellangården (transversus) som inte märktes och en levatorskada på höger sida. Har funderat en del på om den långa pausen när jag var öppen innan krystningsfasen var en risk i mitt fall. Tacksam för svar!
Det är svårt att säga, för i litteraturen pratar man enbart mest om långt “second stage of labor” som riskfaktor för levatorskada. Bland annat detta.
“The results of the present study showed that non-progressive labor is the main risk factor for pelvic muscle injuries, indicating the necessity of a better management and timely cesareans in women with prolonged second stage of labor.”
Källa:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25560352/
Second stage of labor börjar med fullständig livmoderhalsutvidgning till 10 centimeter och slutar med att barnet kommer ut.
Förlängt andra stadie brukar definieras lite olika beroende på om man är först-/omföderska och beroende på om man har har epidural eller inte.
Gränsen kan går vid 2 timmar utan epidural eller 3 timmar med epidural om man är förstföderska, och 1 timme utan eller 2 timmar med epidural hos omföderskor.