”Hej! Jag har sökt vård för min bäckenbotten och nu har man sett på ultraljud att både bulbocavernosus och transversus perinei är trasiga. Sedan förlossningen för över ett år sedan har jag haft ont i höftregionen, längs med sittknölen och bredvid svanskotan. Min undran är om det beror på skadan. Ibland blir det värre efter rörelse och jag kan tänka mig att olika muskler får kompensera. Men hur kan trasiga muskler i mellangården påverka höftregionen?”
Läsarfråga
Det här är en väldigt bra och komplex fråga! Det är viktigt att veta att många av dem som har muskelskador i bäckenbotten inte har ont i höfterna. Det finns också dem som har ont i höfterna som inte har något bäckenbottenproblem. Det finns också dem som har ont i bäckenlederna efter en graviditet, helt fristående från bäckenbottenproblem. Men, så finns det alltså dem, precis som du, som har smärta ut på ena sidan, mot ljumsken, höften eller sittbenen och som har en känsla av det hör ihop med bäckenbottenskadorna.
Hur hör saker ihop?
I de fall där saker faktiskt hör ihop kan kompensation och överansträngning vara en delförklaring. När vissa muskler inte riktigt gör sitt jobb kliver andra in och försöker kompensera. Ibland är det här toppen. Hos vissa individer med skador kan vi som undersöker bli överraskade över hur bra knip det ändå finns. Men den här kompensationen kan ibland gå lite överstyr, och innebära att du får smärta i de överansträngda musklerna.
Refererad smärta
Ibland handlar det kanske istället om det vi kallar refererad smärta. Refererad smärta innebär att du känner av smärtan på ett annat ställe än den faktiska orsaken till smärtan finns. Denna typ av smärta uppstår när smärtsignaler från ett område följer nervbanor och når andra delar av kroppen. Ett vanligt exempel på refererad smärta är när personer som har ont i hjärtat (kanske på grund av hjärtinfarkt) klagar på ont i armen eller käken.
Överspänning
Jag tänker också att en smärta som förläggs kring svanskotan ofta beror på ett spänningstillstånd i bäckenbotten. Flera av bäckenbottens muskler fäster i svanskotan, så om de har ett ständigt litet pådrag så kommer det orsaka ett onödigt drag i svanskotan. Scanna igenom kroppen och bäckenbotten flera gånger om dagen. Kommer du på dig själv med att stå och knipa – släpp knipet.
Förändrade rörelsemönster
Vissa personer med svag eller smärtande bäckenbotten får förändrade rörelsemönster, för att underlätta sina symtom eller för att kompensera för svaghet. Dessa förändrade rörelsemönster kan ibland leda till smärta och obehag. Sitter du alltid snett? Går du med annorlunda gångmönster? Står du och spänner rumpan när du lagar mat? Ibland kan man nysta fram dessa förändrade spännings- eller rörelsemönster och successivt dra ner på dem, och då minskar smärtan.
En djup och svåråtkomlig smärta i bäckenet
Ibland hittar vi en ganska specifik förklaring till smärta djupt inne i höften/ljumsken som går att koppla till bäckenbotten. Det finns nämligen en höftmuskel som heter obturator internus som är den anatomiska bryggan mellan bäckenbotten och höftens muskler. Obturator internus hjälper till med höftstabiliteten men ursprunger från samma ställe i bäckenbotten som delar av levator ani. När den här musklen blir överansträngd kan man uppleva en svårtillgänglig djup smärta i höften eller nära sittbenet. Smärtan triggas ofta av sittande, gående och enbensbelastande aktiviteter.
Koppling mellan besvär i höftled och bäckenbotten
Det finns också forskning som tyder på att besvär kan gå från höftleden till bäckenbotten, och inte bara motsatt. Smärta i höftleden kan hos vissa trigga en bäckenbottendysfunktion. Det är sällan unga individer har ont i höftleden, men hos personer där det finns en höftartros kan också det också finnas en påverkan på bäckenbotten.
Vad gör man åt det här?
Det är inte alltid möjligt att peka ut en specifik struktur som ger smärta eller symtom. Ofta får man därför zooma ut lite och titta på helheten. Därför brukar min behandling ofta omfatta flera delar:
Bäckenbottenträning. Vissa behöver träna upp sin bäckenbotten och få ökad styrka och stabilitet i de hela musklerna. Vissa behöver träna ner sin bäckenbotten, så att man inte går omkring med ett låggradigt knip hela, hela tiden. Det kan ibland behövas en bäckenbottenfysio som först gör en undersökning och sedan hjälper dig med att hitta rätt sorts bäckenbottenträning.
Jag brukar också inkludera träning som riktar sig mot generell styrka i kroppen, med litet extra fokus på musklerna kring höfter och rumpa. Här kan man behöva navigera fram lite försiktigt så att det inte blir en ny överansträngning för de ömmande musklerna. Börja lite försiktigt och stegra långsamt.
Ont i höft och sittben av förlossningsskada?
Dela gärna med er av egna erfarenheter i kommentarsfältet!
Det är mycket viktigt att förstå de bakomliggande mekanismerna för att kunna anpassa behandlingen efter varje persons unika besvär och situation. Behandlingseffekten är också ofta kopplad till avföringskonsistensen. Det är därför otroligt viktigt att behandla förstoppning och diarré innan man går vidare med annan behandling.
Jag vill verkligen uppmana dig att våga söka hjälp för dina besvär. Här i länken finns en rapport på svenska, och på sida 20 finns ett frågeformulär som heter “Wexner score” översatt till svenska. Dessa frågor, och svaren på dem, kan hjälpa dig att ringa in vad du ska våga prata med vården om!
När det kommer till hantering och behandling av anala läckage (anal inkontinens), finns det flera åtgärder och behandlingsalternativ som vården kan erbjuda, beroende på den specifika orsaken och allvaret av tillståndet.
Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning kan ge en bättre kontraktionskraft i ändtarmens stängningsmuskler.En viktig del av behandlingen kan vara att träna bäckenbottenmuskulaturen för att förbättra dess styrka och funktion. En fysioterapeut kan ge ett individuellt utformat träningsprogram. Effekten av bäckenbottenträning är dock ofta otillräcklig för att ge en stor lindring av symtom. Men man brukar säga att det är gratis och oftast biverkningsfritt, så det är värt att testa.
Diet och fiber:
Ändringar i kosten, inklusive ökat fiberintag, kan bidra till att reglera tarmrörelser och minska risken för oavsiktligt gas- eller avföringsläckage. En dietist kan hjälpa med vägledning kring detta.
Läkemedel:
Man kan använda vissa läkemedel, som antidiarrémediciner eller läkemedel som ökar ändtarmens tonus, för att minska frekvensen av läckage. En läkare på vårdcentral är en bra första kontakt.
Perkutan tibialisnervstimulering
Det här har inte visat sig vara effektivt som ensam behandling vid anal eller fekal inkontinens. Men det är använt ibland när man vill testa olika behandlingar innan man går vidare med något annat.
Elektrostimulering
Vissa patienter kan dra nytta av elektrisk stimulering av bäckenbottenmuskulaturen, som kan förbättra musklernas tonus och funktion. Elektrostimulering kan tillsammans med bäckenbottenträning ge en ökad kontraktionskraft i ändtarmens slutmuskler.
Bäckenbottenträning med biofeedback:
I vissa fall kan man använda biofeedback-tekniker för att förbättra effektiviteten av bäckenbottenträning. Detta innebär att man har sensorer för att mäta muskelaktivitet och ge återkoppling till patienten, vilket hjälper dem att lära sig att kontrollera sina muskler bättre. Biofeedback har kan ge en förbättrad styrsel och känsel i området.
Biofeedback används främst när inkontinensen uppstått utan att det finns en dysfunktion i själva kontinensfunktionerna. Efter exempelvis strålbehandling kan rektum bli oflexibel och då uteblir det funktionella svaret på fyllnad i rektum, vilket kan orsaka läckage trots att det i övrigt inte finns exempelvis muskelfunktionsnedsättningar. Här använda biofeedback för att patienten ska få återträna känslan av fyllnad i tarmen och koordinera muskelspänning och avslappning med denna förnimmelse.
Kirurgiska ingrepp:
I mer allvarliga fall, när konservativa metoder inte har varit tillräckliga, kan kirurgiska ingrepp övervägas. Detta kan inkludera reparation av skadade muskler eller användning av implantat.
Anpassningar av livsstil:
Vården kan ge råd om livsstilsändringar som kan minska risken för anala läckage. Detta kan inkludera kostförändringar, viktkontroll och regelbunden motion. Jag skrev mer om detta i avsnittet häromdagen som handlade om strategier och egenvård.
Vattensköljning:
Utifrån devisen ”tom tarm läcker inte” kan vissa vara väldigt hjälpta av ett system för att skölja ren tarmen med vatten vid toalettbesök. Man för in ungefär en ljummet vatten via en slags manuell pump. Det är ofta inkontinenssjuksköterska som instruerar sådana behandlingar. Ta kontakt med din vårdcentral om du vill testa.
Sakral nervmodulering:
Det här är en behandling där en liten elektrisk dosa opereras in. Det är en slags pacemaker, fast för tarmen. Det här är en uppskattad behandlingsform av dem som har stora eller återkommande läckage, där annan behandling inte ger önskade resultat.
Vad gör vården åt anala läckage?
Det finns ganska mycket att testa och göra, men ändå blir inte alla personer besvärsfria eller botade. Det är viktigt att försöka hitta så god lindring som möjligt. Om du inte upplever att du får gehör eller stöd av din vårdgivare, var en besvärlig patient och byt.
Om du lider av anal inkontinens kan det finnas vissa åtgärder och livsstilsförändringar som du kan testa själv för att minska dina besvär.
Du ska naturligtvis inte kämpa helt ensam med dina besvär. Jag vill verkligen uppmana dig att våga söka vård för symtomen. Här i länken finns en rapport på svenska, och på sida 20 finns ett frågeformulär som heter “Wexner score” översatt till svenska. Dessa frågor och svaren på dessa kan hjälpa dig att ringa in vad du ska våga prata med vården om!
Här är några tips på egenvård som du kan börja med så länge:
Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning syftar till att stärka bäckenbottens muskler, vilket kan bidra med förbättrad kontroll över ändtarmen. Det kan vara viktigt att få ett individuellt utformat program och uppföljning av en fysioterapeut. Har du bäckenbottentränat enligt konstens alla regler i 3-6 månader och besvären inte lindrats är det osannolikt att just bäckenbottenträning kommer vara lösningen. Det kan alltså vara viktigt att testa, men också viktigt att dra slutsatsen när det inte hjälper.
Förbättra dina tarmvanor
Det är viktigt att gå och bajsa på första signal och att ha tillräckligt med tid för att kroppen ens ska signalera bajsnödighet. De flesta tömmer tarmen på morgonen efter frukost. Har du för stressiga mornar kan detta blir ett problem. Avföring som vill komma ut, men inte får det, kan bli en risk för läckage senare.
Kost och vätska
Många blir hjälpta av att hitta vad som för dem är den optimala kosten. För en del är det knäckebröd och frön, för andra är det kiwi och andra mjukgörande frukter. En del blir hjälpta av att dricka tillräckligt med vatten. Det finns ingen one size fits all vad gäller optimering av avföringskonsistens. Men det är viktigt att veta att det är svårt att hålla för lös avföring. För hård avföring ökar risken för gasbildning och läckage av gaser. Att hitta den optimala avföringskonsistensen minskar alltså risken för anala läckage.
Undvik livsmedel och drycker som kan irritera tarmen och öka risken för diarré.
Toalettvanor
Försök att hitta rutiner för att tömma tarmen varje dag, gärna ungefär samma tid. Hitta också ditt sätt att tömma tarmen mest effektivt. Ofta är det genom att ha fötterna upp på en pall, så att knäna hamnar över höfterna i höjd.
Använd skydd
Det här är ofta en tung punkt för många. Att börja använda skydd kräver en viss grad av acceptans av besvären, besvär som många inte vill kännas vid. Men det kan vara viktigt för livskvaliteten att ha goda inkontinensskydd. Om du börjar undvika saker du vill göra, av rädsla för att läcka, då är det verkligen dags att börja få hjälp med inkontinensskydd. Det handlar i regel inte om stora, bulkiga blöjor utan om effektiva skydd som man strävar efter att ska vara så små som möjligt.
Det är distriktssköterska på vårdcentral som förskriver inkontinensskydd. Ta kontakt med din vårdcentral!
Fysisk aktivitet
Att hålla sig fysiskt aktiv kan hjälpa till att förbättra tarmfunktionen och de omkringliggande musklernas styrka. Om du har svårt att veta vad du kan göra och om du finns några begränsningar att förhålla dig till, rekommenderar jag kontakt med fysioterapeut.
Egenvård och strategier vid anala läckage
Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet!
Hanna är 34 år och kommer till mig som fysioterapeut fyra år efter att hon fött sitt första barn. Den förlossningen var tuff och långdragen och bebisen fick tillslut komma ut med hjälp av sugklocka. I början hade hon väldigt ont och kände att bäckenbotten var väldigt lätt uttröttad, men det värsta gick över inom några månader. Hanna kommer nu till mig efter att hon fött ett barn till, och nu märker hon att hon inte längre kan hålla gaser och avföring som tidigare. Hon lider också av symtomet som innebär att det är svårt för henne att avgöra om det är gas eller avföring i tarmen. När hon släpper sig kan det medfölja obehagliga överraskningar. Hanna har en IBS som ibland ger väldigt lös avföring, och det är framförallt i IBS-skov som hon upplever att läckagen kommer.
Skador på bäckenbottenmuskler:
Förlossning, särskilt om det har varit komplikationer som användning av sugklocka, kan leda till skador på bäckenbottenmuskulaturen. Dessa muskler spelar en viktig roll i kontrollen av ändtarmen och kan försvagas efter en traumatisk förlossning. Jag gör en grundläggande undersökning av Hannas bäckenbotten och får vid den en uppfattning om vi kan förklara besvären, helt eller delvis, med en misstanke om bäckenbottenskador. Är så fallet kommer jag remittera Hanna vidare till en bäckenbottenkirurg för utredning.
Nervskador:
Förlossning kan även orsaka nervskador i bäckenområdet, vilket kan påverka kontrollen över ändtarmen och leda till inkontinens. Jag försöker genom undersökningen och Hannas berättelse får en uppfattning om hur nerverna som styr både känsel och muskelfunktion i bäckenbotten fungerar. Det verkar fungera bra.
Tarmrutiner:
Jag frågar Hanna en massa frågor om kost, motion och toalett- och tarmvanor för att få veta vilka saker som kan spela roll i problematiken. Här blir det ofta en slags nystande som jag och Hanna får jobba med under flera besök, för att hitta vägar framåt. Jag och Hanna jobbar på att hon ska tömma tarmen så regelbundet och effektivt som möjligt, för att minska risken för läckage.
Hemorrojder:
Eftersom hemorrojder är vanliga under och efter graviditet och kan de orsaka obehag och påverka tarmfunktionen. Har man flera stora och svullna hemorrojder i ändtarmsöppningen gör dessa att tarmen inte riktigt kan sluta tätt. Ibland blir en hänvisning till vård för hemorrojderna ett första steg i behandlingen för anal inkontinens. Vi pratar om vikten att hantera och behandla hemorrojder för att sortera bort detta som möjlig orsak till läckage.
Vad jag behöver veta om Hanna
Jag brukar vilja höra en detaljerad berättelse om graviditeterna, förlossningarna och postpartumperioden.
Därefter vill jag veta detaljer om inkontinensen, när den först började och hur den utvecklats över tid.
Sedan behöver jag och Hanna diskutera hennes IBS-symtom, för att börja reda ut vad som är vad bland symtomen.
Hannas upplevelse av hur besvären påverkar hennes dagliga liv och livskvalitet i stort är också viktigt för mig att veta.
Finns det andra smärtor eller besvär i bäckenregionen behöver jag också få höra om dem.
Den fysioterapeutiska undersökningen
Min främsta undersökning kommer handla om bäckenbotten. Jag vill bedöma styrka, spänningsgrad och flexibilitet i musklerna. Jag letar också efter misstänkta skador eller dysfunktioner. Det omfattar ofta både en vaginal och anal undersökning.
Behandling
Behandlingen kommer formas efter vad Hanna och jag kommit fram till, både vid undersökningen och hennes berättelse. Som fysioterapeut kopplar jag ibland in andra professioner. När jag misstänker missade eller defektläkta muskelskador efter förlossning skickar jag remiss till läkare. Finns det behov av genomgång av kosten för att minska besvär av IBS rekommenderar jag patienten att ta kontakt med dietist. Ibland finns anledning att också hänvisa till uroterapeut, tarmterapeut eller sexolog.
Den fysioterapeutiska behandlingen
Som fysioterapeut ligger mitt fokus på rörelse- och träning som behandling för ohälsa. Vi testar därför bäckenbottenträning för att stärka och öka funktionen i bäckenbottenmuskulaturen. Ibland ligger fokus istället mer på att slappna av och minska spänningar i bäckenbotten. Jag kan också vara ett bollplank för samtal om livsstilsförändringar som kan hjälpa Hanna att hantera IBS-symtomen och därmed minska risken för anala läckage. Vi kommer också prata om toalettvanor och strategier för att optimera tarmtömningen utifrån devisen ”tom tarm läcker inte”.
Kan Hanna bli bra?
Många som lider av anala läckage kan bli mycket bättre genom de olika behandlingsmetoderna som finns. De flesta kan också få så goda strategier för sina besvär och dysfunktioner att det inte blir en lika stor påverkansfaktor för dagligt liv och livskvalitet. Men jag vågar aldrig lova någon patient bot eller total lindring av besvären.
Påhittat patientfall: Hanna
Vad hände sen?
Hanna är ju en påhittad person. Kanske är hon som jag själv, och genomgår senare en omoperation av bäckenbotten och får lindring. Kanske musklerna hela och hon istället får god hjälp av bäckenbottenträning och IBS-hanteringsstrategier. Tillsammans kan strategier för att hantera alla symtom och orsaker till dem hjälpa henne, men det är ofta svårt att bli 100% bra.
Ni får otroligt gärna berätta själva i kommentarsfältet, ni som hade ”kunnat vara” Hanna. <3
Land 169 skulle bli Palau, ett litet örike i Oceanien. Men vi hittar bara texter OM rätter från Palau men faktiskt inga faktiska recept. Vi läser om en rösti gjord på taro-rot och en Udon-nudelsoppa utan udon-nudlar, utan med spagetti. Inget låter riktigt gott eller spännande, och dessutom blir det ändå “hittepå” om vi ska gissa oss fram till recept. Så det får bli “pass” på Palau, så får vi äta annat i veckan… Det är faktiskt första landet i världen som vi inte lagar något alls ifrån.
De flesta har turen att tänka ”äh, nej, det här behöver jag inte läsa” när det kommer till anala läckage. Jag vill ändå uppmana dig att göra det! Vi har under de senaste åren fått följa hur de offentliga samtalet allt mer kommit att omfamna förlossningsskador och urininkontinens. Men just anal inkontinens är det få som vill prata om fortfarande. Och ändå är det många människor som är drabbade någon gång under livet.
Vad är anal inkontinens?
Anal inkontinens är ett paraplybegrepp för läckage av gaser eller flytande eller fast avföring. Det är ett tillstånd som faktiskt är ganska utbrett och som kan ha varierande orsaker och symtom.
När vi pratar om anala läckage är det lätt att tro att det alltid handlar om stora funktionsnedsättningar. Personer som läcker hela lass med bajs när det går illa. Visst, det finns personer som har det så. Men anala läckage är ett begrepp som täcker även förhållandevis små besvär. Anala läckage säger alltså varifrån läckaget kommer, inte i vilken omfattning läckagen sker. Anal inkontinens handlar om oförmågan att kontrollera tarmen avseende gas och/eller avföring. Det är ett symtom, inte en sjukdom i sig.
Varför drabbas man?
När något eller några av de faktorer som ansvarar för tarmens kontinens blir störda kan man bli drabbad anal inkontinens. Ibland finns en dysfunktion men andra mekanismer kan kompensera. Ibland lyckas inte detta, och då uppstår läckage. De vanligaste orsakerna till anal inkontinens inkluderar svaghet eller skador i anala slutmusklerna (sfinktrarna), nedsatt känsel i rektum eller lös avföringskonsistens. Dessa faktorer kan ofta samverka.
Levatorskador – effekt av skador på puborektalis
Puborektalis är en del av levator ani-komplexet i bäckenbotten och är även den en viktig muskel för den anala kontinensen. När denna muskel späns skapar den en skarp vinkel för tarmen, som är viktig för kontinensensen. Denna vinkel utför den första barriären mellan ändtarmen och analkanalen. Nedanför den finns sedan slutmusklerna (inre- och yttre sfinktermusklerna) samt kuddningen från blodkärl. Detta är samma blodkärl som kan utvecklas till hemorrojder.
Här är några av de vanligaste orsakerna vid anal inkontinens:
Skador på bäckenbottens muskler eller nerver. Skador kan inträffa efter en förlossning, vid kirurgi i bäckenområdet eller vid en olycka.
Kronisk diarré – långvarig lös avföring kan vara svår att kontrollera.
Svåra hemorrojder kan påverka stängningsfunktionen vid ändtarmen.
Rektalprolaps – när ändtarmens vävnader glider ut genom ändtarmsöppningen kan också stängningsfunktionen blir påverkad.
Neurologiska sjukdomar så som MS eller ryggmärgskador kan också orsaka anal inkontinens.
Vilka är symtomen på anal inkontinens?
Anal inkontinens omfattar läckage av gaser, lös avföring eller fast avföring. De flesta drabbade lider av en känsla av att inte kunna hålla tätt.
Anala läckage är förenade med skam och tabu och har inverkan på psykisk och fysisk upplevda hälsa och social livskvalitet.
Hur sätts diagnosen?
Ofta får man diagnosen genom att en vårdpersonal ställt en massa frågor och kommit fram till att läckaget finns. Sedan behöver man ofta följa upp med en undersökning för att hitta en möjlig orsak till besvären. Dessa undersökningar görs hos läkare och kan omfatta bäckenbottenultraljud och defekografier.
Hur behandlar man?
Det här ska vi djupdyka i kommande dagar, men det kortfattat finns det några teman för behandling:
Livstilsförändringar, kostomställning och användning av bulkmedel.
Bäckenbottenträning kan användas för att öka känslan av kontroll av bäckenbottenmusklerna.
Läkemedel för att reglera tarmfunktionen och begränsa diarrén och därmed minska risken för läckage.
När det finns potential att göra symtomen bättre med kirurgi erbjuds ofta bäckenbottenkirurgi eller annan kirurgi.
Det är vanligt!
Man tror att två tredjedel av de drabbade individerna inte söker vård för anala läckage, så mörkertalet är stort. Förekomsten i studier skiljer sig mycket åt mellan olika studier. Jag har läst procentsatser på allt mellan 2- 25 %. Många får sina besvär med ökad ålder och i en generell befolkning drabbas lika många män som kvinnor, tror man. Men i yngre åldrar är kvinnor som fött barn och fått bäckenbottenskador mer drabbade än andra.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Det här meddelandet trillade in i min mejlinbox:
”I en Facebook-grupp för personer med bäckensmärta säger flera personer att de haft en bättre återhämtning efter kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Vad säger forskningen?”
Läsarfråga
Det korta svaret
Bäckensmärta är det som förr kallades foglossning. Svårighetsgraden och varaktigheten av bäckensmärta varierar väldigt och när det kvarstår efter graviditeten är det flera olika faktorer som spelar roll. Förlossningssättet är inte det mest avgörande.
Bäckensmärta
Förkomsten av bäckensmärta under graviditet är mellan 30-78 %, beroende på hur man definierar besvären. Bäckensmärta är en smärta som lokaliseras mellan de bakre höftbenskammarna och skinkvecken eller i blygdbenet framtill. Det kan också stråla ut till baksidan av låret och smärta i ljumskregionen kan förekomma. Bäckensmärta är vanligt bland gravida eller nyförlösta kvinnor och kan påverka förmågan att stå, sitta och göra enkla rörelser. Symtomen minskar oftast efter förlossningen, men vissa individer har kvarvarande besvär.
Saker som spelar roll när bäckensmärta blir långvarig
Om man har svåra smärtor i alla bäckenets tre leder under graviditeten finns en ökad risk att smärtan blir kvar en tid efter förlossningen. Mellan 5-25 % av alla individer som nyligen fött barn upplever ihållande smärta i ländrygg eller bäckenområdet.
Tilltro till kroppens förmåga spelar roll när smärtor blir långvariga eller inte. Låg tilltro till kroppens förmåga samt rädsla för rörelse är kopplat till mer långvariga besvär. Individer med låg tilltro till kroppens förmåga under graviditeten har ungefär dubbelt så stor risk att ha kvarvarande besvär 6 månader efter förlossningen.
Nedsatt bäckenbottenstyrka efter förlossning kan vara en faktor som spelar roll när bäckensmärta kvarstår två till tre månader efter förlossningen.
Stor magmuskeldiastas kan vara en prediktiv faktor för en högre grad av funktionsnedsättning hos kvinnor med bäckensmärta postpartum.
Sömnstörningar är också associerade med kvarvarande bäckensmärta 4 månader postpartum.
Smärtor i, eller trauman mot, bäcken eller ländrygg redan före graviditeten kan spela roll för om smärtan blir långvarig eller inte.
Antal graviditeter spelar roll. Ju fler graviditeter, desto mer risk för kvarvarande smärtor.
Förlossningssätt då?
Det finns två studier som pekar på att det finns en koppling mellan kejsarsnitt och en större förekomst av bäckensmärta 6 månader efter födseln. Det vi inte riktigt vet här är om det är faktorer som gör att individer som har en ökad risk för bäckensmärta efter graviditeten också i större utsträckning föder med kejsarsnitt, eller om det finns någon faktor i själva kejsarsnittet som påverkar risken. Som jag ser det är det osannolikt att det är kejsarsnittet som skulle påverka.
En annan sak som spelar roll är de nya studierna som kommit de senaste åren, som pekar på en koppling mellan svag och förlossningspåverkad bäckenbotten och förekomsten av bäckensmärta postpartum. Sannolikheten att få en kraftigt påverkad bäckenbotten efter födseln är förstås mycket högre vid en vaginal förlossning än vid snitt.
Bättre återhämtning efter snitt?
Här går upplevelserna isär litegrann, mellan de som jobbar inom förlossningsvården och oss fysioterapeuter som jobbar med kvinnohälsa och följer individer under lång tid postpartum. Nästan mina dagar på kliniken fylls i regel av personer som har besvär efter vaginala förlossningar. Jag har väldigt få patienter som har besvär relaterade till just kejsarsnitt. Jag skulle säga att återhämtningen efter en tuff förlossning ofta är mycket jobbigare än återhämtningen efter ett planerat kejsarsnitt. Men sedan finns hela skalan av lätta och smidiga vaginala förlossningar och akuta och komplicerade kejsarsnitt. Det går inte riktigt att generalisera och ställa vaginala förlossningar och alla sorters snitt mot varandra.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Som det är nu så finns det inte någon entydig bild från forskning, att förlossningssätt är det som spelar någon avgörande roll i huruvida bäckensmärta blir långvarig eller inte.
Efter en navelbråcksoperation har vi två viktiga komponenter i återhämtningen: Vila och träning. Först och främst kommer vila ge kroppen möjlighet att läka. Å andra sidan hjälper träning dig att återfå styrka och funktion i bukområdet.
Restriktioner och risker
Restriktionerna efter operationen avgörs av läkaren som du opererats av och beror på flera faktorer, inklusive bråckets storlek, operationens komplexitet och ditt generella fysiska tillstånd. Efter operationen är det viktigt att hitta balansen mellan att återhämta sig och att inte bli alltför inaktiv. Det är därför klokt att hålla igång blodcirkulationen i kroppen genom lätt aktivitet och promenader, om möjligt.
Du bör undvika överbelastning under återhämtningsperioden för att sårområdet ska få läka ifred och för att återhämtningen ska bli optimal. För att minimera risken för kompliktioner viktigt att och undvika tunga lyft och överdriven ansträngning efter operationen.
Själva operationen
Själva navelbråcksoperationen innebär att försvagningen i bukväggen lagas, oftast med ett nät. Det är värt att notera att detta nät förstärker bukväggen och ger en stabil grund för att förhindra att bråcket återkommer. Vanligtvis utförs operationen snabbt och som en så kallad “dagoperation.” Det innebär att du vanligtvis kan gå hem från sjukhuset samma dag som operationen utförts. Det rekommenderas dock inte att du kör bil hem, men att åka bil går bra. För smärtlindring efter operationen brukar vanliga smärtstillande tabletter vara tillräckliga.
Först några grundläggande saker
Lyssna noga på din läkare. Om du har fått specifika råd som inte överensstämmer med de här riktlinjerna bör du alltid prioritera de individuella råd du fått från din läkare. Alla människor är unika, och det kan finnas särskilda skäl till varför du fått avvikande råd.
Det andra viktiga rådet är att starta försiktigt och gradvis öka intensiteten. Öka komplexiteten i din träning när du känner dig starkare och mer smärtfri. Börja med enkla rörelser och ha alltid örat mot marken för att lyssna på din kropps signaler. Undvik aktiviteter som ger smärta eller obehag i åtminstone 12 veckor efter operationen.
När kan man lyfta tungt?
En fråga som ofta uppstår efter de flesta operationer är när det är säkert att börja styrketräna, lyfta barn eller utföra andra tunga lyft. Svaret kan variera beroende på individuella faktorer och operationens art, men det finns några allmänna riktlinjer:
De första 4 veckorna efter operationen är de mest kritiska när det gäller att undvika tunga lyft, och du bör begränsa lyft till föremål som väger mindre än 5 kg. Detta för att skona bukväggen och det opererade området från onödig belastning.
Mellan vecka 4 och 8 efter operationen kan du gradvis öka belastningen och börja lyfta föremål som väger mellan 5 och 10 kg.
Efter 12 veckor brukar det oftast inte finnas några specifika begränsningar för tunga lyft, förutsatt att lyft eller belastning inte orsakar smärta eller obehag. Även om begränsningarna minskar vid den här tiden är det viktigt att fortfarande vara uppmärksam på din kropps signaler och gradvis stegra din träning.
Träning direkt första dagarna efter operation:
1. Djupandning.
Du kan ligga eller sitta och andas djupt in och ut, medan du känner att magen rör sig med dina andningsrörelser. Upprepa detta 4-5 gånger varannan timme under de första dygnen.
2. Bäckenbottenträning.
Bäckenbottenmusklerna, som spelar en viktig roll i att hålla emot buktrycket i botten av bålen, kan också vara påverkade när man har ett navelbråck. Träning av dessa muskler är en säker och lämplig första övning. Du kan börja med att knipa runt ändtarmen och sedan föra spänningen fram mot urinrörets mynning, hålla spänningen i ca 5 sekunder och upprepa detta 10 gånger, 3 gånger om dagen.
Träning när du har mindre ont och börjar kunna röra dig lite lättare:
1. Hållningskorrigering.
Fokusera på att dra tillbaka axlarna och huvudet, minska svanken om det behövs, och sträck på dig. Sträva efter att upprätthålla en optimal hållning i 5-15 sekunder, slappna av och upprepa flera gånger.
2. Bäckentippning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna på golvet. Rulla bäckenet mjukt så att svanken växelvis nuddar golvet och sedan lyfts från golvet. Upprepa denna rörelse 10-15 gånger.
3. Grundspänning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Spänn magmusklerna som om du skulle parera ett litet slag, utan att dra in eller pressa ut magen. Håll spänningen i 5-15 sekunder och upprepa flera gånger.
4. Bäckenlyft
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Börja med att knipa med bäckenbottenmusklerna, aktivera även magmusklerna och lyft sedan rumpan upp mot taket.
Efter 12 veckor
Nu kan du successivt återa din vanliga träning, oavsett vad den brukar bestå av. Ta i beaktning ditt träningsuppehåll och hoppa därför inte in direkt på den nivån där du tidigare tränade utan någon som helst reflektion. Och glöm inte att lyssna på kroppen!
Träning efter navelbråcksoperation
Dela gärna med dig av egna erfarenheter av träning efter navelbråcksoperation i kommentarsfältet!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Får man det? Vad kan man göra? Vad bör man undvika? Fysioterapeuten ger råd.
Vad är ett navelbråck?
Navelbråck uppstår när det finns en försvagning eller öppning i bukväggen i området runt naveln. Detta kan innebära att inre vävnader kan tränga igenom och skapa en buktning ute vid naveln. Det som avgör att en individ får ett navelbråck kan vara en kombination av flera olika saker:
Ärftlighet
Graviditet
Bukfetma
Höga buktryck vid återkommande tunga lyft, långvarig förstoppning eller hosta.
Tidigare kirurgi nära naveln
Det finns också personer som får navelbråck även utan kända orsaker.
Behöver man vård och behandling?
Om du misstänker att du har ett bråck bör du kolla upp det hos en läkare. Små navelbråck som inte ger obehag brukar man inte behandla, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändigt.
Hur är kopplingen till magmuskeldiastas?
Diastas är en separation av de raka bukmusklerna som går längs med magens mittlinje på höger och vänster sida. Det här hör till en graviditet och de flesta får en mindre permanent förändring på hur magen ser ut efter graviditeten. En kvarvarande lite större diastas kan öka risken för att utveckla navelbråck genom att vävnaderna i delningen blir mer utsatta för buktryck. Därmed kan risken för navelbråck eventuellt öka.
Men det är viktigt att veta att diastas och navelbråck inte är samma sak. Inte alla med diastas kommer få bråck.
Träning vid navelbråck
En del blir rädda för att träna och anstränga magmusklerna. Det är bra att veta att träning kan ha en positiv inverkan på bråcket. Men det är lika viktigt att veta att träning inte kan bota ett navelbråck. Träning kan vara bra på flera sätt:
Smärtlindring – träning och rörelse kan ibland lindra smärta eller obehag som uppstår vid navelbråcket. Man kan dock behöva testa lite olika för att hitta rätt, det finns också möjlighet att viss träning ökad smärta eller obehag.
Stärka upp musklerna – god styrka och uthållighet i magen kan stå emot och fördela trycket i buken bättre, och eventuellt förhindra att bråcket förvärras.
Förberedelse för kirurgi – om du ska opereras kan starkare muskler och god generell kondition optimera återhämtningen efter operationen.
Att tänka på och undvika
Lyssna på kroppen. Smärta och obehag kan vara tecken på att övningen är för tung för dig just nu, eller på något sätt olämplig för ditt tillstånd.
Träning som känns för tung kan vara för tung. Om du tränar så intensivt att du alstrar höga buktryck kan bråcket eventuellt blå större. Det behöver inte vara en absolut gräns – men ett enkelt knep kan vara att se till att träna med kontinuerlig andning. Träna inte så tungt att du behöver hålla andan vid de tyngsta lyften.
Ta hjälp av en fysioterapeut om du behöver råd och stöd.
Träna med navelbråck?
De allra flesta kan träna precis som vanligt med ett navelbråck. Om du stöter på patrull när du tränar och har frågor om specifika övningar eller utföranden kan du boka en tid hos en fysioterapeut för vägledning.
Många går till gynekologen, barnmorskan eller fysioterapeuten och får höra att de har en slidväggsbuktning. Sedan går man hem och googlar symtomen och känner åh, hjälp, är det här ett framfall? Buktande slidväggar och framfall är besläktade, men inte samma sak. Idag ska jag guida er genom båda dessa termer och förklara bakomliggande orsaker, symtom och behandlingsalternativ.
Buktande slidväggar, vad är det?
Det här begreppet omfattar ett tillstånd när någon slidvägg är något uttöjd och sänkt. Det kan ge en känsla av fyllnad, tryck, skav eller obehag i slidan. Det behöver inte alla innebära att blåsan, livmodern eller ändtarmen är sänkt också. Det är otroligt vanligt att ha en slidväggsbuktning efter graviditet och förlossning. Bäckenbottens muskler spelar en avgörande roll för att ge stöd åt slidan, och när dessa muskler är uttöjda eller försvagade som under en graviditet, efter en förlossning eller mer åldern så kan slidväggarna sänkas något. Efter en vaginal förlossning är slidväggarna också uttöjda i sig.
Framfall då?
Framfall är ett mer specifikt tillstånd då urinblåsan, livmodern eller ändtarmen har sänkts ner mot slidan.
Vad är den viktiga skillnaden här?
En buktande slidvägg hänvisar till själva slidväggens sänkning, medan framfall specifikt involverar en sänkning av något av bäckenorganen. Den stora skillnaden kan också omfatta prognosen. Har du en buktande slidvägg efter en förlossning är tillståndet också ofta övergående
Vad har tillstånden gemensamt då?
En buktande slidvägg kan ge känsla av fyllnad i vagina och ge upphov till obehag, det ger däremot mer sällan det bredare spektrumet av symtom som framfall kan ge. Är du däremot nyförlöst kan du samtidigt ha en buktande slidvägg, urinläckage eller tarmtömningssvårigheter utan att det för den sakens skull är ett tecken på ett framfall.
Återhämtningsaspekten
Ett framfall är oftast en kronisk diagnos, vilket innebär att muskler och stödjevävnaderna har förlorat styrka och spänst, och därmed släpper ner blåsan, livmodern eller tarmen nedåt med gravitationen.
Efter graviditet och förlossning genomgår kroppen en spontan återhämtning. Det som är en kraftigt buktande slidvägg kort efter förlossningen kan helt ha återhämtat sig 12-18 månader senare.
Behandling
Ofta behandlas buktande slidväggar med tid, vila och bäckenbottenträning. När det känns tungt i underlivet är det kroppens signal om att du kanske ska ta en paus. Om du ständigt går över din gräns kanske den tunga känslan känns av nästan hela tiden. Försök du att vila några dagar och återta aktiviteten stegvis. Jag brukar tänka att man har en viss budget av bäckenbottenork att hushålla med, och håller man sig inom sin budget brukar symtomen vara få och små. ”Budgeten” brukar sedan bli större över tid. Ibland kan ett mekaniskt stöd användas för att stödja upp slidväggarna och dess buktningar. Fråga din gynekolog om detta.
Jag brukar förklara det så här:
Det här är en vagina sedd från sidan (klitoris åt vänster, analöppning åt höger):
││
(Tänk nu att vagina är utrymmet mellan strecken, som är väggarna.)
Och så passerar ett barn, och sträcker ut vaginas väggar JÄTTEMYCKET:
(<-B E B I S->)
(Tänk nu hur mycket vaginas väggar pressas åt sidorna av en passerande bebis)
Då blir slidväggarna rejält utsträckta, och se först ut såhär:
S S
(Tänk att det är nyförlöst, uttänjt och buktar både hit och dit)
Och sen börjar kroppen återhämta sig och då ser vaginalväggarna ur såhär
) (
(Tänk att väggarna är liksom lite överflödigt utsträckta och att tyngdlagen tynger ner så att allting buktar in mot slidan)
Det vill säga, när väggarna är lite sladdrigare än vanligt så finns det utrymme att bukta in, med tyngdlagen liksom.
Och med tiden kanske det blir såhär:
││
(Återställda slidväggar, yay!)
Eller så här:
│(
(En bakre buktande slidvägg, med tiden räknas detta alltså som en rectocele, och detta kan opereras om det ger symtom)
Eller så här:
)│
(En främre buktande slidvägg som senare klassas en cystocele, och detta opereras också om det ger symtom)
