Den här kategorin innehåller fysioterapeutisk information om hur du som lider av framfall kan hålla dig aktiv utan att förvärra dina symtom. Mycket handlar om att hålla bäckenbotten stark och hantera belastning och tryckökning i buken med god koordination och teknik. I vissa fall kan du behöva tänka om med belastande träning om du får besvär av det, men ofta kan du göra anpassningar som hjälper dig.
Läs gärna vidare om fysioterapeutiska insatser för framfall! Mer om bäckenbottenträning finns också i en egen kategori.
Inläggen är så långt det går baserade på forskning och vetenskap, i där sådan saknas mer på beprövad erfarenhet. Kom ihåg att inga råd du kan läsa på nätet ersätter en individuell bedömning och behandling.
Nu ska du få följa med in i mitt behandlingsrum, i alla fall i tanken. Klockslaget för att träffa en ny patient är inne. Jag går ut och hälsar och visar vägen in på rummet. Jag sätter mig vid skrivbordet igen, patienten på stolen framför. Hon berättar om sina problem och jag antecknar. Besvären omfattar bäckenbotten och i hennes historia finns en diffus inre smärta. Efter att ha kollat av om hon är med på att jag gör en vaginal undersökning är detta nästa moment. Jag undersöker och frågar ”gör detta ont?” Hon har aldrig varit med om att något känt efter så från insidan, och frågar tillbaks ”Har inte alla lite ont i bäckenbottenmusklerna?”.
Har alla lite ont i bäckenbottenmusklerna om vi trycker på dem?
Jag är alltså en specialistfysioterapeut inom gynekologi och obsterik. Som alla fysioterapeuter jobbar jag med ”rörelse- och stödjesystemen” i kroppen, ofta med träning och fysisk aktivitet som en del av behandlingen. Muskler, leder och nerver är min hemma-arena. Som en bäckenbotten-fysio är jag ofta den första personen som mina patienter träffar som faktiskt bedömer musklerna i bäckenbotten mer detaljerat. Muskler kan vara starka, svaga, spända, slappa, ömma och allt där emellan. Ömhet i muskler är otroligt vanligt, och ömhet i bäckenbotten återfinns hos nästan alla med bäckenbottenproblem. Det här förvånar många. Även om patienten inte från början söker mig för smärta, utan för inkontinens, framfall eller förlossningsskador, så hittar jag ofta ömma muskler i bäckenbotten.
Det är vanligt men inte normalt
Problem med bäckenbotten är otroligt vanliga, jag skulle säga att var tredje kvinna minst har något slags besvär. Alla dessa inte har smärta eller ömhet i bäckenbotten, men kanske en av tio? Om det är så vanligt, är det ens något att lägga någon vikt vid? Är det slöseri på behandlingsfokus att försöka få bort ömheten i bäckenbotten? Nej.
Välmående muskler ska inte göra ont
Detta påstående gäller de allra flesta muskler i hela kroppen (även om jag nog inte känner någon som inte är öm över nack/skuldermusklerna). Det gäller också specifikt bäckenbotten.
Vad vet vi?
Hos friska kvinnor som aldrig har varit gravida ska smärta i bäckenbotten vid undersökning anses som ovanligt(1).
Hos gravida med graviditetsrelaterad bäckensmärta återfinns i större utsträckning ömhet i bäckenbotten och obturator internus än hos gravida utan graviditetsrelaterad bäckensmärta(2).
Vid en jämförelse av kvinnor med kronisk bäckensmärta, kvinnor med smärta från urinblåsan och friska kontroller har man sett att det finns en ökad smärtkänslighet och lägre smärttröskel vid tryck mot bäckenbotten hos kvinnor med olika närbelägna smärttillstånd. (3).
Kvinnor med smärta från levatormuskulaturen verkar kunna få förstärkning av symtom från framfall och besvär från tarm och blåsa, upp emot 50 %(4).
Bland kvinnor med kronisk bäckensmärta har ca 60 % muskelömhet i bäckenbotten, jämfört med 4 % hos friska kvinnor utan smärtproblematik i området(5).
Hos personer med muskelömhet i bäckenbotten finns också ofta smärta vid sexuell penetration och förstoppning (5).
Har inte alla lite ont i bäckenbottenmusklerna?
Nej, verkligen inte. Välmående muskler ska inte ömma vid beröring, oavsett om de sitter i rumpan, ryggen eller bäckenbotten. Om du har urininkontinens, tarmtömningsproblem eller nedsatt sexualförmåga kan dina besvär förstärkas av bäckenbottenömheten. Detta är värt att lägga tid och kraft på att självbehandla. Räcker inte det, sök hjälp!
Men allt handlar inte om avslappning. Du behöver ofta komma till att klara av att stärka upp dessa muskler också, för att de med tiden ska bli mindre ömma. Bäckenbottenträning är superbra, bara du klarar att reglera ner bäckenbotten efter varje knip. Är det här väldigt svårt behöver du nog hjälp med det. Om det inte finns en fysioterapeut nära dig vill jag rekommendera min webbkurs för smärta och spänning i bäckenbotten.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Inför varje långledighet får jag mejl och kommentarer från människor som berättar hur ledigheten sliter på deras hälsa på grund av de anhörigas bristande förståelse. Jag tänkte därför ge en lite grundläggande lektion i ”Vad du som anhörig behöver veta om besvär och smärtor från bäckenregionen”.
I det här inlägget kommer jag främst rikta mig till dig som är anhörig till en person som fått sina besvär i samband med graviditet och förlossning, men en del av principerna kan överföras rakt till något annat tillstånd i samma region. Jag vet naturligtvis att alla inte lider av exakt allt som kommer här nedan. Och självklart kommer jag inte heller kunna omfatta allas problem i detalj. Ni kommer behöva kommunicera, så att du får en adekvat bild om hur problematiken ser ut för just din anhöriga!
Besvärens art
I bäckenregionen finns leder, muskler och nerver. I bäckenet finns tre leder, dessa kan vara smärtsamma hos under och efter graviditet. Besvär med bäckenlederna ger ofta smärta vid långvarigt stående, gående och vid vissa rörelser.
Här finns mer information om bäckensmärta under och efter graviditet. Musklerna kring bäckenet kan vara smärtgenererande på olika sätt, bland annat beskrivet här.
Inuti bäckenet finns bäckenbotten, en grupp muskler som hänger som en hängmatta inuti bäckenet. Denna hängmatta utgör själva botten i bäckenet, och det är bäckenbotten som håller upp hela bukinnehållet mot tyngdlagen.
Vissa får dessa skador och blir väl lagade efter en förlossning. Det finns också en grupp födande vars skador inte lagas väl, eller som får skador som inte går att laga. Dessa personer får leva med muskelbortfall i bäckenbotten, och detta ger ofta symtom. Övriga muskler får jobba kompensatoriskt, detta kan skapa smärtor och överbelastningsbesvär. Det kan innebära att bäckenbottens kvarvarande fungerande muskler orkar med sitt jobb bra en viss tid, men inte en stund senare.
Muskelsvaghet eller muskelbortfall i bäckenbotten ger också ofta upphov till urininkontinens eller anal inkontinens. Rädsla för att läcka och läckage i sig är en känd källa till livskvalitetssänkning för kvinnor. Framfall är en annan slags besvär som drabbas kvinnor och som kan ge en rad olika symtom i form av obehag, tömningssvårigheter eller läckage.
Lite kort fakta
Upp till 67 % av alla kvinnor som fött barn lider av någon slags bäckenbottendysfunktion. Bäckenbottendysfunktion är paraplybegreppet som omfattar inkontinens och framfall av olika slag. I den generella kvinnliga befolkningen är en av tre kvinnor drabbade.
En del kvinnor som har fött barn lider av sänkt livskvalitet på grund av bäckenbottendysfunktion.
En stor andel av kvinnor med besvär från bäckenbotten slutar med träning som de egentligen gillar och trivs med, på grund av obehag och rädsla för att kissa på sig eller förvärra sina besvär.
Minst 8 % av alla kvinnor har kvar sin bäckensmärta (tidigare kallad foglossning) efter graviditet.
Vad du som anhörig behöver veta
Graviditet och förlossning sliter på kroppen. Ibland uppstår regelrätta skador, skador som är att likställa med omfattande idrottsskador. Problemet med kvinnohälsarelaterade skador är att den skadade individen ofta inte får behandling som en viktig fotbollsprofil, utan ibland bemöts slarvigt till och med från vårdens håll. Skador som inte blir behandlade fortsätter ofta att ge problem på lång sikt. Det finns naturligtvis tillstånd som kan självläka, men långt ifrån alla tillstånd försvinner av sig själva med tiden. Smärta föder också smärta. Kroppen försöker ofta kompensera för bortfall med annan spänning, vilket i längden kan leda till andra smärttillstånd.
Vad du behöver veta
Hälsotillståndet kan variera utifrån menstruationscykel, ansträngningsgrad och dagsform. Funktionsnivå kan förändras från dag till annan.
Det inte är självklart att alla alltid kan leka med sina barn, springa, gå, stå eller ens blåsa upp ballonger obehindrat.
Hushållsarbete som kräver långvarigt stående eller tyngre lyft kan vara provocerande för besvären.
Många behöver få tid, tillfälle, ro och andra optimala förutsättningar för att kunna tömma tarmen. Förlossningsskador kan ge både svårigheter att hålla avföring, men också att få ut avföring. Om en person inte får bajsa när hon behöver kan det bli svårt att bajsa nästa gång. Avföring som blir kvar i tarmen skapar gaser, gaser som inte alltid (eller ens ofta) går att hålla inne.
Kroniska eller tillfälliga smärtor påverkar både humör, lust att göra saker samt sätter ner orken. Att ha ont gör en trött.
Det finns mer!
Även om besvären inte syns eller märks, så kan de begränsa individens liv i stor utsträckning.
En del av den sexuella identiteten kan vara stukad i och med besvären. Att sex som gör ont är väldigt avtändande, och att lusten kan bli nedsatt. Att den sexuella funktionen kan vara nedsätt även om lusten inte är det. Hör ni, här kan det vara så stora skillnader. Prata om det!
Många är traumatiserade av händelseförlopp och tidsperioder av mycket lidande och att de dels kan behöva sörja men också få prata mycket om det hela.
Full fysisk aktivitet en dag kan ge ett smärtpåslag nästa dag.
Personen som lider av smärta och besvär kan samtidigt vara tacksam över ett friskt barn men vara otroligt sorgsen över sin situation. Besvären göra att en efterlängtad föräldraledighet upplevs som helt förstörd.
Behov som rör kiss, bajs och i området aktuell hygien i akuta lägen går före allt annat, även före barnens behov. Det går inte att trösta, snyta eller byta på barn när behoven pockar på akut.
Rädsla för att behöva gå igenom detta igen, eller få förvärrade besvär, kan förhindra önskan om fler barn.
Allt inte blir bra i ett trollslag, bara för att man evenutellt går igenom en operation för att fixa problemen. Rehabperioden kan vara lång, och att allt kan kännas värre än innan under den första månaden.
Listan är lång, vi fortsätter!
Hela känslospannet av negativa känslor kan finnas runt hela traumat och att risken för postpartumdepression eller vanlig depression är högre i dessa grupper.
Det kan vara en oerhörd stress att gå stan eller åka på utflykt om inte allt känns okej. Att det är ännu värre att behöva ha stenkoll på alla tillgängliga toaletter inom en viss radie ”ifall att”.
Det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt att inte vara sig själv och att inte kunna det en brukade kunna göra med sin kropp. Att det finns en sorg i att ha förlorat en del av sig själv i processen.
Man ofta skyller alltihop på sig själv och sin (o)förmåga att vara kvinna, gravid, förlöst och sedan mamma.
Det finns en hopplöshet i att inte bli bra bemött, ibland varken inom vården eller av anhöriga. Att få förstår, och att hon ändå blir tvungen att berätta vitt och brett om privata saker i olika sammanhang.
Vad du som anhörig kan göra för att underlätta
Hitta ett sätt som fungerar vad gäller kommunikation om dagsform. Vill och kan hon vara aktiv idag? Kräv inga detaljerade rapporter, men lyssna på svaret och ta det i beaktning.
När din anhöriga behöver gå på toaletten, samla ihop alla barn och gå åt sidan. Ingen ska knacka på dörren, ingen ska stressa och ingen ska fråga varför det dröjer.
Köp bra toalettpapper. Mjukt och ändå tåligt. Ha gärna våtservetter tillgängliga.
Om humöret tryter och det inte kan förklaras på annat sätt, fråga om din anhöriga behöver en värktablett, en värmedyna och en stund på soffan.
Fråga om personen vill prata om sina besvär, och se till att lyssna. Har ni inte en sådan relation, men personen verkar ha behov av stödjande samtal – se över om du kan hjälpa med barnpassning eller annat och uppmuntra till professionell samtalskontakt.
Var en stödjande anhörig vad gäller vårdkontakter. Fråga om du ska följa med. Om det inte är aktuellt, se till att ge ditt bästa av stöd, tröst eller kärlek efteråt. Ingen är så skör som den som precis gått igenom en obehaglig gynundersökning eller liknande.
Vad du som anhörig behöver veta
Fyll på listan i kommentarsfältet!
Vad kan dina anhöriga göra för att underlätta för dig?V ad vill du berätta för dina anhöriga?
Tips! Skriv ut och ringa in de saker som du tycker att är extra viktiga för din anhörig att veta.
Jag drabbades av framfall efter min första förlossning. De första månaderna kände jag bara av ”en tampong på tvären”-känslan. Sen tillkom värk i underlivet på eftermiddag/kväll. Jag sprack ingenting under min förlossning men var 10 cm öppen under mer än 4 timmar. Kan jag ha nervskador? Muskelskador? Kan jag ha skador utan att ha spruckit?
Läsarfråga
Framfall, muskelskador och värk
En långdragen vaginal förlossning kan ge upphov till både nerv- och muskelskador. Nervskadorna har jag dock en känsla av att ger mer besvär och smärta liksom direkt, inte att de debuterar med smärtbesvär någon månad efteråt. Den slags smärta du beskriver kanske är mer sekundär till något som hände vid förlossning?
kroppen liksom reagerar på ett trauma med att bäckenbotten får liksom ett kramptillstånd med överspänning
musklerna är så svaga att de får värk av att ha jobbat hela dagen
att det som faller nedåt eller buktar liksom drar, värker och tynger
Muskelskador av långdragna förlossningar
Ett långt krystskede (eller över huvud taget tiden mellan att du är tio cm öppen till att barnet är fött) ökar risken för den slags muskelskada som kallas levatorskada. Jag har skrivit flera inlägg om denna sorts skador, länkar till dem här under. Dessa muskelskador är sådana som inte syns vid förlossningen och som heller inte får att laga. De ökar också risken för framfall.
Nu kan jag alltså definitivt inte diagnostisera dig med en sådan här skada bara på de få saker du nämner i din fråga. Men det är en av de saker som kan gå sönder utan att det framgår vid själva förlossningen. Oavsett så tänker jag att du behöver få träffa en vårdgivare som tar dig och dina behov och besvär på allvar. Du ska inte behöva gå omkring och ha ont! Stå på dig i vårdkontakterna!
Det finns både ”vanliga” grad 2-4-skador som inte alltid blir upptäckta vid förlossningar. Det finns alltså också levatorskador som inte alls syns vid förlossningen. Med eller utan skador kan man också ha buktande slidväggar och framfall, som både känns och syns.
Ganska ofta är buktande slidväggar eller framfall övergående helt av sig själv efter en förlossning. Medan man har förnimmelsen av fyllnadskänsla i slidan eller skav så kan det ibland kännas lite bättre om man går omkring och kniper, alltid. Det här är dock bara en kortsiktig lösning, för det som kommer sen är ofta lika besvärligt – muskelsmärta på grund av överspänning.
Jag kan alltså inte alls ge dig ett svar på ”vad som är fel”, men:
Nervskador är osannolikt
Muskelskador kan du ha, men det behöver du en riktig undersökning för att få svar på.
Överspänning är eventuellt en trolig förklaring till besvär som förvärras några månader efter förlossningen.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
REKLAM/TIPS
Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser
Hej! Jag har börjat med knipövningar efter förlossning (födde för två månader sedan) då jag har buktande slidväggar som skapar tyngdkänsla och skav i slidan/slidöppningen. Jag har även sen tidigare problem med vulvodyni sen 8 år tillbaka. Efter förlossningen var jag helt fri från mina vulvodynismärtor men nu när jag börjat knipa aktivt har smärtorna kommit tillbaka och är värre än de varit på länge. Jag är orolig för att mina slidväggar inte ska gå tillbaka utan knipträning och är samtidigt orolig för att fastna i konstant underlivssmärta igen. Det känns som pest eller kolera.
Hur bör man tänka kring knipövningar när man har underlivssmärta eller knipövningarna orsakar underlivssmärta? Kan slidväggarna återställas utan att man aktivt kniptränar?
Läsarfråga
Kroppegen återhämtning
Det tar minst tolv månader för muskler, stödjevävnad och slidväggar att återhämta sig efter en förlossning. Sanningen är den att inte ens tolv månader efter förlossningen är bäckenbotten ens tillbaka till hur stark den var i mitten av graviditeten. Den kroppsegna återhämtningen tuffar på kontinuerligt, både vad gäller bäckenbottens funktion och bäckenorganens stabilitet under hela det första året. Mycket händer under det första halvåret, men en del saker är heller inte färdigt återhämtade förrän det gått 18 månader. Vissa saker blir heller aldrig helt återhämtade. De flesta kan aldrig bli riktigt lika starka i bäckenbotten som före förlossningen och vidden i slidan brukar i regel vara något ökad.
Man har sett att svåra förlossningar och individer med högt BMI har en något långsammare återhämtning än andra. Andra faktorer som visat sig negativa för bäckenbottens återhämtning första året postpartum är långa krystskeden och större levatorskador.
Vad bäckenbottenträning kan ha för effekter
Vi har evidens för att bäckenbottenträning postpartum hjälper mot främst urinläckage. Vi har egentligen ingen evidens som pekar på att bäckenbottenträning är det som gör att buktande slidväggar återhämtar sig. Däremot har vi evidens för att en stark bäckenbotten kan minska symtom av framfall, även om framfallet kanske i sig är på samma nivå. I studier har bäckenbottenträning visat sig ha god effekt på muskeltjockleken i bäckenbotten men man har i inte sett några dramatiska förbättringar vad gäller sänkingen av slidväggar tack vare just bäckenbottenträning. Det innebär inte att det är värdelöst att bäckenbottenträna, men det innebär inte heller att man kan förvänta sig underverk av just bäckenbottenträningen. Troligen är det den kroppsegna återhämtningen som sker under hela det första året som gör att de buktande slidväggarna återhämtar sig mest.
Varför gör det ont?
Det som gör ont vid en överspänd bäckenbotten beror på kramp och stelhet i musklerna. Det i sin tur uppstår när musklerna används till ett mer eller mindre låggradigt knip hela tiden och muskeln aldrig riktigt får återhämta sig. Det är i sig inte bäckenbottenträningens fel. Om du kniper adekvat antal gånger och sedan slappnar av helt mellan träningstillfällena kan träningen inte trigga en överspänning. Däremot om du inte lyckas slappna av helt, då uppstår överspänningen.
Det är inte heller helt enkelt att anta att det du känner som tyngdkänsla och skav i slidöppningen är just buktande slidväggar, det skulle också kunna förklaras av överspänning och torra slemhinnor. Eller så är det en blandning. Oavsett så kan det vara av yttersta vikt för din återhämtning att du sänker spänningsgraden i bäckenbotten. Kan du inte det när du samtidigt bäckenbottentränar behöver du kanske pausa bäckenbottenträningen. Det betyder inte att bäckenbottenträningen är dålig i sig, men att du får svårare att reglera musklerna.
Hur bör man tänka kring knipövningar när man har underlivssmärta?
Du ska inte göra något som förvärrar dina besvär just nu. Det finns i övrigt inga kategoriska svar om att bäckenbottenträning är dåligt vid överspänning, men det beror på din förmåga att reglera ner bäckenbotten efter ett aktivt knip. Jämför med hur du kanske höjer axlarna för att sedan sänka dem igen, när du känner dig stel i axlarna.
Hur bör man tänka om knipövningarna orsakar underlivssmärta?
Det är sannolikt inte knipövningarna i sig som orsakar underlivssmärtan, utan knipen du mer eller medvetet håller i bäckenbotten emellan träningstillfällena. Du ska absolut inte gå omkring och hålla ett knip under promenader, hela stående stunder eller så.
Kan slidväggarna återställas utan att man aktivt kniptränar?
Troligen har bäckenbottenträning inte huvudrollen i återhämtningen av slidväggarna. Det kan också vara viktigt för syresättning i muskler och slemhinnor att du minskar din spänningsgrad i bäckenbotten, för skavkänslan förvärras ofta av överspänningen. Det är dessutom ofta så att vaginala buktningar är associerade med anatomiska framfall de första sex veckorna, men senare är förnimmelsen inte alltid ens förknippad med en anatomisk sänkning av slidväggarna.
Jag fick en son för 3 månader sedan och har efter det fått ett misstänkt cystocele. Tyvärr vill kvinnokliniken inte göra någon gynbedömning alls innan det gått 6 månader. Vad ska jag göra? Jag skulle gärna vilja få en bedömning nu och tips och råd om hur jag kan fortsätta träna bäckenbotten och lite stöd på vägen. Har inga jättestora besvär, läcker inget och har klarat mig bra på många sätt.
Läsarfråga
Hitta fysioterapeut
Mitt första och bästa tips är att ringa till din lokala rehabmottagning och fråga om de känner till någon som jobbar med bäckenbotten. Du kan också kolla på upp en fysioterapeut inom kvinnohälsa här.
Är det rimligt att vänta 6 månader på en bedömning?
På denna fråga är svaret både ja och nej. Ja, därför att besvären faktiskt kan gå över av sig själv. Nej, därför att det kan vara av vikt att du får ställa alla dina frågor och får vägledning i hur du ska tänka kring fysisk belastning och ansträngning. Vad gäller åtgärder som gynekologen oftast kan bidra med, det vill säga ställningstagande om en eventuellt operation är det kanske rimligt att vänta minst 6 månader, ofta får man vänta 12 månader.
Jag själv vill gärna träffa mina patienter tidigare än sex månader postpartum. För att börja med bäckenbottenträning, undvika strategier som landar i en överspänning och för att jobba upp muskelstyrkan i resten av kroppen. Samt gå igenom lite tips och råd för fysisk träning och ergonomi.
Kissnödig hela tiden eller blåstömningssvårigheter?
Kvinnor med cystocele, alltså ett framfall eller en buktning av urinblåsans stödjevägg framtill i vagina, har ibland också blåsproblem. Det kan omfatta urinläckage eller svårigheter att tömma blåsan helt. Blåstömningssvårigheter handlar ofta om svårighet för blåsan att tömmas helt. För att underlätta blåstömningen ska du sitta tungt ner på toaringen (alltså inte halvstå som på en ofräsch offentlig toalett). Ha gärna fötterna på en pall och ha knäna och höfterna ganska brett i sär. Luta dig lite framåt i höften, och slappna av i magen och släpp spänningen i bäckenbotten helt. Andas djupt ner i magen och låt blåstömningen ta den tiden den kräver. Du kan också behöva ”dubbelkissa”. Det innebär att du ställer dig upp efter att du kissat klart (första gången), rör på dig lite (tänk typ att du rockar rockring…) och sätt dig ner igen och töm resten ur blåsan. Vissa blir hjälpta av att trycka till slidans främre vägg lite mjukt med ett finger. Då får man garanterat kiss på handen, men det är bättre än att inte kunna kissa klart.
Bättre om jag stoppar in en tampong?
En del tycker att upplever att deras symtom lättas om de har något i slidan. Man ska inte gå omkring med tamponger jämt, och istället kan man få testa prolapsring (som sitter i alltid) eller inkontinensbågar som sitter i bara när man exempelvis trängar. För vissa fungerar en menskopp på samma sätt.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Här kommer några svar på knip- och bäckenbottenrelaterade läsarfrågor.
Jag har sanslöst svårt att isolera mina ”knipmuskler” och känner att andra muskler träder in och kompenserar när jag gör mina knip. Har du har något tips för att INTE kompensera med andra muskler än bäckenbotten vid knipträning?
Läsarfråga
De vanligaste knepen jag använder mig av är:
Generell avslappning, det vill säga ofta en progressiv avslappning först. Du ligger ner, andas djupt i magen och liksom scannar igenom kroppen. Spänner och slappnar av kroppsdel för kroppsdel. Då brukar det vara lättare att hitta spänningen på rätt ställen sedan. När du först kontrollerat att du slappnat av övriga.
Knip med fingret i slidan. Den vanligaste källan till fel är att så gärna vilja få till ett kraftigt och kännbart knip. Att alla möjliga muskler kommer med för att kompensera. Då brukar jag försöka skala av och backa tillbaks. Det får vara en mycket liten spänning med en närmst omärkbar rörelse, bara det (nästan) enbart är bäckenbotten som anspänns.
Hitta bästa ställningen. Ibland kan det vara att ligga på sida, och ha den övre skinkan nästan vilande i handen. Får du med rumpan när du försöker knipa får du en ombedelbar feedback i handen, och då kan du börja om.
Får du inte till det trots dessa knep skulle jag anse att det är läge att träffa en fysioterapeut som kan guida dig rätt IRL.
Jag har ett framfall på urinblåsa/rör och buktande slidväggar sedan min förlossning för ett år sedan. Jag har tyngdkänsla och är superrädd att försämras i min bäckenbottenstatus. Jag har inte börjat träna efter förlossningen utan tänkt invänta resultat av knipträningen dessförinnan. Vad tror du kan kan träna trots att mitt knip ännu är kass och min bäckenbottenstatus generellt är likadan? Innan min förlossning har jag joggat mest men nu vågar jag inte ens gå en rask promenad eller jogga till bussen eftersom jag känner belastningen nedtill. Undrar lite över varningssignaler jag ska se upp med. Tyngdkänsla och obehag under träningen kan jag förstå men finns det fler och kan det kännas även efter?
Läsarfråga
Ett år är länge
Utan att känna dig, och helt utan att veta hur mycket du faktiskt har kniptränat: men ett år är lång tid. Om du kniptränat enligt konstens alla regler i 3-6 månader och det dessutom väntat ett år, då är det tveksamt att ytterligare knipträning kommer ge någon magisk lösning på ditt problem. Du ska vara rädd om din tid. Upplever du inte att det finns en bättring i nära sikte så anser jag att det är av vikt att du får hjälp. Börja med att sök till en fysioterapeut som kan hjälpa dig! Jag skulle också föreslå att du besöker en gynekolog som kan prova ut en prolapsring till dig, det kan vara ett gott stöd.
Jag har gjort ganska många olika inlägg här på bloggen om bäckenbottensäker/bäckenbottenskonsam träning. Cykling, simning, crosstrainer och styrkeövningar i sittande är sådana jag brukar rekommendera till en början. Jag tror också att du eventuellt kan få lite pepp från det här inlägget.
Varningssignaler man ska lyssna efter ökade symtom överlag. Både under och efter träning. Det kan vara mer tyngdkänsla, mer utfyllnad i slidan, muskelvärk i bäckenbotten, urinläckage eller anala läckage. Om du upplever dessa reaktioner vid belastning behöver du en fysioterapeut som kan vägleda dig så att ni kan hitta träning och tekniker för träning som gör att du slipper ökade besvär.
Hoppas dessa svar var vägledande på något sätt! Lycka till!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Samlade frågor om framfall och framfallsoperationer
Hur vanligt är det med framfallsoperationer på yngre människor och hur ska man hitta andra i samma situation (t ex forum etc) för man kan ju inte vara helt ensam om detta?
Jag kan inte hitta några exakta siffror på detta hos just yngre kvinnor, men jag träffar ju en del sådana kvinnor så helt ovanligt är det ju inte. Har för mig att totalt sett kommer var femte kvinna att genomgå en opereration för någon slags framfall. Det finns Facebookgrupper för detta, både på engelska och svenska. Den jag hittar när jag söker snabbt bara heter ”Pelvic Organ Prolapse Support (POPS), men jag har för mig att jag läst någonstans om att det finns någon svensk grupp också. Någon läsare som vet? I Facebookgruppen för Förlossningsskadade finns också ett bra gäng, både i antal (tyvärr) men bra framförallt pga trevliga och stöttande.
Vad är de senaste metoderna och rönen kring operation av framfall, främst på lite yngre människor?
Jag vet inte exakt vilka rön som du frågar efter, men som jag förstår det så har historien gått ungefär som så:
Förr opererades framfallen med bara att sy ihop kroppsegen vävnad. Resultaten var halvbra.
Man testade då att använda kirurgisk mesh för att stadga upp slidväggarna med, men resultaten var nästan sämre då meshen började jazza runt och ge upphov till komplikationer
Vi verkar vara tillbaks till att man främst och oftast syr ihop kroppsegen vävnad. Men att tekniker, handhavande och också kunskaperna runt omkring gör operationerna mer lyckade idag än vad de var förr i tiden.
Bakre slidväggsframfall opereras i högre utsträckning på unga kvinnor, ofta tillsammans med att det lagas muskler och förstärks stödjevävnad i mellangården. Dessa lyckas ofta och blir hållbara. Främre slidväggsframfall väntar man gärna med så länge man kan, eftersom resultatet inte blir lika hållbart. Livmoderframfall kan man operera med flera olika tekniker på lite olika sätt beroende på hur läget är och åldern på individen. Mer om detta här.
Kirurgisk mesh
När man började operera med nätmaterial var det för att man hoppades på bättre hållbarhet. Amerikanska läkemedelsverket drog sedan in tillståndet för att dessa fick användas sedan en del patienter fick komplikationer med att nätet eroderade in i annan vävnad och gav upphov till funktionsnedsättning och smärta.
Komplikationer är vanligare när nät används vid framfallskirurgi än när man använder nät-liknande materal vid operationer för urininkontinens. I vissa fall finns idag inga andra alternativ än att antingen låta bli att operera helt eller använda nät, och då behöver du som patient får vara med och fatta beslutet. Min erfarenhet är att nät används sparsamt nuförtiden, och på goda grunder. Nyare studier visar också låg komplikationsnivå och nöjda patienter även vid nätkirurgi.
Utmaningen med att operera och ”bota” framfall
Till att börja med kan det vara en utmaning att hitta ”rätt kandidater” för operation. Graden av framfall behöver inte alltid stämma överens med de upplevda symtomen. Alltså man kan ha jättemycket symtom och litet framfall, eller inga symtom och ganska stort framfall. Framfallskirurgi syftar till att återställa bäckenorganen till sina ursprungliga positioner men också till att minska symtomen såklart. Det som avgör om operationen blir lyckad handlar om dina symtom, om du är nöjd och du inte fått några obehagliga biverningar. Det är inte alltid alla dessa parametrar går att uppfylla, men patientens symtom ska vara det viktigaste utfallsmåttet.
Frågor om tiden efter operation
Tiden efter operation, vad kan man vänta sig? Jag har hört flera olika saker och vet inte vad som stämmer (allt ifrån att jag aldrig mer kommer kunna lyfta något till att kunna springa igen).
Fysisk återhämtning efter operation? Har hört allt ifrån 1-2 veckor till 2 månader. Har småbarn hemma så lite orolig att inte kunna lyfta den lille alls på flera månader.
Att du har hört så olika beror helt enkelt på att det inte finns något generellt svar. Alla opererande läkare svarar olika, och alla kvinnors förutsättningar är dessutom individuella. Jag har skrivit dessa inlägg om tiden efter gynekologiska operationer, och jag har ”bestämt mig” att de är dessa råd jag utgår ifrån i brist på vetenskapligt grundade restriktioner.
Där hittar ni det närmaste jag faktiskt kan svara vad du kan vänta dig av tiden efter operationen!
Tajmingen för operationen
Vet inte om du kan svara på detta men undrar varför läkarna har börjat rekommendera att operera framfall/förlossningsskador innan man skaffar fler barn? Tidigare var rekommendationen att skaffa alla barn först och sedan operera? Finns det någon forskning som tillkommit?Förstår ju att man opererar muskler som är sönder, men framfall?
Så som jag uppfattat det är det inte jättemycket beroende på ny forskning rent medicinskt sett som tillkommit. Jag tror däremot att det handlar om livskvalitet-begreppet och att det har framgått hur dåligt kvinnor kan må av detta. Livet ska inte hamna på paus bara för att du måste vänta på en framfallsoperation då du blir äldre.
Operation enbart på grund av patientens symtom
Det är möjligt att ha framfall och vara symtomfri, och då behöver du ju inte bli opererad. Istället kan man testa bäckenbottenträning, pessar/ringar och optimering av påverkansfaktorer som övervikt, rökning och förstoppning. Bäckenbottenträning kan minska symtomen från ett framfall, samt förebygga förvärrande men liksom inte ”fixa” framfallet.
Våga prata om det
Jag undrar också hur man ska prata om förlossningsskador eller som i mitt fall framfall och operation. Du är ju öppen med din men det har inte jag varit… Jag måste ju berätta på jobbet att jag ska vara borta 4-5 veckor och för min familj (inklusive litet och stort barn) vad sjutton berättar man?
Här tar jag gärna in alla kloka läsares svar. Jag har ju varit öppen med min skada från dag ett, och vet liksom inget annat. Men mitt råd, som jag förstår att alla inte pallar, det är att tänka ”hur skulle jag gjort om jag åkt skidor och dragit av massa grejer i ett knä?”. Då hade du ringt arbetsgivaren och berättat för vänner och kollegor att ”jag har skadat mig och kommer få opereras för detta inom kort, kommer vara fysiskt konvalecent i 4 veckor och kommer ta det lite lugnt”.
Jag fattar att det inte är så du kommer göra, och förespråkar kanske inte direkt det heller. Men så kan du tänka. När du börjar vara öppen och berätta så kommer du få sååå mycket erkännanden från andra, andra har också problem och en del har genomgått operationer och inte pratat om det. När jag blir osäker på hur jag ska prata om mina skador så tänker jag ”tillsammans är man mindre ensam”. För ensamma om det här, det är vi aldrig.
I detta samlingsinlägg om framfall har vi samlat många av de senaste årens texter på ämnet Botanisera därför gärna och läs i länkarna här nedan. Du kan klicka dig vidare till fler inlägg på bakingbabies och dessutom följa länkarna för att läsa referenserna som finns i många av inläggen.
Har du frågor du inte hittar svar på kan du också ställa dem i kommentarsfältet här nedan. Frågorna kan besvaras här direkt om de bara kräver korfattade och enkla svar. Annars så besvarar vi dem i separata inlägg till hösten. Ta dock gärna och läs och leta lite själv först!
Om du har framfall och inte alls vet hur du ska våga eller börja träna så vill jag rekommendera webbkursen ”Bli stark med svag bäckenbotten”. Det är en träningskurs som sträcker sig över 8 månader och är successivt stegrad mot att bli ”vanlig träning” från att ha startat med ”rehabträning”. Så därför är den en trygg start!
Samlingsinlägg om framfall
Hoppas du hittat mycket matnyttig info! En trevlig och symtomfri sommar önskar vi dig!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
”Hur ska man tänka kring prolapsring och löpning? Kan jag springa bara jag är symtomfri med ringen, eller kan det ändå vara dåligt med belastningen som löpningen innebär?”
Läsarfråga
Till att börja med vill jag informera att det här inlägget är 100 % ett resonemang utifrån mina erfarenheter och tankar. Jag har NOLL forskning bakom det jag skriver idag. Jag har ägnat mycket tid åt att leta forskning om träning och löpning med prolapsring och jag hittar ingenting.
Vad är en prolapsring?
Jag vill rekommendera dig att börja läsa här, om begreppet prolapsringar är nytt för dig.
Den underliggande frågan jag tänker mig är detta: Om en prolapsring gör ett bra jobb och tar bort symtomen, finns det då en risk att man belastar bäckenbotten/bäckenorganen för mycket? Löpning eller tyngre träning blir ju inte lättare bara för att man använder en prolapsring. Kan symtomen försvinna men risken med träningen kvarstå?
Här är mitt svar att jag faktiskt inte vet. Men jag vet en rad andra saker.
Du behöver träna och röra på dig för att minska risken för annan sjukdom eller ohälsa.
Löpning måste inte nödvändigtvis innebära en risk för bäckenbotten eller bäckenorganen.
Bäckenbottensymtom kan gå upp och ner över tid ändå
Hur ska man tänka då?
Det beror förstås lite på. En person med en omfattande levatorskada och flera befintliga framfall kanske inte bör springa alls, med hänsyn till risken som finns att symtom förvärras eller debuterar. Men om du har fått en bedömning om att bäckenbotten är rimligt helt, okej stark och att framfallen har en rätt statisk status där de inte förändras så jättemycket beroende på aktivitet – då kan löpning ändå fungera. Jag tänker alltså att rådet är att du ska kunna springa med eller utan prolapsring, men det prolapsringen ger dig mer en mental lättnad och en frihet.
Inga svartvita svar
Jag försöker att aldrig ge svartvita svar med aldrig och alltid individanpassa då det är möjligt. I detta fall kan jag såklart inte ge råd utifrån individiden, jag vet inget mer om frågeställaren. Om du springer, med eller utan prolapsring, bör du alltid följa upp dina symtom. Det enklaste är att göra det inte samma dag eller dagen efter du tränar, utan i backspegeln. Hur mår jag nu, den här veckan, jämfört med motsvarande vecka i förra eller förförra menscykeln? (Om du inte har en menscykel kanske du bara ska kolla tillbaka en eller två månader helt enkelt.) Om du märker att ditt mående och dina symtom är stadigt på samma nivå, löpning till trots – då kan vi anta att nivån av belastning är helt rimlig för kroppen.
Hårda kriterier
En prolapsring som sitter bra ska inte trilla ut, men de får fortfarande röra på sig. Speciellt när du tränar och belastar kroppen och bäckenbotten. Om du märker att du har en välsittande prolapsring i vardagslivet men den konstant sänks under löpning eller annan träning – då får vi också kanske tro att lyftkrafterna inte kan stå emot buktrycksökningen under träning. I det fallet skulle jag också ge råd om minskad träningsvolym/intensitet för att se att prolapsringen hålls in bättre.
Urinläckage och framfall – är symtomen besläktade?
Det här inlägget ska helt ägnas och kopplingen och sambandet mellan ansträngningsinkontinens och framfall. Är dessa två symtom sammankopplade och besläktade? Om man lider av läckage vid ansträngning, har man en större risk att drabbas av framfall? Är urininkontinens en absolut riskfaktor för att andra bäckenbottensymtom kan triggas med tiden? Som med allt annat jag gör så är det inget kort och lätt svar. Men jag ska försöka bringa lite ordning i det hela om det är möjligt.
Ansträngningsläckage
Ansträngningsläckage sker när trycket i buken överstiger vad bäckenbotten kan hålla emot. Resultatet blir då en ofrivillig passage av urin. Ansträngningen kan vara träning, hopp, löpning eller tunga lyft. Det kan också vara så vardagliga saker som att skratta, hosta eller nysa.
Framfall
Den här texten handlar om framfall som berör slidans främre vägg (urinblåsan), bakre vägg (tarmen) eller framfall av livmodern.
Vad vet vi?
Ansträngningsläckage är supervanligt hos individer med kvinnlig anatomi. Vi brukar säga att det drabbar ungefär en tredjedel av alla kvinnor i någon grad. Men det finns också studier så påvisar så mycket som 50 %. Framfall är också vanligt. Här behöver man skilja på två saker. De som har symtom som syns vid undersökning och de som har symtom som de lider av. I de flesta studier så har man sett att det är långt många fler som har någon grad av sänkning av bäckenorganen än vad som faktiskt rapporterar besvär.
Besvär från blåsan kan komma framförallt vid främre framfall. Det klassiska då är att man ha täta kissnödighetsträngningar (inte nödvändigtvis med urinläckage) och att man kan ha svårigheter att tömma hela blåsan. När man reparerar sådana framfall kan det snarare bli så att individen upplever mer besvär av ansträngningsläckage i efterhand. Detta ftersom man har rätat ut vinklarna och urin har lättare att passera. Det verkar från forskning som att framfallskirurgi kan ta bort 50% av all ansträngningsinkontinens men också göra så att ansträngningsinkontinens framträder i 50 % av fallen. Det här tolkar jag som att det inte finns något entydlig orsakssamband mellan framfall och ansträngningsläckage. Även om symtomen delvis har samma riskfaktorer och kan överlappa varandra.
Är urinläckage vid belastning en prediktor för framfall?
Det här är en vanlig fråga. Många som inte har full insikt i hur båda besvären är beskaffade säger ofta ganska kategoriska påståenden om att träning med urinläckage kan leda till framfall. Så enkelt är det faktiskt inte. Jag är 100 % för att nyförlösta eller personer som nyligen genomgått bäckenbottenkirurgi ska undvika belastning om de får minsta lilla symtom på att bäckenbotten blir överbelastad. För i extra sköra skeden i livet kan jag tänka att det finns poänger med att skydda bäckenbotten från belastning, stötar och buktryck som ger upphov till besvär och symtom. Men i övrigt har vi inte evidens för att människor som lider av ansträngningsläckage har en ökad risk att också drabbas av framfall om de fortsätter att träna och utsätta sig för belastning.
Riskfaktorer för det ena och det andra
Att föda vaginalt ökar risken för framfall, och risken kan öka ju fler barn du föder. Kejsarsnitt kan minska risken för framfall. Att få bäckenbottenrehabilitering och att bäckenbottenträna kan minska symtom av små eller medelstora framfall. För att drabbas av urinläckage verkar det i stort räcka med att vara kvinna. Debuten av urinläckage kan komma något tidigare efter vaginala förlossningar. Men med åren jämnar förekomsten av ansträngningsinkontinens ut sig mellan vaginalt och kejsarsnittsförlösta individer. Att ha urinläckage verkar inte vara en ”röd flagga” som påvisar en ökad risk för framfall, men de båda besvären kan finnas samtidigt.
