Kategori: Joseph, Mia och barnen

Joseph, Mia och barnen

Familjen Fernando

I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.

Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.

Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.

Småkakor till elvakaffet?

Mia och jag har lite olika preferenser när det gäller fika, och Mia gillar verkligen småkakor. Hon uppskattar att få en lite småkaka till sitt förmiddagskaffe så här på sommaren, och eftersom vi har en hel del olika bra småkaksrecept så tänkte vi tipsa! Kanske finns det fler som drömmer om långsamma kaffestunder med en liten kaka i fred från barnen?

Stoppljuskakorna som vi tipsade om häromdagen. Roliga att baka med barn, och uppskattade av alla!

Små skurna syltkakor som också passar utmärkt i en del av ett sensommarkalas.

Småkakor med jordnötssmör

wpid-img_20141119_103741.jpg

Mias ginger biscuits. De här är typ lika enkla att göra som chokladbollar och blir jättegoda!

wpid-DSC01074.jpg

Nötchokladsnittar

wpid-img_20140827_131656.jpg

Märtas är vår bästa kaka av alla. Sååå enkla och så goda. Faktiskt gillar vi dessa bättre än många andras favoriter bland de skurna kakorna, kolansnittarna.

wpid-DSC00806.jpg

Toscagrottor

wp-1451650156049.jpeg

Mördegstrekanter med svartvinbärsmarmelad

wpid-20150729_114005-01.jpeg

Vilka är dina bästa småkakor? Berätta!

Livet med tre barn – Waldo 9 månader

Waldo

Waldo blir idag nio månader! Han är ingen liten bebis längre, utan han är en person som med nyfikenhet och frustration tar sig fram här i livet. Han går längs med möbler, ställer sig upp mot allt och släpper och står utan stöd korta stunder. Han travar på med stöd av en person eller av en möbel eller vagn (även om vi inte har någon sån där bra lära-gå-vagn). Han har blivit lite tystare vad gäller ord, alltså för en månad sedan så försökte han mer med att säga ord. Nu känns det som att det är något annat i utvecklingen som dominerar. Men han har börjat försöka härma efter vårt stödtecken för ”all done” och det är så himla gulligt.

Wollmar och Wilfred

Alltså, det här med att ha långsemester med hela familjen är ju både mysigt och lite påfrestande. Ni vet ju hur det är. Men stundtals har vi det så himla mysigt och att vara fem i familjen där här sommaren är en riktigt bra grej.

Sömn

På Gotland och nu i Finland bor vid i stugor som inte är som hemma. Det är ju själva poängen, nästan. Men det här med att inte ha nattlampa (eller el för den delen) gör att Wilred vaknar och gråter varje natt. Lägg till lite bebis-fas, någon nerkissning och så gör ju att nätterna inte är helt ostörda. Vi har det inte dåligt med sömn, men vi har haft några riktigt dåliga nätter.

Mat

Vi har varit på resande fot i några veckor nu och det blir inte helt genomtänkt bebismat, alltid. Waldo äter det vi äter, och det funkar. Vi har inte tillgång till stavmixer eller så, så det blir mest plockmat. Det funkar.

Föräldrarna

Det märks att vi har tre barn nu. Det är mysigt på så många sätt men det märks också att vi är i minoritet. Det är inte lika enkelt att få till träning i trädgården eller bullbak i sommarstugeköket. Det är en liten omställning. På vissa sätt är det som att backa till småbarnsåren med Wollmar och Wilfred, på vissa sätt är det enklare och på vissa sätt svårare. Alltså att ha en bebis som kräver konstant översyn är ju en sådan sak, en vuxen går ju alltid åt till Waldo. Samtidigt som han ju också ”bara kan hänga med” i sele på ryggen, så att vi ändå kan gå pokemonpromenader eller spela boll med storgrabbarna.

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Postpartumkroppsresan del 9

Nu har Waldo varit lika länge på utsidan som han var på insidan. Jag tycker att det känns så skevt, det här med tiden. Dels: Har vi inte haft Waldo alltid? Vad knäppt det är att veta att vi inte ens hade honom förra sommaren. Men också: Va, han föddes ju IGÅR?

Kroppen

Jag har jag kommit till någon slags ”aha, så här är nog kroppen nuförtiden”-status och det känns okej. Jag hoppas kanske fortfarande på lite mer återhämtning av maghuden och tror kanske inte riktig på att det här är min slut-steady state-vikt. Men kroppen fungerar och det hela känns helt okej.

Magen

Jag gjorde en story-grej på instagram häromdagen, om magmuskeldelningar och visade hur man känner efter en delning. Mitt slutresultat verkar vara yttepyttelite mer än efter Wilfred, ca 2 fingersbredder över naveln och en under. Det som är skillnaden nu är nog precis i navelhöjd, där är det lite bredare än förut. Det är inget som medför någon som helst funktionsnedsättning för mig.

Amning och hormoner

Nu är det nog sista sucken för dag-amningen. Bara för några veckor sedan ammade han ändå någon eller några gånger per dag, men nu de senaste gångerna vi har testat har han bara bitits och sedan inte alls varit intresserad. På natten ammar han fortfarande två gånger. Jag måste snart vänja mig av med att bara ha amningslinnen och uppknäppningsbara/uppdragbara tröjor över och kan återgå till vanlig bh och hela garderoben. Känns både kul och lite ledsamt. Jag har verkligen haft oförskämt lite amningsstrul alla gångerna och det har verkligen varit mysigt.

Bäckenet

Jag vågade mig på att springa intervaller då vi var på Gotland, och då hade jag känningar i ena bäckenleden första två intervallerna. Sen försvann det, och det straffade sig heller inget efteråt. Hurra!

Handlederna

Efter en veckas intensiv högläsning (Tack regnig vecka på Gotland) så har vi läst igenom fem böcker, varav en var första Harry Potter-boken. Det har varit såååå mysigt, men mina handleder och tummar tackar ej. Det ser inte ut som att den kommande veckan kommer bli sådär mycket bättre, så… ja…

Jobb

Nu är Joseph hemma och jag kan allt mer lämna över alla barnen till honom och sticka iväg stunder och få lite jobbat. Och även om det är semestertider och vi är allra mest lediga, så finns det vissa saker som jag bara inte kan lämna ogjorda. Framförallt förberedelser inför uppstarten av jobbet i augusti. Inom två veckor borde jag ha fått löst det så att det kommer finnas bokningsbara tider att hitta vid ”boka tid”-fliken här på bloggen.

Trötthet

Semester och vi föräldrar tar sovmorgon varannan dag. Sovmorgon till åtta, Waldo kan ju gärna ta morgon innan sex och storgrabbarna är ju också redo för typ förmiddagsmellis då. Men ju mer vi får sova, desto tröttare blir vi. Sådär semestersega, liksom. Ändå rätt najs.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Läs mer på Bakingbabies

Tankar om o-ombedda råd till föräldrar

En dag kom Mia och jag att prata om det här med o-ombedda råd till föräldrar. Alla som blivit föräldrar (och ibland de som bara hunnit några veckor in i en graviditet för den delen) har varit med om det. Ibland är det från någon närstående, en förälder, en mor- eller farförälder, ett syskon eller en vän. Ibland kommer det från en ytlig bekantskap eller från någon man knappt känner. Råden som kommer gällande barnuppfostran och omhändertagande av barn är många och vitt skilda.

Jag vill tro att det någonstans i de allra flesta fall finns en välmening bakom råden som ges. Men ibland kan det enda en hör vara en förtäckt formulering av ” jag tror mig kunna sköta ditt barn bättre än du”.

Låt mig fördjupa resonemanget.

Som i all kommunikation finns två delar i det hela. Sändaren, den som lämnar rådet och mottagaren/mottagarna, (=föräldern/föräldrarna).

SÄNDAREN:

Om vi fokuserar på sändaren först. Vem är sändaren och vad driver denne? Som jag ser det finns det lite olika varianter:

  • yrkesexperten (som kan ha varierande kompetens ändå ju)
  • ”det här funkade för mig”-personen
  • en önskan att göra saker bättre (typ hen som påstår ”Han är nog hungrig” till en förälder med gråtande barn på bussen…)
  • bara en klassisk översittare som vill framhålla sin egen förträfflighet
  • en äkta empatiskt person som verkligen vill väl
  • en person som talar innan hen tänker (”har ingen farstu” som Mias norrländska kollega brukade säga)

Alla ovanstående faktorer kan göra att Sändaren känner sig manad att ge dig ett råd. En total främling kanske inte har någon rätt att blanda sig i över huvud taget. Men de vill ju så himla gärna lämna det där tipset, rådet, den där hänvisningen. Om inte annat så de de i alla fall försökt. Grejen med råd är väl att man gärna inhämtar råd från dem som förtjänat dens förtroende?

Undantag: En främlings råd ska antingen vara mycket förtroendegivande (typ från en yrkesperson), vara förmedlat med outstanding retorik, helt enkelt vara världens bästa råd eller  tilltala en mycket desperat förälder som är beredd att testa vad som helst.

MOTTAGAREN:

Hos mottagare kan känslan vara: Är det här ett råd och är det kritik? Det är så klart lite knivigt att veta. Känslan av att kanske bli kritiserad gör att det är lätt att i mottagarsituationen bli som trostiga tonåringar som inte vill lyssna på omvärldens visa ord, utan bara tar illa vid för allt som sägs och surmulet går iväg.

Går det att ge o-ombedda råd rätt?

Jag tänker att själv vill jag bli bättre på att tänka igenom vad jag säger, hur jag säger det och när det sägs. Jag tror att nyckeln kan ligga i att fråga först – ”skulle du vilja höra min tanke om detta?”. Och absolut inte döma förälderns beteende på något sätt och inte förvänta mig att mitt råd kommer tas emot med fyrverkerier och evig tacksamhet. Alls. Så hade jag gärna velat att folk gav råd till oss också.

Hur tänker du om det här?

image

Beskriv ditt föräldraskap med en filmtitel

Här är våra spontana bidrag:

Mission impossible
Fight club
Monsters Inc
Love actually
Night shift
The hunger games
Scream
Is’s complicated
Ten things I hate about you
Anger management
Catch me if you can
Where the wild things are
The neverending story

Vilka filmtitlar beskriver ditt föräldraskap?

Bildresultat för monsters inc

Våra bästa tips för att vårda relationen under småbarnsåren

Lekmannasvar!

Vi är inga relationsexperter. Generellt ogillar jag när random människor börjar strössla råd och tips om kring sig. Men vi fick en fråga om tips, och jag svarar. Utifrån Mia och mig. Tipsen här kommer också i en icke-rankad ordning.

Fråga varandra om planer och förväntningar.

Inför varje helg och varje ledig kväll frågar vi varandra: Vad är planen nu? Vad vill du ha ut av den här helgen? På min agenda kanske det står att baka brödet och förbereda morgondagens middag, på Mias att plugga eller blogga. Till helgen kanske vi behöver städa, vi båda vill träna etc etc. Då försöker vi planera in så att tiden räcker åt till oss båda. Ganska ofta sitter den ena av oss med datorn vid köksbordet medan den andra stökar i köket. På så sätt får vi ändå umgås lite, men kan lägga tid på det vi känner att vi borde. Oavsett hur vi löser det praktiska – att prata med varandra om planer och förväntningar är viktigt för oss.

Var involverade i varandras ”grej”

Det hade inte varit lika enkelt att driva den här bloggen om det kändes som bara ett projekt som bara en av oss har. Nu delar vi intresset och kan både känna att den är värd att prioritera. Det är lite samma med kolonilotten nu. Det är ”min” grej som jag planerar och driver, men i utförandet, jobbet och råddandet med barnen är vi båda delaktiga. Men rådet är kanske generellt inte att välja en partner som har samma intressen som en själv, för när det kommer till att paret har skaffat barn kanske det redan är för sent. Jag tror att till viss del kan det vara ett val att fortsätta vara intresserad och aktivt involverad i varandras arbete, fritid och sidoprojekt.

Svälj mygg och sila bort kameler

Små saker som irriterar och frustrerar i relationen kan vi välja att inte ta en konflikt kring. Men de större sakerna som faktiskt blir något som skaver, de försöker vi ta tag i direkt. Det var ett beslut vi tog redan när vi gifte oss. Inte att vi skulle försöka förändra varandra, men att vi skulle ha en låg tröskel för att kunna diskutera saker som är svåra att stå ut med. Vi har också en regel om att inte någonsin anklaga varandra med meningen ”du gör alltid si” eller ”du gör aldrig så”, för det blir ofta så oerhört dåligt stämning och liksom bajskastning av en sådan diskussion.

Kommunicera effektivt

När våra barn är hemma är det som att ha en pratradio i bakgrunden. Ett av våra barn slutar _aldrig_prata. Dessutom kräver ju barnen en himla massa uppmärksamhet hela tiden. Vi försöker att inte hinta en massa saker till varandra, för det kan typ vara omöjligt för den andra att uppfatta. Vi försöker tala klarspråk, så ofta vi själva är medvetna om våra egna känslor. ”Jag pallar inte ta disken, kan du göra det? eller ”Jag måste bara få vara ensam en stund, är det okej om du tar nattningen så går jag och sopsorterar?” . Ibland skickar Mia meddelande om sitt sinnestillstånd till mig redan när jag är på väg hem från jobbet. Det är en bra grej att få en förvarning om ifall det är så att det kräver att jag istället steppar in som den peppiga och ansvarstagande föräldern.

Lagoma förväntingar på sex

Sex är skönt, men det är fotmassage också. Och att sova är ibland det bästa av allt. Jag tror att sex kommer in som en av de där sakerna som vi pratar ganska rakt ut kring, vad gäller förväntningar och planen för kvällen/helgen. Om en av oss hoppas på sex och den andre mest vill sova behöver vi ju prata om det och göra en gemensam prioritering.

Dejta hemma

Det här vi varit bättre på än vad vi är nu, det ska jag ärligt erkänna. Men att bestämma meny och duka fin, tända ljus och göra lördagsmiddagen till en riktigt fin trerätters är ett tips. Vi lägger barnen och prioriterar att sitta och konversera och njuta av god mat. Alternativet är för vår del lördagskväll i soffan med chips och smågodis, men det är ju oftast framför TV:n med varsin mobil i handen, och det är ju långt ifrån lika socialt. Skillnaden på en dejt och en kväll i soffan är alltså konversationen. Prioritera och planera den. Några av gångerna gjorde vi detta eller liknande: Konversationsfrågor för par. Inser nu att vi kanske måste planera in en hemmadejt snart!

Vardagsrutiner och rättvisa

Vi kanske inte ska göra gällande att vi är det perfekt jämställda paret, men när det kommer till hemmasysslor är vi nog ändå rätt jämställda. Vi brukar prata om det när det känns som att pendeln slår över åt något håll. Annars har vi en ganska jämn fördelning av rutiner: Mia planerar mer mat, jag handlar mer. Jag dammsuger och torkar damm, Mia städar badrummet. Vi lagar middag lika många gånger i veckan i snitt, men vi håller inte räkningen. Jag bakar allt vårt matbröd och det mesta av fikabröd/kakor, Mia brukar diska mer och jag ställer undan. Mia tvättar, jag sorterar och hänger undan. Det är ingen millimeterrättvisa, men det kanske kommer sig av att vi oftast gör saker tillsammans/samtidigt och trivs med det.

Gör tråkiga saker tillsammans med barn, och roliga saker utan

Våra barn är oftast med på alla vardagssysslorna på ett eller annat sätt. Det är slöseri på egen/vuxentid att städa. Barnen får titta på/hjälpa till/ha tråkigt/leka själva när vi städar och donar. Ett tips är att ha en ballong som flyger över utblåset på dammsugarn! Att dammsuga med Waldo i sele funkar fint. Mia brukar ha barnen med när hon skurar badrummet. Då skurar hon väggar och golv med grönsåpa och låter någon av dem leka brandman och skölja bort lödder såpan med duschslangen. När barnen sover vill vi göra annat än att städa.

Säg tack

Vi säger tack till varandra många gånger dagligen. ”Tack för att jag fick gå iväg och träna”. ”Du tog disken, tack”. ”Tack för att du lagt kuddarna i soffan i en sån fin ordning”. Det gör mycket för motivationen att få höra ett tack, även om det kan tänkas självklart det vi tackar för. Det kanske var PISSJOBBIGT den där timmen jag var på gymmet, eller det kanske var sjuhundradegången jag plockade upp soffkuddarna. Det är egentligen inte själv grejen vi tackar för, utan mer för känslan bakom. Att jag ser att du gjorde det där för mig, trots att det kanske inte var helt utan uppoffring.

Det var nog våra tips.

Vilka är dina?

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Egentid och barnvaktstid

Hur mycket egentid och barnvaktstid har ni? Vad gör ni helst när ni har egentid? Och vad gör ni helst när ni har barnvakt?

Följarfråga

Egentid och barnvaktstid

Vi har aldrig barnvakt, haha. Eller aldrig och aldrig, senast hände det väl när Waldo föddes att Mias mamma tog de äldre barnen. Och när vi är hos mina föräldrar så händer det att vi lämnar barnen hemma och sticker ut och springer eller går till affären själva. Men vi har ingen uppstyrd eller återommande barnvaktstid. Mina föräldrar bor ju på andra änden av Sverige och Mias mamma gör så gott hon kan, men med 13 barnbarn och ett förskolärarjobb på vardagarna så har hon inte supermycket tid eller ork att passa alla barnbarnen.

Vad vi gör på vår egentid är ju ganska olika, så vi svarar var för sig.

Joseph

Om jag har en kväll ensam kollar jag helst på animé, spelar TV-spel eller kollar på någon serie/film som vi inte kan kolla på tillsammans. Mia tycker att rätt många filmer/serier är för läskiga. Har jag det riktigt lyxigt brukar jag köpa hem ett ”Maple-Pecan”-bakverk från ICA och chips. Det händer att jag går på bio själv också. Det är om det kommer någon speciellt film som jag verkligen vill se på just bio, men som jag vet att Mia inte alls har något intresse av. Oftast blir ju egentiden när en av oss inte är hemma, och barnen sover. Egentid som i att jag själv går ut och gör något är mestadels gymmet eller går ut och springer. Varken jag eller Mia har jättemycket behov av egentid som i att ha egna vänner och egna intressen som sköts borta hemifrån.

Mia

Min bästa egentid är när jag har noll saker inplanerade och det är tyst hemma. Jag ÄLSKAR att vara ensam. Känner jag mig väldigt harmonisk så brukar jag ligga i sängen, äta choklad och läsa skönlitteratur. Annars brukar jag också uppleva att det är väl använd egentid att läsa vetenskapliga artiklar också. Jag har generellt inte så stort intresse för TV-serier eller film. Någon gång per år fastnar jag i någon enskild serie som jag gärna ser på då jag är ensam. Jag tycker om att promenera ensam. men inte där det är ödsligt. Mina bästa perioder av egentid i vuxen ålder har varit då jag har varit gravidledig från jobbet och hemma utan barn. Då har läst mycket, och nu senaste gången också skrivit mycket. Och annars har jag tagit promenader. Då har visserligen min energinivå också varit längre än annars, så jag vete tusan om jag kanske hade gjort något annat annars? Jag brukar också börja med något kreativt projekt om tiden finns, typ att rita, måla eller skapa på något annat sätt.

Joseph och Mia

Senaste gången vi hade mer sammanhållen barnfri tid i större mängd var när vi firade tioårig bröllopsdag 2017. En hel helg utan barn! Vi började på varsitt håll googla och planera vad vi ville fylla den helgen med. Vi båda hade samma agenda: Mat. Vi skrev ut listor på restauranger. Sedan läste vi igenom listorna och kryssade för dem vi ville gå på. Därefter jämförde vi våra olika resultat och bestämde oss för dem vi båda hade valt. Vi har också älskat de tillfällen vi fått tummen ur och gått på teater/opera. Av någon anledning är det inget som vi gör ofta. Museum och utställningar är en sådan sak som vi tycker lite olika kring. Jag uppskattar det mycket, men det slår inte an samma ton hos Mia.

Vad gör du helst med din egentid? Och har du och din partner samma önskemål om hur era dejter ska se ut?

Postpartumkroppsresan del 8

Alltså, nu är Waldo redan åtta månader och det börjar kännas som evigheter sedan jag var gravid. Och ändå är det fortfarande en resa i den här kroppen. Det händer grejer, det förändras grejer och jag vet inte riktigt när jag helt kommer ha landat. Att vara gravid och postgravid är verkligen inte helt olikt en pubertet – det har med hormoner att göra och ingen vet riktigt hur det ska sluta…

Börjar ändå se fram emot att jobba igen. Här är mina nya arbetskläder!

Kroppen

Nu är håravfallet slut, jag tappar normala mängder igen och har en fin liten stubbåker av rågblont hår som sticker upp längs med hela hårfästet. Det är än så länge helt okej, men lagom till att jag kommer börja jobba igen kommer jag vara i galen-professor-stadiet med håret. Jag ser inte sådär jättemycket fram emot just det. Jag har ett gäng kilon kvar tills vikten innan den här senaste graviditeten, men väger nu ungefär som jag vägde innan Wollmar föddes. Det känns okej. Magen har fortfarande en ”påse” av lös hud och jag tror inte att den någonsin kommer dra ihop sig. Det är också okej. Vi har varit sjuka i omgångar de senaste två månaderna, så jag har inte fått ihop särskilt mycket träning och det känns lite trist. Hade hoppats känna mig starkare vid det här laget. Men sommaren kommer kanske som en räddning, både vad gäller sjukor och just tid till träning.

Magen

Jag tycker att magmusklerna svarar bra på träning, när jag väl tränar. Som sagt, huden är en annan sak. Den kommer aldrig bli som förr. Jag och min lilla mag-bulldeg får förlika oss med varann.

Bild på baby shower-tårtan jag gjorde till Louise häromveckan

Amning och hormoner

Waldo ammar 1-2 gånger per natt och 2-3 gånger per dag fortfarande. Men jag märker av att kroppen domineras av mina vanliga hormoner och inte av amningshormon nu. Jag har haft mens flera gånger, känner av PMS-dippar och under-mens-självkritiken och allt annat. Mensen är också mer än någonsin. Jag brukar alltså ha en ganska modest mens, men nu börjar jag känna att om det ska vara så här så kommer jag behöva äta järntillskott regelbundet. Hade ett akut menskoppsöverfyllnads-moment mitt när jag var med både Wilfred och Waldo på BVC häromdagen. Tror sköterskan eventuellt tyckte att jag var lite konstig när jag mitt från ingenstans bara utropade ”Här, ta Waldo, jag MÅSTE gå på toaletten”.

Bäckenet

Egentligen så länge jag kan minnas har jag fått värk i bäckenlederna när jag haft influensa eller större förkylningar på gång. Alltså när andra får muskelvärk så får jag bäcken-ont. Jag är i smärtfri i bäckenet till vardags, men i början av den här senaste mastodontförkylningen fick jag ont vänster bäckenled så pass att jag haltade lite igen. Det höll bara i sig en dag, som tur var. Nu kan jag nog promenera och springa ”hur långt som helst” igen. Jag längtar efter mitt första ”långpass”, är sugen på 15 kilometer snart!

Handlederna

Handlederna och tummarna börjar jag ge upp om. Kommer jag aldrig bli bra? Det kommer säkert bara bli sämre över sommaren också, för jag kommer ICKE kunna låta bli att läsa böcker för barnen, eller för mig själv för den delen. Och att hålla i böcker är min mest provocerande sak. Vi planerar att börja läsa Harry Potter för barnen och jag ÄR SÅ PEPP. Vi kommer vara en vecka i en stuga utan el och vatten, så då är högläsning på kvällarna den stora planen.

Jobb

Maj månad innehöll mina mest utmanande moment jobbmässigt, både totalt sett och ur perspektivet ”jobba med barn”. Jag hade fyra inplanerade föreläsningar, varav en var i Växjö och en i Jönköping. Att ta tåget på morgonen, föreläsa mitt på dagen och sedan ta tåget hem är ju lite av en utflykt även med bara mig själv. Men det gick toppenbra. Och föreläsningarna var så roliga! Och Waldo gjorde succé som sovbebis medan jag föreläste. Bara en av de fyra gångerna blev den som anlitat mig tvungen att gå ut en stund med honom. Nu är det sommarledigt för oss alla, och när jag börjar jobba igen är det Joseph som är föräldraledig. Det kommer faktiskt kännas som en lyx!

Trötthet

Förutom att jag varit sjukt himla sänkt av en förkylning och bihåleinflammation i två veckor nu så tycker jag att energinivåerna annars är bra. Waldo sover bra generellt. Han hade någon vecka runt när han fick tänder när han började bajsa på nätterna igen, det kändes ju lite onödigt.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Läs mer på Bakingbabies

Livet med tre barn – Waldo 8 månader

Waldo

Nu kryper Waldo i full fart och utforskar allt som han kommer åt. Han är också en hejare på att titta oskyldigt upp när vi säger vart han inte ska vara eller vad han inte får riva i. Detta är några att Waldos favorit saker/destinationer:

  1. Dra i sladdar
  2. Slita i lamellgardinerna
  3. Kryp upp i diskmaskinen
  4. Riva ner toalettborsten
Vadå?

Han reser sig upp mot i princip vilken yta som helst och rör sig obehindrat mellan möbler. Om vi går in på kommunikation så märks det att han tittar förtjust på medan vi pratar och kör med olika stödtecken, men han gör ingen större ansats till att efterapa. Det verkar som att ”nana” kan vara vatten, men det kan lika gärna vara ett missnöjesrop som passar in i situationen.

Wollmar och Wilfred

Storpojkarna växer och utvecklas mycket nu med. Wilfred har fyllt 5 och kan helt plötsligt en massa saker som en inte trodde tidigare. Helt plötsligt så kan han cykla och har kommit över sin rädsla av att doppa huvudet i vatten (tack simskolan!). Wollmar tar mer och mer ansvar och dukar bordet spontant till frukost och rycker in och hjälper med Waldo på olika sätt. Tänk va underbart det ändå är med tre sådana fina barn!

Vi har även haft farmor och siya (farfar) på besök vilket var mycket uppskattat av alla.

Sömn

Månaden började med en veckas dålig sömn på grund av Waldos två första små tänder. Tandbrottet löstes av av en förkylningsrunda som hela familjen fick ta del av med en grand finale av att Mia fick bihålsinflammation. Annars har Waldos nätter kommit sig i ordning efter förkylningen och de senaste nätterna har varit riktigt skapliga. Tyvärr sover Waldo fortfarande riktigt dåligt på dagarna. Eller, vissa dagar kan han bjuda på samlat 2 timmar utspritt på 3 tillfällen och andra gånger kan det summeras med 30 minuter snooze.

Mat

Nu äter Waldo mer eller mindre det som vi äter. Ibland kör vi det i mixern och ibland får han pilla i sig det själv, beroende på vad det är för mat. Sedan finns det sånt som är mer passande som Waldo mat och då brukar vi offra en matlåda och gör i ordning så att det finns mat lätt att värma och ge honom när han behöver. I övrigt är det gröt och frukt som gäller.

Föräldrarna

Förutom varsin sjukvecka på grund av förkylningen så mår vi bra. Jag går in i min sista vecka innan semester och sedan föräldraledighet. Alltså 1 vecka kvar på jobbet och sedan hemma med gullgrisarna i 14 månader! Jag ser verkligen fram emot det. Mia har precis fått klart sitt landstingsavtal och laddar inför arbetet som privat fysioterapeut. Hon har dessutom fått gott om föreläsningsbokningar och till hösten kan vi alla se fram emot inte mindre än två böcker som ska släppas. Helt enkelt fullt ös och laddar inför en sommar med familjen!

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Livet som trebarnsförälder – Waldo 7 månader

Waldo

Nu är det fart på bebisen (även om jag inser att jag förmodligen kommer att skriva samma sak alla månaderna framåt)! Sedan början av maj har Waldo krupit på riktigt och sedan dess har han fått upp farten mer som mer. Och om en trodde att krypa inte räckte så har han börjat att resa sig upp mot personer och saker för att komma upp och stå. Känns som det finns risk att han kommer att återupprepa det som en kan läsa i min mammas anteckningar från när jag var en bebis:
”6 mån – jag tar mina första krypsteg.”
”7 ½ mån – jag kryper obehindrat och reser mig upp mot möbler”
”8 ½ mån – jag tar mina första steg”
”10 mån – jag springer”

Vi får väl se hur det går, men jag kan inte riktigt säga att jag ser fram emot en 10 mån som springer, så han måste inte gå i mina fotspår.
Annars är det bra framfart inom pratandet med. Det är fullt med ”baba”, ”mama”, ”nana”, ”yaya” mm. En kan även ana att han kommunicera med ”ord” genom att till exempel göra samma ljud och gester när han vill ha vatten vid måltiderna.

Wollmar och Wilfred

Nu verkar det ha lossnat för både W1 och W2 att det är både roligt och framför allt gosigt att ha ett bebissyskon. De gullar både med honom ofta, vill bära honom och Wolmar har till och med slutat att bry sig när Waldo dreglar på honom. Det är väldigt mysigt när de är på rätt humör och Waldo är så förälskad i sina storasyskon. OJ va han ser upp till dem!

Sömn

Nätterna har nu faktisk börjat att bli riktigt skapliga. Wilfred kommer allt som ofta inte till oss längre och när han gör det så sover han på en madrass på golvet vid sidan om mig. Waldo ammar fortfarande men inte lika mycket som förut (se nedan) och han är sällan vaken mitt i natten. Däremot går han fortfarande gärna upp i ottan, vilket är någon gång mellan 4 – 6. På en riktigt bra helg morgon så lyckas jag få honom att somna om efter ca 30 minuters arbete för att få sova ända till strax innan 7.

Mat

Matmässigt fortsätter han att vara ett litet matvrak som äter gröt till frukost, 1 banan och ½ avokado till mellanmål, lättare lunch, eftermiddagsmellanmål och sedan en ganska stadig middag ofta bestående av samma saker som vi äter fast mosat. Han är även en riktig kämpe när det kommer till att äta macka och fixar att få större bitar bröd som han kan hålla och bita/gnaga av det han vill och tugga och svälja. Utöver detta så ammar han ungefär 3 gånger på dagen och 2 på natten fortfarande. Han älskar att dricka vatten, han tycker verkligen att det är sååå festligt att få dricka ur pipmugg.

Föräldrarna

Waldo äter

Vi har haft en ganska bra månad där det varit hyfsat lugnt på arbetsfronten. Vi fick till och med möjligheten till en dejt, där mormor tog de stora barnen och vi med lillskrutten kunde gå på långpromenad, gå på restaurang och äta frukost i lugn och ro. Det påminde oss sååå mycket som tiden när vi bara hade Wollmar. Nu går vi in för slutspruten innan sommarledigheten börjar och vi får en lång som härlig sommar tillsammans!

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!