Kategori: Våra graviditeter och förlossningar

Våra graviditeter och förlossningar – här hittar du inlägg hur Mias graviditeter var och upplevdes, hur magen växte och hur våra tankar gick kring de kommande barnen. Kategorin innehåller även förlossningen med Wollmar 2012 och kejsarsnitten med Wilfred 2014 och Waldo 2018. Våra förlossningsberättelser finns beskrivna som egna inlägg från båda oss föräldrar, och vi vill gärna se förlossningarna som just våra, tillsammans. Förlossningen 2012 var lång, kämpig och avslutades med sugklocka – Mia fick en sfinkterruptur. Om detta finns en hel egen kategori av inlägg.

Är du intresserad av förlossningar och kejsarsnitt utifrån en fysioterapeutisk nisch finns det en egen kategori för detta.

Alfaetttjohejsan

Den här dagen har ju varit sisådär.

Jag började kräkas innan Lerigan:en hade börjat verka. Och vilken kräk-omgång det var sen. Jag stod och hulkade och kräktes gång på gång, fast magen blev tom. Det var som att det blev någonslags spasm, det gick inte att avbryta. Tillslut lyckades jag kränga i mig några klunkar vatten i panik, och då lugnade det ner sig.

Det visade ju att jag så lägligt hade kräkts ut hela den nyss upplösta tabletten, så förmiddagen blev ju inte så kul. Snart kan vi ta en sightseeing runt i mitt arbetsområde så ska jag visa er säkert 30 rabatter jag stått och hulkat över…

När vi sedan kom in för lunch så hade jag två missade samtal. Båda gällde blodproverna som jag lämnat hos barnmorskan förra veckan.

Det första gällde röda hund. Inte så farligt, men tydligen har jag inte något skydd för det. Jag måste akta mig för personer med röda hund (hur vanligt är det, liksom?) tills efter graviditeten, och sedan borde jag ta en ny spruta.

Det andra kändes lite värre. Vi har sedan en tid tillbaks vetat att det finns en genetisk defekt inom vår familj, en defekt som kan ge lung- och leverproblem i värsta fall. Alfa 1 antitrypsinbrist. Min ena syster har visats ha denna, och nu även jag. Dessvärre var mina värden ganska låga, 0,77 när normalintervallet borde vara mellan 0,94-1,94. Dessutom stiger värdena när man är gravid, så det borde ju ligga väldigt lågt i normala fall för mig.

Jag har nästan anat att det är något, för senast i våras gjorde jag ett konditionstest som fick USELT resultat trots att jag var som mest vältränad på flera, flera år. Så jag nu när jag väntar på remiss till Lungkliniken så hoppas jag på att få chans att kolla min lungkapacitet. Om man nu har normalvärden på spirometri för gravida, det vete katten.

Jaja, nu liksom alltid är det ju viktigt som tusan att ha bra kondition. Så ikväll blir det spinning! Lite högre styre nu bara, sen är det bara att köra på som vanligt.

Heja mig. Nu ska jag äta korv och makaroner.

Vi har en bulle i ugnen

Vi är båda ringrostiga bloggare, men vi får väl se om vi kan få ihop nåt av det här i alla fall.

Tanken är väl mest att det blir en kombo av Josephs brödbaksbloggande och någonslags graviditetsblogg. För faktum är alltså att vi är på väg att bli en riktig liten familj, en bebis är på väg.

Vi beställde en bebis av storken med leverans någon gång efter att jag klarat av min magisteruppsats. Så under våren har vi fullt upp, för att sedan fortsätta i samma anda över sommaren och hösten och förmodligen resten av vår överskådliga framtid.

Graviditetens första månad var mest bara ett enda stort pirr i magen. De två efterföljande som snart gått har varit sjukt jobbiga. Hade vi inte vetat vad det berodde på hade jag nog trott att det var en allvarlig sjukdom. Trötthet över alla gränser och så illamåendet Allan.

Sedan ett par dagar har jag fått Lergigan Comp att ta två gånger per dag. Med dem klarar jag att behålla maten jag äter i alla fall, vilket känns skönt. Magen syns faktiskt lite redan nu i vecka 13. Jag känner mig ibland som en vandrande symtomförteckning. Jag började få ont i bäckenet redan i vecka 9. Jag trodde först att jag fått någon rejäl muskelinflammation i baken, men när jag sedan testade foglossningsbälte i smyg på jobbet så insåg jag att att det ändå var foglossning. Sedan jag började med bältet har jag knappt ont alls.

Jag antar att det också är hormonellt betingat och att det kommer kunna gå upp och ned också, som med allt annat.

Det absolut konstigaste graviditetssymtomen är hittills att jag verkligen inte är sugen på choklad. Det finns en enorm mängd saker jag inte är sugen på, och en hel del saker som jag kräkts när jag känt lukten av eller tänkt på. Men choklad? Superskumt.

Japp, det var en liten rapport för nu. Vi hörs!

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.