Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Att bara satsa på överlevnad är inte gott nog

Ofta pratas det om målsättningen att det som ska komma ut ur en graviditet och födsel är en frisk mamma och ett friskt barn. När vi inte tänker så mycket på det hela låter det ju bra, klart att alla ska vara friska!

Risky business

Världen över dör 800 kvinnor dagligen i sviter av komplikationer från graviditet och förlossning. Det är ingen ofarlig sak att föda barn. Men i Sverige, där överlevnaden är bland den högsta i världen, ska vi bara nöja oss?

Jag tänker att den friska mamman också gärna ska vara icke-traumatiserad. Hon ska gärna inte åka från BB med självförtroendet i skorna, sänkt av händelser som kan härledas till personal-, tids- och resursbrist.

Ingen prestation, ingen revansch

För ett tag sedan hamnade jag i en diskussion angående tankesättet att ”få en revanschupplevelse” från en efterkommande förlossning efter en skada eller ett trauma. Man kan hävda att detta urspringer från en slags prestationsbaserad syn på förlossningar. En syn som gör att förlossningsskadade och förlossningstraumatiserade personer känner att de gjort ett dåligt jobb, för att det blev som det blev. Vården behöver ta SITT ansvar över förlossningarna, så att kvinnor inte genomlever trauman under sina förlossningar. Det ansvaret kan inte läggas på individen. Det ska inte handla om en ”duktig flicka”-prestation.

Revansch-upplevelse

Jag själv upplevde att det var viktigt att den första födseln efter sfinkterruptursförlossningen skulle vara en revanschupplevelse. Jag ville verkligen inte föda vaginalt pga risken att spricka upp i gamla skadan och få värre problem än innan, men jag ville få en bättre upplevelse av själva ”få bebis”. Det fick jag. Varför var det viktigt? För att läka lite, inombords, tror jag.

Allt kommer till definitioner…

Jag anser att vården behöver styra upp målen så att resurser läggs på att kvinnor också ska kunna komma själsligt friska från BB. Och dessutom, definiera frisk? Nuförtiden vet vi att även kvinnor som fått grad 2-bristningar under förlossningen kan ha stora besvär efteråt. För en tid sedan ansågs en grad 2-skada vara helt inom begreppet ”frisk” efter förlossning. På många håll lever den synen dessutom kvar.

Patientens mål

Inom rehab ska patienten alltid vara med och formulera sitt eget mål. Hur hade det varit om kvinnor fick vara med och sätta sina egna mål kring förlossning också? På riktigt alltså. Inte bara i något förlossningsbrev som ingen läser eller som någon visserligen läser, men inte har resurser att ta hänsyn till.

Vad har du för tankar om det här?

Hur ser du på revansch-förlossningar? Och hur definierar du ”frisk” efter graviditet och förlossning?

TENS under förlossning

En av mina arbetsuppgifter de senaste åren har varit att prova ut och hyra ut TENS-maskiner till gravida inför förlossning. Som fysioterapeut har jag använt TENS en hel del även för andra, kanske främst för gravida med bäckensmärta eller personer med endometrios. Jag testade själv att ha TENS som smärtlindring under förlossningen med Wollmar. Det hjälpte mig definitivt att ha smärtan under kontroll så att vi kunde stanna hemma så länge som möjligt och det fungerade även väl en bra stund även när vi var inne på förlossningen. Idag tänkte jag skriva lite om denna slags smärtlindring, och också nämna lite nya rön om det hela.

Vad är TENS?

TENS står för Transkutan elekrisk nervstimulering. Trankutan betyder att de elektriska signalerna går genom huden. Det är kortfattat en liten dosa, driven av vanliga AA-batterier, som ger en svag elektrisk ström och som påverkar kroppen och smärtupplevelsen. Man använder självhäftande elektroder, ungefär som en slags plåster, dessa placerar du över området där smärtan finns. Den elektriska stimuleringen känns som en slags vibrerande eller surrande och ska aldrig göra ont i sig själv.

Hur funkar det?

Den förklaringsmodell som brukar användas kallas Gate Control-teorin och handlar om att hjärnan inte kan ta in en massa olika känsel-input från samma område. Om du har smärta i samma område som du har TENS-strömmen så kan hjärnan helt enkelt filtrera bort en del av smärtupplevelsen. Det här är inte en vattentät förklaring och den har ifrågasatts av senare forskning. Det finns även förklaringsmodeller för hur TENS funkar som mer omfattar att både smärtstimuli och elektisk nervstimulering påverkar samma kemiska processer och att behandlingen skapar en frisättning av endorfiner. Alltså, att TENS funkar bra som smärtlindring är väl utforskat, utan det är mer förklaringsmodellen för hur det funkar som är lite vag.

Vad säger forskningen?

Det finns ett tjugotal ganska små studier kring ämnet och därför får man vara lite försiktig att tolka resultaten. Men kanske kan TENS

  • Minska antalet kvinnor med intensiv smärtupplevelse under förlossning
  • Öka antalet kvinnor som upplever sig nöjda med sin smärtlindring under förlossning

Många som använt TENS tenderar att använda samma smärtlindringsmetod igen vid en kommande förlossning.

TENS under förlossning

Förlossningssmärta är troligen av den mest intensiva smärtupplevelserna en individ kan ha, och upplevelsen av smärtan påverkas av anatomiska, psykologiska, kulturella, sociala och omgivningsmässiga faktorer. TENS används för att lindra både akut och långvarig smärta på många olika ställen i kroppen. TENS som förlossningssmärtlindring har använts sedan 70-talet och i England har man rapporterat siffror på upp emot 16 % av alla födande kvinnor som använder smärtlindringsmetoden.

Individuella skillnader

En del upplever det som en fantastisk smärtlindringsmetod som räcker länge och väl, andra upplever att det blir ett störmoment eller att TENS:en inte räcker på långa vägar. Upplevelsen av förlossningen kan påverkas kraftigt av känslan av kontroll eller bristande kontroll av händelseförloppet. En TENS kan förstärka känslan av att ha kontroll eftersom den födande själv styr smärtlindringen. Metoden har inga kända biverkningar på mammor eller barn och strömmen går heller inte djupare än ett par centimeter in i kroppen.Dock kan den elektiska stimuleringen störa annan elektrisk utrustning och därför behöver den ofta stängas av när kvinnans värkar och bebisens mående ska monitoreras.

TENS som smärtlindringsalternativ

TENS är ett smärtlindringsalternativ som ofta finns tillgängligt att hyra eller låna från fysioterapeut, barnmorska eller på förlossningskliniken. Det är ett alternativ som kanske allra bäst lämpar sig för timmarna då du är hemma, men kan också fungera väl hela vägen ”in i kaklet” för vissa. Det ger inga biverkningar, kan inte påverka barnet och är ett icke-medicinskt smärtlindringsalternativ.

Var sätter man elektroderna?

Generellt är rekommendationen att sätta elektroderna där det gör ont, alltså över eller strax intill det smärtande området. Under förlossning kan det smärtande området vara lite svårt att komma åt, och man vill också undvika att sätta elektroder från ett och samma elektrodpar rakt över magen. Under förlossning brukar det vara över ryggslutet och ljumskar som elektroderna placeras. Vill du ha stimulering både bak och fram sätter du en elektrod bak och en fram från ett elektrodpar, och de andra på motsatt sida. Den vanligaste elektrodplaceringen i forskning är över ryggen som på bilden här ovan. Avståndet mellan elektroderna ska minst vara 3 cm.

Hur länge kan jag ha på TENS:en?

Om du har fått TENS för något annat smärttillstånd brukar rekommendationen vara 30-60 minuter ett gäng gånger om dagen. Under förlossning kan du ha på TENS:en så längde du vill och det känns bra.

Val av elektrodplaceringar och elektriskt stimuli kan påverka effektiviteten av behandlingen.

I en ny studie har man testat placebo-TENS mot riktig TENS. Man hade två grupper som fick olika varianter av högfrekvent stimulering, vilket också är en stimuleringsform som visat sig vara mest effektiv mot graviditets- och förlossningssmärtor. En grupp fick stimulering med 100 Hz och en fick pulsbreddsmodulerad TENS som varierade mellan 80-100 Hz. En grupp fick bara placebostimulering. Alla grupperna fick behandling 30 minuter efter att de konstaterats vara i aktivt värkarbete och över 4 cm öppnade. De som ville fortsätta fick ha TENS:en längre än så, men studieresultaten gäller bara dessa första 30 minuter. I denna studie såg man att båda TENS-grupperna skattade sin smärta lägre än placebo-gruppen. Bäst resultat såg man i den gruppen som hade pulsbreddsmodulerad TENS. Denne stimulering ger en känsla av att strömmen kommer i mjuka vågor, vilket kan kännas behagligare än vid konstant stimulering. Det här är intressant eftersom den TENS som är specifikt anpassad för förlossningar (via en knapp som kan förstärka stimuleringen vid värkar) inte har ett program som kombinerar en pulsbreddsmodulerad stimulering tillsammans med värk-knappen. Det här hade väl varit intressant om tillverkarna kollade vidare på?

Referenser

Mer läsning på Bakingbabies

Tankar om förlossningssmärtlindring

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Bästa presenten till en nybliven mamma

Jag ställde en fråga på instagram och fick såå många bra svar. Frågan jag ställde var ”Vad är bästa presenten till en nybliven superhjälte/mamma?”. Någon ville gärna ta del av svaren, så jag tänkte att jag sammanställer dem här:

Samlade tips

  • Mammaroll och snippkontroll… (Så fint av alla som svarade det, det värmer!!) (Ps: Jag har nu ett gäng böcker hemma som jag kan sälja, signerade! 120 kr plus frakt, eller om du vill komma till Årsta och hämta!)
  • En påse med choklad, vin, ansiktsmask, nagellack och lyxig tidning
  • Choklad och blommor
  • Livmoderhalsband eller andra smycken
  • SPA-behandling/pedikyr/massage att utnyttja längre fram OCH löfte om barnvakt
  • Lyxig duscholja/foam  eller något parfymfritt att smörja sig med
  • Mat! Att få fylla på depåerna med rejäl och lagad mat i trevligt sällskap/Färdiglagad mat att fylla frysen med
  • En lyxig fruktkorg och goda drycker, särskilt om hon ammar
  • Choklad och fika. Bullar, bärpaj, kladdkaka eller något annat?
  • Ost, marmlead och kex
  • Egentid/att få sova
  • Presentkort på latte på närmaste café
  • Tala om att just jag aldrig kommer döma, komma med pekpinnar eller ge o-ombedda råd
  • Tips på härliga och ärliga instakonton att följa
  • Pilatesboll så att hon kan studsa barnet utan att anstränga sina obefintliga magmuskler för mycket

Fick du någon present när du var nyförlöst?

Berätta gärna och fortsätt dela med er av tips!

Andra tips till nyblivna mammor

Checklista för nyblivna mammor

De tio viktigaste sakerna en nybliven mamma behover veta

Med fokus på kvinnors upplevelser av att föda barn

Med fokus på kvinnors upplevelser av att föda barn

Jag har läst avhandlingen ”Förlossningsrädsla – med fokus på kvinnors upplevelser av att föda barn” av Christina Nilsson. En oerhört intressant avhandling, som jag uppfattar har lite samma ton som den avhandling som Lina Palmer skrivit om amning utifrån ett existentiellt perspektiv. Båda  liksom osar av respekt för kvinnor och deras upplevelser, vilket kanske är något som jag allra mest efterlyser generellt inom vården.

Så här skriver författaren i introduktionen:

”Den svenska förlossningsvården är medicinskt säker, mödra- och spädbarnsdödligheten ligger på en låg nivå i ett internationellt perspektiv. Varför finns det ändå kvinnor som är rädda för att föda? Den medicinska tryggheten finns, men har barnaföderskor också andra behov? Kan vården medverka till negativa förlossningsupplevelser? Vilka behov har födande kvinnor om vi frågar dem? Frågorna ledde sedermera till ett intresse för barnaföderskans livsvärld, en magisteruppsats och till föreliggande avhandling.”

Jag känner henne inte, men jag älskar henne för det här: ”har barnaföderskor också andra behov?”. Så vettig frågeställning.

Förlossningsrädsla

I resultatet så beskrivs förlossningsrädsla som ”att förlora sig själv som kvinna i en ensamhet”. Här tänker jag på Emma som jobbar som doula, hur mycket hennes jobb utgörs av att inte låta den födande förloras i en ensamhet. I avhandlingen står också detta:

”Att som kvinna förlora sig själv innebär för både förstföderskan som står inför sin första förlossning och för omföderskan att självkänslan i relation till barnafödande rubbas, att bilden av sig själv som barnaföderska samt förtroende och tillit till den egna förmågan att föda barn förändras… Lyckas inte detta rubbas självkänslan och en känsla av misslyckande vänds inåt som ger känslan av att vara svagare och sämre än andra kvinnor”

Här tänker jag igen på parallellen till amning och existens, hur det beskrivs att amningssvårigheter också kan påverka identiteten som mamma. När amningen upplevs svår kan det trigga igång en krisreaktion som försvårar moderskapet. Jag skrev mer om detta här. Det finns så mycket i barnafödande och amning som verkligen kan trigga igång kriser hos oss!

Rädslan efteråt

En tidigare förlossning kan av en kvinna med (kvarvarande/förvärrad/nydebuterad) förlossningsrädsla skapa känslor av att inte ha varit på plats i förlossningsrummet och en känsla av att ha en ofullbordad förlossningsupplevelse. Det här känner jag igen från SÅ MÅNGA förlossningsskadade jag träffat. Med ”att inte vara på plats i förlossningsrummet” menas alltså  en känsla av att vara utanför, utan att till fullo kroppsligen medverka i förlossningen, och en känsla av att saker bara händer. Om känslan av kontakten med barnet som ska födas förloras, förlorar också förlossningen sin innebörd och mening. Den ofullbordade förlossningsupplevelsen omfattar känslor av ensamhet, tomhet och förlust samt en upplevelse av att inte själv föda barnet, utan en känsla av att bli förlöst. Att själv vara på plats innebär också en upplevelse av att barnmorskan också är där, är stödjande och närvarande och tillgänglig.

Sambandet mellan förlossningsrädsla och förlossningsupplevelsen

Ett år efter förlossning hade 15 % av kvinnorna i studien rädsla vid tanken på eventuellt kommande förlossningar. Ett år efter förlossning var också sambandet mellan förlossningsrädsla och upplevelsen av en tidigare förlossning som negativ starkare. Det var alltså inte för alla som intrycken och känslorna bleknade, så länge det fanns en ”eventuellt ytterligare förlossning” i världsbilden.

I ett längre tidsperspektiv

I avhandlingen  nämns att ”förlossningsrädslan läker” men också att rädslan minskar i betydelse då graviditet och barnafödande inte längre är något på tapeten. Ärren efter tidigare svåra förlossningsupplevelser kan kan fortfarande smärta om det blir berörda av något som påminner om de gamla upplevelserna. Sammanfattningvis skriver författaren att ”varje förlossning är en berättelse som lever kvar, förlossningsrädsla är sammanbunden med den barnafödande tider och förlossningsupplevelserna är centrala livserfarenheter”. Det här perspektivet är så viktigt.

Väcker vidare tankar

Författaren ställer en rad frågor i diskussionsdelen som är superintressanta.

Denna avhandlings resultat indikerar dock att det är viktigt att problematisera förlossningsrummet utifrån frågeställningar som: Är det så att företeelser, händelser och upplevelser i förlossningsrummet skapar förlossningsrädsla och därmed ett onödigt lidande hos kvinnor? Lämnas kvinnor alltför ensamma i förlossningsrummet? Har vi en alltför ensidig fokusering på de medicinska/biologiska aspekterna av förlossning? Har barnaföderskorna reducerats till objekt? Vem har makten över förlossningsrummet?”

Det här tycker jag är så otroligt viktiga frågor. I min egen förlossningsupplevelser har jag definitivt händelser som skedde inne på förlossningsrummet som jag upplever som traumatiska. Ensamheten är absolut en av de sakerna, ensamhet mest som i frånvaron av närvarande barnmorska.

Kliniska implikationer

Avhandlingen är ju skriven av en barnmorska och forskningsresultatet riktas till barnmorskor och andra aktörer inom förlossningsvården, med rekommendationer om att skapa förutsättningar för både medicinsk och känslomässig trygghet under förlossningen, att vården måste individanpassas och att kvinnor måste få påverka sin egen vård. Samt att barnmorskor måste få möjligheten att finnas till för kvinnor under förlossningen. 

Vad tänker du när du läser detta? Berätta!

En behovstrappa inom mödra-förlossningsvård

För någon månad sedan ställde jag en fråga på instagram under den här bilden. ”Låt oss föreställa oss att du hamnade på ett möte där man ska planera kvinno/mödra/förlossningsvården för framtiden. Vad, utifrån din egen upplevelse, skulle du kräva att förändrades? Vad, utifrån din upplevelse av vad som är bra, skulle du vilja att de framhävde och fortsatte med? Om du pallar, berätta gärna lite runtomkring ditt resonemang. Ge gärna exempel på konkreta och mer abstrakta saker (typ bemötande).”

Jag fick jättemånga svar, både i kommentarsfältet, i mejl och på meddelande på instagram och Facebook! Tack!

En behovstrappa

Jag skulle använda citaten och berättelserna jag fick in till en grej jag gjorde för Kvinnohälsa-satsningen på Sveriges Kommuner och Landsting och fick hjälp av en tjej som jobbar på Innovationsguiden för att analysera och se ett sammanhang. Det resulterade i bilden ovan – en behovstrappa!

Det här är ju inget vetenskapligt, och heller inget som nödvändigtvis står för fler än de svar som vi faktiskt fick in. Men så här.

Jag och barnet överlever

Den mest grundläggande nivån handlar om ren och skär överlevnad. Det är kring detta som svensk mödravård kan klassas som typ ”bäst i världen”. Vi fick in bara väldigt väldigt få kommentarer kring detta, och tolkade det som att det faktiskt är en behovs-nivå som till stor del tillgodoses i Sverige idag.

Fortsätta informera om fosterdöd och hur viktigt det är att ha koll på fosterrörelser.

Ge mig en trygg plats och stöd när jag föder

Nästa nivå handlar om tillgänglighet till förlossningsvård och stöd, alltså om det rent fysiska behovet av att få stöd. Även på denna nivå hade vi ett litet fåtal kommentarer. Jag gissar att för två år sedan, när det vara dags för nedläggningen av BB Sophia och som mest krisigt kring nedläggningen i Sollefteå, skulle den här nivån vara väldigt, väldigt full med oroliga, arga och stressade kommentarer. Men nu verkar det ändå rätt lugnt med detta? De kommentarer vi fick in gällde mestadels hemgången från BB, om att det upplevdes som stressigt och jobbigt att skickas hem för tidigt.

Att det finns tillräckligt med platser att föda på och att bli trodd och lyssnad på. Mitt barn höll på att födas hemma på vardagsrumsgolvet då vi inte fick plats och jag blev inte trodd att jag hade krystvärkar. Det var väldigt traumatiskt för både mig och min sambo.

Stöd för mig, och inte bara magen

Det är på denna nivå, och de över, som den stora mängden kommentarer hamnar. I behovstrappan kan man då säga att svensk mödra-/förlossningsvård kanske möter de två mest grundläggande behoven, men sen verkar det som att kvinnors upplevda behov inte möts i samma utsträckning. Den här nivån omfattar behovet av stöd under och efter graviditet. Under graviditet kanske det handlade mest om bristen på eftervård, men också om bristande stöd för psykisk ohälsa och om att magmuskeldelningar inte alls räknas in under samma paraply som annan graviditetsrelaterad ohälsa. På detta steg kommer även behovet av amningsstöd in.

Ordentliga efterkontroller med kunnig personal att remittera till om den förlösta har problem. Slut med ”allt ser bra ut”-fasonerna. Har en kvinna kroppsliga eller psykiska men efter förlossning så ska det finnas hjälp att få, och hjälpen ska dessutom vara lätt att hitta och likadan i alla landsting.


Mer uppföljning! Fler tillfällen och även långt efter. Hade ett obligatoriskt samtal med fysioterapeut på ca 5 min på BB pga sfinkterruptur och ett besök hos läkare ca 6 v efter. Räknas det ens?! När barnet väl är ute så kändes det som man själv var kvarglömd på parkeringen.

Respektera mig – jag är vuxen och kapabel

Bemötandet inom mödra-förlossningsvården var en stor och återkommande sak i materialet vi jobbade med. Att inte bli bemött som en vuxen och kapabel person och att inte bli lyssnad på. Det kom också in flera positiva berättelser om detta, ska vi poängtera. Men det framstår tydligt som ett behov som inte är väl mött.

Bemöt vuxna i vården som just vuxna kompetenta människor, och förminska inte patienter (ex fick jag höra att ”du är snart mamma och ska ta hand om ett barn, du klarar dig själv en natt” när jag uttryckte oro över att inte få ha min partner hos mig över natten).

Låt mig välja

Det här behovssteget framstår som en utopi när de två underliggande behoven inte uppfylls. På på detta översta trappsteg ryms önskan om att få föda hur man vill, och med det slags stöd man själv vill.

Att varje kvinna får bestämma över sin kropp och få välja att föda sitt barn på det sätt hon vill.

Vad tänker ni om detta?

Det är ju inget vetenskapligt och inte heller något representativt för något annat material än det vi hade att jobba med, men visst är det ändå ett intressant sätt att se på det hela?

Föda med foglossning

Förlossningsställningar för dig med bäckenledssmärta

Det här är något jag aldrig skrivit ett blogginlägg om, även om det är något jag regelbundet pratar med mina patienter kring. Du som har bäckenledssmärta under graviditet (foglossning kallades det förr), hur ska du göra när det kommer till förlossning? Det är många som är oroliga över detta innan, men de flesta brukar återkoppla efteråt och berätta att när värkarna väl satt igång, så var det bäckenonda liksom bortblåst. Troligen har det inte magiskt försvunnit, men kroppen är ganska bra på att liksom bara uppmärksamma ett lidande i taget, haha.

Är allvarlig bäckensmärta en anledning till kejsarsnitt?

Om du har så ont att du blir rädd och orolig inför förlossning på ett sådant sätt att du inte alls kommer kunna vara trygg att medverka kan den känslan i sig vara en anledning till kejsarsnitt. Men vi har inget belägg för att det är bättre för dig med allvarlig bäckensmärt att föda via kejsarsnitt. En norsk studie visade att kvinnor som hade ont i bäckenet under graviditeten och som födde via snitt också hade mer sannolikhet att ha kvar smärta 6 månader efter förlossningen. Det finns också en svensk studie som inte påvisat något samband mellan snitt och kvarvarande smärta.

Men hur ska jag göra då?

Jag kan inte tala om för dig hur du ska föda. Men här kommer ett gäng tips gällande förlossningsställningar. De flesta gravida med bäckensmärta får till sig en himla massa råd gällande hur man ska ha benen placerade för att minska smärtan i vardagen, och grundreglen är egentligen densamma under förlossning. I och med att du kanske inte kommer känna av din bäckensmärta under förlossningen kan du också välja att strunta i att tänka på det. Men eventuellt så finns det en poäng med att följa råden även under förlossningen, för att vara skonsam mot bäckenlederna ändå. Smärtan och besvären kanske finns kvar, även om de är dolda bakom förlossningsvärkarna.

Håll benen höftbrett isär!

När jag förklarar för patienter brukar jag likna den skonsammaste benpositionen vid en järnvägsräls. Du vill i det flesta fall ha benen parallella med kanske 10 cm mellanrum. Undvik då gärna de positioner som har jättemycket mindre eller större mellanrum mellan knäna. Det innebär att positioner där du har benen upp i gynställning kan vara oskönt.

Tips på positioner där du har god kontroll över bäckenet:

  • Lutad upprätt vid gåbord
  • På knä lutad över säng, boll eller sackosäck
  • Ståendes på alla fyra
  • Liggandes på sida med övre benet i benstöd.

Undvik möjligen dessa positioner under längre tid:

  • Ryggliggande med benen i benstöd
  • Ställningar där du har benen långt isär eller väldigt tätt ihop, eller belastning mer på ena sidan

Tips!

Mät och skriv upp hur långt du kan ha mellan knäna innan du får ont. Låt din partner eller medföljande på förlossningen sedan ha lite koll på detta med ögonmått, och säga till ifall du hamnar i positioner där du är långt från ditt smärtfria rörelsespann.

Ibland går andra saker före

Jag nämnde ovan att gynposition ofta inte är fördelaktigt för dig med bäckensmärta. Det är heller inte en jättebra förlossningsställning utifrån en del andra aspekter. Men blir det ett akut läge för dig eller barnet kan detta ändå vara den lämpligaste ställningen, då personalen har enklast att komma åt då. Ibland blir det andra prioriteringsordningar under en vaginal förlossning som gör att det ni planerat ställs på ända. Be om en förklaring om du märker att du inte rekommenderas att vara i de positioner du själv vill.

Kolla gärna igenom förlossningställningarna här!  Informationen där är utifrån ett förlossningsbristnings-perspektiv och omfattar inte bäckenledssmärta, men det är ändå väldigt bra information!

Dina erfarenheter?

Du som redan fött och som hade mycket ont i bäckenet! Hur blev din förlossning? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Referenser:

Stramande kejsarsnittsärr

Du skrev tidigare om ärr efter kejsarsnittet och det var första gången jag fick veta att man kan massera ärret. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”

Läsarfråga

Stramande kejsarsnittsärr

Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihoväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.

Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:

  • Diffus magsmärta under eller efter träning
  • Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt

Små, nästan osynlig ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.

Vad kan jag göra?

Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna men också gå lite djupare in i magen med massagen vid behov. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Ju längre ärret funnits desto längre tid kan det ta innan du märker resultat. Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba bort kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.

Referenser:

Post-cesarean parietal scar characteristics are predictive of pelvic adhesions. A prospective cohort study
Abdominal scar characteristics as a predictor of intra-abdominal adhesions at repeat cesarean delivery.
A reliable way to predict intraabdominal adhesions at repeat cesarean delivery: scar characteristics.

Fler inlägg på temat

Sammanvaxningar efter kejsarsnitt

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Snabb förlossning

Kan en snabb förlossning bero på en svag bäckenbotten?

Jag undrar om en snabb förlossning kan bero på en svag bäckenbotten? Mitt första barn föddes 5 timmar efter att första värken kom och barn nummer två kom 50 minuter efter första värken. Detta  resulterade i att han föddes hemma, tack och lov var sambon oxå hemma! Fick i efterhand höra att det lät som om jag hade en svag bäckenbotten med tanke på hur fort det hade gått.

Läsarfråga

Svar

Det här är en fråga som du kanske skulle få lite olika infallsvinklar på svaret på beroende på om du frågar en läkare, en barnmorska eller mig – en fysioterapeut. Hoppas du och din bebis mår bra och att du ändå kände att det var en okej upplevelse!

Vad vi vet att vi inte vet…

Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet att en stark bäckenbotten skulle göra den förlossning längre. Så att påstå det motsatta tycker jag verkar lite magstarkt! Det finns ju många olika anledningar till varför så där riktigt snabba förlossningar sker. Snabba förlossningar kan höra ihop med ärftliga faktorer, att du fött barn tidigare, med havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, att bebisen är liten för sin graviditetsvecka eller då moderkakan börjar lossna spontant innan själva förlossningen. Eller något annat. Något samband kan också finnas med snabba förlossningar och fertilitetsbehandlingar, men jag har inte riktigt förstått det sambandet. Om livmodern har ovanligt kraftfulla och verksamma kontraktioner kan förlossningsarbetet också gå snabbare än annars.

Kan bäckenbotten styrka/svaghet påverka?

Jag tror personligen inte att bäckenbottens styrka har så mycket med förlossningen att göra. Däremot är ju liksom konsistensen på muskler och stödjevävnad en påverkansfaktor, men detta behöver inte vara synonymt med styrkan.

En problematiskt svag bäckenbotten ger andra symtom

Om du har symtom från svag bäckenbotten (inkontinens, tyngdkänlsa etc) så kan du försöka träna upp det. Om du inte hade symtom innan förlossningen, och har fått det nu, är det troligare att det är en naturlig följd av förlossningen. En följd som förhoppningsvis ger med sig med tid, kroppsegen återhämtning och knipträning. Verkar du ha fått nya symtom som inte ger med sig tycker jag att du ska söka hjälp.

Svamligt svar, kanske

Jag har svårt att tro att en svag bäckenbotten skulle vara den enda anledningen till en mycket snabb förlossning.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Äta under förlossning?

Är det på något sätt dåligt eller farligt att äta under förlossningen?

På de flesta svenska förlossningssjukhus får du ta med och äta det du själv vill under förlossningen, men på en del rekommenderas enbart dryck. Några kliniker har så att kvinnan får äta och dricka det hon själv önskar fram till dess att en eventuell epidural läggs(1).

Energikrävande arbete

Förlossningsarbetet är fysiskt ansträngande för kroppen, och det kan vara av vikt att tillföra energi. När värkarna väl kommit igång är dock magens arbete förlångsammat. Magsäcken inte tömmer sitt innehåll ut i tarmarna med samma hastighet som vanligt. Det är detta som gör att en del kvinnor kräks under förlossningsarbetet. Ju längre fram förlossningen fortskrider, desto mindre brukar kvinnor äta.

Risk vid komplikationer

Anledningen til att man i vissa länder avråder kvinnor från att äta under förlossningen har att göra med att man vill vara förberedd ifall någon komplikation uppstår. Om man nyligen har ätit och behöver bli sövd finns risken att fast eller flytande föda, hamnar i vrångstrupen. Är man vaken är det ju bara att hosta upp. Är man sövd är detta är en potentiellt dödlig komplikation. Det förekommer dock oerhört sällan, men detta är också orsaken till att individer som ska genomgå planerade operationer ofta ombeds att fasta innan. Man kan i förväg inte alltid veta om det kommer bli ett akutsnitt. Detta är tanken bakom att man i vissa länder avråder från att äta under förlossningen.

Vad säger forskningen?

Nyare forskning menar att födande som själva väljer om och vad de ska äta och dricka kan få något kortare förlossningar (vi pratar minuter) och att det saknas stöd för att avråda kvinnor utan kända komplikationer att äta under förlossning. Slutsatsen är att kvinnor med lågriskgraviditet och – förlossningar bör få besluta själva hur hon vill äta och dricka under förlossningsarbetets gång (2, 3).

Gamla rön och nyare metoder

Rekommendationerna om att inte äta och dricka under förlossning härstammar från en tid då sövning medförde större risker än vad det innebär idag. Både amerikanska ”Association of Anestesiologists” och de brittiska kliniska riktlinjerna rekommenderar dryck och lättare måltider till kvinnor under förlossning. En lättare måltid definieras i det här sammanhanget som frukt, soppa, smörgås, juice och vatten(3,4).

Informerade val

Jag landar ofta i det här med ”informerat val” när det kommer till förlossningar och risker. Oavsett vad det handlar om. Folk har rätt att få god information! Man kan ju faktiskt utgå ifrån att kvinnor är kompetenta att fatta egna beslut utifrån sin egen kropp och den vård som erbjuds. Kroppen reglerar ju ofta själv när det är läge att sluta småäta under en förlossning. Kvinnor som är utsatta för en högre risk för komplikationer och kejsarsnitt bör kanske få veta att det vetenskapliga kunskapsunderlaget inte täcker deras situation. Det är viktigt med information om att det kan finnas en poäng med att inte äta under aktiv förlossningsarbete. (Detta verkar omfatta de som har eklampsi, havandeskapsförgiftning, ett BMI på över 40 och några grupper till.)

Ananas. Något jag åt på slutet av första graviditeten med förhoppning om att hjälpa förlossningsstarten. Funkade icke. =)
  1. Föda med föda? Rutiner kring kostintag på svenska förlossningskliniker
  2. Less-Restrictive Food Intake During Labor in Low-Risk Singleton Pregnancies: A Systematic Review and Meta-analysis
  3. Restricting oral fluid and food intake during labour.
  4. Most healthy women would benefit from light meal during labor
  5. Evidence Based Guidelines for Midwifery-Led Care in Labour

Vad har ni för erfarenheter?

Berätta gärna!

Andra förlossningen

En av de vanligaste frågorna jag får gäller den nästkommande förlossningen efter en förlossningsskada. I det här inlägget tänkte jag inte lägga allt fokus på just förlossningsskadorna (det har jag gjort tidigare), utan mer ge en översikt över vad som kan skilja sig mellan din första och andra förlossning.

Barnet fixerar sig senare

Om du redan fött barn en gång kan det hända att bebisen sjunker ner och fixerar sig i bäckenet senare i graviditeten. Ibland händer det inte alls förrän själva förlossningen faktiskt sätter igång.

Förloppet går snabbare

Själva öppningsskedet och också utdrivningsskedet kan gå snabbare om du redan fött barn vaginal ten gång tidigare. Det kommer sig av att den utsträckning som skedde vid din första förlossning ändå har lämnat sina spår. Man kan säga att den första bebisen banar väg för sina syskon. Värkarna och krystningen kommer fortfarande att göra lika ont, men kanske kan du hantera smärtan bättre då du vet vad som håller på att hända. Du kommer ju troligen också ha ont under en kortare tid än vid din första förlossning (om förloppet går snabbare) och därför behöver en del omföderskor inte medicinsk smärtlindring i samma utsträckning som förstföderskor.

Det gick ju så bra förra gången…

Om du hade en bra och okomplicerad första förlossning är det sannolikt att du får en okomplicerad andra förlossning också.

Det gick ju inte så bra förra gången…

Oftast går andra förlossningen lättare. Skador och svåra bristningar uppstår oftare vid första förlossningen än vid nästkommande, det kan vara bra att veta. Om du fått en bristning förra gången och allt har läkt bra finns sällan några hinder för dig att föda vaginalt igen. Fler förlossningar försämrar sällan läget för dig som fått en bristning eller levatorskada. Samtidigt behöver du kunna vara trygg och så avslappnad som möjligt för att en förlossning ska kunna bli riktigt bra. Om du upplevde förlossningen som traumatisk eller dålig eller om du har kvarvarande symtom behöver du rådgöra med din barnmorska och din läkare hur ni lämpligast går till väga.

Eftervärkarna kan vara jobbigare

När du fött ditt andra barn är livmodern något mindre spänstig än vad den var efter din första förlossning, och det kan innebära att eftervärkarna blir desto kraftfullare för att dra ihop livmodern efter förlossningen. Det kan kännas rejält, speciellt när du ammar (eftersom oxytocinfrisättningen kan trigga igång eftervärkarna).

Vad har jag missat?

Dela med er av era erfarenheter i kommentarsfältet!


Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!