Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Förlossningsskadefrågor

Jag fick en bristning (grad 2) under min förlossning som syddes ihop ”för tight” vilket har resulterat i att jag knappt kunnat ha sex sen dess. Min fråga är nu hur en eventuell nästa förlossning kommer gå, om ett helt barnhuvud ska passera ut där en snopp knappt kommer in?!

Som svar på den här frågan finns ju många olika aspekter. Och till att börja vill jag ju gärna svara: Det där behöver du få hjälp med. Det kan hända att ärrvävnaden kan mjukas upp med ärrmassage så att penetration inte ska behöva göra så ont. Det kan också vara så att du fått en överspänd bäckenbotten efter förlossningen/bristningen, vilket kan leda till samlagssmärta. Detta kan också behandlas, med avslappningsövningar och egenmassage. Om detta inte räcker borde du kunna få manuell behandling av en sådan som mig. Om det inte går att ordna med dylik behandling kan ju ärrvävnaden ”fixas till” kirurgiskt. Det är ju typ en mänsklig rättighet att kunna ha fungerande samlag. Vill du kunna ha penetrerande sex och det inte fungerar så ska du kunna få hjälp med det.

Men om vi tänker utöver själva upplevelsen av sex/förlossning, är svaret ja. Slidans väggar är nästan hur töjbara som helst, det kan komma ut ett barn där. Det kan ju också komma in en snopp där, rent fysiskt. Det är ju smärtan som stoppar. Och smärtan behöver du få hjälp med. Om du känner att besvären efter den första förlossningen fortfarande påverkar dig mycket kan du be om en bedömning av en läkare, huruvida snitt eller vaguinalt verkar lämpligast. Om du skulle vilja föda vaginalt brukar ju smärtlindring under förlossning finnas tillgänglig. Är det ”bara” förlossninssmärta du oroar dig för, så tänker jag att det är ett i jämförelse mindre problem. Alltså, jag tycker att det är mer akut att lösa dina samlagssmärtor. Så får man fundera över hur ett eventuellt nytt barn ska komma ut senare. Var bor du och vilken hjälp har du fått hittills?

Hej! Jag födde barn vaginalt för fyra månader sedan, fick en bristning grad två som har läkt fint. Har märkt att sedan jag födde barn så är det annorlunda att kissa. När jag kissat klart måste jag vänta ett par sekunder innan jag kan klämma ut det sista. Det skvätter också mer nu än innan förlossningen. Inget som är ett jättestort problem men är nyfiken på vad det beror på. Har hört om andra som berättat liknande.

Blåstömningsbesvär efter förlossning kan bero på att blåsan blev lite bortskämd av att ha ett barn som tryckte på sig, under graviditeten. Det saknar helt enkelt det där extra lilla trycket och kan därför ha svårt att tömma sig helt. Men besvär att tömma ut det sista kan också hos vissa vara ett symtom på en cystocele. Jag brukar rekommendera att du kissar klart, sedan böjer dig framåt, åt höger och åt vänster för att rent mekaniskt tömma ut det sista. Då brukar blåstömningen vara klar sedan. Hjälper inte detta ska du söka dig vidare, förmodligen till en uroterapeut i första hand.

Att det skvätter mer brukar höra ihop med att inre blygdläpparna ändrat utseende något. Det är blygdläpparna som styr strålen.

För mer relaterad läsning: Jag har skrivit mer om blåsbesvär efter förlossning här, samt om blygdläppar här.

Jag funderar över skador på levator ani. Tycker mig förstå av dina tidigare inlägg att man kan man ha det utan att överhuvudtaget ha några symptom/besvär, stämmer det?

Kvinnor kan ha alla möjliga sorts gynekologiska diagnoser utan att veta om det. Är något inte ett problem rent symtommässigt så räknas det liksom inte som ett problem (obs, pratar inte här om så kallade tysta sexuellt överförbara sjukdomar som riskerar att göra kvinnor infertila ect). Levatorskador ökar risken för framfall på sikt och man tror alltså att det drabbar upp emot 20% av alla vaginalt förlösta kvinnor. Den insikten gör att jag ibland blir fundersam över att fler och fler kvinnor börjar träna riktigt tung och explosiv träning utan att ha fått en bedömning av sin bäckenbottenfunktion. Jag tror inte att jag generellt vill rekommendera kvinnor att vara försiktiga, men däremot är jag ganska ofta kritisk till hur lite träningsbranschen vet om bäckenbotten. Det vore ju bra om de kvinnor som faktiskt känner av tung träning i sin bäckenbotten får adekvata råd.

Sugklocka och tång ökar ju bland annat risken för sfinkterruptur, men finns det saker/moment/parametrar som ökar risken för att sugklocka behöver användas, om ni förstår vad jag menar?

Jag är inte helt säker på att jag kan svara på vad som ökar riskerna, eftersom allt går ihop med varandra här. Men indikationerna på att använda sugklocka är:

  • Utdraget utdrivningsskede
  • Uttröttad mamma
  • Hotande syrebrist hos barnet.

En förlängd andra fas och en uttröttad mamma handlar ofta om en brist på progress, och som jag kan läsa mig till sker detta av olika anledningar:

  • Bebisen är stor och har svårt att röra sig genom förlossningskanalen
  • Bebisen har inte optimal position till att börja med
  • Förlossningskanalen är för liten
  • Livmoderns kontraktioner är för svaga.

Vissa säger att det handlar om någon av ”Tre P”:

  • Passenger (infant size, fetal presentation [occiput anterior, posterior, or transverse])
  • Pelvis or passage (size, shape, and adequacy of the pelvis)
  • Power (uterine contractility)

Stora barn, trångt bäcken och ren och skär utmattning efter en lång förlossning verkar vara några av riskerna i kombination.

Om man inte kan peka på en specifik orsak till sfinkterruptur (alltså inte sugklocka, stort barn osv) innebär det då att man helt enkelt har en högre benägenhet att spricka och att risken att det sker igen är större?

Som du ser i tabellen ovan finns en lång rad riskfaktorer för att få en bristning. Att vara förstföderska är alltså en av de kända riskfaktorerna, och den kan alltså räcka om oturen är framme. Det kan indikera att risken är lägre andra gången, men dina individuella riskfaktorer behöver du diskutera med en barnmorska! Mer om risken att spricka igen vid en efterkommande förlossning har jag skrivit här.

Är det samma riskfaktorer som påverkar en eventuell andra sfinkterruptur om man haft en tidigare, som när man är förstföderska?

Ja, förutom att du inte är förstföderska är det samma saker som påverkar vad jag kan förstå.

Jag har en fråga om återhämtning vid sfinkterruptur året efter förlossning: Är det större risk att en person som under det första året efter förlossningen har besvär av sin sfinkterruptur blir ”sämre” återställd på lång sikt, jämfört med en person som blir symtomfri innan barnet har fyllt ett år? Alltså, skulle den långsiktiga prognosen kunna tänkas bli sämre för en person som upplever symtom av skadan under lång tid?

Svaret som jag ger här nu är ju liksom baserat på statistik och forskning på gruppnivå, så ta nu inte detta som att ”såhär kommer det bli för dig”. Vi vet ingenting om personerna bakom forskningen, om de har tränat bäckenbotten mycket, om de fått bra hjälp från vården och om hur deras situation i övrigt sett ut. Men:

De som har en större skada (3c eller grad 4) har sämre utfall vad gäller återhämtning än de med mindre sfinkterskador (grad 3a och 3b). Detta gäller främst symtom som anal inkontinens (vilket oftast innebär gas-läckage och så kallad soiling). Anal-läckage 9 månader efter förlossningen är en prediktor för bestående besvär.

Majoriteten av de kvinnor som är symtomfrita från anal inkontines vid en tidig uppföljning fortsätter att vara det upp emot tre år och de flesta som har symtom kort efter förlossningen får avklingande symtom under det första året. De procent som har kvarvarande anal inkontinens har ofta en bestående skada på ändtarmssfinktern, och detta påverkar livskvaliteten till det sämre.

En svensk studie som följt kvinnor 10 år efter en förlossning med sfinkterskador kom fram till att gas-inkontinensen hade ökat hos de kvinnor som fött fler barn vaginalt efter skadan. Kvinnor med lägre grad av sfinkterskador (grad 3a och 3b) hade bättre bäckenbottenfunktion än de med de större skadorna (3c= skada in till den interna sfinktern och grad 4=skada rätt igenom till analslemhinnan). Det som verkar höra samman med större grad av problem 10 år efter skadan var tunn perinealkropp och skada ända in i den interna sfinktern.

Referenser

Klipp vid förlossningar

Episiotomier

”Jag skulle gärna vilja läsa mer om klipp vid förlossning. I vilken kategori faller detta inom vården? Operation/skada/bristning? Hur påverkas bäckenbotten av detta? Hur ska en tänka kring återhämtning och rehab efter ett klipp?”

Den här frågan ställde en läsare, och jag ska försöka svara!

Vad är ett klipp?

Ett klipp är en åtgärd som sker under vissa vaginala förlossningar om det blir bråttom med att få ut barnet eller om det uppstår något krångel när barnet ska komma ut. Förr i tiden gjorde man ofta klipp för att minska risken för större skador och för att man trodde att klipp läkte bättre än spontana bristningar. Klippen fick med tiden riktigt dåligt i rykte när man insåg att de inte riktigt uppfyllde sitt syfte. Sedan dess har användandet av klipp minskat, men framförallt har utförandet också förändrats. Nuförtiden sätts klippen oftast snett åt sidan. Om vaginalöppningen i riktning mot ändtarmen är ”klockan sex” sätts klippet 45-60 grader åt sidan, alltså runt omkring ”klockan 4” eller ”klockan 8”. Vid förlossningar där man använder sugklocka kan ett klipp minska risken för sfinkterskador, men annars finns ingen evidens för att klipp minskar risken för större skador.

Hur kategoriseras ett klipp?

Ett klipp motsvarar oftast en grad 2-bristning då det både involverar hud och muskler.. Ett klipp är en förhållandevis stor skada som kan ge problem om den inte sys rätt. Du ska få bra med bedövning både innan ett klipp och när klippet sedan sys. Ett klipp kan också vara svårare att sy ihop bra och ge upphov mer ärrbildning än en spontan bristning.

Hur påverkas bäckenbotten av detta?

Det är som vid andra bäckenbottenskador – det beror på. Om du fått ett klipp med rätt vinkel, som sytts ihop bra och som läkt fint behöver du inte lida alls av ditt klipp i efterhand. Men ett dåligt sytt klipp med mycket ärrvävnad kan ge problem.

Återhämtningen efter ett klipp

Återhämtningen efter alla vaginala förlossningar är otroligt individuell. Det en kvinna förstås allra helst kan önska sig en är en vaginal förlossning utan vare sig klipp eller bristningar. Värk och samlagssmärta är några av komplikationerna som kan uppstå av stram ärrvävnad. Om musklerna inte sys bra efter ett klipp kan du även få funktionsbortfall i dessa muskler i bäckenbotten. Då blir du svag, kan inte knipa dig starkare och kan få symtom såsom nedsatt förmåga till orgasm, öppenhetskänsla och kortare mellangård.

Generellt skulle jag ge samma råd till en klippt nyförlöst kvinna som till en kvinna med en förlossningsbristning samt mina mer generella råd om återhämtning och rehab efter graviditet.  För att förstå hur själva skadeläkningen går till rekommenderar jag denna inläggsserie: Serie om muskelskador.

Om det inte känns bra efter första tidens återhämtning då?

Om får besvär av ditt klipp som inte går över under det första halvåret-året efter förlossningen kan du söka vidare hjälp. Då behöver man undersöka om alla dina muskler sitter där de ska och om ärrvävnaden ser okej ut. Det går att i efterhand sy ihop muskler som inte lagades vid förlossningen genom en ny operation.

Referenser:

Överspänd bäckenbotten och förlossningar

Överspänd bäckenbotten och förlossningar

Bäckenbotten, anspänningsgrad och förlossning

”Stämmer det att risken för skador på bäckenbotten under förlossning om man spänner sig? Skulle pundendusblockad eller EDA kunna minska risken för skada”

”Kan man knipträna sig till en för spänd bäckenbotten?”

”Varför blir överspänd muskler svaga?”

”Har någon med överspänd bäckenbotten ökad risk att skadas vid förlossning?”

Det trillar med regelbundenhet in frågor som dessa, och jag tänkte samla dem och ge ett så enkelt och tydligt svar jag kan.

Stämmer det att risken för skador på bäckenbotten under förlossning om man spänner sig? Skulle pundendusblockad eller EDA kunna minska risken för skada?

Att smärtlindra bäckenbotten med pundendusnervblockad  är en metod som används under och efter vaginala förlossningar och vid mindre operationer. Bäckenbottens hela känselinput kommer från pundendusnerven, vilken kommer ut från korsbenet. Nerven grenar sedan ut sig till klitoris, bäckenbottenmusklerna, blygdläpparna, vaginalöppningen, mellangården och analsfinktrarna. En blockering av nerven gör att varken motoriska eller sensoriska signaler går fram. Metoden kan därför användas vid förlossningens senare steg för att lindra smärtan eller för att hjälpa bäckenbotten att slappna av. Det tar ungefär 5-10 minuter innan full effekt uppnås och lindringen håller sedan i 20-60 minuter.

En komplikation av blockaden kan vara att krystfasen förlängs eftersom kvinnan kan ha svårt att trycka på med bäckenbotten. Det finns dock studier som tyder på att både pudendusblockader och epiduraler kan verka skyddande mot levator ani-skador. Detta talar för att en smärtlindrings-inducerad avslappning i bäckenbotten kan öka tåligheten för passiv stretch, och därför skydda mot skada. Epiduraler har i äldre studier visats ökar risken för att man kommer behöva använda sugklocka (och därmed sekundärt kunna öka risken för förlossningsskador), men nyare studier verkar inte längre påvisa samma samband. Det kan handla om utveckling av både sammansättning av läkemedlet och nyare teknik. Ifall epidural ger mer utdraget förlossningsförlopp är fortfarande lite osäkert, det kan ju vara så att epiduraler också ges till kvinnor med långdragna förlopp för att de ska orka med. Behovet av dylik  smärtlindring som ska föregås av en vettig analys av förloppet, behovet och möjliga risker med behandlingen. Precis som med allt annat.

Något som är intressant i sammanhanget är det  kommersiellt tillgängliga redskapet ”epi no” eller ”ani ball” som används för att töja ut vagina de sista veckorna av en graviditet. Forskningen är trevande kring detta, och absolut inte samstämmig. Jag själv skrev ett förhållandevis kritiskt inlägg om ämnet här. Men en del tänker  att en uttöjning av bäckenbotten innan förlossning hjälper till och minskar risken för skada.

Knipträna sig till en för spänd bäckenbotten? Varför blir överspänd muskler svaga?

Här vill jag ta avstamp i lite teori kring spända muskler och tonus. Tonus är begreppet vi använder för anspänningsgrad i muskler i vila, och hyper- och hypotonus anger en över eller underspänning. Hypertonus är normalt ett sjukligt tillstånd som vi använder mest i sammanhang som har att göra med neurologisk sjukdom, där nervsystemets styrning av musklernas grundspänning  är felaktig. Detta ses hos Parkinson-patienter som får kugghjulsliknande rörlighet eller hos personer med cerebral pares som får spastisk och ofrivilliga rörelser. Bäckenbottens överanspänning är inte alls neurologiskt betingad på samma sätt hos de allra flesta, utan handlar mer om en överaktivitet i musklerna som är omedvetet viljemässig. I en fysioterapeutisk vardag benämner vi ofta muskler som överspända, förkortade, strama  och ibland överaktiva. Det behöver inte vara alls samma sak. En bäckenbotten som är överspänd är ofta aktivt spänd, medan strama muskler på lårets baksida mer är för korta och gör ont vid stretch.

Om tonus har att göra med muskelns anspänningsgrad i vila, har ”stramhet” mer att göra med muskelns passiva längd. En muskel med normalt tonus har en lagom anspänningsgrad i vila och kan viljemässigt spännas och anpassa sin anspänning efter kravet som läggs på den.  Du kan alltså tala om för din muskel att ”starta” och ”stoppa”, med en adekvat kraft i den aktuella aktiivteten. För högt tonus medför att din muskel kanske varken kan ”starta” eller ”stoppa” i och med att den redan håller på att jobba för fullt, även om du är i vila. Och eftersom den kör på ständigt, kanske den heller inte har något utrymme att anpassa sin spänningsgrad till aktiviteten du sysslar med.

Tonus

Hos en frisk person med ett välfungerande nervsystem (dvs de flesta av oss) bör bäckenbottens vilotonus vara avslappnat i liggande läge, med en viss låggradig grundaktivering så snart vi sätter eller ställer oss upp, och en mer höggradig anspänning när vi gör något mer högintensivt.

Hos personer med smärttillstånd, som har varit med om smärtsamma samlag eller av annan mer eller mindre känd orsak kan bäckenbottne liksom ”haka upp sig” på att stänga till alla kroppsöppningar. Ständigt och jämt. Då blir det en höggradig anspänning när det inte är adekvat att ha en sådan, utan de kanske finns både i vila och som grundaktivering.

Bildresultat för bakingbabies överspänning

Överspänd bäckenbotten

En överspänd bäckenbotten kan orsakas av en rad olika orsaker, ofta som ett försvar mot trauma eller smärta. Det händer också att vi inte kan veta om överspändheten är orsak eller verkan till ett smärttillstånd.

Om du aldrig släpper ner bäckenbotten mellan knipen, eller alltid går omkring med din bäckenbotten för högt anspänd, kan du ”knipa dig till en överspänd bäckenbotten”.

För att muskler ska fungera optimalt behöver de vara både starka och flexibla. En muskel som generellt är okej stark men överspänd kommer funktionellt sett att verka som en svag muskel. Flexibiliteten för att hantera buktrycksökning, lägesändringar och olika aktiviteter blir nedsatt så att muskeln inte reagerar på ett adekvat sätt. Därför kan en överspänd bäckenbotten ge upphov till viss inkontinens eller överdriven känsla av kissnödighet, svårt att tömma tarmen eller göra att samlag blir smärtsamma. Ibland är vaginism, vestibulit och vulvodyni åkommor som hör ihop med ett för högt grundtonus i bäckenbotten, men det är ofta inte enda besväret.

En överspänd bäckenbotten behandlas inte i första hand med knipövningar, utan med avslappning och ibland triggerpressur.

Överspänd bäckenbotten ökad risk för skador?

Forskningsmässigt sett verkar det inte som att bäckenbottens styrka påverkar utfallet av förlossningen. Både kring myten att en ”stark bäckenbotten kan försvåra förlossningen” och studierna som gjorts, så tycker jag dock att det finns en viss begreppsförvirring. En stark bäckenbotten underlättar kanske förlossningen, men gör en stram/spänd bäckenbotten verkligen det? Varför skulle annars pundendusnerv-blockader minska risken för skador?

Att ha en stark bäckenbotten kan kanske antingen underlätta eller försvåra en förlossning. Bäckenbotten är den muskelplatta som lyfter ändtarmen, vagina och urinblåsan. När du föder måste musklerna i bäckenbotten slappna av, för att låta barnet passera genom vaginalkanalen. Att ha en stark bäckenbotten ger ingen motsättning mot att kunna slappna av under en förlossning. Men en överspänd bäckenbotten som du inte riktigt kan reglera ner spänningen i, kan möjligen försvåra.

Kvinnor med högre viloaktivitet i bäckenbotten kan få en längre krystfas än de som kan reglera ner spänningsgraden i bäckenbotten enligt den enda studie jag har hittat som fokuserat på just detta. Det finns en rad studier som inte påvisar något samband mellan en stark bäckenbotten och en svårare förlossning. Observera alltså att vi särskiljer mellan starka och överspända bäckenbottnar!

Det här är alltså ett långt resonemang men mycket få tydliga  svar.

  • Stämmer det att risken för skador på bäckenbotten under förlossning om man spänner sig? Jag tror att det är fördelaktigt att aktivt slappna av i bäckenbotten under förlossningen, ja.
  • Skulle pundendusblockad eller EDA kunna minska risken för skada? Ja, eventuellt kan smärtlindring minska risken för levatorskador.
  • Kan man knipträna sig till en för spänd bäckenbotten? Om du under en längre tid spänner din bäckenbotten alldeles för mycket, ja.
  • Varför blir överspänd muskler svaga? De blir funktionellt sett svaga på grund av att de är oflexibla.
  • Har någon med överspänd bäckenbotten ökad risk att skadas vid förlossning? Vi vet inte.

Berätta oändligt gärna hur du som läser tänker!!

Referenser

Läsarberättelse om en missad förlossningsskada

Läsarberättelse om en missad förlossningsskada

Veronicas historia

Veronica bor med partner och tre barn mellan 11 och 4 år i mellansverige och har nyligen fått veta att de problem hon haft under flera års tid beror på en missad och defektläkt förlossningsskada.

Du har inte haft en helt lätt återhämtning efter din senaste förlossning, berätta!

Jag förlöstes med sugklocka för fyra år sen och fick en grad 2-bristning som syddes efter förlossningen. Mitt största bekymmer just då var att jag fick en nervskada i benet (droppfot) vid förlossningen så att jag inte kunde gå eller bära mitt barn ordentligt. Det var en omtumlande upplevelse och jag låg kvar i fem dygn på grund av diverse undersökningar. Sen när jag kom hem blev jag svårt sjuk i barnsängsfeber och återinlagd i en vecka till. Sen fick jag urinvägsinfektion och åkte tillbaka….och efter det fick min bebis födoämnesallergi. Komplikationerna gjorde att jag blev oerhört noggrant undersökt gynekologiskt av minst fem läkare plus att jag gick på efterkontroll hos barnmorskan. INGEN sa något om att inte bristningen läkt som den skulle och jag hade fullt upp med att komma på fötter efter allt jobbigt som hänt. Det ansågs ju också vara en ”rätt liten” bristning jämfört med en trea eller fyra…

När märkte du först att det var något som inte stämde?

Jag kände nog direkt efter förlossningen att allt inte var som det skulle. Jag avvaktade efterkontrollen innan jag vågade ha samlag eller göra något påfrestande. Jag vet ju att läkningen tar tid och vissa saker blir bättre efterhand. Sen fick jag klartecken vid efterkontrollen och då litade jag på att allt var bra. Eller kanske var det så att jag försökte förtränga att allt inte var som innan och ”acceptera” att det kan bli annorlunda efter en förlossning. Jag kunde ju kissa, bajsa och ha samlag utan smärtor, min bebis klarade sig oskadd, då borde jag väl vara nöjd? Samtidigt var knipet helt förändrat och jag fick ångest av att titta efter hur det såg ut eftersom jag inte kände igen mig själv då vaginan var mycket större än förut och mellangården kändes obefintlig. Kroppsvätskor blandades i underlivet lite här och där utan större åtskillnad och sex var inte lika skönt som förut. Men om fem läkare och tre barnmorskor har kollat och tycker det ser fint ut, då borde jag inte vara nojjig…? Istället gjorde jag allt jag kunde för att träna upp kroppen igen, komma i form etc. Jag tränade först core jättelänge och fortsatte sen med tung styrketräning med fria vikter och skivstänger.

Sökte du vård för dina besvär? Hur gick det till? Vad hände?

Det dröjde tre och ett halvt år innan jag sökte vård för det har varit en process av att våga acceptera och be om hjälp. Först förnekade jag ju att något var fel men sen växte en tanke fram – ska jag ha det så här resten av livet?  Det som krävdes för mig var dels att jag hade träffade en husläkare som jag fått förtroende för, dels att jag tack vare träningen lärde känna min kropp bättre och började förstå att något kanske var fel trots all träning jag gjort. Jag vände mig till den husläkaren, undersöktes och fick ”för säkerhets skull” en remiss till en gynekolog. Tyvärr blev resultatet av gynekologbesöket att jag fick med mig instruktioner om knipövningar… Hen tyckte allt såg normalt ut! Då var bollen i rullning så jag återkopplade till husläkaren, berättade att jag inte var nöjd med besöket och önskade att få träffa någon som specifikt brukar hjälpa personer med problem efter förlossningar, inte bara en ”vanlig” gynekolog. Jag var alltså en besvärlig patient som även var påläst, jag hade hittat bra artiklar som beskrev exakt samma symptom ur gynläkarperspektiv och jag bestämde mig för att gå till botten med problemet (bokstavligt talat…) och att inte ge upp. För min egen skull.

När kom du till den vårdgivare som faktiskt förstod ditt problem? Vad ledde dit?

Efter en ny remiss fick jag efter lite väntetid kallelse till gynmottagningen vid ett större sjukhus. Nu var jag beredd på att argumentera och vara besvärlig! Jag tog med mig min partner som stöd och för att inte kunna bli avvisad igen med knipövningar och orden ”så där kan det ju bli….” Jag hade tur och fick träffa en bra läkare som lyssnade, förstod och undersökte. Hen ställde diagnosen defektläkt förlossningsskada och erbjöd direkt operation eftersom mina yttre knipmuskler inte sitter fast i perineum utan är avslitna. Huden lagades fint efter förlossningen men inte musklerna bakom…

Hur tänker du att dina besvär skulle omhändertagits bättre?

Jag tänker att det finns en stor okunskap i vården. Till och med gynekologen som jag träffade för några månader sen sa att mitt knip var normalt och då var jag ju inte ens nyförlöst utan hade tränat bäckenbotten varje dag i flera år. Jag tycker dessutom att informationen till nyförlösta är under all kritik, eftersom det enda jag fått veta är att det såg bra ut och läkte som förväntat och skulle bli bra. Jag litade på det förut! Det var mitt största misstag… Jag trodde nog att jag skulle få leva med sviterna av förlossningen och tvingas acceptera att underlivet aldrig skulle fungera som förut. Om alla säger att det är bra så måste det ju vara fel på mig och min upplevelse, så tänkte jag. Vad betyder det att det att bli bra? Ska det bli som förut? Varför pratar ingen om vad som är bra och vad som kan bli annorlunda och ändå måste accepteras? Det hade jag behövt diskutera, men ingen öppnade för det samtalet och jag frågade aldrig, tyvärr.

Har du några råd till någon som känner igen sig i din historia?

Sök vård! Lita på din magkänsla. Det är inte säkert att alla barnmorskor och läkare kan avgöra om dina knipmuskler fungerar ordentligt eftersom det är flera muskler som samverkar i knipet och de jag träffade märkte uppenbarligen inte att vissa muskler kompenserar för andra som inte kniper alls. Var en besvärlig patient. Be om remiss till specialist som lagar personer med skador i bäckenbotten. Nöj dig inte med ytterligare knipövningar om knipet inte funkar som innan förlossningen. Till dig som väntar barn eller är nyförlöst, ta upp diskussionen på detaljnivå kring vad som är normalt och inte så att du slipper undra. Och om du misstänker att allt inte är helt bra, ta det lugnt med vikterna i gymmet…. 🙂
Tusen tack Veronica för din berättelse!
Observera att alla läsarberättelser som vi publicerar här är just privata upplevelser. Det betyder att vi inte kräver att dessa inlägg ska vara lika vetenskapligt grundade som andra inlägg. Det betyder heller inte att berättelsen är på något sätt icke-adekvat. Bara ett annorlunda sorts inlägg! Vi önskar också att kommentarsfältet alltid hålls respektfullt och peppande när det kommer till läsares berättelser. 

Bäckenbottenfunktion genom livet

Bäckenbottenfunktion genom livet

Hur förändras bäckenbotten under livet?

Bäckenbottendysfunktion är ett samlingsbegrepp för ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, överaktiv blåsa, framfall och analinkontinens. Enligt en svensk studie på 5000 kvinnor har 46 % av alla kvinnor som fött barn någon eller några av de olika symtomen för bäckenbottendysfunktion. Vad som påverkar utvecklingen av bäckenbottendysfunktion är naturligtvis väldigt individuellt.

Schematiskt kan påverkansfaktorerna påvisas ungefär så här:

Den här modellen förklarar dock inte varför en viss individ drabbas av bäckenbottendysfunktion och visar inte heller de olika faktorernas olika dignitet i påverkansflödet.

Bäckenbottendysfunktion kan också visas mer schematiskt över ett livsspann.

Bäckenbottenfunktion genom livet

Fas ett står här för predisponerande faktorer som bäckenbottenmuskeltillväxt och troligen även genetik. Fas två står i första hand för förlossningar, operationer och trauman som kan påverka bäckenbotten negativt.  Fas tre för faktorer som påverkar på sikt så som ålder, klimakteriet och livsstilsfaktorer. Dessa livsstilsfaktorer är bland annat tungt fysiskt arbete och tung belastning i form av övervikt.

Nu är detta en kurva som också visar att bäckenbotten återhämtar sig ” normalt” från en vaginal förlossning efter en mer akut dipp nedåt vad gäller funktion. Ordentliga muskelskador vid förlossning som inte lagas korrekt kan naturligtvis innebära att dippen blir mer permanent och förändrar kurvans förlopp. Detta innebär att den inte kommer upp till sin förväntade nivå utan ligger kvar vid dippen och går ner därifrån. Beroende på skadans art så kan också dippen bli så pass djup att den kommer ner till det röda strecket, vid tröskeln för symtom.

Bäckenbottenfunktion genom livet

Det är mycket som kan påverka vår bäckenbottenfunktion till det sämre, men skador kring förlossning är ju den stora avgörande faktorn. Visst blir det tydligt när vi ser på det såhär? Hos oss alla kommer bäckenbottenfunktionen bli sämre när vi blir äldre. Detta är anledningen till att jag ofta är FÖR kirurgi, alltså att laga de bäckenbottenmuskler som går att laga om de inte blev lagade efter att de gått sönder vid en vaginal förlossning. För att du troligen behöver allt stöd och all muskelfunktion du kan ha när du blir äldre. Du kanske klarar dig hyfsat när du är ung, men efter klimakteriet har bäckenbotten sämre förutsättningar.

Referenser:

 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Rehab för muskelskador

Rehab för muskelskador

Rehabprogress för bäckenbotten

Ett rehabiliteringsprogram för muskelskador ska omfatta både kortsiktiga och långsiktiga mål.

Rehabiliteringsprinciper
Syftet med muskelskaderehab är att begränsa ärrbildning och att bevara och återfå styrka, elasticitet och kontraktionsförmåga hos musklerna och omkringliggande stödjevävnad. Målsättningen handlar om att:

  •     optimera rörelseomfång i leder och muskler
  •     återfå en optimal längd i  senor och muskler
  •     få en ökad styrka och uthållighet i musklerna
  •     få en ökad styrka och hållfasthet vävnaderna (=minska risken för ny skada)
  •     uppnå en förbättrad koordination, balans och kroppskontroll

Rehab efter bäckenbottenskador

Specifikt för bäckenbottenrehab vill vi då uppnå:

  •    Optimera rörelseomfång i musklerna i bäckenbotten och runt omkring höfterna/rumpan.
  •    Återfå normal spänningsgrad i bäckenbotten – den ska både kunna spännas men också slappna av helt.
  •    Erhålla en ökad styrka och uthållighet i knipet
  •    Få en ökad styrka och hållfasthet vävnaderna, det vill säga i bäckenbottens stödjevävnader.
  •    Du  ska våga träna kroppen generellt för att bibehålla koordination, balans och kroppskontroll, men också generell styrka och kondition.

Detta vet vi att tar minst 6 månader efter en förlossning, och eventuellt längre beroende på amning och hormonbalans.

Efter en gynekologisk operation kan vi anta att förhållandena är som följer: En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande huds styrka. Efter tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. Läkning tar alltså tid, oavsett vilken skada vi pratar om.

Rehab under den akuta fasen

Under den akuta inflammatoriska fasen handlar rehabiliteringen om att begränsa skadans omfattning och det viktigaste under denna period är relativ vila. Det handlar alltså inte om att ligga platt på sängen under tre dygn, men att de skadade området behöver ”immobiliseras”. Immobiliseringen påskyndar bildningen av ärrvävnad. Efter en skada ska svullnaden begränsas och den kroppsegna läkningen ska optimeras. Ofta får den skadade personen också antiinflammatoriska receptfria läkemedel. Kyla är den vanligaste behandlingen och effekten är en sänkning av temperaturen, ett minskat blodflöde och en minskning av svullnaden samt smärtlindring. Den första rehabaktiveringen innebär att personen ska spänna den skadade muskeln utan att utföra någon egentlig rörelse. Att stygn går upp är förhållandevis vanligt, och ofta beror detta på svullnad vid en infektion eller på en för hastig ökning av belastning efter immobiliseringsperioden. Noggrant anpassad träning är viktig ända ner på molekylnivå för muskelåterhämtning!

Bäckenbotten under den akuta fasen:

Prioritet är avlastning och vila. Bäckenbotten belastas av både stående och sittande, så ligg ner mycket och var uppe korta stunden där emellan. Ta de läkemedel du blivit rådd att ta, och ha på isbinda vid behov. Knip små och lätta knip då och då för att stimulera blodcirkulationen. Gör avlastade små övningar för armar och ben i liggande för att hålla igång resten av kroppen. Efter den första veckan kan mer aktiv knipträning, djupandning och aktivering av omkringliggande muskler påbörjas. Efter de första 6 veckorna, och vis större skador längre än så, kan mer aktiv rehabilitering påbörjas.

Rehab under reparationsfasen

Under rehabiliteringens andra fas är syftet att optimera läkningen, bibehålla funktion i övriga kroppsdelar och minska risken för minskning av kondition och styrka generellt. Vad gäller den skadade muskeln påbörjas nu försiktig rörlighetsträning och muskelstärkande övningar samt övningar för ökad balans och koordination. Nu har kan behandlingen ofta börja omfatta växelvis kyla och värme och ibland även mjukdelsmobiliseringstekniker så som massage och ärrbehandling. Muskeln kommer ha kvar ett ärr även efter sådan behandling, men uppmjukning av ärrvävnad kan normalisera funktionen i området.

Bäckenbotten under reparationsfasen

Under denna fas gäller det att fortsatt ha respekt för att ärrvävnaden inte är särskilt tålig än, och att muskelstyrkan i bäckenbotten till följd av skadan/operationen inte heller är på topp. Du ska knipträna och se till att bli så stark du kan. Du ska röra på resten av kroppen så att du bibehåller en god kondition och övriga hälsa, men utan att överbelasta bäckenbotten. Begränsa belastningen i stående, gående eller med hopp/stötar om du känner av svullnad i bäckenbotten av det. Läs gärna inläggen om bäckenbottenskonsam träning.

Rehab under remodelleringsfasen

Under rehabiliteringens sista fas, som också är så lång som upp till ett år, ligger fokus på att uppnå sidlik styrka, en god funktion och att komma tillbaks till idrott och aktivitet. Innan du återgår till tung fysisk aktivitet bör du vara smärtfri och ha ett gott knip.

Bäckenbotten under remodelleringsfasen:

Under den här perioden kommer du förhoppningsvis känna att bäckenbotten svarar bra på knipträning och att du successivt kan återta allt du önskar i aktivitetsväg. Fortsätt att lyssna på kroppens och bäckenbottens varningssignaler om trötthet, svullnad och utmattning och överansträng dig inte.

Referenser:

 

Alla inlägg i denna serie:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

När björnen Stig gick till vården


– Det är fullt normalt att det ser ut sådär. Det är faktiskt jättevanligt! Men för säkerhets skull så får du aldrig mer springa, hoppa eller lyfta tungt.

– NEJ. Du kan inte räkna med att allt ska se likadant ut därnere som det gjorde innan du fick barn.

– Jag kan skriva ut en medicin du kan prova utan någon som helst uppföljning. Om du inte är nöjd kan du få numret till en telefonsvarare ingen verkar lyssna av

– Du inbillar dig det här, tror jag. Lite glidmedel kanske hjälper.

– Du ska vara tacksam för att du inte bor i Afrika, DÄR kan man snacka om dålig vård.

– Är du säker på att bäckenbotten inte bara är spänd för du är stressad? Jag rekommenderar antidepressiva!

– Stackars din partner, du verkar så gnällig

– Du fokuserar för mycket på din skada. Låt mig skicka remis till en psykolog som kan få dig att fokusera på annat.

– Kanske skulle du tänkt på det innan du särade på benen? Sånt här får man räkna med ändå!

– Hjärnan skickar signaler till dig att nu gör det ont, fast du har egentligen inte ont. Kanske hjälper det om du masserar?

– Har du testat att KNIPA?! Knip in stoppningen igen bara!

– Du säger att du känner och ser i spegeln att stoppningen sticker ut? Vi tittar tillsammans i spegeln tillsammans. Jag ser inget. Jag ska hämta in dr Andersson och dr Bengtsson med. Kolla här, ser ni något avvikande? Ser ni någon stoppning? Eller menar du det där som putar ut? Ja men DET ÄR PRECIS SÅ DET SKA VARA! Känns de inte bättre nu när vi pratat ut om det här!

– Du har FÖR mycket besvär för att det ska vara nått gynekologiskt alls. Det ser så fint ut!

– Stig, allt ser bra ut. Jag förstår faktiskt inte vad det är du säger dig känna.  Nej Stig. Du får helt enkelt sluta känna efter så mycket.

– Har du provat att ta en promenad, för att få motion? Du ska få några övningar för att stärka din bäckenbotten. Vaddå känns som allt ska trilla ur kroppen? Nä, du ska ju träna bäckenbotten! Sedan har vi Kettlebell, du kanske orkar den rosa vikten? Även marklyft ska du få prova, samt skivstång över axlarna. Gör det ont och är obehagligt? Jaha, men du behöver ju träna upp dig!

– Kan du inte ha samlag heller? Men de finns ju andra sätt! Vet du inte om det? Jaha du vill kunna få barn igen också? Men du kan ju använda en tub med glid och stå ut lite, det går nog bra ska du se!

– Nej nu är vi många som tittat och vi har alla konstaterat att det ser fint och helt normalt ut. Nu skriver jag en remiss för att jag är snäll. Du behöver fortsätta med knipövningarna medan du köar länge för väntetiden till specialisten är jättelååång.

– Oj, trodde du att det fanns en remis skickad hit för dig. Nej, tyvärr, här finns ingen remiss.  Surprise!

– Varför är det viktigt för dig att få veta om du har skador? Du har säkert väldigt ont för att ditt smärtsystem är överbelastat. Det är inte säkert att du är skadad, bara för att du har ont.

Till skeptikern

Jo, jajemensan. Det här är alltså alldeles sanna och riktiga saker som förlossningsskadade tjejer fått höra. Inte ens ett litet uns av överdrifter.

Muskelskadans olika faser

Muskelskadans olika faser

Återhämtning efter muskelskada

Den akuta fasen, dag 1-5

Den akuta fasen efter skadan innebär att gapet mellan de brustna eller nyopererade muskelfibrerna fylls med blod och ger upphov till en svullnad. Detta skapar i sin tur en inflammationsreaktion som fortgår i upp till 72 timmar. Den akuta fasen ger sig alltså uttryck i smärta, svullnad, rodnad och en lokal temperaturökning. Svullnaden i sig skapar tryck som skapar celldöd under de första 24 timmarna, och frisättning av nedbrytande proteiner skapar fortsatt svullnad, syrebrist och celldöd. Därför är den viktigaste åtgärder för att begränsa omfattningen av en akut skada att minska svullnaden. (Tänk på det om du stukar foten illa! Linda hårt!)

Läkningsprocessen kan störas av att inflammationsprocessen förlängs av en infektion, en blodutgjutning eller något annat. Om inflammationsprocessen blir omfattande och svullnaden stor kan stygn gå upp.

Reparationsfasen, 5 dagar till 6 veckor

Reparationsfasen, fas två, börjar 5-6 dagar efter skadan/operationen med att de döda cellerna successivt byts ut mot nya. De nya muskelcellerna  börjar bygga ärrvävnad i utrymmet efter skadan. Skadeområdet börjar också få nya blodkärl. Reparationsfasen börjar överlappande med den akuta fasen och återfinns mellan 48 timmar och 6 veckor efteråt. Edter cirka 10 dagar har ärrvävnaden mognat så att den inte längre är den skadade muskelns svagaste punkt.

Remodelleringsfasen, 6 veckor till 12 månader

Den tredje och sista fasen pågår kallas remodelleringsfasen och pågår mellan 6 veckor  till tolv månader efter skadetillfället eller operationen. Kollagenfibrerna lägger sig mer ordningsamt och skapar ett starkt och stramt ärr och funktionen återställs. Nu börjar de nya muskelcellerna mogna och bli funktionsdugliga. Reparationen pågår och gör så att ärrytorna dras ihop. Det tar dock lång tid innan muskeln är tillbaks till den styrka den hade innan skadan.

Kroppsegen återhämtning och rehabträning hellre än operationer

Inom idrottsmedicinen anses ”konservativ behandling” vara förstahandsalternativet för muskelskador, detta innebär att muskeln ska läka ihop av sig själv. Detta fungerar oftast bra för generella skelettmuskler. När det gäller bäckenbotten och muskelskador som uppstår efter förlossning är verkligheten lite annorlunda. Eftersom dessa muskler fäster i mittlinjen i mellangården kommer dessa muskler liksom dra ihop sig som små rullgardiner inne i bäckenet då de brister. Bäckenbottens muskler kommer i de flesta fall inte hitta tillbaks och läka på rätt anatomisk plats om de inte sys ihop korrekt.

Muskelskadans olika faser – bäckenbotten

Det finns dock studier som visar på att många av de mindre bäckenbottenskadorna läker ihop med gott resultat. Utifrån dessa faser kan man dra paralleller till en kvinnas mående efter förlossning. Eftersom bäckenbottens muskler sträcker ut sig upp emot 360 procent under en förlossning, så kommer det finnas mikroskador i åtminstone någon muskel hos de allra flesta. Utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv är den första veckans återhämtning av stor vikt. Vila och kylbinda är en viktig del av behandlingen första veckan!

När man sytt din bäckenbotten

Oftast så sys vaginala muskelskador och andra slemhinnebristningar med trådar som löses upp av sig själva inuti kroppen. Tråden löser upp sig av vätska och bryts ner. För att tråden ska försvinna behöver den alltså vara i en fuktig miljö. Därför kommer trådändar som sticker upp utanpå huden inte lösas upp som de ska, dessa behöver ofta tas bort om de råkar uppstå. Annars blir känslan som att gå omkring med taggtråd i underlivet.

Många blir stressade över hur kort, eller hur länge stygnen sitter.

Det är viktigt att veta att trådarna ger stöd så länge de sitter kvar, så att ha kvar trådar ett bra tag är sällan något dåligt. Slemhinnan läker ofta på bara någon vecka och huden i mellangården på 2 veckor. De djupare muskellagren tar mycket längre tid på sig. Därför väljer man ofta olika tråd för hur länge den ska sitta kvar och ge ett stöd. Tråden kan se ut som fiskelina eller som en pytteliten fläta och har olika nedbrytningstid utifrån en rad olika faktorer.

Om du läser i din journal kan du ofta få reda på vilka trådar man sytt med.

Det finns en massa olika, men här är några av de vanliga:

  • Monocryl ger stöd till såret i 20 dagar och bryts ner på 90-120 dagar.
  • PDS ger sårstöd i upp till 6 veckor och bryts ner fullständigt på 180 dagar.
  • Vicryl rapid ger stöd till såret i 10 dagar och har absorberats efter 42 dagar, ”vanlig” Vicryl  ger sårstöd i 30 dagar och absorberas på 56-70 dagar.

Källa till detta är (och en förteckning över fler trådar finns på) backenbottenutbildning.se

Alla inlägg i serien:

En serie inlägg om muskelskador

En serie inlägg om muskelskador

Bäckenbotten utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv

Muskelskador i bäckenbotten

I höstas hade jag en serie om bäckenbotten utifrån ett mer funktionellt perspektiv, om hur bäckenbotten är uppbyggd och hur vi gör för att behandla och utvärdera rehab av bäckenbotten. Men för att förstå muskelskador måste vi ofta ha ett idrottsmedicinskt perspektiv. I den här serien tänkte jag ta mig an skador på bäckenbotten igen, men ta avstamp i en hel muskelfysiologi och idrottsmedicin.

Vi kommer börja med muskeluppbyggnad och de mer grundläggande principerna för skada på muskler och rehabprogressen efteråt.

Syftet är alltså att du ska få en uppfattning om vad som händer med musklerna när de sytts efter en förlossningsskada eller en senare operation för att laga missade eller defektläkta muskler.

Den här serien är till för dig om just fått en skada i bäckenbotten på förlossning och som blivit sydd.

Eller för dig som ska genomgå eller har genomgått en operation där man lagat gamla muskelskador i bäckenbotten.

Tanken med serien är att förklara litegrann på djupet hur muskler och muskelskador fungerar, för att du ska hänga med i kroppens processer under återhämtningen. Jag tror att det är många som oroar sig i onödan, för att de inte fått förklaringen till varför läkningen känns som den gör, varför stygnen släpper när de gör och så vidare. Den här inläggsserien är en del av essensen till varför fysioterapeuter behövs inom kvinnosjukvården. Vi kan rehab!

Referenser:

Alla inlägg i serien:

A tale of two ruptures

A tale of two ruptures

Hans

När jag fortfarande jobbade med ”vanliga” patienter träffade jag ett tag en man som genomgått en knäoperation. Vi kan kalla honom Hans. Hans hade haft knäartros länge och kunde knappt gå, så tillslut beslöts det att han skulle få ”byta knäled”. Sagt och gjort, han opererades en dag i mars och kom tillbaks till mig någon vecka efter operationen.

Till en början hade Hans jätteont och hade svårt att motivera sig till rehaben, men det är ganska väntat. Knäoperationen är ofta smärtsamma, och fysioterapeutens roll är ofta att peppa patienten att jobba en del över sin bekvämlighetsgräns.

Symtomen

Hur mycket vi än tränade kunde Hans inte få till någon sträckning i sitt knä. Jag lockade, pockade, lyfte, tryckte, drog och hejade. Ingen effekt

I april dök Hans helt plötsligt inte upp på våra bokade tider, men i maj kom han igen. Vi träffades sporadiskt under hela sommaren, men jag tyckte att rehaben gick märkvärdigt långsamt. Ett tag tänkte jag att det var för att han inte gjorde sina hemövningar, men vid flera tillfällen bad jag honom uppsöka en läkare eftersom jag misstänkte att det var något med operationen som misslyckats.

Hans gick till flera läkare men alla hänvisade tillbaks till mig. Vi skulle bara fortsätta träna. 6 månader efter operationen hade vi inte fått någon progress alls vad gällde hans knäfunktion, och tillslut gick en ortoped med på att kolla efter ordentligt.

Rupturen

Den stora senan på framsidan av knät, den som samlar alla framsidan av lårets muskler och som är ansvarig för sträckning i knäleden, var totalt av.

Vi hade kunnat träna i ÅR utan att det hade skett någon förbättring.

På någon vecka var Hans omopererad, och på några veckor såg vi framsteg igen.

Misstänkt anledning till att läkarna inte tog honom på allvar när vi flaggade för att någonting inte var som det stämde:

Hans är alkoholmissbrukare. Han missade ungefär varannat av alla sina besök, och det är svårt att veta om han någonsin gjorde sina hemövningar.

True story.

wp-image-1870868559jpg.jpg

Sanna

Låt oss ta en annan sann med avidentifierad historia.

Här är berättelsen om Sanna.

Sanna har fött två barn vaginalt. Vid första förlossningen fick hon en sfinkterruptur och hon syddes ihop av en läkare direkt efter förlossningen. Sanna var hyfsat besvärsfri efter detta ändå, men tyckte att hon fick konstiga tyngdkänslor i underlivet efter mer fysiskt ansträngande dagar. Sanna blev gravid med barn nummer två och tyckte att besvären förvärrades en del under graviditeten. Hon ville helst inte föda vaginalt igen, men fick inget gehör när hon försökte få till en dialog om kejsarsnitt. Efter andra förlossningen sas det allt ”allt gick bra” och att man bara behövde sy några stygn.

Tio månader efter andra barnets födelse kommer Sanna till mig. Då har hon konstaterade både främre och bakre framfall, och har blivit hänvisad till fysioterapeut för att få hjälp att knipträna.

Symtomen

Sanna har svårt att hålla fisar, ibland avföring. Hon har besvärande tyngdkänsla av vardagliga aktiviteter och hon kan inte leka med sina två barn som andra mammor gör. Hon vågar inte gå till gym eller springa, saker som hon tidigare tyckte om att göra.

Hon kniper, och kniper, och kniper. På tre månader lyckas vi inte få till någon direkt förbättring, vare sig det gäller muskelfunktion eller hennes upplevda symtom.

Rupturen

Tillslut säger jag ifrån, tycker att det är slöseri med hennes tid att hon ska knipträna sig blå utan att få effekt. Hon bokar en tid till en annan gynekolog. Som konstaterar att ALLA muskler som kan vara av i bäckenbotten, är av.

Vi hade kunnat träna i ÅR utan att det hade skett någon förbättring.

Sanna får sedan vänta i ett halvår på att någon ska göra en bedömning av om hennes muskler går att lappa ihop.

Misstänkt anledning till att läkarna inte tog henne på allvar när vi flaggade för att någonting inte var som det stämde:

Hon var kvinna.

***

Lite svinn får man räkna med!

Vad trodde du skulle hända, du har fött ett barn, det är klart du inte kommer se ut som vanligt där nere igen!

Du är bara bitter. Tänk positivt istället!

 

A tale of two ruptures

Båda dessa är historier är baserade på sanna patientfall, men  namn och detaljer är ändrade för att skydda integriteten.

Vad får du för tankar när du läser det här?

Hur förändrar vi inställningarna?

Dela gärna det här inlägget, den här diskussionen behöver spridas!

 

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!