Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Bäckenbottenfunktion genom livet

Bäckenbottenfunktion genom livet

Hur förändras bäckenbotten under livet?

Bäckenbottendysfunktion är ett samlingsbegrepp för ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, överaktiv blåsa, framfall och analinkontinens. Enligt en svensk studie på 5000 kvinnor har 46 % av alla kvinnor som fött barn någon eller några av de olika symtomen för bäckenbottendysfunktion. Vad som påverkar utvecklingen av bäckenbottendysfunktion är naturligtvis väldigt individuellt.

Schematiskt kan påverkansfaktorerna påvisas ungefär så här:

Den här modellen förklarar dock inte varför en viss individ drabbas av bäckenbottendysfunktion och visar inte heller de olika faktorernas olika dignitet i påverkansflödet.

Bäckenbottendysfunktion kan också visas mer schematiskt över ett livsspann.

Bäckenbottenfunktion genom livet

Fas ett står här för predisponerande faktorer som bäckenbottenmuskeltillväxt och troligen även genetik. Fas två står i första hand för förlossningar, operationer och trauman som kan påverka bäckenbotten negativt.  Fas tre för faktorer som påverkar på sikt så som ålder, klimakteriet och livsstilsfaktorer. Dessa livsstilsfaktorer är bland annat tungt fysiskt arbete och tung belastning i form av övervikt.

Nu är detta en kurva som också visar att bäckenbotten återhämtar sig ” normalt” från en vaginal förlossning efter en mer akut dipp nedåt vad gäller funktion. Ordentliga muskelskador vid förlossning som inte lagas korrekt kan naturligtvis innebära att dippen blir mer permanent och förändrar kurvans förlopp. Detta innebär att den inte kommer upp till sin förväntade nivå utan ligger kvar vid dippen och går ner därifrån. Beroende på skadans art så kan också dippen bli så pass djup att den kommer ner till det röda strecket, vid tröskeln för symtom.

Bäckenbottenfunktion genom livet

Det är mycket som kan påverka vår bäckenbottenfunktion till det sämre, men skador kring förlossning är ju den stora avgörande faktorn. Visst blir det tydligt när vi ser på det såhär? Hos oss alla kommer bäckenbottenfunktionen bli sämre när vi blir äldre. Detta är anledningen till att jag ofta är FÖR kirurgi, alltså att laga de bäckenbottenmuskler som går att laga om de inte blev lagade efter att de gått sönder vid en vaginal förlossning. För att du troligen behöver allt stöd och all muskelfunktion du kan ha när du blir äldre. Du kanske klarar dig hyfsat när du är ung, men efter klimakteriet har bäckenbotten sämre förutsättningar.

Referenser:

 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Rehab för muskelskador

Rehab för muskelskador

Rehabprogress för bäckenbotten

Ett rehabiliteringsprogram för muskelskador ska omfatta både kortsiktiga och långsiktiga mål.

Rehabiliteringsprinciper
Syftet med muskelskaderehab är att begränsa ärrbildning och att bevara och återfå styrka, elasticitet och kontraktionsförmåga hos musklerna och omkringliggande stödjevävnad. Målsättningen handlar om att:

  •     optimera rörelseomfång i leder och muskler
  •     återfå en optimal längd i  senor och muskler
  •     få en ökad styrka och uthållighet i musklerna
  •     få en ökad styrka och hållfasthet vävnaderna (=minska risken för ny skada)
  •     uppnå en förbättrad koordination, balans och kroppskontroll

Rehab efter bäckenbottenskador

Specifikt för bäckenbottenrehab vill vi då uppnå:

  •    Optimera rörelseomfång i musklerna i bäckenbotten och runt omkring höfterna/rumpan.
  •    Återfå normal spänningsgrad i bäckenbotten – den ska både kunna spännas men också slappna av helt.
  •    Erhålla en ökad styrka och uthållighet i knipet
  •    Få en ökad styrka och hållfasthet vävnaderna, det vill säga i bäckenbottens stödjevävnader.
  •    Du  ska våga träna kroppen generellt för att bibehålla koordination, balans och kroppskontroll, men också generell styrka och kondition.

Detta vet vi att tar minst 6 månader efter en förlossning, och eventuellt längre beroende på amning och hormonbalans.

Efter en gynekologisk operation kan vi anta att förhållandena är som följer: En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande huds styrka. Efter tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. Läkning tar alltså tid, oavsett vilken skada vi pratar om.

Rehab under den akuta fasen

Under den akuta inflammatoriska fasen handlar rehabiliteringen om att begränsa skadans omfattning och det viktigaste under denna period är relativ vila. Det handlar alltså inte om att ligga platt på sängen under tre dygn, men att de skadade området behöver ”immobiliseras”. Immobiliseringen påskyndar bildningen av ärrvävnad. Efter en skada ska svullnaden begränsas och den kroppsegna läkningen ska optimeras. Ofta får den skadade personen också antiinflammatoriska receptfria läkemedel. Kyla är den vanligaste behandlingen och effekten är en sänkning av temperaturen, ett minskat blodflöde och en minskning av svullnaden samt smärtlindring. Den första rehabaktiveringen innebär att personen ska spänna den skadade muskeln utan att utföra någon egentlig rörelse. Att stygn går upp är förhållandevis vanligt, och ofta beror detta på svullnad vid en infektion eller på en för hastig ökning av belastning efter immobiliseringsperioden. Noggrant anpassad träning är viktig ända ner på molekylnivå för muskelåterhämtning!

Bäckenbotten under den akuta fasen:

Prioritet är avlastning och vila. Bäckenbotten belastas av både stående och sittande, så ligg ner mycket och var uppe korta stunden där emellan. Ta de läkemedel du blivit rådd att ta, och ha på isbinda vid behov. Knip små och lätta knip då och då för att stimulera blodcirkulationen. Gör avlastade små övningar för armar och ben i liggande för att hålla igång resten av kroppen. Efter den första veckan kan mer aktiv knipträning, djupandning och aktivering av omkringliggande muskler påbörjas. Efter de första 6 veckorna, och vis större skador längre än så, kan mer aktiv rehabilitering påbörjas.

Rehab under reparationsfasen

Under rehabiliteringens andra fas är syftet att optimera läkningen, bibehålla funktion i övriga kroppsdelar och minska risken för minskning av kondition och styrka generellt. Vad gäller den skadade muskeln påbörjas nu försiktig rörlighetsträning och muskelstärkande övningar samt övningar för ökad balans och koordination. Nu har kan behandlingen ofta börja omfatta växelvis kyla och värme och ibland även mjukdelsmobiliseringstekniker så som massage och ärrbehandling. Muskeln kommer ha kvar ett ärr även efter sådan behandling, men uppmjukning av ärrvävnad kan normalisera funktionen i området.

Bäckenbotten under reparationsfasen

Under denna fas gäller det att fortsatt ha respekt för att ärrvävnaden inte är särskilt tålig än, och att muskelstyrkan i bäckenbotten till följd av skadan/operationen inte heller är på topp. Du ska knipträna och se till att bli så stark du kan. Du ska röra på resten av kroppen så att du bibehåller en god kondition och övriga hälsa, men utan att överbelasta bäckenbotten. Begränsa belastningen i stående, gående eller med hopp/stötar om du känner av svullnad i bäckenbotten av det. Läs gärna inläggen om bäckenbottenskonsam träning.

Rehab under remodelleringsfasen

Under rehabiliteringens sista fas, som också är så lång som upp till ett år, ligger fokus på att uppnå sidlik styrka, en god funktion och att komma tillbaks till idrott och aktivitet. Innan du återgår till tung fysisk aktivitet bör du vara smärtfri och ha ett gott knip.

Bäckenbotten under remodelleringsfasen:

Under den här perioden kommer du förhoppningsvis känna att bäckenbotten svarar bra på knipträning och att du successivt kan återta allt du önskar i aktivitetsväg. Fortsätt att lyssna på kroppens och bäckenbottens varningssignaler om trötthet, svullnad och utmattning och överansträng dig inte.

Referenser:

 

Alla inlägg i denna serie:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

När björnen Stig gick till vården


– Det är fullt normalt att det ser ut sådär. Det är faktiskt jättevanligt! Men för säkerhets skull så får du aldrig mer springa, hoppa eller lyfta tungt.

– NEJ. Du kan inte räkna med att allt ska se likadant ut därnere som det gjorde innan du fick barn.

– Jag kan skriva ut en medicin du kan prova utan någon som helst uppföljning. Om du inte är nöjd kan du få numret till en telefonsvarare ingen verkar lyssna av

– Du inbillar dig det här, tror jag. Lite glidmedel kanske hjälper.

– Du ska vara tacksam för att du inte bor i Afrika, DÄR kan man snacka om dålig vård.

– Är du säker på att bäckenbotten inte bara är spänd för du är stressad? Jag rekommenderar antidepressiva!

– Stackars din partner, du verkar så gnällig

– Du fokuserar för mycket på din skada. Låt mig skicka remis till en psykolog som kan få dig att fokusera på annat.

– Kanske skulle du tänkt på det innan du särade på benen? Sånt här får man räkna med ändå!

– Hjärnan skickar signaler till dig att nu gör det ont, fast du har egentligen inte ont. Kanske hjälper det om du masserar?

– Har du testat att KNIPA?! Knip in stoppningen igen bara!

– Du säger att du känner och ser i spegeln att stoppningen sticker ut? Vi tittar tillsammans i spegeln tillsammans. Jag ser inget. Jag ska hämta in dr Andersson och dr Bengtsson med. Kolla här, ser ni något avvikande? Ser ni någon stoppning? Eller menar du det där som putar ut? Ja men DET ÄR PRECIS SÅ DET SKA VARA! Känns de inte bättre nu när vi pratat ut om det här!

– Du har FÖR mycket besvär för att det ska vara nått gynekologiskt alls. Det ser så fint ut!

– Stig, allt ser bra ut. Jag förstår faktiskt inte vad det är du säger dig känna.  Nej Stig. Du får helt enkelt sluta känna efter så mycket.

– Har du provat att ta en promenad, för att få motion? Du ska få några övningar för att stärka din bäckenbotten. Vaddå känns som allt ska trilla ur kroppen? Nä, du ska ju träna bäckenbotten! Sedan har vi Kettlebell, du kanske orkar den rosa vikten? Även marklyft ska du få prova, samt skivstång över axlarna. Gör det ont och är obehagligt? Jaha, men du behöver ju träna upp dig!

– Kan du inte ha samlag heller? Men de finns ju andra sätt! Vet du inte om det? Jaha du vill kunna få barn igen också? Men du kan ju använda en tub med glid och stå ut lite, det går nog bra ska du se!

– Nej nu är vi många som tittat och vi har alla konstaterat att det ser fint och helt normalt ut. Nu skriver jag en remiss för att jag är snäll. Du behöver fortsätta med knipövningarna medan du köar länge för väntetiden till specialisten är jättelååång.

– Oj, trodde du att det fanns en remis skickad hit för dig. Nej, tyvärr, här finns ingen remiss.  Surprise!

– Varför är det viktigt för dig att få veta om du har skador? Du har säkert väldigt ont för att ditt smärtsystem är överbelastat. Det är inte säkert att du är skadad, bara för att du har ont.

Till skeptikern

Jo, jajemensan. Det här är alltså alldeles sanna och riktiga saker som förlossningsskadade tjejer fått höra. Inte ens ett litet uns av överdrifter.

Muskelskadans olika faser

Muskelskadans olika faser

Återhämtning efter muskelskada

Den akuta fasen, dag 1-5

Den akuta fasen efter skadan innebär att gapet mellan de brustna eller nyopererade muskelfibrerna fylls med blod och ger upphov till en svullnad. Detta skapar i sin tur en inflammationsreaktion som fortgår i upp till 72 timmar. Den akuta fasen ger sig alltså uttryck i smärta, svullnad, rodnad och en lokal temperaturökning. Svullnaden i sig skapar tryck som skapar celldöd under de första 24 timmarna, och frisättning av nedbrytande proteiner skapar fortsatt svullnad, syrebrist och celldöd. Därför är den viktigaste åtgärder för att begränsa omfattningen av en akut skada att minska svullnaden. (Tänk på det om du stukar foten illa! Linda hårt!)

Läkningsprocessen kan störas av att inflammationsprocessen förlängs av en infektion, en blodutgjutning eller något annat. Om inflammationsprocessen blir omfattande och svullnaden stor kan stygn gå upp.

Reparationsfasen, 5 dagar till 6 veckor

Reparationsfasen, fas två, börjar 5-6 dagar efter skadan/operationen med att de döda cellerna successivt byts ut mot nya. De nya muskelcellerna  börjar bygga ärrvävnad i utrymmet efter skadan. Skadeområdet börjar också få nya blodkärl. Reparationsfasen börjar överlappande med den akuta fasen och återfinns mellan 48 timmar och 6 veckor efteråt. Edter cirka 10 dagar har ärrvävnaden mognat så att den inte längre är den skadade muskelns svagaste punkt.

Remodelleringsfasen, 6 veckor till 12 månader

Den tredje och sista fasen pågår kallas remodelleringsfasen och pågår mellan 6 veckor  till tolv månader efter skadetillfället eller operationen. Kollagenfibrerna lägger sig mer ordningsamt och skapar ett starkt och stramt ärr och funktionen återställs. Nu börjar de nya muskelcellerna mogna och bli funktionsdugliga. Reparationen pågår och gör så att ärrytorna dras ihop. Det tar dock lång tid innan muskeln är tillbaks till den styrka den hade innan skadan.

Kroppsegen återhämtning och rehabträning hellre än operationer

Inom idrottsmedicinen anses ”konservativ behandling” vara förstahandsalternativet för muskelskador, detta innebär att muskeln ska läka ihop av sig själv. Detta fungerar oftast bra för generella skelettmuskler. När det gäller bäckenbotten och muskelskador som uppstår efter förlossning är verkligheten lite annorlunda. Eftersom dessa muskler fäster i mittlinjen i mellangården kommer dessa muskler liksom dra ihop sig som små rullgardiner inne i bäckenet då de brister. Bäckenbottens muskler kommer i de flesta fall inte hitta tillbaks och läka på rätt anatomisk plats om de inte sys ihop korrekt.

Muskelskadans olika faser – bäckenbotten

Det finns dock studier som visar på att många av de mindre bäckenbottenskadorna läker ihop med gott resultat. Utifrån dessa faser kan man dra paralleller till en kvinnas mående efter förlossning. Eftersom bäckenbottens muskler sträcker ut sig upp emot 360 procent under en förlossning, så kommer det finnas mikroskador i åtminstone någon muskel hos de allra flesta. Utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv är den första veckans återhämtning av stor vikt. Vila och kylbinda är en viktig del av behandlingen första veckan!

När man sytt din bäckenbotten

Oftast så sys vaginala muskelskador och andra slemhinnebristningar med trådar som löses upp av sig själva inuti kroppen. Tråden löser upp sig av vätska och bryts ner. För att tråden ska försvinna behöver den alltså vara i en fuktig miljö. Därför kommer trådändar som sticker upp utanpå huden inte lösas upp som de ska, dessa behöver ofta tas bort om de råkar uppstå. Annars blir känslan som att gå omkring med taggtråd i underlivet.

Många blir stressade över hur kort, eller hur länge stygnen sitter.

Det är viktigt att veta att trådarna ger stöd så länge de sitter kvar, så att ha kvar trådar ett bra tag är sällan något dåligt. Slemhinnan läker ofta på bara någon vecka och huden i mellangården på 2 veckor. De djupare muskellagren tar mycket längre tid på sig. Därför väljer man ofta olika tråd för hur länge den ska sitta kvar och ge ett stöd. Tråden kan se ut som fiskelina eller som en pytteliten fläta och har olika nedbrytningstid utifrån en rad olika faktorer.

Om du läser i din journal kan du ofta få reda på vilka trådar man sytt med.

Det finns en massa olika, men här är några av de vanliga:

  • Monocryl ger stöd till såret i 20 dagar och bryts ner på 90-120 dagar.
  • PDS ger sårstöd i upp till 6 veckor och bryts ner fullständigt på 180 dagar.
  • Vicryl rapid ger stöd till såret i 10 dagar och har absorberats efter 42 dagar, ”vanlig” Vicryl  ger sårstöd i 30 dagar och absorberas på 56-70 dagar.

Källa till detta är (och en förteckning över fler trådar finns på) backenbottenutbildning.se

Alla inlägg i serien:

En serie inlägg om muskelskador

En serie inlägg om muskelskador

Bäckenbotten utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv

Muskelskador i bäckenbotten

I höstas hade jag en serie om bäckenbotten utifrån ett mer funktionellt perspektiv, om hur bäckenbotten är uppbyggd och hur vi gör för att behandla och utvärdera rehab av bäckenbotten. Men för att förstå muskelskador måste vi ofta ha ett idrottsmedicinskt perspektiv. I den här serien tänkte jag ta mig an skador på bäckenbotten igen, men ta avstamp i en hel muskelfysiologi och idrottsmedicin.

Vi kommer börja med muskeluppbyggnad och de mer grundläggande principerna för skada på muskler och rehabprogressen efteråt.

Syftet är alltså att du ska få en uppfattning om vad som händer med musklerna när de sytts efter en förlossningsskada eller en senare operation för att laga missade eller defektläkta muskler.

Den här serien är till för dig om just fått en skada i bäckenbotten på förlossning och som blivit sydd.

Eller för dig som ska genomgå eller har genomgått en operation där man lagat gamla muskelskador i bäckenbotten.

Tanken med serien är att förklara litegrann på djupet hur muskler och muskelskador fungerar, för att du ska hänga med i kroppens processer under återhämtningen. Jag tror att det är många som oroar sig i onödan, för att de inte fått förklaringen till varför läkningen känns som den gör, varför stygnen släpper när de gör och så vidare. Den här inläggsserien är en del av essensen till varför fysioterapeuter behövs inom kvinnosjukvården. Vi kan rehab!

Referenser:

Alla inlägg i serien:

A tale of two ruptures

A tale of two ruptures

Hans

När jag fortfarande jobbade med ”vanliga” patienter träffade jag ett tag en man som genomgått en knäoperation. Vi kan kalla honom Hans. Hans hade haft knäartros länge och kunde knappt gå, så tillslut beslöts det att han skulle få ”byta knäled”. Sagt och gjort, han opererades en dag i mars och kom tillbaks till mig någon vecka efter operationen.

Till en början hade Hans jätteont och hade svårt att motivera sig till rehaben, men det är ganska väntat. Knäoperationen är ofta smärtsamma, och fysioterapeutens roll är ofta att peppa patienten att jobba en del över sin bekvämlighetsgräns.

Symtomen

Hur mycket vi än tränade kunde Hans inte få till någon sträckning i sitt knä. Jag lockade, pockade, lyfte, tryckte, drog och hejade. Ingen effekt

I april dök Hans helt plötsligt inte upp på våra bokade tider, men i maj kom han igen. Vi träffades sporadiskt under hela sommaren, men jag tyckte att rehaben gick märkvärdigt långsamt. Ett tag tänkte jag att det var för att han inte gjorde sina hemövningar, men vid flera tillfällen bad jag honom uppsöka en läkare eftersom jag misstänkte att det var något med operationen som misslyckats.

Hans gick till flera läkare men alla hänvisade tillbaks till mig. Vi skulle bara fortsätta träna. 6 månader efter operationen hade vi inte fått någon progress alls vad gällde hans knäfunktion, och tillslut gick en ortoped med på att kolla efter ordentligt.

Rupturen

Den stora senan på framsidan av knät, den som samlar alla framsidan av lårets muskler och som är ansvarig för sträckning i knäleden, var totalt av.

Vi hade kunnat träna i ÅR utan att det hade skett någon förbättring.

På någon vecka var Hans omopererad, och på några veckor såg vi framsteg igen.

Misstänkt anledning till att läkarna inte tog honom på allvar när vi flaggade för att någonting inte var som det stämde:

Hans är alkoholmissbrukare. Han missade ungefär varannat av alla sina besök, och det är svårt att veta om han någonsin gjorde sina hemövningar.

True story.

wp-image-1870868559jpg.jpg

Sanna

Låt oss ta en annan sann med avidentifierad historia.

Här är berättelsen om Sanna.

Sanna har fött två barn vaginalt. Vid första förlossningen fick hon en sfinkterruptur och hon syddes ihop av en läkare direkt efter förlossningen. Sanna var hyfsat besvärsfri efter detta ändå, men tyckte att hon fick konstiga tyngdkänslor i underlivet efter mer fysiskt ansträngande dagar. Sanna blev gravid med barn nummer två och tyckte att besvären förvärrades en del under graviditeten. Hon ville helst inte föda vaginalt igen, men fick inget gehör när hon försökte få till en dialog om kejsarsnitt. Efter andra förlossningen sas det allt ”allt gick bra” och att man bara behövde sy några stygn.

Tio månader efter andra barnets födelse kommer Sanna till mig. Då har hon konstaterade både främre och bakre framfall, och har blivit hänvisad till fysioterapeut för att få hjälp att knipträna.

Symtomen

Sanna har svårt att hålla fisar, ibland avföring. Hon har besvärande tyngdkänsla av vardagliga aktiviteter och hon kan inte leka med sina två barn som andra mammor gör. Hon vågar inte gå till gym eller springa, saker som hon tidigare tyckte om att göra.

Hon kniper, och kniper, och kniper. På tre månader lyckas vi inte få till någon direkt förbättring, vare sig det gäller muskelfunktion eller hennes upplevda symtom.

Rupturen

Tillslut säger jag ifrån, tycker att det är slöseri med hennes tid att hon ska knipträna sig blå utan att få effekt. Hon bokar en tid till en annan gynekolog. Som konstaterar att ALLA muskler som kan vara av i bäckenbotten, är av.

Vi hade kunnat träna i ÅR utan att det hade skett någon förbättring.

Sanna får sedan vänta i ett halvår på att någon ska göra en bedömning av om hennes muskler går att lappa ihop.

Misstänkt anledning till att läkarna inte tog henne på allvar när vi flaggade för att någonting inte var som det stämde:

Hon var kvinna.

***

Lite svinn får man räkna med!

Vad trodde du skulle hända, du har fött ett barn, det är klart du inte kommer se ut som vanligt där nere igen!

Du är bara bitter. Tänk positivt istället!

 

A tale of two ruptures

Båda dessa är historier är baserade på sanna patientfall, men  namn och detaljer är ändrade för att skydda integriteten.

Vad får du för tankar när du läser det här?

Hur förändrar vi inställningarna?

Dela gärna det här inlägget, den här diskussionen behöver spridas!

 

Dina erfarenheter: Träning och bäckenbotten

Dina erfarenheter: Träning och bäckenbotten

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Träning och bäckenbotten

  • Bäckenbottenträning, hur har dte fungerar för dig?
  • Har du använt något speciellt träningsredskap?
  • Vem har instruerat knipövningar till dig?
  • Kan du träna det du vill annars?
  • Känner du att din bäckenbotten begränsar dig?
  • Vad har du fått för råd angående träning utifrån ett bäckenbottenperspektiv?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Psykisk ohälsa efter förlossningsskada?

Dina erfarenheter: Psykisk ohälsa efter förlossningsskada?

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Psykisk ohälsa efter förlossningsskada?

  • Påverkade utfallet av din förlossning din psykiska hälsa efteråt?
  • Fick du en större bristning och upplevde att den bidrog till en postpartumdepression?
  • Förändrades din upplevelse av identitetskänsla något av förändringarna i ditt underliv?
  • Upplevde du någon speciell förväntan från omgivning eller vården angående dig som nybliven mamma, något som påverkade din psykiska hälsa?
  • Upplevde du att din förlossning eller din förlossningsskada fyllde dig med känslor av skuld eller skam?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Sex efter förlossning

  • Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
  • Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
  • Vad bidrog till detta?
  • När återgick samlivet till ”det vanliga”?
  • Var du orolig för något?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Forskarkalendern: Förlossningsskador

Gästblogginlägg av Susanne Åhlund

Hej,

Jag heter Susanne Åhlund och har arbetat som barnmorska i 26 år. Sen 2 år tillbaka är jag vice ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet. Jag arbetar också som doktorand på Karolinska Institutet där jag forskar om långtidseffekter av förlossningsskador. Mitt intresse för forskningsområdet började när jag bodde i Belgien tillsammans med min familj mellan 2001-2005. I Belgien fick jag möjlighet att uppleva och lära mig hur väl uppföljning för alla kvinnor efter förlossningen som var både behandlande och förebyggande fungerar. Detta hade vi i Sverige inte alls uppmärksammat eller diskuterat vid den tiden.

Brister och potential till förbättring

Uppföljningen av kvinnors hälsa har stora brister idag brister i Sverige idag och måste förbättras liksom tillgången till stöd och vård efter förlossningen. Det finns även en stor potential till förbättring när det gäller att skapa bättre kontinuitet i vårdkedjan för den vårdpersonal kvinnor möter i samband med graviditet, förlossning och eftervård.

Idag ligger ett stort fokus hos vården på att förebygga bristningar och identifiera riskfaktorer under förlossning. Det är mycket viktigt och bra. Men det kan leda till att kvinnan och hennes upplevelse av förlossningsskadan både på kort och lång sikt ibland glöms bort. Detta är anledningen till att jag har valt att fokusera min forskning på kvinnans upplevelse och symtom efter förlossningen.

En graviditet och förlossning är en belastning för bäckenbotten och medför en risk för bristningar och andra förlossningsskador. Vad som ingår i begreppet förlossningsskador kan variera då det innefattar både den födande kvinnan och barnet. Den definition av förlossningsskador som används i min forskning är en skada som uppstår hos den födande kvinnan som en konsekvens av den vaginala förlossningen. Det innefattar bristningar, smärta, sexuell dysfunktion, urin- och analinkontinens samt hemorrojder.

Kvinnors upplevelser och erfarenheter

Vi vet att kvinnors upplevelser i samband med graviditeten, under och efter förlossningen skiljer sig åt och att den formas av vilken information och kunskap kvinnan har. Det finns idag en normalisering kring förlossningsskador. Kvinnorna inte blir tillräckligt uppmärksammade och att de får anpassa livet efter de problem de har. När verkligheten inte stämmer överens med kvinnans förväntningar uppstår en känsla av misslyckande och verkligheten kan upplevas som skrämmande. Upplevelsen av en förlossningsskada behöver inte formas utifrån skadans svårighetsgrad. Vad som är normalt inom vårdprofessionen är oftast inte samma sak för kvinnan! Det är därför viktigt att alltid lyssna på kvinnan och ge stöd utifrån hennes individuella behov. Eftervården måste utformas så att kvinnan vet vart hon ska vända sig med sin förlossningsskada vid behov. Ökad kunskap om effektiva metoder för att behandla kvinnor med symtom efter förlossningen bidrar till en förbättrad hälsa.  Vi hoppas och önskar att vår vetenskapliga studie kommer leda till ett bättre stöd till kvinnor som föder barn under kommande år och generera ny kunskap som leder till färre underlivsskador.

Nytt fackförbund

Svenska Barnmorskeförbundet har med stor majoritet den 14 november 2018 beslutat att from den 1 januari 2019 bilda ett eget fackförbund. Med barnmorskans profession i en organisation kommer Svenska Barnmorskeförbundet med full kraft bidra till i utvecklingen av framtidens kvinnohälsa under och efter barnafödande i landets alla landets regioner och landsting.  Ni kommer att höra om och av oss!

Vi ses!

Tusen tack Susanne för ditt gästinlägg och din viktiga forskning och arbete!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!