Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Journalen om förlossningsbristning

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Graviditetochförlossning-462x550.jpg

Vad står det egentligen?

Du vet att du sprack lite under förlossningen, men de berättade kanske inte så mycket mer? Så sitter du där hemma med journalerna och försöker fatta vad som hänt dig. Här kommer en lite begreppsguide!

Bristningsdiagnoser och vad de betyder:

Första gradens bristning:

O70.0 = Du har fått en skada i huden på blygdläppar eller i vagina åt något håll. Man har kanske sytt något enstaka stygn. Du har inga konstaterade muskelskador.

Andra gradens bristning

O70.1 = Du har fått en skada på muskler i mellangården, men inte hela vägen till ändtarmen.

Det finns underdiagnoser O70.1a= där delar av mellangården och mindre än 4 cm i vagina brustit och O70.1b där hela mellangården eller djupare än 4 cm gått sönder.  O70.1c innebär att hela mellangården (men inte analsfinktrarna) gått sönder och att du dessutom fått en djup bristning på mer än 4 cm.

Har du bara fått en djup bristning inåt i slidan och inte ut mot mellangården så heter det O71.4.

Sedan kommer analsfinkterskadorna, alltså skador på ändtarmsmusklerna:

O70.2                 skada på mellangård och analsfinkter

 O70.2C              Då är mindre än 50 % av den yttre ringmuskeln skadad.

O70.2D              Då är mer än 50 % av den yttre ringmuskeln skadad.          

O70.2E               Här är mer än 50 % av den yttre ringmuskeln och även lite på den interna ringmuskeln skadade.         

O70.2F               Innebär en ensam skada på den interna sfinktern och en hel yttre ringmuskeln. Det innebär att det varit en djup bristning som inte gått vägen via mellangården utan som skadat interna ringmuskeln längre upp.      

O70.2X               En ospecificead sfinkterskada, används när läkaren inte kan se vilken skada du har exakt. 

Fjärde gradens bristningar

De totala sfinkerrupturerna heter O70.3, då har du en skada hela vägen genom mellangården, båda ringmusklerna och in genom tarmväggen.

Men vad är vad nu då?

Djup vaginalruptur är när bristningen inte nödvändigtvis syns mot mellangården utan bara djupt i slidan men ändå räknas som en grad 2-bristning. Detta är för att bristningen omfattar muskler och stödjevävnad som behöver sys för att du ska återfå bra funktion

Enstaka suturer (stygn) är när man gör en knut efter varje stygn. Det blir lite mer hållbart.

Episiotomi är när de lägger ett klipp. Mer om detta kan du läsa här!

Fascia är stödjevävnad.

Fortlöpande stygn. Med fortlöpande stygn menas att har en knut i början och liksom ”syr på” fram tills slutet där man sätter en avslutande knut. Om det inte är självupplösande tråd så kan man sedan klippa loss en knut och försiktigt dra loss hela tråden. Ibland står det Fl/Fo och det betyder ”Flertal fortlöpande” angående stygnen. Det verkar inte finns någon konsensus om det blir flertal efter 3 eller fem stygn. När det blir många stygn, oavsett om de är fortlöpande eller sys som enstaka suturer så är det inte säkert att man räknar dem. Är det mycket som ska sys så håller man inte räkningen.

Hematom är en blödning, som en slags blåmärke som finns inuti vävnaderna. 

Hymen är slidkransen (det som förr felaktigt kallades mödomshinna), en krans av slemhinneveck som finns ungefär en cm innanför slidmynningen

Inre stygn är sådana som sys så att tråden blir osynlig på utsidan. Det är en speciell teknik och innebär att det yttersta lagret sys, men att det inte blir en ”tråcklad” finish, utan att stygnen just sitter på insidan. Ibland är det så osynligt så att man ser själva såret, men inte tråden och det kan vara lätt att tro att man därför inte blivit sydd alls.

Labia är blygdläppar, det finns labia minora (= de inre) och labia majora (=de yttre blygdläpparna).

Levator Ani är en muskelgrupp som utgör den stora muskelmassan i bäckenbotten och som vidgas ca 300 % under en vaginal förlossning. Det finns också skador på levator aning som uppstår vid förlossning men som inte kommer synas eller märkas då och där, därför kommer dessa sällan eller aldrig med i förlossningsjournalen.

Perineum är avståndet mellan vagina och anus (mellangården) och ”perinealbristning” är en bristning som drabbat mellangården.

Rift /Rifter är mindre sår, oftast bara i slemhinna.

Ruptur är när mjukdelar går sönder, muskel eller fascia.

Sfinkter betyder ringmuskel. Man har en inre och en yttre ringmuskel. Den inre styr kontinensen i vila, och den yttre styr kontinensen när du börjar känna att det trycker på.

Skulderdystoci innebär att barnet fastnar med ena axeln bakom blygdbenet innan bebisen har snurrat klart i bäckenet. Då behöver barnmorskan göra en viss manöver för at få barnet att komma loss. Det här är ganska ovanligt, händer ca 1 barn på 3000. Om barnet fastnar med axeln kan risken för att få en större bristning öka.

Suturer är de stygn som barnmorskan eller läkaren sätter för att hålla samman muskler, slemhinna och hud. De är ofta gjorda av vicryl eller nylon och kan vara absorberbara (att kroppen själv löser upp dem) eller icke-absorberbara (då behöver din barnmorska ta bort dem).

Vagina är slidan.

VE är Vacum Extraktion och innebär att de använder en sugklocka för att hjälpa barnet ut.

Vulva är de yttre könsdelarna.

Yttre press är en teknik där barnmorskan trycker på magen med sin arm eller hand för att hjälpa barnet att sjunka ner och komma ut, samtidigt som kvinnan krystar forcerat.

Fyll gärna på i kommentarsfältet om det är något jag missat!

Mer om stygn finns att läsa här.

Mer om förlossningsskadorna finns att läsa här.

Bäckenbottenutbildning.se

Det här är ett tipsinlägg om en grej som funnits i två år, men som är värd lite extra uppmärksamhet tycker jag. Ni har säkert sett att jag ibland använder denna som referens till en del påståenden? Bäckenbotteutbildning är en GULDGRUVA och jag önskar verkligen att fler, både vårdpersonal och patienter, hittade dit.

Bäckenbottenutbildning

Det ett webbutbildningsprogram för ökad kunskap inom svensk förlossningsvård om förlossningars påverkan på bäckenbottens strukturer. På backenbottenutbildning.se.

Här finns samlade rekommendationer som typ får mig att vilja gråta av glädje.

Bland annat detta:

Bäckenbottencentra med fysioterapeuter, läkare, barnmorskor och/ eller andra relevanta yrkesgrupper ska finnas tillgängliga i varje region för att ge kvinnor med förlossningsskador optimal bedömning och utredning.

Snälla, snälla kvinnosjukvårdssverige, kan ni bara ta och följa detta till punkt och pricka från och med nu? Tack på förhand.

Patientinformation

Det finns även en patientinformation som är superbra. Den finns på många olika språk, sprid den! Där står mycket matnyttigt!

Utbildningsprogrammet

Det här utbildningsprogrammet är så sjukt omfattande, tydligt, enkelt, lättförståeligt och bra. Det finns bakgrundsinfo om förlossningsbristningar, anatomi, och fysiologi. Det finns förslag på organisation och ”vem gör vad”-rekommendationer. Det finns information och rekommendationer om att förebygga och behandla bristningar. De psykologiska aspekterna glöms inte bort heller. Och tydliga råd om uppföljning och framtida graviditeter och förlossningar. Det är _så_bra!

Kunskap är makt

Jag tror inte att det här programmet kommer förvandla hela kvinnosjukvården i en handvändning, även om jag hade önskat det. Men kunskap är makt. Och vi patienter kan sticka den här informationen i handen på våra vårdgivare kan de inte bara lägga huvudet på sned och säga ”men lilla gumman, det ääääär normalt att… (insert valfri yadayada)”. 

Önskar mig en certifiering

Jag hade önskat att de olika förlossningsklinikerna fick genomgå en certifiering för dessa kunskaper, så att man vet att de undersöker, syr och följer upp enligt konstens alla regler. (Då hade man ju också kunnat välja bort sjukhus som inte kan garantera samma kunskapsnivå hos sina anställda.)

Bra sökfunktion

Sidan har en bra sökfunktion och du kan ofta skriva in ett ord som du funderar kring och få fram bra resultat. Använd bäckenbottenutbildning ofta!

Att spricka vid förlossning

Min fråga handlar därför om just förlossningsskador. Vad är det egentligen som rent fysiskt händer när någon ”spricker” vid förlossning? Liksom hur ser dessa sprickor ut, var uppkommer de? Går det att på något sätt undvika förlossningsskador, både den som föder och vad barnmorskor gör för att förhindra detta?

Läsarfråga

Förlossningsskador

Det finns ingen enhetlig definition av begreppet förlossningsskador. Det finns också ett stort spann av vad som är normalt att ”skadas” under förlossning. Närmare 90 % av alla kvinnor får någon slags bristning vid en vaginal förlossning, med alla dessa uppfattas inte som en skada. En kvinna kan dock ha en på pappret mindre skada, men en uppfattning om en traumatisk upplevelse. Oftast menar nog de flesta att en grad 1-bristning som omfattar vaginal slemhinna är ”att räkna med” vid en vaginal förlossning. Grad 2-4 som också involverar muskler  är mer regelrätta skador. Även ett klipp kan räknas som en grad 2-bristning. Mer om de skador som graderas 1-4 finns här. Utöver dessa finns också skador på en muskel som heter levator ani. Dessa graderas inte och sys inte, men drabbar runt 10-20% av alla vaginalt förlösta kvinnor.

Det finns också skelettskador i bäckenet, svanskoteskador och andra skador. En del får också bristningar i andra håll kring vagina, upp mot urinrör eller klitoris. Detta gör naturligtvis också ont, men anses inte vara lika allvarligt eftersom det ”bara” gäller slemhinna och inte muskler. En annan följd av förlossningar som kanske inte klassiskt kallas skador är det som kan kallas buktande slidväggar och framfall.

Du själv avgör?

Min egen uppfattning är att du själv har rätt att definiera om du är förlossningsskadad eller ej. Det finns förlossningsskador som missas av vården.  Födande som drabbas av smärtor och funktionsbortfall även på lång sikt, men som på pappret har haft bra förlossningar. Dessa kvinnor brukar inte bli hjälpta av just det konstaterandet i alla fall, att ”allt ser så fint ut”.

Skademekanismen

Det som fysiskt händer när någon ”spricker” vid en förlossning är att själva utgångshålet för bebisen töjs ut så pass att muskler och stödjevävnad runt omkring går sönder. Bäckenbotten sträcks ut runt 300% vid en vaginal förlossning, och det är egentligen ett under att musklerna håller i så stor utsträckning som de gör. Bäckenbottens muskler är liksom de flesta andra muskler två likadana på var sida om kroppens mittlinje. I underlivet är det mellangården som utgör mittlinjen, och oftast är sprickan bak mot denna eller snett ut. Musklerna ”sprängs isär” från sitt fäste i mitten. Det här låter väldigt krasst, men det är också en förklaring till att en del inte mår helt toppen i underlivet efter en vaginal förlossning.

Att undvika förlossningsskador

Forskningsmässigt finns det stöd för att varma, våta kompresser under krystskedet kan minska de större bristningarna. Ibland kan klipp minska risken för grad 3 och 4-bristningar, men ett klipp i sig innebär en grad 2-skada. Det finns inget tydligt stöd i vetenskapen för någon annan slags förebyggande åtgärder. Barnmorskor har dock många olika sätt att jobba för att försöka minimera antalet skador, vad gäller handgrepp och ställningar. Vad gäller levatorskador som verkar långa utdrivnings skeden (från det att den födande är 10 cm öppen tills att barnet är ute) vara en riskfaktor. För svanskoteskador verkar ryggliggande ställningar vara en risk. Det totalt största riskfaktorn för förlossningsskador är att vara förstföderska. Övriga riskfaktorer är att barnet är väldigt stort, att barnet kommer ut felvänt, att sugklocka eller tång behöver användas och om den födande är könsstympad.

Att själv förebygga förlossningsskador

Att vänta och föda barn är inte helt riskfritt. Det går inte att komma ifrån alla riskfaktorer (typ som att vara förstföderska) och det går heller inte att förutse allt som eventuellt kan hända vid en förlossning. Däremot så kan vi luta oss emot statistiken. I Sverige är det ca 4-6 % av alla födande som får de värre sortens muskelbristningarna vid förlossning. Det innebär att över 90 % inte drabbas av dessa, även om 90 % också kommer få en bristning överhuvudtaget. Jag tror inte att ens den bästa förlossningsvården i världen kan förebygga eller undvika 100 % av alla förlossningsskador, men en stor del av de största skadorna borde kunna vara undvikbara.

Mina  egna tankar om att förebygga förlossningsskador

Jag tror att man i större utsträckning behöver göra en riskkalkyl innan förlossningen för att kunna förebygga många skador. Mammans ålder, bebisens storlek och andra faktorer kan liksom ofta tas med i beslutsfattandet innan. Då får också kvinnor bättre möjlighet att vara med i beslutsfattandet kring förlossningen. Annars är jag övertygad om att de allra flesta faktiskt gör vad de kan under själva förlossningen. Barnmorskor vill verkligen inte att någon ska få en allvarlig bristning. Men där behövs det också satsas på tid och resurser.

Jag VET att det finns folk som tänker annorlunda

Det finns folk som förespråkar bäckenbottenmassage, avslappning och bäckenbottenträning.Det finns folk som förespråkar vissa metoder eller förberedande kurser.  Jag tänker att du eventuellt kan jobba aktivt på att kunna reglera spänningen i din bäckenbotten och i kroppen som helhet. Att inte spänna dig när värkarna kommer, för det brukar bara förstärka smärtupplevelsen. Kommer det kunna påverka utfallet av förlossningen sett till skador? Det är nog ingen som vet, men själva upplevelsen blir ju eventuellt bättre. Jag tänker också att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en förlossning som slutar i en förlossningsskada behöver vara traumatisk. En del förberedelser kan eventuellt optimera upplevelsen, även om det kanske inte alltid går att påverka utfallet.

Det är inget lätt eller enhetligt ämne

Det här svaret är inte ett kort och koncist svar till frågeställaren. Det finns mycket att orda kring, och jag har skrivit spaltmeter om tangerande ämnen. Välkommen att använda bloggens sökfunktion om du vill läsa vidare!

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

För några månader sedan skrev jag om hur man kan jobba med acceptans för en befintlig och konstaterad förlossningsskada, där allt som kan göras i konkret åtgärdsväg har gjorts. Det inlägget hittar ni här. En läsare skrev till mig gällande det här med att rent känslomässigt komma över en dålig förlossningsupplevelse. Hon skriver:

”Besvikelsen hugger i mig fortfarande speciellt när jag hör om andras härliga och lyckade förlossningar. Bekanta som uppdaterar från BB att allt gått strålande bra, vi mår prima fint osv. Det hugger i mig liksom av sorg över att det inte blev så för mig. Läser om kvinnor som glatt utropar att de inte ens fick ett skrapsår och jag blir så avundsjuk. Och jag skäms såklart över att vara så patetisk. Jag vill inte vara missunnsam, men bara att jag blir lite sorgsen för egen del. Vad ska jag göra för att komma vidare?

Den som överlever är en vinnare

Jag skrev häromdagen om ett resonemang om att det inte är ett gott mål nog att vården har överlevnad av mamma och barn som enda målsättning med förlossning. Alltså: Vi måste sträva efter mycket bättre resultat än så. Men på individnivå och för sig själv kan jag ändå tycka att det är okej att mantaDen som överlever är en vinnare”.

Vi tar tar överlevnaden för given. På grund av att att jag i förväg inte oroar mig över att överhuvudtaget överleva har jag  ens  tankeutrymme att ifrågasätta och värdera min egen förmåga att föda barn jämfört med någon annan. För om vi drar det till sin spets – en kvinna i ett utvecklingsland som dör i samband med sin förlossning, är det för att hon gör en dålig prestation?  Att föda barn är risky business, och det finns så många faktorer som spelar roll. Det handlar inte om att andas rätt, att slappna av rätt eller att för den delen lyssna på barnmorskan rätt. Jag säger inte att allt det där kan vara adekvata metoder för att underlätta. Men det betyder inte att det gick åt skogen för att jag gjorde ett dåligt jobb med allt det där.

Jag blir ibland avundsjuk när det går bra

Jag blir suuuuupernervös när människor jag bryr mig om ska föda barn. Alltså, sådär så att jag har svårt att sova om jag vet att det är på gång. Och jag blir också en liten aning frustrerad över att förlossningar mäts i prestationer. Jag kan också känna att jag vill knyta näven i fickan åt folk som har haft okomplicerade förlossningar och som strösslar med pepp och råd om hur häääärligt det är att föda barn.

Missförstå mig inte. Jag tycker att du ska vara skitstolt när du fött barn, oavsett vilken del av processen du vill lyfta fram. En del känner sig som superhjältar när de fött. Jag skulle inte för mitt liv vilja ta ifrån dem känslan. Men när kvinnor som värderar sitt egenvärde i prestation föder barn, då kan också hela identiteten bli stukad i samma veva som förlossningen. Om allt går upp mot väggarna fel. Jag tror att vi måste börja prata om förlossningsskador redan på mödravårdens utbildningar för att ta bort skammen om förlossningsskadorna. ”Ibland spricker den födande från ystad till haparanda, och det handlar inte om att hon är dålig.” 

Jag tänker att vi aldrig vet någonting om någonting

Jag har valt att vara öppen om mina skador, men det är ju långt ifrån alla. Någon som också rapporterar från BB om hur faaaaanthaaastiskt allt är, kanske bryter ihop i förlossningsdepp tre veckor senare. Någon annan som inte fick en skråma under förlossningen kanske ändå får ett framfall. Vi vet så lite, och i min värld så brukar livets orättvisor fördela sig rätt jämnt ändå. Om vi nu börjar skrapa på ytan. Inte så att livet nödvändigtvis behöver vara rättvist, men det är i alla fall sällan hela sanningen som vi ser. Missförstå mig inte nu, jag gottar mig liksom inte i tanken att ”det nog ändå kommer gå illa för henne ändå ska du se” om jag nu får höra att någon annan har haft en walk-in-the-park-förlossning. Utan mer att jag jobbar aktivt på att unna andra gott, och hoppas på detsamma tillbaks.

Vikten av att ha en blogg…

Mitt råd är inte att alla som behöver bearbeta en förlossning ska skaffa en blogg. Men skrivandet betyder så mycket för mig. Att få skriva av mig tankar, frustrationer och känslor. Bloggen var och är en pågående bearbetning. Jag tror kanske inte att jag lyfter fram det tillräckligt, men BEARBETA TRAUMAT! Det är så viktigt. Jag hade ALDRIG kunnat uppnå en god livskvalitet och ett bra mående om jag inte fått lämna traumakänslorna bakom mig. Jag brukar lyfta fram det när jag föreläser. Citat bland annat från detta inlägg:

”Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

Det här är mina tankar. Berätta om era!

Tips! På vår instagramsida delar en massa fantastiska personer av sina tankar och erfarenheter!

Vad du som anhörig behöver veta

Random bild på oss, hehe..

Varje sommar får jag mejl och kommentarer från människor som berättar hur semester sliter på deras hälsa på grund av de anhörigas bristande förståelse. Jag tänkte därför ge en lite grundläggande lektion i ”Vad du som anhörig behöver veta om besvär och smärtor från bäckenregionen”. I det här inlägget kommer jag främst rikta mig till dig som är anhörig till en person som fått sina besvär i samband med graviditet och förlossning, men en del av principerna kan överföras rakt till något annat tillstånd i samma region. Jag vet naturligtvis att alla inte lider av exakt allt som kommer här nedan. Och självklart kommer jag inte heller kunna omfatta allas problem i detalj. Ni kommer behöva kommunicera, så att du får en adekvat bild om hur problematiken ser ut för just din anhöriga!

Besvärens art

I bäckenregionen finns leder, muskler och nerver. I bäckenet finns tre leder, dessa kan vara smärtsamma hos under och efter graviditet. Besvär med bäckenlederna ger ofta smärta vid långvarigt stående, gående och vid vissa rörelser. Här finns mer information om bäckensmärta under och efter graviditet. Musklerna kring bäckenet kan  vara smärtgenererande på olika sätt, bland annat beskrivet här. Inuti bäckenet finns bäckenbotten, en grupp muskler som hänger som en hängmatta inuti bäckenet. Denna hängmatta utgör själva botten i bäckenet, och det är bäckenbotten som håller upp hela bukinnehållet mot tyngdlagen. När en kvinna är gravid och föder barn påverkas bäckenbotten i stor utsträckning. Det finns olika slags skador som graderas från 1 till 4 samt levatorskador. Det finns personer som får dessa skador och som blir väl lagade efter en förlossning. Det finns också en stor grupp kvinnor vars skador inte lagas väl, eller som får skador som inte går att laga. Dessa personer får leva med muskelbortfall i bäckenbotten, och detta ger ofta symtom. Övriga muskler får jobba kompensatoriskt, detta kan skapa smärtor och överbelastningsbesvär. Det kan innebära att bäckenbottens kvarvarande fungerande muskler orkar med sitt jobb bra en viss tid, men inte en stund senare. Muskelsvaghet eller muskelbortfall i bäckenbotten ger också ofta upphov till urininkontinens eller anal inkontinens. Rädsla för att läcka och läckage i sig är en känd källa till livskvalitetssänkning för kvinnor. Framfall är en annan slags besvär som drabbas kvinnor och som kan ge en rad olika symtom i form av obehag, tömningssvårigheter eller läckage.

Lite kort fakta

  • Upp till 67 % av alla kvinnor som fött barn lider av någon slags bäckenbottendysfunktion. Bäckenbottendysfunktion är paraplybegreppet som omfattar inkontinens och framfall av olika slag. I den generella kvinnliga befolkningen är en av tre kvinnor drabbade.
  • Kvinnor som har fött barn lider av sänkt livskvalitet på grund av bäckenbottendysfunktion.
  • En stor andel av kvinnor med besvär från bäckenbotten slutar med träning som de egentligen gillar och trivs med, på grund av obehag och rädsla för att kissa på sig eller förvärra sina besvär.
  • Minst 8 % av alla kvinnor har kvar sin bäckensmärta (tidigare kallad foglossning) efter graviditet.

Vad du behöver känna till

Graviditet och förlossning sliter på kroppen. Ibland uppstår regelrätta skador, skador som är att likställa med omfattande idrottsskador. Problemet med kvinnohälsarelaterade skador är att den skadade individen ofta inte får behandling som en viktig fotbollsprofil, utan ibland bemöts slarvigt till och med från vårdens håll. Skador som inte blir behandlade fortsätter ofta att ge problem på lång sikt. Det finns naturligtvis tillstånd som kan självläka, men långt ifrån alla tillstånd försvinner av sig själva med tiden. Smärta föder också smärta. Kroppen försöker ofta kompensera för bortfall med annan spänning, vilket i längden kan leda till andra smärttillstånd.

När jag frågar kvinnor vad de önskar att deras anhöriga ska veta berättar de

  • Att deras hälsotillstånd varierar utifrån menstruationscykel, ansträngningsgrad och dagsform. Deras funktionsnivå kan förändras från dag till annan.
  • Att det inte är självklart att de kan leka med sina barn, springa, gå, stå eller ens blåsa upp ballonger obehindrat.
  • Att hushållsarbete som kräver långvarigt stående eller tyngre lyft kan vara provocerande för besvären.
  • Att de behöver få tid, tillfälle, ro och andra optimala förutsättningar för att kunna tömma tarmen. Förlossningsskador kan ge både svårigheter att hålla avföring, men också att få ut avföring. Om en person inte får bajsa när hon behöver kan det bli svårt att bajsa nästa gång. Avföring som blir kvar i tarmen skapar gaser, gaser som inte alltid (eller ens ofta) går att hålla inne.
  • Att kroniska eller tillfälliga smärtor påverkar både humör, lust att göra saker samt sätter ner orken. Att ha ont gör en trött.
  • Att även om besvären inte syns eller märks, så kan de begränsa individens liv i stor utsträckning.
  • Att en del av den sexuella identiteten kan vara stukad i och med besvären. Att sex som gör ont är väldigt avtändande, och att lusten kan bli nedsatt. Att den sexuella funktionen kan vara nedsätt även om lusten inte är det. Hör ni, här kan det vara så stora skillnader. Prata om det!
  • Att många är traumatiserade av händelseförlopp och tidsperioder av mycket lidande och att de dels kan behöva sörja men också få prata mycket om det hela.
  • Att full fysisk aktivitet en dag kan ge ett smärtpåslag nästa dag.
  • Att lida av smärta och besvär betyder inte att personen ifråga inte är tacksam över ett friskt barn eller något annat. Däremot kan besvären göra att en efterlängtad föräldraledighet upplevs som helt förstörd.
  • Att behov som rör kiss, bajs och  i området aktuell hygien i akuta lägen går före allt annat, även före barnens behov. Det går inte att trösta, snyta eller byta på barn när behoven pockar på akut.
  • Att rädsla för att behöva gå igenom detta igen, eller få förvärrade besvär, kan förhindra önskan om fler barn.
  • Att allt inte blir bra i ett trollslag, bara för att kvinnan går igenom en operation för att fixa problemen. Att rehabperioden kan vara lång, och att allt kan kännas värre än innan under den första månaden.
  • Att hela känslospannet av negativa känslor kan finnas runt hela traumat och att risken för postpartumdepression eller vanlig depression är högre i dessa grupper.
  • Att det kan vara en oerhörd stress att gå stan eller åka på utflykt om inte allt känns okej. Att det är ännu värre att behöva ha stenkoll på alla tillgängliga toaletter inom en viss radie ”ifall att”.
  • Att det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt att inte vara sig själv och att inte kunna det en brukade kunna göra med sin kropp. Att det finns en sorg i att ha förlorat en del av sig själv i processen.
  • Att kvinnan ofta skyller alltihop på sig själv och sin (o)förmåga att vara kvinna, gravid, förlöst och sedan mamma.
  • Att det finns en hopplöshet i att inte bli bra bemött, ibland varken inom vården eller av anhöriga. Att få förstår, och att hon ändå blir tvungen att berätta vitt och brett om privata saker i olika sammanhang.

Vad du som anhörig kan göra för att underlätta

  • Hitta ett sätt som fungerar vad gäller kommunikation om dagsform. Vill och kan hon vara aktiv idag? Kräv inga detaljerade rapporter, men lyssna på svaret och ta det i beaktning.
  • När din anhöriga behöver gå på toaletten, samla ihop alla barn och gå åt sidan. Ingen ska knacka på dörren, ingen ska stressa och ingen ska fråga varför det dröjer.
  • Köp bra toalettpapper. Mjukt och ändå tåligt. Ha gärna våtservetter tillgängliga.
  • Om humöret tryter och det inte kan förklaras på annat sätt, fråga om din anhöriga behöver en värktablett, en värmedyna och en stund på soffan.
  • Fråga om personen vill prata om sina besvär, och se till att lyssna. Har ni inte en sådan relation, men personen verkar ha behov av stödjande samtal – se över om du kan hjälpa med barnpassning eller annat och uppmuntra till professionell samtalskontakt.
  • Var en stödjande anhörig vad gäller vårdkontakter. Fråga om du ska följa med. Om det inte är aktuellt, se till att ge ditt bästa av stöd, tröst eller kärlek efteråt. Ingen är så skör som den som precis gått igenom en obehaglig gynundersökning.

Fyll på listan i kommentarsfältet!

Vad kan dina anhöriga göra för att underlätta för dig?

Vad vill du berätta för dina anhöriga?

Tips! Skriv ut och ringa in de saker som du tycker att är extra viktiga för din anhörig att veta. 

Referenser:

5 tips att inte förvärra symtom under semestern

I min värld finns det två sorters förhållningssätt till semester och ledighet. Vissa tar semestern som en anledning att verkligen prioritera sig själv, sin träning och sin fysiska hälsa. Vissa andra ser semestern som ett välkommet avbrott från alla rutiner, träning och rehab inkluderat. Jag tänker att det finns goda skäl till båda synsätten. Veckorna efter semestern träffar jag också patienter som märker av följderna. Några har vilat bort smärta. Någon annan har tränat bort sina problem. Och en grupp har fått förvärrade besvär, eller ett återfall av symtom, efter semestern. Det här inlägget är för dem. Här kommer mina bästa tips för att undvika symtomförvärring under semestern!

 Packa det viktigaste

Om det viktigaste för ditt välmående är något som kan packas med, prioritera då detta. En yogamatta, ett gummiband, bra promenadskor? Packa med dem! Är det fiberkomplement för att få magen att fungera? Glöm dem inte. Är det värmedyna eller ispack? Din avslappningsplaylist eller ett blad med träningsövningar? Packa med dem. Om du ser dem liggandes i packningen kommer de också fungera som påminnelser.

Håll igång vissa rutiner

Jag fattar att själva poängen med semester är att rucka på rutiner och att livet inte ska vara som i vardagssvängen. Men hitta vissa saker behöver du kanske hålla hårt i. Är det en stunds stillhet innan alla andra vaknar? Stretching innan du duschar av dig sanden på kvällen? Är det en rask promenad eller en joggingtur? Är det övningar som du behöver prioritera, även om det finns tusen gånger roligare saker att göra? Identifiera dina ”måste-rutiner” och hitta en lägstanivå att ligga på medan du tar semester från allt annat. Kanske är det dessa som håller symtomåterfallet borta?

Håll magen igång

Nu tänker du genast ”men jag har ONT, Mia, inte tarmproblem”. Men grejen är så här: kapsejsar din mage kommer inget funka. En trög semestermage kan förvärra andra smärtor, framförallt bäckenbotten/bäckenrelaterade sådana. Att krysta en jättemassa är heller inte särskilt skonsamt för alla andra strukturer i området. Den vanligaste orsaken till förstoppning är att vi inte bajsar när vi ska, att vi mer eller mindre medvetet går omkring och håller oss. Och att matvanorna ändras. Jag tänker inte säga något om matvanorna, det ingår väl liksom i begreppet semester. Men håll kanske på tidpunkterna för måltiderna, och försök att ge dig själv utrymme att känna in och reagera på tarmtömningssignalerna. En vanlig ”bajsnödighet” håller i sig i ca 15 minuter, sedan har du missat det tåget. Nästa gång du behöver bajsa har kroppen börjat dra tillbaks vätska från avföringen, och den är hårdare att få ut.

Hitta balansen

Oavsett om du använder semestern till att renovera hela köket, vandra i alperna eller halvligga i en Brassestol på en strand i Skanör behöver kroppen både aktivitet och vila. Alltid. Om du nyligen besegrat en smärtproblematik behöver du gradera den fysiska ansträngningen så att du också hinner med återhämtning. Prioritera att äntligen vila, också från den eländigt tråkiga rehaben som du nyligen avklarat, ta ändå och lägg in små avbrott med mjuka rörelser och promenad. Om du vanligtvis brukar vara stillasittande på ett kontorsjobb hela dagarna kan det komma som en chock för kroppen om du plötsligt blir fysiskt aktiv 24/7 på semestern. För att vara lite smart kanske du ska schemalägga de fysiskt tunga aktiviteterna på förmiddagarna, och lite mer vila på eftermiddagarna. Var smart och lyssna på kroppen!

Få inte panik

Smärta kommer, smärta går. Få inte panik om du börjar känna att symtomen kryper på dig igen, efter en tids bättring. Vägen till symtomfrihet är aldrig spikrak. Försök att tänka positivt – du har redan hittat redskap till bättring och du vet hur de ska användas. Plocka fram allt du lärt dig på vägen, plocka fram alla dina favoriter bland behandlings-/egenvårdsalternativ och kör igång igen. Då kommer du tillbaks på banan på nolltid.

Berätta!

Du som genomgår någon slags rehabprocess. Hur möter du sommarledigheten och vilka är dina bästa tips?

Tipsa på relaterad läsning: Att motivera sig till tråkiga rehabövningar.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Rehab efter sfinkterskada

Vad gör jag nu då?

Hur ska jag göra med rehab efter min sfinkterskda? Du har fått en sfinkterskada vid förlossning, du har googlat och nu är du här. Välkommen! Jag som skriver är specialistfysioterapeut inom obstetrik och gynekologi. Det innebär att jag har genomgått en treårig  specialistutbildning efter min grundutbildning till sjukgymnast/fysioterapeut för att kunna just det här ämnet extra bra.

Jag är också en fellow förlossningsskadad mamma. När vårt äldsta barn föddes fick jag en sfinkterskada grad 4, och jag har också genomgått en ytterligare operation utöver den direkt efter förlossningen. Jag har alltså både yrekesmässiga och personliga erfarenheter av just det här ämnet.

Vad är en sfinkterskada egentligen?

En sfinkterskada är när du fått en förlossningsbristning som gått hela vägen bak till, eller igenom, musklerna som omger ändtarmsöppningen. Vanligtvis ingår det i dessa skador att du fått muskelskador även i mellangården. Troligtvis syddes dina skador ihop av en läkare i anslutning till förlossningen. Kort efter en skada och lagning kan man ha symtom som svårigheter att knipa och svårigheter att  hålla emot gaser eller avföring. Du kan också ha väldigt ont, till en början på grund av att det faktiskt är en muskelskada du fått (jämför med en idrottsskada där muskler går av). Efter den första månaden borde de akuta smärtorna ha gått över. Har du smärta kvar då kan det vara på grund av kompensatorisk överspänning i musklerna runt omkring.

Knipövningar, och sen då?

Du har troligtvis fått råd om att knipträna och du har förhoppningsvis också fått en tid bokad med en fysioterapeut för att gå igenom det här med rehab lite extra. Men du sitter säkert där med tusen olika frågor. En de av dem kan jag inte svar på just i det här inlägget (men det finns flera tusen inlägg här på bloggen, så leta kanske vidare…) men just de frågor som gäller knip tänkte jag försöka svara på idag.

Funkar knipträning?

Kvinnor som kniptränar kan få minskade besvär av anala läckage och en starkare bäckenbotten generellt. Om du har svårt att få till träningen och har svårigheter att hitta rätt muskler kan träning med en elektrisk dosa som ger ”biofeedback” hjälpa till och möjligen ge bättre resultat. Deu kan lugnt träna på med ”bara vanlig knipträning” fram tills dina uppföljningsbesök inom vården. Det verkar inte som att effekten av dessa träningshjälpmedel är sådär superstor kort efter förlossningen.

Tid funkar!

Oavsett om du tränar enligt konstens alla regler eller inte så brukar de flesta få minskade symtom med tiden. 12 veckor efter förlossningen brukar många ha bättre upplevd livskvalitet och minskade symtom av sin skada.

Hur ska jag knipträna?

Om du inte fått en individuellt utformat program kan du ladda ner appen TÄT och träna vidare enligt den. Om du inte känner för att använda en app kan du tänka att du ska knipa i  tre omgångar med 8-10 knip som alla varar minst 3 sekunder och upp emot 8, 10, 12 sekunder vardera. Du kan också lägga till några snabba knip och ett avslutande uthållighetsknip, där du håller med mindre kraft mer mycket längre tid – mellan 30 sekunder till två minuter.

Tänk på

Lägg fokus på att slappna av mellan knipen, det är viktigt för att du inte ska överspänna musklerna och riskera att få ont. Du börjar träna knip i liggande. När du blivit starkare kan du träna i sittande, sedan i stående och när du börjar bli riktigt stark kan du utmana dig med att knipa när du göra knäböj, tåhävningar mm.

Det har gått flera veckor och jag är inte bättre!

Om du läcker gaser men annars känner att knipet sakta blir bättre kan du sitta ner i båten ett tag till. Kroppen håller på att läka och din knipträning kan fortfarande ge god effekt. Läcker du däremot avföring ska du ringa tillbaks till kliniken där du födde och be om en ny bedömning. Kanske behöver du då annan behandling än bara tid och knipträning. Har det gått över ett halvår, ett år och du inte upplever att ditt knip eller dina symtom  (även mindre) alls blir bättre ska du också ta ny kontakt med vården!

Frågor, funderingar, egna erfarenheter?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Referenser

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Relaterad läsning på BakingBabies

Kommer en till förlossning förvärra?

Kommer en till förlossning förvärra mina symtom efter en tidigare levatorskada? Svar på läsarfråga kommer här!

Jag har fått konstaterat att levatormuskeln är av på ena sidan. Vi funderar på ett trejde barn. Kommer en ny förlossning orsaka mer skada? Det jag lider av nu är vidhet, trängningar vid löpning, vidhetskänsla vid sex. Jag har stark bäckenbotten för övrigt och de säger att operation inte är ett alternativ. Har du någon fysioterapimottagning som du rekommenderar?

Läsarfråga

Hej!

Jag har skrivit mycket om levatorskador tidigare och jag vill till en början rekommendera läsning av de grundläggande inläggen om levatorskador samt den sammanhållna serien om levatorskador som jag också skrivit:

Här kommer nu kortversionen av svar, du behöver troligen läsa mer i de länkade inläggen för att få en mer omfattande bild.

Låg risk för ny skada

Om du redan har en levatorskada är risken liten att du får en ny muskelskada vid förlossningen. De flesta får också en lättare/snabbare förlossning efter en levatorskada, då motståndet i bäckenbotten är mindre. När det gäller förlossningar är förstås inget garanterat, om barnet skulle råka födas felvänt eller med handen på kinden (eller på något annat sätt blir större i relation till öppningen) så kan det ju förstås ske en ny skada. Det här är förstås ganska osannolikt, men jag vill ändå nämna det.

Högre risk för framfall

En levatorskada ökar risken för framfall, och vi vet också att den generella framfallsrisken ökar ju fler barn vi föder (alltså även om du inte fått någon konstaterad skada). Det går alltså ganska lätt att säga att du troligen inte kommer få någon ny muskelskada, men du är därmed inte garanterad att inte få problem framöver ändå. En graviditet till ökar risken generellt, så ett kejsarsnitt trollar inte bort den riskökningen helt.

Symtom på levatorskada

Vidhetskänsla och att vara ”stor” inuti är en av de vanligaste symtomen vid levatorskada. Trängningarna vid löpning kan bero på det minskade muskelstödet som finns. För detta borde det eventuellt kunna finnas hjälpmedel att sätta in i vagina när du springer, det tycker jag att du ska prata med en vårdgivare om.

Levatorskador går inte att operera

Jag vet inte exakt hur du menar med att de inte vill operera dig för att du är stark i bäckenbotten. En skada där levatorn lossnat delvis från insidan av pubisbenet går inte att laga enligt de kunskaper man har idag. Om det finns samtidiga andra muskelskador kan det ju ibland vara läge att operera dem. Eller är det så du menar, att de inte vill operera andra muskelskador?

Fysiokollegor

Jag rekommenderar fortfarande mina före detta kollegor inom Rehab Södra, se Rehab Dalen, Rehab Farsta och Rehab Södermalm. Fler kollegor finns att hitta här. Det finns många bra, de flesta har dock lång väntetid.

Kommer en till förlossning förvärra?

Jag kan alltså inte ge ett helt hundraprocentigt bra svar på frågan om en till förlossning kommer förvärra dina symtom. Troligen inte, men det finns inga garantier. Du har en ökad risk för att få framfall på grund av skadan, och den risken ökar ju fler barn du bär och föder. Ett framfall kan opereras, muskelskador i mellangården kan opereras om du skulle ha det också, men en levatorskada går inte att fixa.

Hur länge är det normalt att ha ont?

Vid min andra förlossning för ungefär en månad sedan användes sugklocka och jag blev klippt. Jag besväras nu av att det domnar och somnar runt omkring svanskotan och rumpskåran. Jag tycker inte att det blir bättre ju mer tid som går. Kan knappt resa mig från sittande ibland och har väldigt svårt att sitta länge. Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Hur länge är det normalt att ha ont?

Läsarfråga

Hur länge är det normalt att ha ont?

Den här frågan är komplex och det finns många olika saker att ta hänsyn till. Klippet motsvarar en grad 2-bristning och det kan ju naturligtvis göra ont en period. Att svanskotan smärtar efter en förlossning är också förhållandevis vanligt. Även den smärtan kan hänga mer ett tag.

Här finns en rad besläktade inlägg

Hela förlossningen med både sugklocka, klipp och eventuellt ett tryck mot svanskotan vid utdrivningsskedet kan ha skapat en smärtreaktion i bäckenbotten som gör att den också är något överspänd. Överspänningar i bäckenbotten orsakar också ett drag mot svanskotan.

Mina råd

Var så aktiv du ändå kan

Om du orkar kan försiktig allmän rörelse eller korta promenader öka blodcirkulationen och optimera läkningen i området. Små lätta knip, rumplyft, djupandning och magaktivering brukar vara det jag rekommenderar i första skede. Detta tillsammans med dagliga promenader som får bli så korta/långa som du hinner och orkar.

Tok-knip inte

Det är också viktigt att inte gå omkring och knipa hela tiden. Det är viktigt att du faktiskt låter bäckenbotten vila helt mellan varven. Ett knip orsakar också drag i svanskotan, så om du går omkring och kniper hela tiden kan detta orsaka eller förvärra smärtorna.

Dosera belastningen efter vad som känns okej

Så länge sittandet gör ont så kan du försöker varva liggande med stående/gående i första hand. Att sitta snett, konstigt och ansträngt under längre perioder blir ju dåligt för andra ställen i kroppen. Att det domnar kan tyda på att blodcirkulationen i området inte är optimal. Antingen kommer sig detta av att du sitter och spänner dig/bäckenbotten eller för att blodflödet blir strypt genom att du sitter ”konstigt” på något sätt. I detta fall tänker jag att variationen är det viktigaste. Undvik långvarigt sittande på en och samma position i över 10 minuter!

Hur länge kommer du ha ont?

Det går inte att förutsäga hur länge du kommer ha ont. Jag brukar anse att det viktigaste är att du märker en förbättring från vecka till vecka, eller från månad till månad längre fram.

Jag tror att du kan ha god nytta av att läsa länkarna ovan!

Stort lycka till!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Perinealkroppsrekonstruktion

Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa.

Läsarfråga

Perinealkroppsrekonstruktion

En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.

Det innebär att kanske Bulbospongiousus, Transversus Perineii och möjiigen också Levator Anis ”brygga” i mellangården är trasig. Vid perinealkroppsrekonstruktionen försöker man alltså hitta muskeltåtarna igen och sy ihop dem som de satt innan skadan.

En anledning till operation av detta är symtom, som bland annat kan bestå av tyngdkänsla, urininkontinens, smärta, tarmtömningssvårigehter, minskad känsel vid penetration eller smärta vid penetration, minskad förmåga till orgasm eller luftpruttar.

Rectoceleoperation

Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. En operation av detta går ofta till som en liten ”tummy tuck”, fast för vaginalväggen. Man tightar helt enkelt till väggen! Det finns en viss risk att en sådan operation ger nya och kvarvarande symtom av smärta vid penetration. Dessa besvär är ofta övergående då ärret mognar och mjuknar med tiden. Man pratar ofta om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och håller längre än exempelvis främre framfallsoperationer.

Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.

Efter operationen

Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Det kan vara svårt att både stå, sitta, ligga och gå när du är precis nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker ofta. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig. Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. Du bör inte lyfta tungt, ha penetrerande sex eller anstränga dig tungt fysiskt de första 4-8 veckorna. Du blir ofta sjukskriven ungefär en månad (mer om du har ett tungt arbete). Det opererade området har ca 80 % av sin tidigare hållfasthet efter 12 veckor, och upp emot 100% när det gått ett år. Skynda alltså långsamt med tung belastning.

Kan jag…

Eftersom operationen syftar till att återställa anatomin och funktionen så som det var innan du fick din förlossningsskada är ju tanken att du ska bli tåligare i bäckenbotten efter operationen än innan. Om du kan springa nu så är det rimligt att tänka att du kan återfå minst samma funktion med tiden.

Läs mer här på BakingBabies

Försiktig resten av livet?

Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!