Kategori: Graviditet

Fysioterapi, motion och träning under graviditet

Under den här kategorin hittar du information träning och om de förändringar som kroppen genomgår. Om du har besvär med bäckensmärta under graviditet rekommenderas också kategorin som handlar om just detta.

Alla gravida rekommenderas att både konditionsträna och styrke/uthållighetsträna  som en del av en hälsosam livsstil. Regelbunden träning bibehåller dessutom en god allmän kondition och kan vara ett bra sätt att förbereda kroppen inför själva förlossningen. Motion och träning är  i de flesta fall ofarligt för den gravida kvinnan och fostret och innebär inga risker. Bäckenbottenträning är viktigt både under och efter graviditet, för mer information om detta läs mer under kategorin med samma namn.

Vill du veta mer om träning efter förlossning och kejsarsnitt, läs mer i kategorin ”Postpartumträning”

Yoga för gravida

Jag får ganska ofta frågor om specifika träningsformer i relation till gravditet eller olika besvär. Oftast brukar jag bara svara ”allt som känns bra är bra” och förklara litegrann vad du ska lyssna efter i kroppen. Yoga för gravida är något jag får återkommande frågor om, och därför tänkte jag ägna detta ett helt inlägg.

Allt som känns bra…

Grundsvaret är ändå fortsättningsvis ”allt som känns bra är bra”. Under min senaste graviditet, då jag hade så ont i bäckenet, vad all sorts yoga utesluten. Jag försökte med minimalt krävande pass, men i slutänden fick jag bara mer ont. Jag är inte alla! I det här inlägget ska jag försöka visa på fördelarna – och  de potientiella utmaningarna med gravidyoga.

Vad säger vetenskapen?

Den något svajiga vetenskapliga grunden för gravidayoga är positiv. Jag benämner den som svajig eftersom studierna är få till antalet, med få deltagare och med en del utmaningar vad gäller den vetenskapliga metoden. Enbart få studier är randomiserade och kontrollerade studier, så resultatet är generellt sett tunt och ska inte dras för stora växlar på. De få studier som finns visar på följande:

  • Yoga är säkert för mamma och barn
  • Yoga under graviditeten har i en studie visats minska förlossningssmärtan hos studiedeltagarna
  • Yoga kan påverka den upplevda stressen hos en gravida
  • Hot yoga är inte att rekommendera under graviditet då det utsätter barnet för risker
  • Effekten av yoga på graviditetsrelaterade rygg- och bäckensmärta är vag
  • Yoga med mer fokus på meditation än på fysisk träning kan påverka förekomsten av depression

Vad brukar en typisk gravid yoga-klass omfatta?

Det är förstås beroende av både yoga-typ och instruktören, men det är vanligt att klassen omfattar andningsövningar, avslappningsövningar, mjuka stretchövningar och yogapositioner som syftar till att bibehålla öka, rörlighet och balans.

8 saker du kan behöva tänka på när du gravidyogar:

Undvik ryggliggande positioner efter första trimestern.

Att ligga på rygg kan skapa tryck mot blodkärl som minskar flödet av blod och syre till både dig och fostret. Har du positioner där du vanligtvis brukar ligga på rygg kan du nu använda kuddar så att du ligger med hjärtat högre än bäckenet. Skulle du bli yr, tappa andan, bli illamående eller få dimsyn ska du genast rulla över på vänster sida och ligga så tills besvären går över.

Att stå länge kan orsaka blodtrycksfall.

Stående utmanar också balansen. Dessa faktorer tillsammans är ju en av det viktigaste orsakerna till att gravida ska få sitta i kollektivtrafiken, och blodtrycksförändringarna kan komma tidigare än vad magen syns. Senare under graviditeten kan också magens storlek påverka balansen så pass att du inte riktigt klarar av de stående positionerna utan att tappa balansen. Ha gärna en vägg eller en stadig möbel i närheten där du står, så att du vid behov kan ta emot dig.

Ha respekt för ytterlägena

Under graviditeten mjukas lederna i kroppen upp på grund av de hormonomställningar som ska optimera att barnet så småningom ska kunna passera ut genom ditt bäcken. Detta gör att vissa individer kan ta ut ytterläget i lederna längre än normalt under graviditeten, men att kunna betyder inte att det nödvändigtvis ska göras. Översträck inte lederna bara för att du upplever att det går, utan lyssna noga på kroppens signaler och känn dina gränser.

Tänk lite extra på bäckenet

Bäckenets leder är de som främst påverkas av rörlighetsökningen under graviditeten. Bäckenet kan förenklat uttryckt förklaras som benstruktur med två halvor. Enbensstående övningar och övningar som inkluderar ett stort utrymme mellan benen i någon riktning kan göra att instabiliteten i bäckenet triggar smärta.  Ha bredden av dina höfter eller axlar som riktlinje för placering av dina fötter och gå bara inåt eller utåt i fotplaceringen om du inte får ont av det. Bit inte ihop och fortsätt om du får smärta i bäckenlederna när du tränar yoga under graviditeten, utan modifiera tills det inte längre smärtar.

Ingen yoga i hetta

Ditt hjärta jobbar redan på med att föra runt extra mycket blod till dig och ditt foster. Gravida bör träna i lätta kläder samt tänka på att tillföra vätska under och efter träning. Aktiviteter med hög intensitet i varmt och fuktigt klimat bör undvikas.

Ta andningen som den kommer naturligt för dig

Andfåddhet är ett vanligt symtom under graviditet, och under graviditet bör du undvika andning som innebär att du ska hålla andan eller andas onaturligt snabbt. Träna istället in att andas in och ut långsamt med en medrörelse ända ner i magen, gärna med ett mullrande ljud på utandning. Detta sätt att andas kan också hjälpa dig under förlossningen.

Gå på yogaklasser som är anpassade för gravida eller yoga som du känner väl sedan tidigare

Undvik för kraftfull yoga, yoga i varm temperatur eller för avancerade yogaklasser. Du behöver antingen ha en bra instruktör som kan guida dig igenom vilka övningar som är lämpliga, eller så behöver du ha väldigt god känsla för vilka anpassningar som är nödvändiga själv. Om du är osäker kan du också boka en tid hos en fysioterapeut för att gå igenom de övningar och rörelser du funderar över.

Huvudstående positioner är kontroversiella

Huvudregeln är att om du är van vid dessa och du känner att du klarar av dem med lätthet och normal andning anses de vara säkra. Den stora risken är att falla och omgivningens reaktion kan vara oro med tanke på hur detta skulle kunna påverka barnet. Lyssna på kroppen och ditt sunda förnuft.

Referenser

Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Läsarfråga

”Jag är gravid igen, 4 år efter förra förlossningen och 3 år efter rekonstruerande kirurgi där muskler i bäckenbotten syddes fast igen. Jag har kronisk smärta i underlivet som ett resultat av allt detta och läkare har sagt att jag aldrig kan bli helt återställd styrkemässigt i bäckenbotten.
Jag oroar mig för att graviditeten kommer vara en stor belastning för bäckenbotten och kommer förvärra allt ytterligare. Jag kommer få planerat snitt och har förstått att också detta kan permanent försvaga bål/bäckenbotten.
Hur bäckenbotten- och båltränar jag bäst under graviditeten och efter ett snitt? Hur stor belastning på bäckenbotten utgör graviditeten? Hur läker kroppen efter ett snitt? Vad ska man tänka på?”

Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Frågeställaren har inte bara en fråga, utan många, och jag ska försöka dela upp och svara på dem så gott det går. Men grunden här måste vara: det är individuellt. Olika bäckenobttentrauman till att börja med, olika individer läker olika, graviditeter är olika osv. Svaren här blir enormt generella.

Hur påverkas bäckenbotten av en graviditet?

Bäckenbotten påverkas av graviditeten i sig av tre separata, men sammanhörande, fenomen:

  • Hormonell påverkan. Redan tidigt under graviditeten får du höga halter av de hormon som mjukar upp strukturerna kring bäckenet för att förbereda kroppen inför förlossning. Genom dessa hormon blir bäckenbotten ibland ”svajigare”.
  • Viktuppgång – en viktuppgång sätter högre tryck på bäckenbotten, och den får en allt tyngre motstånd ju längre graviditeten fortgår. Om du kan påverka din viktuppgång kan det bäckenbottenvänligt att göra det.
  • Förstoppning – hormonerna gör också att kroppens glatta muskulatur jobbar annorlunda än annars, vilket hos många resulterar i förstoppning. Förstoppning, och att krysta mycket vid tarmtömning, är en känd faktor på negativ bäckenbottenpåverkan. Om inte enbart fibrer och mycket vätska hjälper dig, se om du behöver använda exempelvis inolaxol för att hålla avföringen mjuk.

Av dessa tre saker är det alltså främst avföringskonsistensen du aktivt kan påverka i störst utsträckning. Undvik att vara förstoppad under längre perioder, helt enkelt.

Kommer ett kejsarsnitt permanent försvaga bål och bäckenbotten?

Naturligtvis är alla operationer ”planerad vävnadsskada” och naturligtvis kan saker hända under en operation som gör ingreppen mer eller mindre komplicerade. Men i min uppfattning så är det extremt sällan som bukmusklerna får någon permanent skada genom kejsarsnitt. Dessutom – många tränar upp sig så otroligt mer noggrant efter sina snitt att jag faktiskt tror att flertalet faktiskt får bättre bålstabilitet efteråt än vad de hade innan graviditeten ens. Bäckenbotten hålls ju liksom utanför själva snittet, så jag tror inte att påverkan på bäckenbotten blir större än vad graviditeten i sig medförde.

Hur tränar jag bäst under graviditeten?

Du ska i första hand se till att bäckenbotten är så stark som du kan. 30 knip om dagen är vår slarviga grundrekommendation, men annars rekommenderar jag helst TÄT-appen. Om du upplever det som enklast tycker jag att du med gott samvete kan träna bäckenbotten enbart i sittande eller liggande under graviditeten, men klarar du stående övningar är det naturligtvis bra också.

Bålträning under graviditeten ska vara förhållandevis lågintensiv, men ändå ”ge något”. Det viktigaste för bäckenbotten anser jag är att du inte håller andan medan du tränar. Jag kan inte ge några mer specifika råd på distans, men läs gärna fler inlägg här på bloggen om ämnet. 

Jag brukar ha ett bäckenbottensperspektiv på alla träningsråd jag ger, så både vad gäller graviditets- och postpartumträning hänvisar jag till andra inlägg, bland annat dessa:

Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Det finns inte jättemycket forskning på detta tema, men de studier jag hittar verkar förhållandevis eniga om att första graviditeten/förlossningen oftast medför den största skadan, och sedan förvärras inte besvären så himla mycket för de flesta. En studie sammanfattar det så här:

”A second pregnancy and delivery do not seem to have a major effect on bladder support and/or levator function.”

Kvinnors upplevelse av bäckenbottendysfunktion är ofta att en ytterligare graviditet och förlossning är rejält skrämmande. Inte ens efter en ytterligare vaginal förlossning är det hundraprocentigt säkert att besvären förvärras. Om kvinnan får genomgå en riktigt bra, trygg och varsam vaginal förlossning kan bäckenbotten skyddas mot ytterligare skada. Ovanstående påstående gäller alltså levatorskador och sänkning av blåshalsen. Vad gäller framfall vet vi att risken ökar ju fler barn du föder vaginalt. 

Jag vet att frågeställaren ska genomgå ett kejsarsnitt, ovanstående meningar är alltså riktade till läsare som väger mellan vaginal förlossning eller snitt. Ett kejsarsnitt skyddar mot de flesta bäckenbottenrelaterade riskerna, men medför ju en ”planerad vävadsskada” på magen istället. Ingen kan tala om vad som är rätt för dig, du, din magkänsla och din barnmorska måste resonera er fram till vad som är bäst för dig. Jag rekommenderar också läsning här!

Sfinkterrupturer

För sfinkterrupturer, speciellt grad 4-bristningar är dock forskningen mer tveksam, där verkar sannolikheten att spricka mycket igen vid en upprepad vaginal förlossning vara ungefär lika stor som sannolikheten att få en sådan bristning som förstföderska (=7 procents risk att spricka lika mycket igen,  jämfört med en 6-procentig risk att få en sfinkterruptur vid första förlossningen).

Gravid efter bäckenbottentrauma/operation

Det du ska tänka på är att hålla igång magen och träna bäckenbottensäkert både under och efter graviditeten! Ta hand om dig själv på alla sätt du kan. Det finns saker som ligger utanför din makt att påverka, men troligtvis och förhoppningsvis får du må bra genom allt. Om du behöver hjälp och vägledning rekommenderar jag att du tar kontakt med en fysioterapeut som är duktig på kvinnohälsa.

Och till frågeställaren – jag önskar dig en superbra graviditet och en allt igenom bra postpartum-återhämtning. Det är du värd! 

Referense

Evidens för spinning babies?

”Spinning babies” och liknande koncept handlar om att optimera fostrets placering inuti magen för att underlätta förlossningen. Man menar att mammans rörelse och hållning samt vanor kan påverka hur bebisens placerar sig. Man använder sig av balans, tyngdlagen och rörelser som kan utföras redan under graviditeten. Förespråkare menar att man rätt vald metod kan vända bebisar som ligger fel och förenkla förlossningen för bebisar som ligger rätt. Konceptet är inte nytt, men den mest kända förespråkaren är kvinnan som ligger bakom det varumärkesskyddade begreppet ”Spinning babies”. Om jag förstått rätt är hon också till yrket fysioterapeut. Jag har därför vid flera tillfällen blivit uppmanad att skriva om detta. Jag har vid lika många tillfällen letat studier om ämnet och inte hittat något.

Det finns fortfarande inte särskilt mycket randomiserade och kontrollerade studier om ämnet, och därför kan vi egentligen inte säga vare sig bu eller bä om konceptet. Fungerar det? Det finns otaliga vittnesmål både i Sverige och internationellt om att det ska vara positivt. Men VET vi det? Nej. Det svåra med förlossningar är ju att du som individ är just det, en individ. Utfallet av din förlossning kan vi aldrig jämföra med någon annans, och eftersom vi inte kan vrida tillbaks klockan och jämföra ditt eget utfall med dig själv med/utan en viss metod så blir det svårt. Tills vi har studier med tillräckligt stora gruppen att jämföra har vi ingen evidens. Det som däremot står kanske klart är att metoden som sådan inte är farlig eller dålig, och därför är det ju helt fritt att testa (det finns vissa restriktioner som hör ihop med sjukdom och graviditetskomplikationer, kolla upp dessa om du är intresserad).

Hur ska det funka?

Teorin är att stödjevävnadsapparaten som hör till livmodern kan bli för kort och stram och därför inte ge livmodern och bebisen däri optimala förutsättningar för att växa, ta plats och lägga sig rätt. Man tänker sig at användning av specifika övningar ska töja på dessa ligament så att allting lägger sig mer optimalt i förhållande till bäckeningången och bäckenutgången. Övningarna utförs om jag förstått rätt en gång i veckan till en början och allt tätare mot slutet. Det handlar om sekundrar och inte om några långa träningspass.

Vad ska jag tro?

Min uppfattning är att detta är något du kan välja att tro på, eller inte. Jag tror att positioneringsövningar kan påverka viss smärta och ibland bebisars läge. Men grejen är också att bebisar jobbar hårt själva på att hamna rätt.  Forskningen som finns idag kan varken påstå att övningarna kan ge något magiskt resultat. Det verkar dock heller inte dåligt eller farligt.

Kan ligament stretchas?

En av teorin bakom dessa övningar och positioner verkar handla om att man med fördel kan stretcha ligamentet som avgör livmoderns placering i förhållande till bäckeningången. Det är detta som får mig att bli skeptiskt. Ligament är inte särskilt stretchbara och får snarare skador om de sträcks över 6 procent av sin längd. Övningarna som instrueras i koncept som spinning babies är så pass små, mjuka och utförs så pass sällan att de troligen inte har någon aktiv påverkan på ligamenten alls. Om ligamenten kring livmodern skulle kunna stretchas utan att skadas, vill vi verkligen ha dem förlängda? Jag tänker att bebisen inuti den växande livmodern nog skapar en ganska stor kraft som trycker på ligamenten som det är. Ligament kan bli för korta av trauma eller av onormal anatomi. Det finns livmödrar som inte har den ”vanliga formen” och där kommer kroppen anpassa ligamenten till att passa livmodern. I dessa fall är min uppfattning att det dock är livmoderns annorlunda form som potentiellt kan påverka graviditet och förlossning, och inte ligamenten i sig. Det finns ingen forskning om hur specifikt livmodersligament påverkas av stretch.

Kan bäckenet påverkas?

Bäckenet består av en ”skelettskål” med hål i botten och toppen. Där igenom ska barnet passera när det ska födas. När förlossningen startar är det bra om bebisen är optimalt placerad inför att gå igenom denna passage. Kan spinning babies påverka bäckenet? Jag har mycket svårt att tro detta. Bäckenet har leder som i ogravida förhållanden knappt ska ha någon rörlighet alls. Det som begränsar bäckenledernas rörelse är otroligt starka och tjocka stödjevävnadsstrukturer. Jag tror helt enkelt inte att du med övningar som berör magen påverkar dessa enormt starka stödjestrukturer. Dessa mjukas dock upp automatiskt en aning under graviditet och möjliggör en eftergivlighet i bäckenet under förlossning. Bäckenet som sådant är väldigt varierat I storlek och form mellan olika individer. Även när det gäller bäckeningången och -utgången skiljer sig form, storlek åt. Snäva öppningar i endera riktningen kan försvåra förlossning. Min kliniska övertygelse är att detta inte är påverkningsbart med några ytter krafter, om det inte är så kraftigt att det innebär trauma (som kan skapa en symfysruptur).

Kan man påverka bebisen?

Under en vaginal förlossning med normalt förlopp ska bebisen rotera enligt ett visst monster för att ta den lättaste vägen ut. Det handlar om att bebisens bredaste del ska möta bäckenets vidaste platser i rätt stund. Dessa rotationer börjar oftast när själva förlossningen är i aktivt skede.

Den forskning som jag har lyckats hitta kan dock inte stödja påståendet att någon viss position eller övning skulle påverka bebisens placering eller rotation vid förlossningen. Det finns dock heller ingen forskning som säger att det skulle vara dåligt att testa. Liksom det finns förespråkare för övningar/rörelser/positioner med teoretisk påverkan på bebisens position så finns det också de som menar att det är oetiskt att förespråka detta, då det kan skapa skuld hos dem som upplever att de ”misslyckats”. Över nittio procent av alla bebisar kommer placera sig rätt och rotera ”normalt” när det väl är dags, även om de legat tokigt i slutet av graviditeten.

Referenser:

Läsarberättelse om hyperemesis gravidarum

Läsarberättelse om hyperemesis gravidarum

Jag heter Angélica och jag hade hyperemesis gravidarum i min graviditet. Detta är min berättelse.


Berätta, hur gick resan för dig att bli gravid? 

På grund av att jag har PCOS så behövde vi hjälp för att bli gravida. Jag gick igenom flera  ivf-behandlingar. Första var en insättning utan efterföljande graviditet. Andra avbröts då jag inte producerade några bra ägg. Tredje avbröts pga överstimulering av äggstockarna men där vi fick 4 embryo som de frös ner. Den fjärde blev en frozen embryo transfer som resulterade i en graviditet.

När du väl blev gravid blev det kanske inte som du väntat dig? Berätta! 

Redan bara någon timme efter att jag testade positivt hängde jag över toaletten på jobbet och spydde helt okontrollerat. Jag fortsatte att spy genom hela graviditeten, från 5-10 gånger per dag till uppemot 100 gånger per dag när det var som värst. Att fortsätta arbeta eller att få i mig en normal mängd vätska eller mat för att leva hälsosamt genom graviditet var aldrig möjligt. I vecka 7 blev jag inlagd på sjukhuset och fick diagnosen hyperemesis gravidarum (HG). Då hade jag gått ner 7% av min kroppsvikt. Jag var extremt uttorkad, hade ketoner i urinen och brist på diverse mineraler och vitaminer. Jag låg på sjukhuset i 5 dagar men efter ett mindre trevligt bemötande av gynekologen på avdelningen skrev jag ut mig själv och fortsatte kampen för överlevnad hemma. Jag gick hela graviditeten på starka mediciner för att jag inte skulle spy hela tiden. Illamåendet, det KONSTANTA OCH TOTALT ALLTUPPSLUKANDE illamåendet, fanns det ingen någon medicin i världen som kunde stoppa.

Glädjen över att äntligen vara gravid infann sig aldrig. Istället flyttade jag in på gästrummet i 5 månader. Bara lukten av min man gjorde att jag spydde. Jag spenderade dagarna i sängen (har ett ärr på varje höft efter liggsår som souvenir) eller hängandes över toaletten. Jag orkade inte möta mina vänner, duscha eller ens klä på mig. Jag blev isolerad i hemmet. De gånger jag skulle till sjukhuset för ultraljud eller till vårdcentralen/mvc för kontroll behövdes planeras in i minsta detalj. Inget kunde ske innan kl 12, då låg jag pall och spydde i flera dagar efteråt. Det var inte värt det till slut.

Efter avslutad graviditet hade jag gått ner 25% av min kroppsvikt.

Vad fick du för hjälp under graviditetens gång? 

Jag fick oklanderlig hjälp av min läkare på vårdcentralen. Hon hade själv haft HG med sina barn så hon visste hur jag led. Henne mötte jag varannan till var tredje vecka genom hela graviditeten för blodprover och allmän check-in för att hålla lite koll på viktnedgång osv. Kvinnan jag gick till på mvc var specialiserad på kvinnor med svåra graviditeter. Hon blev en samtalspartner. Hon fokuserade inte på barnet i magen utan på hur jag mentalt skulle komma mig igenom graviditeten.

Jag gick också till extra ultraljud på sjukhuset för att kontrollera hur den lilla i magen mådde när mamma mådde så dåligt hela tiden.

Jag gick som tidigare nämnt på starka mediciner för att försöka kontrollera kränkningarna. Jag gick också på blodförtunnande sprutor för att förhindra att jag fick blodpropp, då fysisk aktivitet inte var möjligt. Jag fick även medicin som hjälpte mig att sova. Sova bort dagar och nätter som annars hade spenderats på badrumsgolvet.

Jag tror nog de sällan har mött en så dåligt förberedd kvinna på förlossningen som de gjorde den morgonen jag kom in för att bli igångsatt. Det hade inte funnits någon ork att sätta sig in i diverse smärtlindrande andningsmetoder eller annat som man som gravid kanske vill sätta sig in i innan man ska föda. Jag var bara glad för att nu var helvetet snart över!

Vad saknade du i hjälpen du fick? 

Jag saknade förståelse från såväl utbildad sjukhuspersonal som från en del familj och vänner.

Jag saknade lättillgänglig information om sjukdomen. Det är svårt att försöka övertala människor att man är allvarligt sjuk och inte bara negativ och överdriver när det inte finns god information och forskning att visa till.

Jag saknade information om medicinerna jag gick på. Genom hela graviditeten var det en gnagande tanke i bakhuvudet, vad händer om alla dessa starka mediciner gör att mitt barn blir missbildat. Det var faktiskt en läkare på sjukhuset som sa att om jag gick på de mediciner jag fått av min läkare på vårdcentralen så skulle mitt barn bli grovt handikappat och antagligen födas med två huvuden och fyra armar. Detta var ju såklart total lögn! Jag oroade mig för att jag nästintill knarkade ner mig i graviditeten med mediciner som aldrig varit testade för användning av gravida kvinnor.

Jag saknade också finkänslighet hos de jag mötte runt mig. Tro mig, jag har provat alla sorts kärringråd som finns. Det hjälper inte att påpeka att kanske jag borde tugga på ingefära. Eller kanske jag borde äta lite innan jag står upp på morgonen. Eller kanske jag bara behöver gaska upp mig. Det hjälper heller inte att påpeka hur mycket jag gått ner i vikt och att det kanske inte är så sunt för barnet att mamma går ner så mycket i graviditeten. Tro mig, hade jag klarat äta mat, hade jag inte spytt av mitt eget saliv så hade jag gladeligen tryckt i mig allt av mat och hällt i mig liter efter liter med vatten.

Hur blev det sen? När kände du att du hämtade dig igen?

Ska jag vara helt ärlig så har jag ännu inte hämtat mig, och min dotter blir snart 2 år. Bara tanken på att bli gravid igen och riskera att få en liknande graviditet (det är trots allt 80% chans att få HG igen om man en gång haft det) gör mig svettig. Tänker jag för mycket på det så känner jag paniken och tårarna pressa på.

Som tur är hade jag inga problem att rent kroppsligt hämta mig, de 25% i kroppsvikt jag gick ner under graviditeten kom snabbt tillbaka. Jag hade aldrig problem med att amma eller på annat sätt ta hand om eller knyta band till mitt nyfödda barn.

Det moln av illamående jag levt i försvann i det att hon blev född. Det enda sättet att förklara det på är att jag fysiskt kände illamåendet försvinna i samma ögonblick som de drog ut henne ur mig på operationsbordet. Igångsättningen resulterade i ett akutkejsarsnitt, dock inte på grund av HG. Tyvärr kom illamåendet tillbaka redan nästa morgon. Med hjälp av mediciner så höll jag det under kontroll och efter ett par dagar var jag inte illamående längre.

Har du något råd till andra som är i din situation? 

Mitt råd är att söka vård så snabbt som möjligt. Möter du på någon som bara tror det är i ditt huvud, att du själv gör dig sjuk eller att du inte behöver vård, kräv att få möta en annan läkare. Är du för svag för att kämpa för dig själv så ta med dig din partner, en förälder eller en vän som kan föra din talan. Får du ingen hjälp på vårdcentralen, ring direkt till sjukhuset eller åk till akuten om det så krävs. För hjälp behöver du!

Stort tack Angelica för din berättelse!

Observera att alla läsarberättelser som vi publicerar här är just privata upplevelser. Det betyder att vi inte kräver att dessa inlägg ska vara lika vetenskapligt grundade som andra inlägg. Det betyder heller inte att berättelsen är på något sätt icke-adekvat. Bara ett annorlunda sorts inlägg! Vi önskar också att kommentarsfältet alltid hålls respektfullt och peppande när det kommer till läsares berättelser. 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Relaterad bild

Graviditeter och förlossningar är vanliga orsaker till kvinnlig förtida död världen över, och har så varit även i västvärlden historiskt sett. En läsare uppmärksammade mig en gång på att Charlotte Brontë och att hennes död 1855 kan ha berott på allvarligt graviditetsillamående. Senare analyser av författarinnans hälsotillstånd och död menar på att hon avled efter komplikationer av hyperemesis gravidarum, även om det dock finns tecken på att hon led av tuberkuos och Addisons sjukdom. Helt oavsett hur det faktiskt förhöll sig kring författarinnans död (det gjordes ingen obduktion så det blev aldrig ens fastställt om hon ens var gravid) så är allvarligt graviditetsillamående en allmänt känd orsak till ohälsa bland gravida, och ett tillstånd som även idag kan bli behandlingskrävande.

Hyperemesis gravidarum kallas alltså ”allvarligt graviditetsillamående” på svenska och är en riktig diagnos.

Det är en medicinsk diagnos som sätts då följande diagnoskrav uppfylls:

  • kräkningar mer än tre eller fyra gånger per dag
  • kvinnan är uttorkad (mäts via blodprov)
  • kvnnan lider av yrsel och illamående nästan hela tiden
  • kvinnan har gått ner 4,5 kilo eller fem procent av kroppsvikten på grund av kräkningar

Jag själv ett graviditetsillamående som låg på gränsen till hyperemesis när jag väntade Wollmar. Det kom plötsligt, en dag tidigt i graviditeten öppnade jag köksskåpet där det luktade tacokrydda, och jag översköljdes av äckelkänslor, stängde skåpet och kräktes rakt ner på golvet utanför. Sen följde kräkningar 3-4 gånger per dag fram till vecka 18. Kring vecka 10 minns jag att jag kräktes när jag enbart kom att tänka på brysselkål. Jag jobbade då med hemrehab och det finns buskage kring hela Farsta-Gubbängen området där jag kan peka ut att jag kräkts. (Med Wilfred i magen mådde jag knappt ens illa och kräktes aldrig, men mitt första graviditetssymtom var likaväl en aversion mot just tacokrydda. Med Waldo var illamåendet ännu mildare.)

Riktig hyperemesis gravidarum innebär dock att kvinnan får så svårt att behålla mat och dryck att hon går ner i vikt och får ketoner i urinen och störd elektrolytbalans (saltbalans), och behöver behandling med dropp.

Det är fortfarande inte fastställt varför en del kvinnor drabbas av detta kraftiga illamående.

Forskning från det senaste decenniet visar att det kan finnas samband mellan hyperemesis gravidarum och baktierien helicobacter pelori. Helicobacter pelori är en väldigt vanlig bakterie som även hör ihop med magsår, forskaren som kom fram till detta (bland annat genom att själv dricka en cocktail med dessa bakterier) har vunnit nobelpris för övrigt. Det finns ett gäng studier som pekar på detta samband, men jag tycker mig inte ha sett att detta gett utslag på behandlingen. Någon som vet?

Det allvarliga graviditetsillamåendet verkar även höra ihop med känslighet för hCG-hormonet (samma hormon som ger utslag på graviditetstest och som går ner i nivå efter vecka 12-16) och är även vanligare under flerbördsgraviditeter.

I många studier nämns också ”psykologiska orsaker” men jag hittar inte riktigt vad dessa ska bestå av. Oro? Stress? Jag får lite 1800-talsvibbar av just detta påstående, som att de skulle vara ett arv från tiden då alla kvinnosjukdomar ansågs vara ”neurotiska”. Det finns inget vetenskapligt belägg för att depression hos mamman skulle öka risken för hyperemesis gravidarum.

Mitt eget minne av graviditetsillamåendet är att nedstämdheten som följde med nästan var det värsta. Att leva i en kronisk magsjuka i flera månader gör verkligen inget gott för självkänslan, graviditetsglädjen eller orken att göra någonting utöver det absolut nödvändigaste. Men jag jobbade ju hela den tiden, allra mest tack vare att jag jobbade i team med en arbetsterapeutkollega som i princip jobbade för två. Inför graviditet nummer två var jag fast besluten om att vara sjukskriven om det blev så illa igen, men sen blev jag ju knappt ens illamående. Så det kan gå. 

Hur många drabbas?

50-90 % av alla gravida kvinnor får illamående och kräkningar någon gång under graviditeten

0,3-2 % av alla gravida kvinnor drabbas av hyperemesis gravidarum

Något som många påstår är att mycket illamående hör samman med en ”stark” graviditet och minskad risk för missfall. Vetenskapen verkar inte ha så tydliga besked om just detta. Hyperemesis verkar dock vanligare hos kvinnor med flerbördsgraviditeter.  Ett graviditetsillamående som är under kontroll påverkar inte heller fostret  negativt på något sätt. När kvinnan blir regelrätt undernärd och går ner mer än 5% av kroppsvikten föreligger dock hälsorisker för både mamma och barn. Hyperemesis gravidarum är inget att leka med. Oavsett om just Charlotte Brontë dog av detta eller inte, så är detta en  graviditetskomplikation som kvinnor avlider av, även i utvecklingsländer i modern tid.

Hyperemesis gravidarum kräver ofta läkarvård och du som lider av detta ska börja med att boka ett läkarbesök via mödravården.

Är det riktigt illa att du måste få medicinsk hjälp. Ingefära som huskur verkar ha visst vetenskapligt stöd för att vara verksamt för dem med lättare besvär. Även akupunktur fungerar väl för vissa.

Imorgon kommer en läsares berättelse om hyperemesis gravidarum, en berättelse som får min egen upplevelse av illamående att verka som ingenting. Stay tuned!

Referenser:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Bäckenbotten som äldre

Nu menar jag inte äldre som i ”ålderdomshem-äldre”, utan äldre som i kanske efter klimakteriet. Du som inte födde barn typ igår, utan för 10-20-30 år sedan? Hur är din bäckenbotten idag?

  • Hur har du upplevt att åren påverkar din bäckenbotten?
  • Vet du vilka eventuella skador du fick när du födde barn?
  • Har du kunnat leva det liv du ville vad gäller träning, sex och kontinens?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Att känna sin egen kropp bäst

Den gravida kvinnan känner sin egen kropp bäst

Med jämna mellanrum blir någon tränande känd medieprofil gravid. Hon  postar bilder när hon tränar. Och kommentarerna låter inte vänta på sig. Många hejar och peppar, men det kommer också ett gäng hyttande nävar och varningens fingrar.

Jag tänkte bara börja med det vetenskapligt förankrade påståendena om gravidträning

Alla kvinnor med okomplicerade graviditeter är rekommenderade att träna. Träningen ska ligga på en lagom nivå och göra personen varm, andfådd och lite svettig men får gärna vara i ett ”prat-tempo” om det är konditionsträning. Det kan av flera olika anledningar vara jobbigare att träna under graviditeten än annars, men det är säkert, ofarligt och dessutom hälsofrämjande för både mamma och barn. Dykning och kontaktsporter med risk för våld mot magen är några av de få träningsformer som avråds ifrån. Så även konditionsträning på över 90 % av maxpuls samt ryggliggande övningar eftersom de innebär en viss risk för inklämning av ett viktigt blodkärl.

Om graviditeten är komplikationsfri och kvinnan för övrigt frisk, klarar den gravida kroppen av de fysiologiska kraven som träning på moderat intensitet ställer utan bekymmer. Träning av moderat intensitet är inte en riskfaktor för barnet eller moderns hälsa.

Okej, så långt är ni med va?

Jag tänker att de hyttande nävarna och varnande pekfingrarna i kommentarsfälten på sociala medier kanske på individnivå handlar om omtanke. Men de påvisar också ett strukturellt fenomen som inte är helt okej.

Varför oförmyndiga en gravid kvinna med att varna henne för träning?

Hon är ju själv där? Hon lever själv i sin kropp. Hon älskar troligen sitt ofödda barn högt. Hon kommer inte utsätta sig för några risker. Hon är själv där i sin gravida kropp med sitt foster strax under hjärtat. Hon känner både pulsökningen och barnets rörelser. Hon förnimmer, hon värderar, hon prioriterar. Hon dricker vatten, hon andas, hon vilar. Hon tar ett kort på trimumfen. Jag finns kvar, jag är inte bara en gående kuvös. Jag anstränger mig, vi lever, jag tar hand om oss. Det är inte en inbjudan till ifrågasättande.

Om du tänker att en gravid kvinna mår bäst av att ta det lugnt är det okej.

Du får tänka det. Men det är också något bakåtsträvande, litegrann som att påstå att jorden är platt. Vi vet med stor vetenskaplig grund att det inte är farligt för gravida kvinnor att träna. Du har rätt till dina åsikter, men om de åsikterna är starkt formade kring fördömande av någon annan gör du faktiskt bäst i att hålla dem för dig själv.

En gravid kvinna är inte sjuk.

(Missförstå mig inte nu – jag vet att graviditeter kan vara pissiga. Läs bara min årskrönika från 2018…) . Men en välmående gravid kan leva vidare som en frisk kvinna gör. På sitt eget självvalda vis. En kvinna som har komplikationer som gör att hon inte bör träna kommer inte utsätta sig för några dumma risker. En graviditet kan innebära så mycket oro och ångest ändå. Vi behöver inte överföra våra egna rädslor till någon annan.

Det finns naturligtvis kvinnor som behöver råd råd och vägledning angående specifika övningar eller idrotter under en graviditet. Jag påstår inte att alla faktiskt vet exakt allt. Men jag vet också att folk är oändligt duktiga på att själva söka reda på information de behöver. Vi behöver sällan ge människor råd de inte efterfrågat. Och om de vill ha konkreta råd av en fysisk person kommer de leta upp den mest lämpade personen. Vilket inte behöver vara varken du eller jag.

Skäms ni som skäller på gravida kvinnor som tränar!

Ps: Här ovan skriver jag påståendet att en gravid kvinna inte är sjuk. Jag har resonerar ganska mycket mer om just det begreppet från lite andra perspektiv:

Graviditeter och begreppen hälsa och sjukdom

Bäckensmärta och sjukskrivningar

Om du vill läsa mer om gravidträning på bakingbabies:

Träning och missfall

Puls och träning under graviditet

 

Forskarkalendern: Förlossningsrädsla

Gästblogginlägg av Elin Ternström

Hejsan!

Jag heter Elin Ternström, är barnmorska sedan 8 år tillbaka och i våras disputerade jag inom ämnet förlossningsrädsla. När jag började arbeta som barnmorska på förlossningen tyckte jag väldigt mycket om att stötta kvinnor med just förlossningsrädsla. Det kanske låter märkligt men för mig gav det så mycket mening i mitt yrke. Jag fick vara närvarade och förväntades att vara närvarande både av de födande och av övrig personal. Många rädda kvinnor och deras partners är väldigt väl förberedda med en utstakad väg som de helst vill gå. Jag har som barnmorska då känt att jag fått finnas där för stötta, vägleda och göra deras födande så bra som det bara går. Något jag önskar att alla gravida skulle vara garanterade!

Oberoende av Sveriges låga mödra- och barnadödlighet känner många gravida någon form av oro eller rädsla inför att föda barn.

Förlossningsrädslan bland kvinnor i Sverige speglar alltså inte den medicinskt säkra vården eller de fina statistiska resultaten, utan snarare en känsla av att inte känna sig trygg i samband med födandet. Att känna sig rädd och otrygg är högst verkliga känslor som är svåra att leva med och alltför ofta svåra att få en effektiv behandling för.

I Sverige mäter man sällan förlossningsrädsla under graviditeten. Många blir tillfrågade om hur de känner inför att föda barn men eftersom detta inte sker systematiskt medför det förmodligen att vissa kvinnor med förlossningsrädsla aldrig uppmärksammas. Att ta reda på om en gravid kvinna känner sig rädd inför födandet är viktigt. Förlossningsrädsla sammankopplats med bland annat minskat välmående under graviditeten (ofta för både den gravida och partnern) ett ökat antal kejsarsnitt, igångsättning av förlossning och långa födslar. Det är också vanligare att gravida med förlossningsrädsla får en negativ förlossningsupplevelse.

I min avhandling mätte jag förekomst av förlossningsrädsla med skalan Fear of Birth Scale – FOBS.

Fotograf: Sara Landstedt, Day fotografi

Den består av frågan: Hur känner du just nu inför förlossningen? Frågan besvaras genom att deltagaren kryssar på två linjer med ändpunkterna lugn/orolig och ingen rädsla/stark rädsla. När vi mätte förekomst av förlossningsrädsla bjöd vi in både svensktalande och icke-svensktalande gravida till studien, detta hade aldrig gjorts förut. Frågeformuläret som fylldes i fanns tillgängligt på nio olika språk. Av 606 deltagare var 22 procent födda utomlands och i hela gruppen förekom förlossningsrädsla bland 22 procent. När förekomsten av förlossningsrädsla jämfördes mellan de svenskfödda och de utrikesfödda kvinnorna var förlossningsrädsla mer än dubbelt så vanligt bland kvinnorna som var utrikesfödda (18  respektive 37 procent).

Intervjuer med gravida

För att ta reda på hur gravida upplevde att skatta sin förlossningsrädsla med hjälp av FOBS gjorde jag även intervjuer med 31 gravida kvinnor. Deltagarna upplevde att frågorna hjälpte dem att beskriva sin oro och rädsla inför födandet. Frågorna ledde dem även till att beskriva flera olika faktorer som de relaterade till förlossningsrädsla, som exempelvis tidigare förlossningsupplevelser eller tidigare vårderfarenheter. Strategier för att hantera oro och rädsla togs också upp. Exempelvis betydelsen av att kunna lita på vårdpersonalen och att känna tillit till sin egen förmåga att föda barn.

Kan KBT minska förlossningsrädsla?

I forskningen undersökte vi även om Internetbaserad Kognitiv Beteendeterapi (IKBT) kunde minska förlossningsrädsla under graviditeten och efter att man fött barn. Vi lottade 258 gravida kvinnor till antingen IKBT eller till samtalsstöd med barnmorska, även kallad Aurora-samtal. Trots att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt visade resultaten att förlossningsrädslan minskade i båda grupperna under graviditeten. Vid mätning av förlossningsrädsla ett år efter att kvinnorna fött barn hade förlossningsrädslan minskat mer i gruppen som fått IKBT jämfört med gruppen som fått stödsamtal med barnmorska.

Sammantaget visade studierna att:

  • Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland både svenskfödda och utlandsfödda gravida kvinnor i Sverige.
  • Gravida kvinnor kan med hjälp av två frågor både skatta och beskriva sin oro och rädsla inför förlossningen. Skattningen bör ses som en inledning till ett samtal om kvinnans känslor inför att föda vilket förhoppningsvis kan leda till en djupare förståelse för kvinnan samt till att hon kan få den information och/eller hjälp hon behöver oavsett nivå av rädsla.
  • Med tanke på att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt behöver dess inverkan på förlossningsrädsla utvärderas vidare, förslagsvis med utgångspunkt i det väl accepterade samtalsstödet för förlossningsrädsla som redan finns tillgängligt i Sverige.

Elin Ternström

Barnmorska, Med dr
Post-doc vid Institutionen för Kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet

Tusen tack Elin för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!

Forskarkalendern: Män och fertilitet

Gästblogginlägg av Maja Bodin

Hej!

Jag heter Maja Bodin och i maj disputerade jag med en avhandling om män, fertilitet och graviditetsplanering. Varför ska jag läsa om män på en blogg om kvinnohälsa kanske du tänker? Mitt korta svar är: vi lever alla tillsammans i denna värld och vi påverkar varandras välmående. Oavsett om en kvinna lever ihop med en man eller inte, så är mäns makt och mäns reproduktiva förmåga på många olika sätt involverade i kvinnors mående och möjligheter.

Traditionellt sett har forskning kring reproduktiv hälsa fokuserat på kvinnor.

Ofta med argumentet att ”det ju är de som bär barnen” och därmed även bär störst ansvar. Kvinnor får råd, vård, information och instruktioner om hur de ska leva så sunt som möjligt för att ha en god reproduktiv hälsa och få friska barn. Med detta kommer även bannor, tillsägelser och dängor av dåligt samvete till de som inte ”sköter sig” och tar ansvar för hälsan. Män däremot förknippas oftare med produktion än reproduktion, och deras fertilitet tas ofta förgiven. Detta trots att

1) ofrivillig barnlöshet bland heterosexuella par lika ofta beror på en manlig som kvinnlig faktor, och

2) spermier, precis som ägg och ägglossning, kan påverkas av livsstil och miljöfaktorer.

Det finns idag ingen vårdinstans i Sverige som arbetar hälsofrämjande med mäns reproduktiva hälsa på så sätt som barnmorskemottagningar arbetar med kvinnor. Det blir också tydligt att unga män inte förväntas engagera sig på samma sätt i sin sexuella och reproduktiva hälsa när vi tittar på statistik från ungdomsmottagningar, där endast 13 % av besökarna är män.

Med detta som utgångspunkt ville jag i min avhandling rikta om reproduktionsfokuset från kvinnor till män.

Jag gjorde därför enkätstudier, en interventionsstudie och intervjuer med personer som identifierade sig som män.

Det jag kom fram till var att även om många graviditeter i mitt material angavs som välplanerade var det ganska ovanligt att män ändrade levnadsvanor för att förbättra sin hälsa och fertilitet inför befruktning. Många hade en generell kännedom om att ohälsosamma vanor (som t.ex. att röka, dricka mycket, äta osunt eller ta droger) kunde påverka fertiliteten negativt. Men de hade inte funderat så mycket över just sin egen fertilitet och livsstil. Definitionen av en ”planerad graviditet” var ofta att ett gemensamt beslut har tagits med en partner om att det är dags att börja försöka bli med barn. Ifrån männens håll handlade det oftast inte om så mycket mer. Några pappor hade sympati-ändrat vanor ihop med mamman för att stötta hennes livsstilförändring. Inte primärt för att förbättra sin egen hälsa. Flera män tyckte inte att det kändes relevant att göra en livsstilsförändring innan ett eventuellt fertilitetsproblem hade uppstått.

Skillnader mellan män och kvinnor

Utifrån de här resultaten menar jag att det går att se skillnader kring mäns och kvinnors förhållande till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder, och kring ansvarstagande för reproduktiv hälsa. Skillnaden blev också väldigt tydligt i min interventionsstudie (som innebar ett samtal om reproduktion och fertilitet), där det visade sig vara väldigt mycket svårare att få män, än kvinnor, intresserade av att delta i studien. Många förstod inte varför de, som män, var målgrupp för ett sådant samtal.

I min intervjustudie fick jag en mer nyanserad bild av mäns förhållande till familjebildning och fertilitet.

Det är så klart inte bara kön/genus utan även faktorer som klass, utbildning, yrke, var i landet en bor, religion, könsidentitet och relationer som påverkar hur män tänker och agerar. Min slutsats är dock att det finns ett heteronormativt ideal om kärnfamilj och blodsband, som alla är påverkade av och måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. Det är viktigt för många att göra saker i ”rätt” ordning i livet, dvs. först utbilda sig, få jobb, fast bostad, bra ekonomi och att hitta den rätta partnern, innan det är dags att få barn. För de män som inte tillskrevs ett manligt kön vid födseln utan har bytt kön i vuxen ålder, och de män som inte lever i heterosexuella relationer, ser möjligheterna att reproducera sig inte likadana ut som för cis-män i heterosexuella relationer. Det medför också en annan medvetenhet och ofta en annan nivå av planering kring familjebildning och graviditet.

Mycket av det jag kommit fram till i min forskning känns nog för många som självklarheter.

Men fråga gärna några män i din närhet hur de tänker kring sin fertilitet. Du lär nog upptäcka att frågan inte alls är så självklar för dem. Vad tänker du om det? Har det någon betydelse för jämställdheten? Spelar det någon roll för hur vi mår?

Jag låter dig suga en stund på den julkaramellen. Hör gärna av dig med dina tankar.

God jul och gott nytt år önskar

Maja Bodin

Leg. Barnmorska, PhD

Tusen tack Maja för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!

Hallonbladste

Hallonbladste

Raspberries, Leaf, Green, Berry

Under graviditeten var Mia med i en Facebookgrupp med andra gravida som var beräknade att föda i oktober. Mot slutet av graviditeten dök det upp inlägg efter inlägg med tips om olika varianter för att underlätta eller påskynda förlossning. Ett återkommande tema var hallonbladste. Mia försöker att avstå från att vara en vetenskapsnördig partypooper i såna sammanhang. Inte bara bröla ut ”men finns det någon evidens för det då?”. Så vi pratade om det, och i och med att jag är farmaceuten i vårt hem så har jag läst på.

Nu har vi välgrundade åsikter att hålla för oss själva i diskussioner, haha. Och läsning för dig som googlar dig hit, kanske för att du är av samma skeptiska skrot och korn som vi.

Forskning på råttor

Det här är inget stort ämne i forskningsvärlden. Det finns vetenskapliga rapporter från 50-70-talet som  påvisar positiva effekter av hallonbladste vad gäller kortare förlossning och färre medicinska åtgärder, inklusive kejsarsnitt. Sedan finns ett gäng nyare studier på råttor. Hos dessa har man sett att hallonblad kan stimulera kontraktioner i vissa doser. Men också att för höga doser kan förhindra kontraktioner. Det finns också råttstudier som påvisar risker för barnets hälsa längre fram vid konsumtion av hallonblad under graviditet. Dessa råttbarn kom in i puberteten tidigare och deras avkomma fick i sin tur tillväxtproblem. I råttstudierna var dosen av hallonblad dock hög, och konsumtionen av hallonbladen var hög under hela graviditeten. Det handlade inte om några koppar te i slutet av graviditeten.

Människor då?

De människor som testar hallonbladste brukar göra det i slutet av graviditeten och enligt den dosering som står på förpackningen. Det handlar om te från blad från röda hallonbuskar och smakar enligt utsago inte hallon, utan som ett svart te med ton av gräs. Hallonblad verkar ha använts i naturmedicin under många århundraden för diverse olika åkommor. Tanken bakom att dricka hallonbladste är alltså för att stärka livmodern. För att göra värkarna mer effektiva när det väl är dags. Jag kan bara hitta en enda ”blindad och randomiserad studie” där man jämfört användandet av hallonbladste med att inte använda hallonbladste och effekterna av detta. Man inkluderade 192 förstagångsgravida och hälften slumpades till hallonblads-behandling och andra halvan fick placebo. I slutänden hittade man egentligen inga skillnader mallen grupperna. I en annan studie jämförde man i efterhand 51 individer som använt hallonblad under sin graviditet med 51 individer som inte gjort det, inte heller där hittade man några signifikanta skillnader.

Vad säger forskningen egentligen?

I två lite större vetenskapsgenomgångar (från 2009 och 2016) har man konstaterat att hallonbladste inte verkar ge några kraftiga effekter på vare sig förlossning eller graviditetslängd. På grund av att de studier som gjorts dels är så pass få och dels omfattar metodologiska brister kan man inte från vetenskapligt håll egentligen varken stödja eller avråda från användning av hallonbladste. Rekommendationen är ”use with caution”. En annan slutsats är “The fact that the product has been in traditional use for decades does not constitute evidence”.

Referenser:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!