Kategori: Graviditet

Fysioterapi, motion och träning under graviditet

Under den här kategorin hittar du information träning och om de förändringar som kroppen genomgår. Om du har besvär med bäckensmärta under graviditet rekommenderas också kategorin som handlar om just detta.

Alla gravida rekommenderas att både konditionsträna och styrke/uthållighetsträna  som en del av en hälsosam livsstil. Regelbunden träning bibehåller dessutom en god allmän kondition och kan vara ett bra sätt att förbereda kroppen inför själva förlossningen. Motion och träning är  i de flesta fall ofarligt för den gravida kvinnan och fostret och innebär inga risker. Bäckenbottenträning är viktigt både under och efter graviditet, för mer information om detta läs mer under kategorin med samma namn.

Vill du veta mer om träning efter förlossning och kejsarsnitt, läs mer i kategorin “Postpartumträning”

Här kommer förslag på inlägg att börja med:

 

Vad är normalt? Om magspänning

Jag har en fråga om vad som är normal muskeltonus och hur den förändras efter en graviditet. Du skriver ofta att man inte ska hålla in magen utan släppa lös den. Men hur lös är normalt? Om jag tar mig själv till exempel så är jag platt om magen när jag står upp. När jag sätter mig ner däremot så pöser magen ut som på en gravid nästan. Samma sak när jag lägger mig på sidan, då blir magen rund utåt. Jag vet att det också är fett och hud som trycks ihop när man sitter/ligger ner men när jag drar in magen så ser jag ju att det är väldig skillnad och att magen alltså pöser ut jättemycket och förlorar all sin tonus.

Läsarfrågor:
  • Är det så på alla eller drar folk in magen på bilder på Instagram?
  • Är detta något som händer efter en graviditet?
  • Ska man ha en liten tonus i magen hela tiden, som en del träningspersoner förespråkar?

Normal muskeltonus

Samtliga magmuskler och deras senor breddas och förlängs under en graviditet, men det är bara bredden i linea alba man pratar särskilt mycket om. Raka bukmusklernas längd är i vecka 38 g 115%  av den ursprungliga längden och man  har även en förtunning av både sneda bukmusklerna och transversus efter graviditet.

Efter graviditet

En månad efter graviditeten har man sett att raka bukmuskeln och transversus abdominis återhämtar sig ganska snabbt vad gäller form/konsistens, men sneda bukmusklerna behöver mer än 6 månader på sig för att uppnå full återhämtning vad gäller konsistens/tjocklek. Man tror inte att den raka bukmuskelns relativt snabba återhämtning från det utsträckta läget innebär att den är ”fit for fight” utan att den har kvar en oförmåga att generera full kraft på grund av strukturell påverkan på sarkomererna. Sarkomerer är de sammandragande enheterna i muskeln, de som alstrar kraft. Man tror att de första fyra månaderna är en kritisk återhämtningsperiod då den utsträckta och förtunnade muskulaturen ska återgå till både normal längd och normal funktionalitet. Detta är en av anledningarna till att man ska vara lite snäll när man börjar träna magen efter graviditet.

Samma mage – före och efter graviditet. Alla vävnadslager är plattare och mer utsträckta.

Inte bara muskler

När vi pratar spänstigthet i magen är det LÅNGT ifrån bara musklerna som avgör magens putighet. Alla vävnadslager och alla senor förlängs. Hur långt återhämtningen går avgörs av magens storlek, genetik och hur många graviditeter man genomgår.

Förändring i position

Om magen är väldigt utsträckt i sin helhet, eller om det finns en större diastas, då blir magen i princip aldrig platt i stående. Det är dock hos de flesta en stor skillnad mellan ”att släppa lös” och att hålla in magen. Jag skulle säga att det är normalt att en person som har varit gravid flera gånger i efterhand har en pösigare mage än innan, efter graviditet 1 osv. Personligen skulle jag tro att min egen avslappnade mage nu är ungefär lika som den såg ut när jag var i vecka 18 vid första graviditeten. Det skulle säkert gå att påverka lite med träning och något kilos viktnedgång, men det är omöjligt att backa bandet helt. Hur jag än gör har jag burit och fött tre barn och har blivit 9 år äldre.

Om du i sittande, liggande på sida eller stående på alla fyra ser en förändring är det en kombination av tyngdlag och position. Till exempel, om du sitter uppsträckt som en soldat kommer du troligen ha mindre mage. Om du sjunker ihop som en ostkrok kommer magen puta ut mer. Det handlar ju om att den måste få plats någonstans.

Drar alla in magen på bilder på instagram?

G A R A N T E R A T. Och magen är inte bara indragen, den är väl också ofta fotad i en bra vinkel. Och i ytterligare en del fall är den väl också tillfixad och indragen med retuscheringsverktyg. Alltså – det FINNS ju människor med smala och idealsnygga magar, så jag säger inte att alla liksom ljuger. Men snyggbilderna av magar du ser i flödet är i alla fall inte ett genomsnitt av den vanliga postpreggomagen.

Är det något som händer efter graviditet?

Ja! Åh, vad jag skulle vilja att vi alla bara var lite snällare mot oss själva och våra magar.

Ska man ha en liten tonus i magen hela tiden, som en del träningspersoner förespråkar?

Nej och åter nej! Den här frågan är ungefär lika rimlig som att undra om man ska bita ihop käkarna eller dra upp axlarna eller gå på tå hela dagarna. Varför skulle det vara funktionellt? Förutom att öka risken för att få smärta i magmusklerna ökar du också trycket inne i buken. Någonstans kommer tryckökningen i buken hamna. Det innebär ofta att bäckenbotten får extra, onödig belastning. Du kanske också får svårt att djupandas. Muskler ska spännas när det är adekvat. Käkmusklerna ska spännas när du biter, axlarna kan höjas när du bär matkassar, och tå ska du stå på när du ska nå högt. Magen ska du spänna när du ska kasta, lyfta, dra eller skjuta osv.

Vad är normalt? Om magspänning

Det är normalt att ha en mage som ser väldigt annorlunda ut om den är spänd, jämfört med om den är avslappnad. Att ha en mage som förändras i form och utseende beroende om du sitter, står, ligger på sida eller står på alla fyra är också normalt. Det är lika normalt att den ser olika ut om den är spänd eller avslappnad, i vilken position du än är i.

Referenser

The structure and function of the abdominal muscles during pregnancy and the immediate post-birth period

Recovery of Abdominal Muscle Thickness and Contractile Function in Women after Childbirth

The Biomechanics of Pregnancy: A Systematic Review

Vidare läsning på bakingbabies

Putande mage efter graviditet

Tarmrörelser och diastas

Träning och IVF

Jag har tidigare haft patienter som under IVF-processen fått råd om att inte träna och jag har också fått ett mejl med lite funderingar kring ämnet träning och IVF. Jag tänkte gå igenom litegrann vad vetenskapen säger idag. Som alltid behöver man prata om vilken träning, i vilken dos och med vilken tajming. Kategoriska och alldeles för enkla svar är sällan helt korrekta.

Fysisk aktivitet, fertilitet och hälsa

Fysisk aktivitet är en välkänd behandling för flera olika typer av medicinska tillstånd och den grundläggande rekommendationer för att förebygga ohälsa är att vara fysiskt aktiv på måttlig nivå av konditionsfrämjande aktivitet150-300 minuter i veckan. Utöver detta bör man också styrketräna. Samma rekommendationer (i princip) gäller gravida. Men för par eller individer som önskar bli gravida finns ännu inga tydliga rekommendationer om högre eller lägre nivåer av fysisk aktivitet kan påverka chanserna att bli gravida och få en fullgången graviditet.

När det gäller reproduktion finns det bred enighet om att fysisk aktivitet och träning är fördelaktigt för fertiliteten hos kvinnor. Kvinnor som tränar mycket hårt och ofta kan dock få ägglossningsrubbningar vilket kan försvåra chansen att bli gravid. Det här är inget man behöver gå omkring att vara rädd för att man missar. Om man får menstruationsstörningar av sin träning är det oftast väldigt uppenbart.

Fysisk aktivitet inför IVF

En metastudie från 2019 som handlade om träning och reproduktiv hälsa inkluderade också resultat från fertilitetsbehandlingar och hade som slutsats att fysisk aktivitet kan öka graviditetsförekomst, speciellt bland individer med PCOS och övervikt. Träning före IVF kan med gott vetenskapligt stöd hjälpa fysiskt inaktiva kvinnor att förbättra sina chanser till en framgångsrik graviditet.

Fysisk aktivitet inför äggplock

Hormonbehandlingen inför äggplock gör att äggstockarna producerar flera mogna ägg än vanligt, och då kan äggstockarna vara större än normalt. Denna process ökar risken för äggstockstorsion, när äggstocken snurrar runt sitt ligament och får ett strypt blodflöde. Det är väldigt ovanligt, men teoretiskt har man kopplat viss sorts träning med ökad risk för äggstockstorsion.

Vissa informerar om att man ska vara försiktig med saker som innefattar hopp eller vridningar av kroppen, eller i stort undvika högintensiv träning. Det finns ingen vetenskaplig grund för detta, men att hålla sin träning förhållandevis lågintensiv under en kortare period torde inte vara orimligt för de allra flesta.

Fysisk aktivitet och träning direkt efter emryotransfer

Rekommenderad vila (och ingen fysisk aktivitet/träning) har visats ha ingen eller till och med icke-gynnsamma effekter efter embryoöverföring. De flesta rekommenderar att man motionerar lågintensiv nivå, om man ska motionera första tiden efter proceduren. Det verkar alltså som att låg- till moderat fysisk aktivitet under tiden mellan embryotransfer och ett positivt graviditetstest inte är negativt.   

En av sakerna man traditionellt har avrått ifrån under tidig graviditet är alltför hög kroppstemperaturökning. När det gäller graviditeter i gemen har man för länge sedan lämnat det generella risktänkandet. Vetenskapens stödjer att gravida riskfritt kan träna i 25 graders temperatur i upp till 35 minuter på 80-90 % av maxpuls. Vattenträning kan utföras upp till 45 minuter, varma bad och bastu är säkert upp till 20 minuter. När det gäller IVF finns det inget stöd för att det skulle skilja sig mot andra graviditeter.

Fysisk aktivitet och träning direkt efter insemination

Direkt efter en insemination verkar det fortfarande finnas visst stöd för att vila ger bäst resultat. Detta under tiden mellan insemination och positivt graviditetstest. Efter att graviditeten väl är etablerad finns ingen vetenskaplig grund till råd om att vara mer försiktig än vid graviditeter med annan start.

Träning under en IVF-graviditet

Jag hittar egentligen ingen vetenskaplig information alls vad gäller träning under graviditetens första trimester. I avsaknad av det kan man väl välja att gå på två olika linjer.

Den första är att det inte finns någon som helst koppling mellan träning och risk för missfall, sett till “vanliga graviditeter”. Den andra linjen är väl som i många andra sammanhang “better safe than sorry”, om man nu tänker att det skulle vara någon skillnad mellan IVF-graviditet och graviditet som startat på “vanligt sätt”, när graviditeten väl är etablerad i kroppen. Det är ju inget det finns något vetenskapligt stöd för. Efter första trimestern skulle jag i alla fall vilja argumentera för att det vore tämligen orimligt att generellt ha något annat råd att ge, än de för generella graviditeter. Mer om detta kan du läsa här: Att träna för två.

Referenser

Maignes syndrom under graviditet

Kan du skriva något om Maignes syndrom under graviditet?

Läsarfråga

Det kom in en fråga om ”Maignes syndrom”. Jag ska erkänna att jag hajade till och tänkte ”Vad, vilket syndrom menar du?”. Just begreppet Maignes syndrom är inte allmänt använt. När jag söker på just det begreppet hittar jag näst intill noll forskning men desto fler blogginlägg från främst amerikanske kiropraktorer. På svenska pratar vi om smärtbesvär i den thorakolumbala övergången och i detta sammanhang om den smärta som kan uppstå om det kommer en nerv i kläm på denna höjd i ryggraden. Jag har inte mycket forskning på fötterna i detta inlägg! Utan nu får ni hålla till goda med mitt resonemang utifrån klinisk erfarenhet.

Th 11 och 12 är de sista thorakala kotorna, L1 och L2 är de översta lumbala kotorna.

Grupperade efter utseende och funktion

Ryggradens kotor är grupperade efter sitt utseende och funktion i cervikala (nacken), thorakala (bröstryggen) och lumbala (ländryggen). Överallt i övergångarna mellan kot-typer är det något vanligare med smärtor och besvär. Så är det i övergången mellan nacke och bröstrygg, så är det allra främst i övergången mellan ländrygg och bäcken. Den thorakolumbala övergången är inte lika frekvent att ge upphov till besvär, men det händer. Frågeställaren vill veta mer om detta i samband med graviditet.

Smärta i thorakolumbala övergången

Jag upplever att det är ganska vanligt med smärta i just detta område under graviditet. Ofta har det att göra, enligt min uppfattning, med hållningsförändringarna som hör ihop med graviditeten. Magen stabiliserar till viss del hela ländryggen men kan också dra den in i en ökad svank. Ska du ändå hålla dig någorlunda upprätt kommer du kompensera med att skjuva bak övre delen av ryggen. Ofta sker den kompensatoriska bakåtrörelsen i bröstryggen, och ofta i någon kotnivå nära den thorakolumbala övergången.

Maignes syndrom inbegriper nervpåverkan. När nerven i den aktuella kotnivån påverkas kan det resultera i utstrålande smärta över ländrygg, ljumske och utsidan av höften. Alla dessa områden kan ju i sig själva vara smärtande under en graviditet. Att sortera vad som är vad i detta kan vara mycket svårt. Vid ett ”riktigt” Maignes syndrom ska smärtan enbart kunna triggas av smärtprovokation från den aktuella kotnivån och inte vid lokal undersökning av ländrygg, ljumske eller utsidan av höften. Under graviditet är rätt svårt att få till en tillräckligt ingående ryggundersökning (om man inte har gravidkudde för magläge) för att få till rätt sorts undersökning. Att också hitta gravida som inte får något smärtsvar från ländrygg, ljumskar eller utsida höft vid undersökning är mycket ovanligt. I de allra flesta fall är det därför nästintill omöjligt att särskilja en Maignes syndrom från annan smärta.

Är det viktigt att särskilja denna diagnos?

Under graviditet är det viktigaste att hitta var smärtor finns och vad som triggar dem, än att ge en specifik diagnos. Jag skulle säga att i de flesta fall skulle jag landa i en funktionsdiagnos ”du har ont här, här, här och här. Jag tror att det som orsakar och triggar detta är x, y och z. För att försöka lindra detta ska vi göra a och b”. För ett långvarigt Maignes syndrom hos icke-gravida kan man testa olika sorters läkemedel och injektioner, men dessa behandlingar är inte aktuella för gravida.

Behandlingen bör vara generell träning, specifik hållnings- och rörlighetsträning och att undvika det som triggar smärtor och besvär. Rörlighetsövningarna kan handla om olika sorters bäckentippningar och ryggsträckningar och rotationer. Hållningsövningar kan handla om att försöka minska svanken och den kompenserande bakåtlutningen. Detta skiljer sig inte mycket alls åt från behandling av andra graviditetsrelaterade smärtor. I den generella träningen skulle jag inkludera hela kroppen och tänka att kroppen består av rörelsekedjor som alla påverkar varandra.

Maignes syndrom under graviditet

Jag skulle inte tro att det är särskilt många av er läsare som just benämner er smärta och besvär just med detta ovanliga namn. Men dela gärna med er i kommentarsfältet om era erfarenheter av smärtor i de aktuella regionerna.

Referens

Effectiveness of Exercise and Local Steroid Injections for the Thoracolumbar Junction Syndrome (The Maigne’s Syndrome) Treatment

Må bra trots kroppens förändringar under graviditet

Kan du skriva om att må bra psykiskt genom kroppens förändringar under graviditet?

Följarfråga

Må bra trots kroppens förändringar under graviditet

Jag vet inte exakt bakgrunden till det här inläggsönskemålet som kom in, men jag föreställer mig att det handlar om både fysiska besvär och kroppsbild? Jag kommer resonera och tänka, men det här blir inte ett av mina vetenskapsbaserade inlägg, okej?

Graviditeter kan vara hemska

Utgångsläget när jag träffar gravida patienter är att jag tar för givet att de någonstans är glada över graviditeten och ser fram emot vad som ska komma. Jag menar inte ”tar för givet” som att alla alltid MÅSTE vara glada heller, men kan ju ha alla möjliga sorters oro och tankar under en graviditet som är helt normala. Utan det jag menar är att ingen någonsin behöver be om ursäkt för att de ”gnäller” över graviditeten, tyngden, otympligheten eller smärtan. Hos mig är det helt okej att bara uttrycka det jobbiga. Jag som vårdgivare tål det, och det kan vara skönt att få ha någon att bara ösa ur sig allt på. Så kan man kanske vara lite gladare sen. Så, ett av mina första råd för att kunna acceptera det jobbiga med graviditeter är: Klaga! Sörj förlorad rörlighet eller förlusten av smärtfrihet. Känn alla känslor.

Träna det du kan

Smärtor och besvär eller bara graviditeten i sig kan göra att du inte längre kan träna det du brukar. Det kan vara oerhört jobbigt för vissa. Ofta brukar jag försöka hitta alternativa sätt att få pulshöjning eller alternativa sätt att träna styrka, så att man får liknande endorfinpåslag som vanligt. Vissa med bäckensmärta under graviditet kan inte träna rumpa eller ben alls. Då kan det vara viktigt att ändå träna överkropp eller armar, bara för att ge kroppen ett utrymme att kännas ”stark och kompetent”.

Att skala ner är inte ett misslyckande

Att träna mindre, att bli sjukskriven och att inte orka göra allt hemma är inte ett misslyckande. Det är ett lyckat sätt att hantera sin vardag när kroppen säger ifrån. Det är ofta tuffa beslut som många inte tar lättvindigt. Ha inte skuld över det. Var stolt över att du lyssnar på kroppen och tar hand om dig själv.

Kom ihåg att viktuppgång är normalt

En del oroar sig väldigt över viktuppgången under graviditet. Även om man logiskt förstår att kroppen måste öka i både omfång och vikt så kan det vara en jobbig process. Här har jag inga bra råd, mer än att göra vad du kan för att äta bra och i rimliga mängder och ge kroppen cred för vad den gör. Under min senaste graviditet (den där supervarma sommaren 2018) gick jag upp 10 kg mellan två barnmorskebesök. Jag var som en enda stor vätskefylld Michelingubbe. Jag kan på inget sätt påstå att det var kul, varken för kroppen eller för kroppsbilden. Men, vet ni vad? Det måste vara okej.

Sträckmärken på magen och brösten

Alla drabbas ju inte av dem, och de är ju inte kul. Varje gång jag tittar ner på min mage och stryker över den där hudsäcken med numera bleklila strimmor så känner jag inte direkt ömhet och tacksamhet varje gång. Det gör jag inte. Men, läs detta. These are the lines of a story. Den här texten är värd att delas, om och om igen. Man kommer aldrig riktigt kunna se igenom hudpåsen till mina riktigt starka magmuskler. Jag kommer aldrig ha den snyggaste magen på stranden. Men jag har de tre bästa barnen på hela stranden. Det är inte samma sak, jag vet. Men det är okej.

Gör dig av med negativ input

Jag hör och läser ibland gravida och nyförlösta personers vittnesbörd och stress och press från partners att ”komma i form efter graviditeten” och bli ”snygga och knullbara”. Nu är det här kanske ett dåligt råd till en gravid, men allvarligt – en person som inte kan uppskatta dig och din kropp för att du bygger en hel människa i din mage, den personen kan dra åt skogen. Den personen måste ändra attityd eller så behöver du distansera dig till denne.

Sluta jämför dig!

Jag behövde sluta följa alla personer som visade sina snygga och platta magar i underkläder på instagram ett tag, för jag blev så väldigt nedslagen och kände mig så väldigt lite värd. Alltså, nu snackar jag ner min mage väldigt, det är inte meningen. Det är bara en av mina hang ups. Avfölj! Sluta följa personer som får dig att må dåligt! Sluta jämför dig med vänner och bekanta. Ni har HELT olika genetik och förutsättningar. Sluta jämför både utseende och prestationer, som träning eller förlossningar eller vad som helst.

Ge dig själv pepp!

”Jag är okej med att min kropp förändras, eftersom den bygger en bebis”

”Jag förstår att min kropp behöver gå igenom allt det här eftersom jag har ett växande foster i mig”.

Hitta dina sätt att sätta stopp för hjärnspöken och istället täppa till med något konstruktivt positivt.

Rensa garderoben

Ligg ett steg före och rensa garderoben från för små kläder, strax innan det faktiskt är för små. Inget är så jobbigt som att gå omkring och ha för små kläder och känna sig som ett förvuxet barn. Lägg också bort de små kläderna LÅNGT BORT och ta inte fram dem förrän ganska lång tid efter graviditeten. Om det är ett ekonomiskt hinder att köpa nya kläder, kolla på Facebook Marketplace, Tradera eller Blocket. Jag har köpt alla mina gravidkläder begagnat eller haft kläder som roterat bland vänner och systrar.

Må bra trots kroppens förändringar under graviditet

Det här är mina spontana tankar. Berätta om dina!

Vidare läsning på bakingbabies

Kroppsuppfattning, kroppsförakt och mammakroppen

Bli gravid med kroppen som insats

Graviditet, depression och behandling

Bakingbabies hjälper till att efterlysa

Graviditet, depression och behandling 

Mer än var tionde kvinna lider av depression under sin graviditet. Obehandlad depression kan påverka det ofödda barnet och leda till ett stort lidande både för kvinnan och hennes närstående. Sjukdomen upptäcks inte alltid då många skäms för den. Depression under graviditet behandlas idag med psykologisk behandling och antidepressiva. Kognitiv beteendeterapi (KBT) ger bra effekt men tillgången är begränsad. Tidigare studier med internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (IKBT) anpassad för gravida har visat sig ha bra effekt men det är ännu oklart om den fungerar bra i reguljär vård. Läs mer om Magdalenastudien här

DANA studien 

Just nu pågår rekryteringen för DANA studien. Studien riktar sig till gravida som upplever nedstämdhet under sin pågående graviditet och som med sin medverkan vill öka kunskapen om depression och dess behandling under graviditet. Deltagare kommer att genomgå bedömning och utifrån det erbjudas vägledd KBT behandling över internet. För att avgöra om behandlingen kan förmedlas till hela Sverige vill vi testa om bedömningen innan behandlingen fungerar lika bra oavsett om den görs som ett fysiskt besök eller via telefon- eller videosamtal. Gravida i hela Sverige kan delta i studien men för närvarande kan vi dock endast erbjuda besök på mottagning till de som bor i Stockholm. Hälften av deltagarna slumpas till vilken typ av besök de får och den andra hälften får välja. På så sätt kan vi studera om möjligheten att välja påverkar resultatet. 

Länk till hemsida och intresseanmälan 

Är du gravid i vecka 8-30 (anmälan kan göras tidigare i graviditeten) och känner dig nedstämd? Gå in och läs mer och gör en intresseanmälan på https://dana.ki.se/

Mvh

Karolina Flink, Psykologassistent, DANA-projektet

Marie Bendix, med dr, överläkare och ansvarig forskare DANA-projektet 

Framfall, graviditet och förlossningssätt

Framfall, graviditet och förlossningssätt

Jag har en fråga som jag inte lyckats hitta svar på bloggen kring. Jag har ett konstaterat mindre framfall på främre slidväggen, fick mitt första barn i februari i år. Det jag undrar är:

Hur stor är risken att en ny graviditet påverkar ett mindre framfall på främre väggen och påverkar valet av kejsarsnitt alt vaginal födsel riskerna?

Vidare undrar jag om riskerna ökar desto tätare graviditeterna är och om det i så fall finns någon rekommenderad tid mellan barnen vid framfall som kan göra att riskerna minskar?

Ett svar utan svaR

Det första jag vill svara är att ingen kommer kunna ge dig ett riktigt ett svar, alltså hur det kommer bli. Det finns inte ens omfattande vetenskapligt baserade råd på ämnet. Jag kan hjälpa och resonera och spekulera, men har ingen som helst möjlighet att ge ett svar hur stor risken är för dig.

Om du har haft bäckenbottenproblem och sänkt stabilitet i slidväggarna efter en första förlossning är det lätt att tänka att det kommer vara så för alltid. Den här frågan fick in jag under hösten 2020, och då hade det inte gått ett år efter förlossningen än. Det är för tidigt att dra några slutsatser om vilka symtom och eventuella funktionsnedsättningar du kommer ha kvar över tid, när det första året efter graviditeten inte passerat. Speciellt stödjevävnad tar väldigt lång tid på sig att återhämta sig, upp emot 18 månader. Jag skriver inte alls detta för att förminska dina problem eller säga att det är fel av dig att fundera över ämnet. Mitt syfte är att lugna och ge hopp, inte att förminska.

Frågan om täta graviditeter

Jag har skrivit om ämnet förut här: Täta graviditeter, även om det inte direkt berör framfallsfrågan. Jag skulle säga att slutsatsen i det inlägget fortfarande gäller, att om du vill optimera förutsättningarna för återhämtning i bäckenbotten ska du vänta mellan 18-24 månader. Mitt resonemang baserar jag på att bäckenbottens lyftande och bärande förmåga borde vara optimal återhämtad då. Då har du också gett dig tid att med bäckenbottenträning bygga upp musklerna också. Men jag har absolut inte tillräcklig vetenskaplig i ryggen för det påståendet. Jag kan inte säga att risken minskar för kvarvarande eller förvärrade problem med framfall om du har optimalt avstånd mellan graviditeterna. För det vet vi inte.

Andra saker påverkar

Det är en rad andra faktorer som påverkar hur din bäckenbotten mår. Lyckas du undvika förstoppning under graviditeten? Hur mycket kan du motionera? Har du tunga lyft i arbetet? Får du någon långvarig hosta? Det här kan verka som små saker, men sammantaget och i det långa loppet kan det spela roll i utvecklingen eller förvärrandet av framfall. Dessutom kommer din genetik också vara avgörande. Har du nära släktingar med framfall är risken större.

Blir det värre med en till vaginal förlossning?

Muskulärt verkar det som att det är den första vaginala förlossningen som ger mest påverkan på funktionen. En studie visar inga signifikanta skillnader i bäckenbottenfunktion hos grupper av kvinnor när man jämfört dem som fött ett och två barn. Blåsans position kan sänkas efter första förlossningen, men det verkar inte som att efterföljande vaginala förlossningar spär på sänkningen. Förekomsten av framfall ökar med antalet vaginala förlossningar. Hur mycket värre blir det? Min upplevelse är att många patienter tycker at återhämtningen efter den andra graviditeten/förlossningen tar längre tid än efter den första, men att symtomen i slutänden inte blir så mycket värre. Viss forskning verkar peka på att fler födslar än 3 och tyngre barn än 3,5 i större utsträckning spär på framfallsproblem.

Kejsarsnitt då?

Graviditeten, hormonerna och den viktuppgång som sker då kommer påverka bäckenbottens lyftande och stödjande förmåga till det sämre, oavsett hur du föder. Det finns studier som pekar på att individer som fött via snitt har lika mycket besvär med ansträngningsinkontinens som vaginalt förlösta kvinnor efter att det gått ett gäng år. Även framfall drabbar kvinnor som enbart föder med snitt, men inte i lika stor utsträckning som vaginalt förlösta.

Ingen kan förutspå framtiden

Ingen kommer kunna berätta för dig vad du ska göra. Ingen kommer berätta vad som du ska göra med framfall, graviditet och förlossningssätt. Varken gällande timing mellan graviditeter eller val av förlossningssätt. Du kommer inte kunna påverka barnets storlek. Det enda du egentligen kan påverka är förekomsten av förstoppning. Och inte ens det påstår jag att är enkelt alla gånger.

Framfall, graviditet och förlossningssätt

Jag får ibland frustrerade meddelande på instagram när jag hänvisar till blogginlägg jag skrivit på teman som denna. För alla vill ha SVAR. Jag menar att det är omöjligt. När det gäller graviditeter och förlossningar är det också ett risktagande i någon form. Du behöver välja det alternativ du känner dig mest trygg med.

Referenser

Krymper hjärnan när man fött barn?

Forskarkalendern: Magmuskeldelning - BakingBabies

Krymper hjärnan när man fött barn?

Att få sitt första barn är en stor omställning. Många kvinnor vittnar om att man inte är riktigt som man var innan man först blev gravid. Det som vanligast beskrivs är att man är mer lättrörd.

Vi har länge känt till att de hormoner som produceras under graviditeten hjälper att förbereda oss för att kunna ta hand om ett nyfött barn. Vad vi inte visste var att hjärnan omformas under och efter en graviditet.

Jag som skriver denna text heter Inger Sundström Poromaa. Jag är professor i gynekologi och obstetrik vid Uppsala universitet, och har ägnat min forskarkarriär åt att förstå hur kvinnliga könshormoner påverkar hjärnan.

Inger Sundström Poromaa Professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Obstetrik och gynekologi Foto. Mikael Wallerstedt

Hjärnan förändras

För fyra år sedan publicerades en studie som undersökte hjärnans struktur och storlek bland kvinnor som födde sitt första barn. Studien leddes av Elseline Hoekzema. I studien följde man ett antal par som försökte att bli gravida för första gången. En första hjärnundersökningen gjordes innan paren blivit gravida och sen följde man upp med en ny undersökning några månader efter att barnet fötts, och sedan igen 2 år efter förlossningen. För att kontrollera att de effekter man såg inte bara handlade om att kvinnorna hade blivit äldre följde man en kontrollgrupp med kvinnor inte blev gravida under perioden. Dessutom undersökte man papporna före och efter graviditeten.

Studien visade på mycket tydliga minskningar av hjärnans gråsubstans hos kvinnorna efter den första graviditeten. De områden i hjärnan som påverkades var huvudsakligen områden som är viktiga för att bearbeta känslor. Dessa förändringar blev kvarstående. Inga förändringar såg hos de män som blev pappor under studien.

Inte “amningshjärna”

Vad betyder då detta? Är detta ”gravid-hjärnan” eller ”amningshjärnan” som det ibland talas om? Nej, så ska man inte tolka resultaten. Forskarna visade att gråsubstansförändringen är adaptiv och behövs för att vi ska kunna ta hand om våra barn. De områden som minskade i storlek var samma områden som påverkades mest när kvinnorna exponerades för bilder av sitt barn. De kvinnor som uppvisade den största minskningen i grå substans uppvisade också störst tillgivenhet för sina barn. 

Minnesområden ökar i storlek

Efter den här studien har forskare i Uppsala visat att förloppet sannolikt är ännu mer dramatiskt. I en studie där man följde kvinnor som var helt nyförlösta, med en första magnetkameraundersökning av hjärnan inom 48 timmar efter förlossning och sedan en ny undersökning ca 6 veckor efter förlossning visar man att hjärnan föryngras 5 år mellan dessa tidpunkter. Uppsalaforskarna fann också att områden som är viktiga för minnet ökar i storlek.

En liten glimt

Dessa studier är ännu så länge bara en liten glimt av de förändringar som hjärnan genomgår under och efter en graviditet. Uppsalastudien ger en förståelse för att förändringarna under själva graviditeten kanske är mer dramatiska än vad man tidigare kunnat förstå. Vad som händer under själva graviditeten är ännu okänt. Vilken betydelse dessa förändringar har för risken att bli deprimerad efter förlossning är likaså oklart. Just nu pågår en studie av friska gravida kvinnor på Akademiska sjukhuset. Studien är pausad under covid-19 pandemin, men kommer att återupptas så snart det är möjligt.

Referenser

Pregnancy leads to long-lasting changes in human brain structure.

Potential Brain Age Reversal after Pregnancy: Younger Brains at 4-6Weeks Postpartum.

From baby brain to mommy brain: Widespread gray matter gain after giving birth.

Forskning om hyperemesis gravidarum

Forskarkalendern: Magmuskeldelning - BakingBabies

FORSKARKALENDERN: HYPEREMESIS GRAVIDARUM

Jag heter Malin Linder Nording och är docent i analytisk kemi vid Umeå universitet. Förra året var jag med och startade en patientförening för hyperemesis gravidarum, HG Sverige. Men jag jobbar inte bara på fritiden med att sprida kunskap om hyperemesis gravidarum (HG). I min roll som forskare studerar jag HG tillsammans med ett team av andra forskare. Vi kallar projektet ”HOPE – Hyperemesis Or nausea in PrEgnancy”. Det jag vill förmedla är just hopp till alla som lider av HG, eller som har gått igenom en HG-graviditet.


Foto: Susanna Bergström

Kraftigt illamående och kräkningar

Hyperemesis gravidarum, eller HG som det också kallas, är en allvarlig sjukdom som innebär kraftigt illamående och kräkningar som drabbar cirka 2% av alla gravida kvinnor. Osäkerheten i antalet drabbade beror på att det inte finns någon entydig definition på HG, men det bör i vilket fall som helst inte förväxlas med det vanliga illamående som så många gravida upplever och som vi slarvigt brukar kalla ”morgonillamående”. Nej, HG är något helt annat! Den som haft HG brukar inte sällan vittna om att det är ett tillstånd som är svårt att sätta ord på och att det bara är andra med HG som verkligen kan förstå. ” För många finns det största stödet att hämta i en sluten facebook-grupp där HG-drabbade delar sina erfarenheter med varandra.”

DE DRABBADES EGNA ORD BESKRIVER VAD DET HANDLAR OM:

”HG är en absurd och omänsklig sjukdom.”

”Som att ha vinterkräksjukan eller vara jättebakis i 9 månader i sträck!”

”Nej det hjälper inte att äta en skorpa innan man stiger upp på morgonen.”

”Sambon som duschade mig.”

En allvarlig sjukdom

HG är alltså en allvarlig sjukdom som kan innebära ett trauma för den drabbade och som kan leda till posttraumatisk stress efter graviditeten. Det är alltså långt ifrån ett tillstånd som ”bara” varar under graviditeten och sedan försvinner. En HG-graviditet sätter sina spår!

Min egen berättelse

Exakt så var det för mig. Jag blev gravid 2008 och strax efter plusset golvades jag totalt av en magsjuka som av någon anledning aldrig gick över. Efter bara några dagar av konstanta kräkningar och utan att få i mig varken mat eller vatten var jag så svag att min man fick rulla in mig i rullstol till gynakuten. Jag fick ligga inne några dygn med dropp och medicin mot illamåendet och mitt tillstånd stabiliserades efter hand i takt med att kräkningarna avtog. Fick veta att jag ändå var lyckligt lottad. Det var tydligen inte alla som blev hjälpta av medicinerna.

Illamåendet minskade men måendet blev inte bra

När jag blev utskriven fick jag en burk piller att ta vid behov samt frön tejpade fast i örsnibbarna som jag skulle massera för att minska illamåendet. För tillfället kändes det rätt så okej, men lyckan blev kortvarig. Under första halvan av graviditeten pendlade mitt mående upp och ner, med kraftiga kräkningar i skov. Och ett stort mörker, som jag kallar ”zombiestadiet” gjorde entré. Eftersom all yttre stimuli, vanliga dofter från familjemedlemmar, beröring, datorskärm, rörelse, vår 2-årings röst och så vidare, triggade illamåendet, så stängde jag in mig i en bubbla som gjorde att jag kände mig mera död än levande, som en zombie.

Oupptäckt depression

Tyvärr så försvann inte den känslan bara för att illamåendet gick över efter halva graviditeten. Depressionen hade jag ingen självinsikt om och den behandlades aldrig. Det var först 1,5 år senare som jag i samtalsterapi förstod omfattningen av den HG som jag drabbats av på det psykologiska planet. Men jag hade fortfarande inte fattat att det var HG som var orsaken!

En till graviditet

Så när jag och min man var redo att låta familjen växa 2013 så förträngde jag risken att drabbas av samma misär igen. Inte för att jag hade glömt hur illa det var. För att det måste ha varit någon sorts anomali, något som egentligen inte kan hända. Jag hade ju haft ”vanligt” illamående första graviditeten. Måendet under andra graviditeten måste ju haft med stress att göra, intalade jag mig. Det var alltså innan jag visste att det var HG jag drabbats av. För det som hände sedan kom som en käftsmäll. Vecka 5 och inget test behövdes för att konstatera graviditeten. Illamåendet talade sitt tydliga språk.

Outhärdligt

Då fick jag panik och började tänka i banor om vad som skulle kunna avsluta det hela mest effektivt. Det handlade alltså inte om att uthärda kräkningarna. Det kan vara obehagligt att spy, men man blir ganska snabbt avtrubbad när man får träningsvärk i ”gap”-muskler som man inte ens visste att man hade. För mig var det konstanta illamåendet värst. Den kroniska känslan av att det är ”20 sekunder kvar innan jag kräks”, utan att det kommer upp något. Och vid de tillfällen när toastolen rattats färdigt, så kändes det fortfarande likadant. Ingen lindring alls vad gäller styrkan i illamåendet. Dag efter dag, vecka efter vecka.

Ångest och undvikande

Min andra HG-graviditet blev alltså värre än den första. Men jag fick inte frön i öronen när jag sökte hjälp, utan starkare medicin som jag tog oftare. Jag överlevde utan depression men med ångestattacker istället. När allt var över la jag locket på och kunde inte ens i tanken närma mig det jag varit med om. Jag hade äntligen förstått att det fanns något som hette HG och att jag aldrig mer skulle våga bli gravid. Men jag undvek medvetet att läsa in mig på ämnet, trots den forskare som jag är.

Upptäckt – en genetisk riskfaktor

Jag ville bara glömma och förtränga, ända tills våren 2018 då jag under Kaliforniens bländande sol satt och bläddrade igenom det senaste numret av Science. Där fanns den! Notisen om att ett genombrott hade gjorts och att en genetisk riskfaktor för HG hade hittats! Jag visste på en gång att det här skulle förändra allt. Både för de som drabbas av HG och för mig som forskare. Vår förståelse av sjukdomar, dess förlopp och symptom är nämligen väldigt starkt förknippade med tillgången till en biologisk förklaringsmodell.

Så länge som det inte fanns någon uppenbar orsak till HG, så fanns heller inget erkännande i sikte.

Det hade varit alltför lätt att bortförklara och förminska lidandet med att ”det sitter i hennes huvud”. När det nu fanns vetenskapliga bevis för en riskfaktor som bland annat har med aptit, illamående och placentans utveckling att göra, så kändes det som en upprättelse. Jag var redo att inte bara läsa in mig på HG, utan att helhjärtat satsa min forskarkarriär på att lösa gåtan om HG!

FORSKARE VERKSAM I LOS ANGELES

Det visade sig att forskaren som låg bakom fynden, Marlena Fejzo, var verksam i Los Angeles. Jag befann mig för tillfället 60 mil norrut på en forskningsvistelse vid University of California i Davis och bestämde mig för att kontakta henne. Vi träffades och det visade sig att Marlena själv hade drabbats av mycket svår HG och då förlorat fostret som hon bar på. Det var då hon bestämde sig för att viga sitt liv åt HG. Sedan dess har hon inte bara genomfört framgångsrika studier som bidragit till ökad kunskap om HG, utan också drivit på utvecklingen för bättre vård genom bland annat HER Foundation  som är den främsta källan till information, råd och stöd i USA.

Min egen forskning

Så tillbaka till min forskning inom analytisk kemi och hur den kommer till användning i studierna av HG. De genetiska fynden banade nämligen väg för att mäta halterna av riskfaktorerna i blodet hos de gravida för att undersöka hur de hänger ihop med graden av illamående. Därigenom kan biomarkörer för HG identifieras. Jag utvecklar alltså analysmetoder för att i framtiden kunna ställa en bättre, snabbare och säkrare HG-diagnos. Jag utvecklar alltså analysmetoder för att i framtiden kunna ställa en bättre, snabbare och säkrare HG-diagnos och tittar bland annat på omega-3 fetter.

Metoderna som vi använder oss av i projektet ”HOPE” kan också svara på frågor som handlar om risken för att utveckla HG. En del kvinnor får nämligen HG i en graviditet, men inte alltid i alla graviditeter, precis som min egen historia belyser. Med ökad kunskap om vad som påverkar risken för återkommande HG, så kan vi komma ett steg närmare att kunna förebygga HG. Det finns hopp om framtiden!

Om jag skulle få önska något i relation till hyperemesis gravidarum så vore det:

  • Att HG tas på allvar och slutar betraktas som något ”nödvändigt ont” under en graviditet.
  • Att alla som drabbas får tillgång till den vård som de behöver. Det kan vara livsavgörande!
  • Att min forskning kan bidra till att förebygga HG och leda till bättre vård för de drabbade.

Klättring och bäckenbotten

Klättring och bäckenbotten

Jag funderar på inomhusklättring som träningsform i relation till bäckenbottenfunktion. Hur pass påfrestande är det för bäckenbotten? Är det en rimlig aktivitet  att syssla med om man har någon grad av bäckenbottendysfunktion? Hopp ner från väggen kan man ju skippa och klättra ner istället, så det är ffa själva klättringen uppåt jag tänker på. Blir ju lätt en del häng i ytterlägen i bäckenlederna har jag känt av i tidig graviditet, men undrar mer hur rörelserna påverkar och påverkas av bäckenbottenmusklerna?

Jag älskar när jag får såna här frågor. De tvingar mig att fundera och formulera mig på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag hoppas att ni kunniga klättrare dyker in i kommentarsfältet och kompletterar mitt svar.

Hur påfrestandet är klättring för bäckenbotten?

Klättring kräver, om jag förstått rätt, statisk anspänning i bålen i vilket kan skapa ett kraftigt buktryck. Buktrycket kommer ta vägen dit motståndet är som lägst, och ofta är det just bäckenbotten. De flesta hängande bålövningar anses vara rätt avancerade. De kräver ganska hög nivå av styrka och uthållighet i bålmusklerna. Jaag gissar att bålaktiviteten under klättring är besläktat med detta.

Det innebär att klättring kan vara ett bra sätt att bli stark. Men också att buktrycket som skapas kan vara svårt att anpassa till en svagare bäckenbotten. Här kommer ju klättringens lämplighet/skonsamhet avgöras av hur:

  • stark du är i bäckenbotten
  • tung/svår klättringen är
  • hur länge du håller på.

Jag tänker att för en riktigt svag bäckenbotten kanske dosen av klättring som bäckenbotten tål med är så pass liten att det knappt är värt att ta sig till anläggningen för den korta stunden? Men de flesta kan med successivt stegrad träning ta sig uppåt framåt. Jag menar att det kan vara värt det, om man är målmedveten.

rimligt om man har bäckenbottendysfunktion?

Vi brukar prata om två principer för att justera ner bruktrycket. Det ena är en snabblösning och det andra är en sak du behöver jobba upp över tid.

Tension to task.

Du ska inte vara ett dugg med spänd i bålen än vad aktiviteten faktiskt kräver. Detta för att spara på krutet (buktrycket) och skona bäckenbotten så mycket det går. Det innebär också att du i alla mer vilosamma positioner/förflyttningar ska försöka vara helt avslappnad i mage och bäckenbotten. För att ha ork och kraft att alstra när det behövs.

Spread the load.

Här handlar det om att vara tillräckligt stark i alla andra aktuella muskler, så att du slipper skapa onödigt mycket buktryck i ditt försök att lyfta/dra/trycka.

Om du med dessa principer och en rätt avvägd dos av klättring kan få ut något av din klättring, utan att få förvärrade symtom från din bäckenbotten, är det rimligt. Men kommer klättringen att kräva mer än du har att ge, bäckenbottenmässigt sett, även över tid är det kanske inte rimligt.

Klättring och överspänning

Aktiviteter som kräver mycket muskelkraft i bålen över tid kommer också kräva mycket av bäckenbotten. Överspänning i bäckenbotten är också en dysfunktion som kan drabba dig om klättrare, liksom många andra av oss. Överspänningsproblematiken handlar om att bäckenbotten fastnar i ett ”knip-läge”. Du kan då ha svårt att aktivt slå på en avslappning i musklerna. Det här går att träna dig till. Använd sökfunktionen och sök på ”Överspänd bäckenbotten” så hittar du mycket information.

Hur påverkar rörelserna bäckenbotten?

Om jag förstår klättring rätt så är benrörelserna ofta en kombination av rotation och utåtföring av benet, följt av en sträckning i knäleden? Det finns viss motstridighet i studierna, ska sägas. Men träning av höftens rotatorer kan ha en fördelaktig effekt på bäckenbotten. På så sätt kan klättring faktiskt kan vara en väldigt bra träningsform. Däremot skulle jag vilja avråda från klättring för gravida eller nyförlösta med smärtor från bakre eller främre bäckenled.

Klättring under graviditet

Under graviditeten sker en rad förändringar. Magens tillväxt, viktuppgång och den förändrade tyngdpunkten utgör en stor påverkansfaktor på all fysisk aktivitet. Om jag inte missförstått själva klättringen så tänker jag att magens tillväxt kan bli en teknikutmaning? Både för hur nära man kan komma själva väggen men också rent rörlighetsmässigt. Klättrare är enligt min uppfattning ofta enormt starka i bålen och överkroppen generellt. Kan man bibehålla det kan det ju vara en fördel för förlossningen (om man till exempel vill föda på alla fyra) och för första tiden med bebis, där armkraften kan vara viktig.

Säkerheten under graviditet är såklart extra viktigt. Jag tar för givet att gravida klättrare tar extra säkerhetshänsyn och undviker fall och stötar mot magen.

Klättring efter graviditet

Som med all återgång till träning är det i första hand prioriterat att vila och återhämta sig de första veckorna. Sedan fokusera på återuppbyggande träning de första månaderna. Bäckenbotten, magmuskler, rumpa och kroppshållningen i stort behöver hitta sitt nya normala och du behöver börja bygga upp styrkan. Nyblivna mammor har nedsatt styrka i bålmuskler upp till ett år efter graviditeten, oavsett vilket sätt de blivit förlösta på. Som klättrare är det väl klokt att också prioritera rygg/armstyrka under tiden du väntar på att kunna börja klättra igen.

Knipträna klätterspecifikt?

Du kan också testa att nischa in din bäckenbottenträning mot sådant som känns angeläget för din klättring. Kan du knipträna i olika positioner som du vanligtvis hamnar i medan du klättrar?

Fyll i!

Ni med klätter-erfarenhet, fyll på med alla era tankar och erfarenheter!

Referenser

Vidare läsning på Bakingbabies

Säkra och osäkra övningar

Bålstabilitet och bäckenbotten

Hur kan jag träna om jag har ett framfall?

Bära barn under graviditet

Bära barn under graviditet

Hej! Tack för en bra blogg! Jag har frågor om att bära barn under graviditet. Finns det några hinder för att bära före förlossningen, vilka bärdon rekommenderas och några generella tips kring vad man bör/inte bör göra? Är gravid med barn nr 2 och tvååringen vill bli buren konstant.

Läsarfråga

Bära barn under graviditet

Det generella svaret är att om du är frisk och mår bra i kroppen finns det inga hinder för dig att bära äldre barn även när du är gravid. Du kan behöva trixa lite med att hitta rätt bärdon och den mest bekväma bärpositionen. Det viktigaste rådet är att verkligen lyssna och ha respekt för kroppens signaler. Säger den ”nej, stopp, det här är för tungt”, sluta.

Vilket bärdon?

Här skulle jag vilja fråga tillbaks – vilka bärdon har du och vad trivs du med? Så kallade ergonomiska selar eller sjalar som är anpassade för din tvåårings vikt och storlek kan alla vara bra. Vissa ogillar att ha midjebältet från en sele över sin gravidmage, andra trivs med det. Vissa kan ha midjebältet under gravidmagen, för andra funkar det inte alls. Om du har en sele och ska bära över magen kan det bli en utmaning att få axelremmarna tillräckligt korta. Då kan en half-buckle vara ett alternativ. Ett annat alternativ är en sele utan midjebälte (googla Onbuhimo) eller en sjalknytning utan midjeknyt. Den fördelar dock vikten annorlunda, så det kan upplevas tyngre för axlarna. Ju större din mage desto svårare blir det ofta att bära på magen. Att bära på ryggen är då oftast det mest ergonomiska alternativet.

Att bära på ryggen

Jag vet att det finns människor som har en fantastisk teknik på att få upp barn i sjal på ryggen, men personligen hade jag tänkt att det är överkurs som gravid. En sele där barnet kan klättra upp själv om du hukar på golvet kan vara ett alternativ. Eller om barnet står i soffan och du får upp det på ryggen därifrån. Här hittar du säkert sätt som funkar bra för dig!  Även vid ryggbärande blir midjebältet eller sjalknuten kanske ett problem. Här kan man få vara kreativ. Sjalen kan knytas med hjälp av ring eller tibetanskt avslut, eller bak i ryggen under barnet. Jag vet att det finns jättefina tutorials på youtube, så sök lite så hittar du bra tips!

Att bära på höften

Ur en belastningsergonomisk och bäckenbotten-hänsynstagande synvinkel så skulle jag inte vilja råda till att börja bära på höften. Är du redan van, gillar det och är trygg med att det inte gör något negativt med din kropp tänker jag att du kan fortsätta så länge det känns okej. Det finns alltså studier som visar att samma vikt ger olika tryck och belastning på bäckenbotten utifrån varifrån belastningen läggs på kroppen. Från sidan är en av de ”sämre” alternativen.

Att bära barn skonsamt

Det viktigaste är att lyssna på kroppen. Både magen, ryggen, benen, nacken och axlarna kan plötsligt säga ifrån. Ta pauser, se till att återhämta dig och bli helt smärtfri innan du försöker igen.

Fråga barnmorskan

Det kan hända att det finns individuella graviditetsrelaterade faktorer som gör att det är eller blir olämpligt att bära det äldre barnet så mycket som ett bärdon kan tillåta. Fråga därför din barnmorska om individanpassade råd.

Hur ska du tänka?

Det viktigaste är som sagt att du är uppmärksam på vad kroppen säger till dig. Du ska inte trycka undan förnimmelser av trötthet, obehag, smärta. Får du illamående, yrsel eller något annat symtom är det dessutom ännu viktigare att du genast avbryter. Alla graviditeter och alla gravida är unika. Vissa kommer inte ha några besvär alls och vissa blir väldigt känsliga för överbelastning.

Graviditets-viktuppgången tillsammans med det blivande storasyskonets vikt kan bli alldeles för mycket i vissa fall. Du kommer får hållningsförändrnigar och leduppmjukningar och alla muskler kommer behöva jobba lite hårdare för att hålla dig stabil, framförallt kring rygg och bäcken. Det också är precis där som belastningen ofta hamnar när du bär storasyskonet.  

Sluta när det behövs

Både vad gäller träning, jobb eller vad som helst annars – de flesta gravida kommer till en punkt när de känner att det är dags att sluta. Du har all rätt i världen att bara ta det lugnt i slutet av graviditeten!

Bära barn under graviditet

Dela gärna med dig av erfarenheter i kommentarsfältet!

Vidare läsning på bakingbabies

Bära barn och bäckenbotten

Bärandets ergonomi

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.