Kategori: Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Här finns ett urval att inlägg som kan vara intressanta:

Omoperation av grad 2-bristning

Jag har en fråga om omoperation av grad 2-bristning. Jag fick en stor bristning grad 2 vid min förlossning. Läkare har gjort bedömningen att jag behöver en omoperation för att bli av med besvären som jag har och för att få en längre mellangård. Jag behandlar nu med östrogenkräm. Jag funderar på att göra en anmälan till LÖF samt privat försäkringsbolag. Vad kan jag förvänta mig?

Vad du tror om min omoperation samt östrogenbehandling, hur lång är processen att få operation samt hur ser prognosen ut för läkandet?

Läsarfråga

Operation för att laga mellangården

Utan att undersöka dig eller läsa din journal kan jag förstås inte garantera att jag har rätt – men jag uppfattar det som att din grad 2-bristning blivit ”defektläkt”. Det kan innebära att musklerna som brast vid förlossningen inte läkt ihop som de skulle. Att din mellangård är kort kan då innebära att de muskelfästen som ska sitta ihop under huden i mellangården helt enkelt saknas. Jag vet inte exakt vilka besvär du har. Det är rimligt att försöka laga de muskler som fortfarande är skadade eftersom de inte kan hitta tillbaks till sig själva på egen hand ifall du har besvär som kan förklaras av de defektläkta musklerna. Med en defektläkt mellangård saknas liksom ”navet” i bäckenbotten och du kan känna av en slags instabilitet och få andra symtom.

Östrogenkräm

Torra slemhinnor på grund av amnings handlar om en relativ östrogenbrist och liknar alltså den östrogenbrist vi kan få i klimakteriet. Torrhet i slemhinnorna kan ge samlagssmärta, urinvägsbesvär och en ökad benägenhet till irritation. Du nämner skavkänsla och jag antar att östrogenkrämen är tänkt att minska skavet framförallt. Att få en bra slemhinnestatus innan en operation är viktig för läkningen efter operationen.

LÖF

LÖF är ett kapitel för sig. Jag tycker absolut att du ska testa att anmäla till LÖF och hoppas på det bästa, men jag tror faktiskt inte att det kommer gå vägen. De ska ju ersätta vårdskador, alltså skador som har skapats genom vård eller skador som hade kunnat undvikas genom alternativ vård än den du fått. De flesta får höra av LÖF att deras förlossningsskada är en naturlig del av födandet och att de, trots kvarvarande defekter, blivit adekvat sydda.

Min egen historia inkluderar en sfinkterskada, missade eller defektläkta muskler och en omoperation 5 år sendare. Jag fick detta utlåtande från LÖF: ”Vi har gått igenom ärendet tillsammans med en medicinsk rådgivare inom gynekologi och obstetrik. Vi bedömer att behandlingen du fick var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt vedertagen metod. Skadan du anmält hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett ditt vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. I samband med förlossningen 2012 suturerades du enligt den kunskap som fanns år 2012”. 

Mer om min skada/operation finns i inlägg länkade här.

Privat försäktingsbolag

Från ditt privata försäkringsbolag kan du eventuellt få ut någon ersättning, men det beror nog mycket på hur du är försäkrad. Det finns nästan inga försäkringsbolag som täcker förlossningsskador, men däremot kanske du kan få ersättning för sjukhusvistelse osv kring operationen som kommer. Ring och kolla!

Processen att få operation

Jag vet inte exakt vad det är du undrar kring processen kring omoperation av grad 2-bristning. Men det svåraste kan vara det första steget –  att komma till en läkare som har kompetensen att hitta muskelskadorna och som också vet hur/att man kan laga dem. De flesta kliniker erbjuder operation inom vårdgarantin, vilket jag tror är tre månader om det inte nyligen ändrats. Jag har ganska tidigare skrivit några inlägg om mellangårdsoperationer, du kan läsa dem för mer info:

Prognos för läkandet

Jag tror att du får bra info om läkningsprocessen i de två länkade inläggen ovan samt i denna serie om rehab efter muskelskador/operationer.

Omoperation av grad 2-bristning

Jag önskar dig stort lycka till med både operation och i dina eventuella försäkringsärenden. Jag vill också rekommendera kontakt med fysioterapeut efter operationen, både för att optimera läkningen och bli så stark som möjligt efteråt.

Vidare funderingar?

Rehab efter bäckenbottenoperation är en kurs som inkluderar information inför operationen och rehabprogram tre månader efter operationen. Du hittar kursen här. Det är teori om hur du bäst tar hand om kroppen och filmade övningar uppdelade i 6 nivåer.

Rehab efter sfinkterskada

faceless hiker on steep rock over bay under overcast sky

Vad gör jag nu då?

Du har fått en sfinkterskada vid förlossning, du har googlat och nu är du här. Välkommen! Jag som skriver är specialistfysioterapeut inom obstetrik och gynekologi. Det innebär att jag har genomgått en treårig  specialistutbildning efter min grundutbildning till sjukgymnast/fysioterapeut för att kunna just det här ämnet extra bra.

Jag är också en fellow förlossningsskadad mamma. När vårt äldsta barn föddes fick jag en sfinkterskada grad 4, och jag har också genomgått en ytterligare operation utöver den direkt efter förlossningen. Jag har alltså både yrekesmässiga och personliga erfarenheter av just det här ämnet.

Vad är en sfinkterskada egentligen?

En sfinkterskada är när du fått en förlossningsbristning som gått hela vägen bak till, eller igenom, musklerna som omger ändtarmsöppningen. Vanligtvis ingår det i dessa skador att du fått muskelskador även i mellangården. Troligtvis syddes dina skador ihop av en läkare i anslutning till förlossningen. Kort efter en skada och lagning kan man ha symtom som svårigheter att knipa och svårigheter att  hålla emot gaser eller avföring.

En skada gör ont!

Du kan också ha väldigt ont, till en början på grund av att det faktiskt är en muskelskada du fått (jämför med en idrottsskada där muskler går av). Efter den första månaden borde de akuta smärtorna ha gått över. Har du smärta kvar då kan det vara på grund av kompensatorisk överspänning i musklerna runt omkring.

Knipövningar, och sen då?

Du har troligtvis fått råd om att knipträna och du har förhoppningsvis också fått en tid bokad med en fysioterapeut för att gå igenom det här med rehab lite extra. Men du sitter säkert där med tusen olika frågor. En de av dem kan jag inte svar på just i det här inlägget (men det finns flera tusen inlägg här på bloggen, så leta kanske vidare…) men just de frågor som gäller knip tänkte jag försöka svara på idag.

Funkar knipträning?

Kvinnor som kniptränar kan få minskade besvär av främst urinläckage och en starkare bäckenbotten generellt. Du kan lugnt träna på med ”bara vanlig knipträning” fram tills dina uppföljningsbesök inom vården.

Tid funkar!

Oavsett om du tränar enligt konstens alla regler eller inte så brukar de flesta få minskade symtom med tiden. 12 veckor efter förlossningen brukar många ha bättre upplevd livskvalitet och minskade symtom av sin skada.

Hur ska jag knipträna?

Om du inte fått en individuellt utformat program kan du använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på ”kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar. Om du inte känner för att använda en app kan du tänka att du ska knipa i  tre omgångar med 8-10 knip som alla varar minst 3 sekunder och upp emot 8, 10, 12 sekunder vardera. Du kan också lägga till några snabba knip och ett avslutande uthållighetsknip, där du håller med mindre kraft mer mycket längre tid – mellan 30 sekunder till två minuter.

Tänk på

Lägg fokus på att slappna av mellan knipen, det är viktigt för att du inte ska överspänna musklerna och riskera att få ont. Du börjar träna knip i liggande. När du blivit starkare kan du träna i sittande, sedan i stående och när du börjar bli riktigt stark kan du utmana dig med att knipa när du göra knäböj, tåhävningar mm. Det kan ta upp emot 12 månader innan du klarar knip i stående. Tät-appen är inte anpassad för nyförlösta, så du behöver inte stegra i samma takt som den föreslår.

Det har gått flera veckor och jag är inte bättre!

Om du läcker gaser men annars känner att knipet sakta blir bättre kan du sitta ner i båten ett tag till. Kroppen håller på att läka och din knipträning kan fortfarande ge god effekt. Läcker du däremot avföring ska du ringa tillbaks till kliniken där du födde och be om en ny bedömning. Kanske behöver du då annan behandling än bara tid och knipträning. Har det gått över ett halvår, ett år och du inte upplever att ditt knip eller dina symtom  (även mindre) alls blir bättre ska du också ta ny kontakt med vården!

Frågor, funderingar, egna erfarenheter?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Tips!

Om du inte lyckas få tid till en fysioterapeut vill jag tipsa om min webbkurs för rehab/träning. Den är anpassad för att fungera för alla sorters förlossningsskador samt för bäckensmärta och magmuskeldelningar. Kursen kostar en del, men om du har friskvårdspeng kan du köpa kursen och sedan lämna in kvittot till din arbetsgivare. Ibland behöver jag fylla på med uppgifter på kvittot för att du ska kunna lämna in det – mejla då så löser vi det!

Referenser

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Relaterad läsning på BakingBabies

Tips!

Om du vill förstå mer om bäckenbotten och förlossningsskador och hur du bäst rehabar efter en förlossningskada, missa inte webbföreläsningen här!

Vad du som anhörig behöver veta

gold letter y on black background

Inför varje långledighet får jag mejl och kommentarer från människor som berättar hur ledigheten sliter på deras hälsa på grund av de anhörigas bristande förståelse. Jag tänkte därför ge en lite grundläggande lektion i ”Vad du som anhörig behöver veta om besvär och smärtor från bäckenregionen”

I det här inlägget kommer jag främst rikta mig till dig som är anhörig till en person som fått sina besvär i samband med graviditet och förlossning, men en del av principerna kan överföras rakt till något annat tillstånd i samma region. Jag vet naturligtvis att alla inte lider av exakt allt som kommer här nedan. Och självklart kommer jag inte heller kunna omfatta allas problem i detalj. Ni kommer behöva kommunicera, så att du får en adekvat bild om hur problematiken ser ut för just din anhöriga!

Besvärens art

I bäckenregionen finns leder, muskler och nerver. I bäckenet finns tre leder, dessa kan vara smärtsamma hos under och efter graviditet. Besvär med bäckenlederna ger ofta smärta vid långvarigt stående, gående och vid vissa rörelser.

Här finns mer information om bäckensmärta under och efter graviditet. Musklerna kring bäckenet kan  vara smärtgenererande på olika sätt, bland annat beskrivet här. 

Inuti bäckenet finns bäckenbotten, en grupp muskler som hänger som en hängmatta inuti bäckenet. Denna hängmatta utgör själva botten i bäckenet, och det är bäckenbotten som håller upp hela bukinnehållet mot tyngdlagen.

När en kvinna är gravid och föder barn påverkas bäckenbotten i stor utsträckning. Det finns olika slags skador som graderas från 1 till 4 samt levatorskador.

Vissa får dessa skador och blir väl lagade efter en förlossning. Det finns också en grupp födande vars skador inte lagas väl, eller som får skador som inte går att laga. Dessa personer får leva med muskelbortfall i bäckenbotten, och detta ger ofta symtom. Övriga muskler får jobba kompensatoriskt, detta kan skapa smärtor och överbelastningsbesvär. Det kan innebära att bäckenbottens kvarvarande fungerande muskler orkar med sitt jobb bra en viss tid, men inte en stund senare.

Muskelsvaghet eller muskelbortfall i bäckenbotten ger också ofta upphov till urininkontinens eller anal inkontinens. Rädsla för att läcka och läckage i sig är en känd källa till livskvalitetssänkning för kvinnor. Framfall är en annan slags besvär som drabbas kvinnor och som kan ge en rad olika symtom i form av obehag, tömningssvårigheter eller läckage.

Lite kort fakta

  • Upp till 67 % av alla kvinnor som fött barn lider av någon slags bäckenbottendysfunktion. Bäckenbottendysfunktion är paraplybegreppet som omfattar inkontinens och framfall av olika slag. I den generella kvinnliga befolkningen är en av tre kvinnor drabbade.
  • En del kvinnor som har fött barn lider av sänkt livskvalitet på grund av bäckenbottendysfunktion.
  • En stor andel av kvinnor med besvär från bäckenbotten slutar med träning som de egentligen gillar och trivs med, på grund av obehag och rädsla för att kissa på sig eller förvärra sina besvär.
  • Minst 8 % av alla kvinnor har kvar sin bäckensmärta (tidigare kallad foglossning) efter graviditet.

Vad du som anhörig behöver veta

Graviditet och förlossning sliter på kroppen. Ibland uppstår regelrätta skador, skador som är att likställa med omfattande idrottsskador. Problemet med kvinnohälsarelaterade skador är att den skadade individen ofta inte får behandling som en viktig fotbollsprofil, utan ibland bemöts slarvigt till och med från vårdens håll. Skador som inte blir behandlade fortsätter ofta att ge problem på lång sikt. Det finns naturligtvis tillstånd som kan självläka, men långt ifrån alla tillstånd försvinner av sig själva med tiden. Smärta föder också smärta. Kroppen försöker ofta kompensera för bortfall med annan spänning, vilket i längden kan leda till andra smärttillstånd.

Vad du behöver veta

  • Hälsotillståndet kan variera utifrån menstruationscykel, ansträngningsgrad och dagsform. Funktionsnivå kan förändras från dag till annan.
  • Det inte är självklart att alla alltid kan leka med sina barn, springa, gå, stå eller ens blåsa upp ballonger obehindrat.
  • Hushållsarbete som kräver långvarigt stående eller tyngre lyft kan vara provocerande för besvären.
  • Många behöver få tid, tillfälle, ro och andra optimala förutsättningar för att kunna tömma tarmen. Förlossningsskador kan ge både svårigheter att hålla avföring, men också att få ut avföring. Om en person inte får bajsa när hon behöver kan det bli svårt att bajsa nästa gång. Avföring som blir kvar i tarmen skapar gaser, gaser som inte alltid (eller ens ofta) går att hålla inne.
  • Kroniska eller tillfälliga smärtor påverkar både humör, lust att göra saker samt sätter ner orken. Att ha ont gör en trött.

Det finns mer!

  • Även om besvären inte syns eller märks, så kan de begränsa individens liv i stor utsträckning.
  • En del av den sexuella identiteten kan vara stukad i och med besvären. Att sex som gör ont är väldigt avtändande, och att lusten kan bli nedsatt. Att den sexuella funktionen kan vara nedsätt även om lusten inte är det. Hör ni, här kan det vara så stora skillnader. Prata om det!
  • Många är traumatiserade av händelseförlopp och tidsperioder av mycket lidande och att de dels kan behöva sörja men också få prata mycket om det hela.
  • Full fysisk aktivitet en dag kan ge ett smärtpåslag nästa dag.
  • Personen som lider av smärta och besvär kan samtidigt vara tacksam över ett friskt barn men vara otroligt sorgsen över sin situation. Besvären göra att en efterlängtad föräldraledighet upplevs som helt förstörd.
  • Behov som rör kiss, bajs och  i området aktuell hygien i akuta lägen går före allt annat, även före barnens behov. Det går inte att trösta, snyta eller byta på barn när behoven pockar på akut.
  • Rädsla för att behöva gå igenom detta igen, eller få förvärrade besvär, kan förhindra önskan om fler barn.
  • Allt inte blir bra i ett trollslag, bara för att man evenutellt går igenom en operation för att fixa problemen. Rehabperioden kan vara lång, och att allt kan kännas värre än innan under den första månaden.

Listan är lång, vi fortsätter!

  • Hela känslospannet av negativa känslor kan finnas runt hela traumat och att risken för postpartumdepression eller vanlig depression är högre i dessa grupper.
  • Det kan vara en oerhörd stress att gå stan eller åka på utflykt om inte allt känns okej. Att det är ännu värre att behöva ha stenkoll på alla tillgängliga toaletter inom en viss radie ”ifall att”.
  • Det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt att inte vara sig själv och att inte kunna det en brukade kunna göra med sin kropp. Att det finns en sorg i att ha förlorat en del av sig själv i processen.
  • Man ofta skyller alltihop på sig själv och sin (o)förmåga att vara kvinna, gravid, förlöst och sedan mamma.
  • Det finns en hopplöshet i att inte bli bra bemött, ibland varken inom vården eller av anhöriga. Att få förstår, och att hon ändå blir tvungen att berätta vitt och brett om privata saker i olika sammanhang.

Vad du som anhörig kan göra för att underlätta

  • Hitta ett sätt som fungerar vad gäller kommunikation om dagsform. Vill och kan hon vara aktiv idag? Kräv inga detaljerade rapporter, men lyssna på svaret och ta det i beaktning.
  • När din anhöriga behöver gå på toaletten, samla ihop alla barn och gå åt sidan. Ingen ska knacka på dörren, ingen ska stressa och ingen ska fråga varför det dröjer.
  • Köp bra toalettpapper. Mjukt och ändå tåligt. Ha gärna våtservetter tillgängliga.
  • Om humöret tryter och det inte kan förklaras på annat sätt, fråga om din anhöriga behöver en värktablett, en värmedyna och en stund på soffan.
  • Fråga om personen vill prata om sina besvär, och se till att lyssna. Har ni inte en sådan relation, men personen verkar ha behov av stödjande samtal – se över om du kan hjälpa med barnpassning eller annat och uppmuntra till professionell samtalskontakt.
  • Var en stödjande anhörig vad gäller vårdkontakter. Fråga om du ska följa med. Om det inte är aktuellt, se till att ge ditt bästa av stöd, tröst eller kärlek efteråt. Ingen är så skör som den som precis gått igenom en obehaglig gynundersökning eller liknande.

Vad du som anhörig behöver veta

Fyll på listan i kommentarsfältet!

Vad kan dina anhöriga göra för att underlätta för dig?V ad vill du berätta för dina anhöriga?

Tips! Skriv ut och ringa in de saker som du tycker att är extra viktiga för din anhörig att veta. 

Referenser:

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

white bubble illustration

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

För några månader sedan skrev jag om hur man kan jobba med acceptans för en befintlig och konstaterad förlossningsskada, där allt som kan göras i konkret åtgärdsväg har gjorts. Det inlägget hittar ni här. En läsare skrev till mig gällande det här med att rent känslomässigt komma över en dålig förlossningsupplevelse. Hon skriver:

”Besvikelsen hugger i mig fortfarande speciellt när jag hör om andras härliga och lyckade förlossningar. Bekanta som uppdaterar från BB att allt gått strålande bra, vi mår prima fint osv. Det hugger i mig liksom av sorg över att det inte blev så för mig. Läser om kvinnor som glatt utropar att de inte ens fick ett skrapsår och jag blir så avundsjuk. Och jag skäms såklart över att vara så patetisk. Jag vill inte vara missunnsam, men bara att jag blir lite sorgsen för egen del. Vad ska jag göra för att komma vidare?

Analysera vad det är du känner att du förlorat

Är det en förlossningsskada som ger dig din känsla? Är det ett förlossningstrauma? Eller handlar det om något annat, exempelvis att du känner dig dålig för att någon annan har det bra? Jag tror att du behöver göra lite olika med tankarna, beroende vad känslan består av.

Förlossningsskadan kan vara tuff – att acceptera den har jag skrivit om här.

Är det ett förlossningstrauma? Då kanske du faktiskt behöver traumaterapi eller bara samtal med en professionell? Ta kontakt med vårdcentralen.

Gäller det din prestation i jämförelse med någon annans? Då tänker jag vidare här.

Den som överlever är en vinnare

Vi måste naturligtvis sträva efter mycket bättre resultat än så, det räcker inte med att folk ska överleva förlossningen. Men vi tar också överlevnaden för given. På grund av att att jag i förväg inte oroar mig över att överhuvudtaget överleva har jag  ens  tankeutrymme att ifrågasätta och värdera min egen förmåga att föda barn jämfört med någon annan.

För om vi drar det till sin spets – en kvinna i ett utvecklingsland som dör i samband med sin förlossning, är det för att hon gör en dålig prestation?  Att föda barn är risky business, och det finns så många faktorer som spelar roll. Det handlar inte om att andas rätt, att slappna av rätt eller att för den delen lyssna på barnmorskan rätt. Jag säger inte att allt det där kan vara adekvata metoder för att underlätta. Men det betyder inte att det gick åt skogen för att jag gjorde ett dåligt jobb med allt det där.

Jag blir ibland avundsjuk när det går bra

Jag blir suuuuupernervös när människor jag bryr mig om ska föda barn. Alltså, sådär så att jag har svårt att sova om jag vet att det är på gång. Och jag blir också en liten aning frustrerad över att förlossningar mäts i prestationer. Jag kan också känna att jag vill knyta näven i fickan åt folk som har haft okomplicerade förlossningar och som strösslar med pepp och råd om hur häääärligt det är att föda barn.

Missförstå mig inte.

Jag tycker att du ska vara skitstolt när du fött barn, oavsett vilken del av processen du vill lyfta fram. En del känner sig som superhjältar när de fött. Jag skulle inte för mitt liv vilja ta ifrån dem känslan. Men när kvinnor som värderar sitt egenvärde i prestation föder barn, då kan också hela identiteten bli stukad i samma veva som förlossningen. Om allt går upp mot väggarna fel. Jag tror att vi måste börja prata om förlossningsskador redan på mödravårdens utbildningar för att ta bort skammen om förlossningsskadorna. ”Ibland spricker den födande från ystad till haparanda, och det handlar inte om att hon är dålig.” 

Jag tänker att vi aldrig vet någonting om någonting

Jag har valt att vara öppen om mina skador, men det är ju långt ifrån alla. Någon som också rapporterar från BB om hur faaaaanthaaastiskt allt är, kanske bryter ihop i förlossningsdepp tre veckor senare. Någon annan som inte fick en skråma under förlossningen kanske ändå får ett framfall. Vi vet så lite, och i min värld så brukar livets orättvisor fördela sig rätt jämnt ändå. Om vi nu börjar skrapa på ytan. Inte så att livet nödvändigtvis behöver vara rättvist, men det är i alla fall sällan hela sanningen som vi ser. Missförstå mig inte nu, jag gottar mig liksom inte i tanken att ”det nog ändå kommer gå illa för henne ändå ska du se” om jag nu får höra att någon annan har haft en walk-in-the-park-förlossning. Utan mer att jag jobbar aktivt på att unna andra gott, och hoppas på detsamma tillbaks.

Vikten av att ha en blogg…

Mitt råd är inte att alla som behöver bearbeta en förlossning ska skaffa en blogg. Men skrivandet betyder så mycket för mig. Att få skriva av mig tankar, frustrationer och känslor. Bloggen var och är en pågående bearbetning. Jag tror kanske inte att jag lyfter fram det tillräckligt, men BEARBETA TRAUMAT! Det är så viktigt. Jag hade ALDRIG kunnat uppnå en god livskvalitet och ett bra mående om jag inte fått lämna traumakänslorna bakom mig. Jag brukar lyfta fram det när jag föreläser. Citat bland annat från detta inlägg:

”Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

Det här är mina tankar. Berätta om era!

Att spricka vid förlossning

affection baby birth black and white

Läsarfråga om att spricka vid förlossning

Min fråga handlar därför om just förlossningsskador. Vad är det egentligen som rent fysiskt händer när någon ”spricker” vid förlossning? Liksom hur ser dessa sprickor ut, var uppkommer de? Går det att på något sätt undvika förlossningsskador, både den som föder och vad barnmorskor gör för att förhindra detta?

Läsarfråga

Förlossningsskador

Det finns ingen enhetlig definition av begreppet förlossningsskador. Men man brukar omfatta bristningar (=det som heter grad 2-4) och levatorskador. Grad 1 räknas i regel inte som en förlossningsskada då den inte omfattar några muskler utan bara sår i slemhinna. Grad 2-4 som också involverar muskler  är mer regelrätta skador. Även ett klipp kan räknas som en grad 2-bristning. En kvinna kan dock ha en på pappret mindre skada, men en uppfattning om en traumatisk upplevelse.

Det finns också ett stort spann av vad som är normalt att ”gå sönder” under förlossning. Närmare 90 % av alla kvinnor får någon slags bristning vid en vaginal förlossning. Men alla bristningar räknas inte som skador.

Mer om de bristningar som graderas 1-4 finns här.

Mer om de skador som kan uppstå i levator ani hittar du här. Dessa ser man ofta inte i vid förlossningen, men de drabbar runt 10-20% av alla vaginalt förlösta kvinnor.

Det finns också skelettskador i bäckenet, svanskoteskador och andra skador. En annan följd av förlossningar som kanske inte är klassiska skador är det som benämns buktande slidväggar och framfall.

Nu eller sen?

Jag tycker också att tidsaspekten är viktig att diskutera. Får du exempelvis en grad 2-bristning har du fått en muskelskada. Men om den blir bra sydd och läker bra får du kanske aldrig några men av den. Då kanske du inte räknar dig som förlossningsskadad. Jag tänker att skillnaden ligger i upplevda symtom efter att den första tidens läkning är överstökad. Och den ”första tidens läkning” pågår också i ett år.

Du själv avgör?

Min egen uppfattning är att du själv har rätt att definiera om du är förlossningsskadad eller ej. Det finns förlossningsskador som man missar i vården.  Födande som drabbas av smärtor och funktionsbortfall även på lång sikt, men som på pappret har haft bra förlossningar. Dessa kvinnor brukar inte bli hjälpta av just det konstaterandet i alla fall, att ”allt ser så fint ut”.

Här har jag skrivit mer om det: Kan man lita på att allt ser fint ut?

Skademekanismen

Det som fysiskt händer när någon ”spricker” vid en förlossning är att själva utgångshålet för bebisen töjs ut så pass att muskler och stödjevävnad runt omkring går sönder. Bäckenbotten sträcks ut runt 300% vid en vaginal förlossning, och det är egentligen ett under att musklerna håller i så stor utsträckning som de gör. Bäckenbottens muskler är liksom de flesta andra muskler två likadana på var sida om kroppens mittlinje. I underlivet är det mellangården som utgör mittlinjen, och oftast är sprickan bak mot denna eller snett ut. Musklerna ”sprängs isär” från sitt fäste i mitten. Det här låter väldigt krasst, men det är också en förklaring till att en del inte mår helt toppen i underlivet efter en vaginal förlossning.

Att undvika förlossningsskador

Forskningsmässigt finns det stöd för att varma, våta kompresser under krystskedet kan minska de större bristningarna. Ibland kan klipp minska risken för grad 3 och 4-bristningar, men ett klipp i sig innebär en grad 2-skada. Det finns inget tydligt stöd i vetenskapen för någon annan slags förebyggande åtgärder. Barnmorskor har dock många olika sätt att jobba för att försöka minimera antalet skador, vad gäller handgrepp och ställningar. Vad gäller levatorskador som verkar långa utdrivnings skeden (från det att den födande är 10 cm öppen tills att barnet är ute) vara en riskfaktor. För svanskoteskador verkar ryggliggande ställningar vara en risk. Det totalt största riskfaktorn för förlossningsskador är att vara förstföderska. Övriga riskfaktorer är att barnet är väldigt stort, att barnet kommer ut felvänt, att sugklocka eller tång behöver användas och om den födande är könsstympad.

Läs mer om riskfaktorer för bristning här.

Att själv förebygga förlossningsskador

Att vänta och föda barn är inte helt riskfritt. Det går inte att komma ifrån alla riskfaktorer (typ som att vara förstföderska) och det går heller inte att förutse allt som eventuellt kan hända vid en förlossning. Däremot så kan vi luta oss emot statistiken. I Sverige är det ca 4-6 % av alla födande som får de värre sortens muskelbristningarna vid förlossning. Det innebär att över 90 % inte blir drabbade av sfinkterskada. Men 90 % får någon grad av bristning överhuvudtaget. Jag tror inte att ens den bästa förlossningsvården i världen kan förebygga eller undvika 100 % av alla förlossningsskador, men en stor del av de största skadorna borde kunna vara undvikbara.

Mina  egna tankar om att förebygga förlossningsskador

Jag tror att man i större utsträckning behöver göra en riskkalkyl innan förlossningen för att kunna förebygga många skador. Mammans ålder, bebisens storlek och andra faktorer kan man ta med i beräkningen i förväg i vissa fall. Annars är jag övertygad om att de allra flesta faktiskt gör vad de kan under själva förlossningen. Barnmorskor vill verkligen inte att någon ska få en allvarlig bristning. Men där behöver man också satsa tid och resurser. Barnmorskorna måste få tid att göra sitt jobb. En barnmorska, en födande och så vidare.

Jag VET att det finns folk som tänker annorlunda

Det finns folk som förespråkar bäckenbottenmassage, avslappning och bäckenbottenträning.Det finns folk som förespråkar vissa metoder eller förberedande kurser.  Jag tänker att du eventuellt kan jobba aktivt på att kunna reglera spänningen i din bäckenbotten och i kroppen som helhet. Att inte spänna dig när värkarna kommer, för det brukar bara förstärka smärtupplevelsen. Kommer det kunna påverka utfallet av förlossningen sett till skador? Det är nog ingen som vet, men själva upplevelsen blir ju eventuellt bättre. Jag tänker också att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en förlossning som slutar i en förlossningsskada behöver vara traumatisk. En del förberedelser kan eventuellt optimera upplevelsen, även om det kanske inte alltid går att påverka utfallet.

Att spricka vid förlossning

Det här var ett långt svar och innehåller ändå inte alla aspekter av möjliga svar på frågan. Fundera gärna vidare med mig i kommentarsfältet!

Svårt att knipa framtill

Svårt att knipa framtill

Mitt barn föddes felvänd och jag har inte fått till knipet efter att han kom till världen. När jag kniper får jag med mig musklerna bakifrån men kan inte knipa längre fram. Är det bara mängdträning som gäller? Känns osäkert att jogga och gå på gympa.

Läsarfråga

Bäckenbottens anatomi

Bäckenbottenmusklerna kan delvis liknas vid skålform, men de har  också något som kan liknas vid en ”U”-form. U:ets öppning fäster framtill på var sida om pubisbenet inuti och U:ets rundning fäster bak mot svanskotan baktill. När du föder barn kommer ”u:et” öppnas och slitsen inuti vidgas kraftigt. Det är ett ganska våldsamt förlopp även vid en okomplicerad förlossning och bäckenbotten blir mer utsträckt framtill än baktill.

Om du tänker dig att vaginalöppningen är som en klocka, 12 är mot klitoris och 6 är mot ändtarmen då finns inga muskler som kan ge en kontraktion mellan klockan 11, 12, 1. Musklerna går som ett U och när de spänns finns alltså inte en tillstängning längst fram ens innan du fött barn.

Felvänd bebis blir ”större”

Det är skonsammare för kroppen att föda små barn, med små huvuden och när bebisen kommer rättvänd. Då blir omkretsen på bebisen så liten som möjligt i förhållande till utgångshålet. Om du föder en bebis som är stor, har stort huvud eller kommer vänd på något annat sätt än det vanliga blir utsträckningen i bäckenbotten större.

Det tar lång tid

Utsträckningen i bäckenbotten är ett våldsamt förlopp och kort efteråt har musklerna knappt någon kraft eller ”stuns” i sig alls. Med tiden kommer detta återhämtas. Min erfarenhet är att ju fler barn du föder desto längre tid kan återhämtningen ta. Det är inte slut-återhämtat förrän det har gått 12-18 månader.

Knipträning då?

Knipträning kan stimulera återhämtning i musklerna och på sikt också hjälpa dig att få starkare och volymökade bäckenbottenmuskler. Jag vet inte exakt vad du menar med mängdträning, men det viktigaste är att knipträna med god kvalitet och inte att knipa väldigt många knip ofta. Du kan testa att knipa 6-8 väldigt hårda och intensiva knip som du håller i 6-8 sekunder, tre gånger dagligen under en tremånadersperiod. Fler och lättare knip kommer kanske inte ge den styrke- och volymökade effekt du är ute efter, utan du behöver knip riktigt hårt ganska få gånger när det väl gäller.

Knipet funkar, men jag vill bli stark fram

Ett knep som jag upplever att ger god effekt hos en del som verkligen vill få till knipet långt fram och upp är att tänka ”sug in ett spagettistrå”. När du knipit med ändtarmen och runt slidan så tar du till en extraväxel och försöker suga in, upp och fram ytterligare lite till.

Funkar det inte?

Om du märker att tid och träning inte hjälper kan du fundera ett varv kring huruvida du känner igen din bäckenbotten eller inte. Ibland finns det muskelskador som missas vid förlossningar som kan gå att laga i efterhand. Det finns också muskelskador i bäckenbotten som kan uppstå vid vaginala förlossningar som inte går att laga. Vid intresse kan jag rekommendera vidare läsning här:

Svårt att knipa framtill

För vissa funkar tid och knipträning för att ge en god återhämtning i bäckenbottenmusklerna. För en del andra kommer det inte räcka. Det är svårt att ge generella svar utan att undersöka dig.

Tips

Här finns också kursen Träna dig stark (med svag bäckenbotten) ifall du önskar ta stöd av ett åtta månader långt träningsupplägg för att bli stark, trots att bäckenbotten är svag.

Framfall, muskelskador och värk

Jag drabbades av framfall efter min första förlossning. De första månaderna kände jag bara av ”en tampong på tvären”-känslan. Sen tillkom värk i underlivet på eftermiddag/kväll. Jag sprack ingenting under min förlossning men var 10 cm öppen under mer än 4 timmar. Kan jag ha nervskador? Muskelskador? Kan jag ha skador utan att ha spruckit?

Läsarfråga

Framfall, muskelskador och värk

En långdragen vaginal förlossning kan ge upphov till både nerv- och muskelskador. Nervskadorna har jag dock en känsla av att ger mer besvär och smärta liksom direkt, inte att de debuterar med smärtbesvär någon månad efteråt. Den slags smärta du beskriver kanske är mer sekundär till något som hände vid förlossning?

  • kroppen liksom reagerar på ett trauma med att bäckenbotten får liksom ett kramptillstånd med överspänning
  • musklerna är så svaga att de får värk av att ha jobbat hela dagen
  • att det som faller nedåt eller buktar liksom drar, värker och tynger

Muskelskador av långdragna förlossningar

Ett långt krystskede (eller över huvud taget tiden mellan att du är tio cm öppen till att barnet är fött) ökar risken för den slags muskelskada som kallas levatorskada. Jag har skrivit flera inlägg om denna sorts skador, länkar till dem här under. Dessa muskelskador är sådana som inte syns vid förlossningen och som heller inte får att laga. De ökar också risken för framfall.

Nu kan jag alltså definitivt inte diagnostisera dig med en sådan här skada bara på de få saker du nämner i din fråga. Men det är en av de saker som kan gå sönder utan att det framgår vid själva förlossningen. Oavsett så tänker jag att du behöver få träffa en vårdgivare som tar dig och dina behov och besvär på allvar. Du ska inte behöva gå omkring och ha ont! Stå på dig i vårdkontakterna!

Du kan läsa mer på BakingBabies:

Skador som inte syns?

Det finns både ”vanliga” grad 2-4-skador som inte alltid blir upptäckta vid förlossningar. Det finns alltså också levatorskador som inte alls syns vid förlossningen. Med eller utan skador kan man också ha buktande slidväggar och framfall, som både känns och syns.

Jag rekommenderar mer läsning om detta:

Framfall, muskelskador och värk

Ganska ofta är buktande slidväggar eller framfall övergående helt av sig själv efter en förlossning. Medan man har förnimmelsen av fyllnadskänsla i slidan eller skav så kan det ibland kännas lite bättre om man går omkring och kniper, alltid. Det här är dock bara en kortsiktig lösning, för det som kommer sen är ofta lika besvärligt – muskelsmärta på grund av överspänning.

Jag kan alltså inte alls ge dig ett svar på ”vad som är fel”, men:

  • Nervskador är osannolikt
  • Muskelskador kan du ha, men det behöver du en riktig undersökning för att få svar på.
  • Överspänning är eventuellt en trolig förklaring till besvär som förvärras några månader efter förlossningen.

Här hittar du vidare läsning om överspänd bäckenbotten.

Här hittar du en vägledning kring olika symtom av muskelskador.

Stort lycka till!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

REKLAM/TIPS

Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser

Hur länge är det normalt att ha ont?

woman wearing black camisole

Vid min andra förlossning för ungefär en månad sedan användes sugklocka och jag blev klippt. Jag besväras nu av att det domnar och somnar runt omkring svanskotan och rumpskåran. Jag tycker inte att det blir bättre ju mer tid som går. Kan knappt resa mig från sittande ibland och har väldigt svårt att sitta länge. Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Hur länge är det normalt att ha ont?

Läsarfråga

Hur länge är det normalt att ha ont?

Den här frågan är komplex och det finns många olika saker att ta hänsyn till. Klippet motsvarar en grad 2-bristning och det kan ju naturligtvis göra ont en period. Att svanskotan smärtar efter en förlossning är också förhållandevis vanligt. Även den smärtan kan hänga mer ett tag.

Här finns en rad besläktade inlägg

Hela förlossningen med både sugklocka, klipp och eventuellt ett tryck mot svanskotan vid utdrivningsskedet kan ha skapat en smärtreaktion i bäckenbotten som gör att den också är något överspänd. Överspänningar i bäckenbotten orsakar också ett drag mot svanskotan.

Mina råd

Var så aktiv du ändå kan

Om du orkar kan försiktig allmän rörelse eller korta promenader öka blodcirkulationen och optimera läkningen i området. Små lätta knip, rumplyft, djupandning och magaktivering brukar vara det jag rekommenderar i första skede. Detta tillsammans med dagliga promenader som får bli så korta/långa som du hinner och orkar.

Tok-knip inte

Det är också viktigt att inte gå omkring och knipa hela tiden. Det är viktigt att du faktiskt låter bäckenbotten vila helt mellan varven. Ett knip orsakar också drag i svanskotan, så om du går omkring och kniper hela tiden kan detta orsaka eller förvärra smärtorna.

Dosera belastningen efter vad som känns okej

Så länge sittandet gör ont så kan du försöker varva liggande med stående/gående i första hand. Att sitta snett, konstigt och ansträngt under längre perioder blir ju dåligt för andra ställen i kroppen. Att det domnar kan tyda på att blodcirkulationen i området inte är optimal. Antingen kommer sig detta av att du sitter och spänner dig/bäckenbotten eller för att blodflödet blir strypt genom att du sitter ”konstigt” på något sätt. I detta fall tänker jag att variationen är det viktigaste. Undvik långvarigt sittande på en och samma position i över 10 minuter!

Hur länge kommer du ha ont?

Det går inte att förutsäga hur länge du kommer ha ont. Jag brukar anse att det viktigaste är att du märker en förbättring från vecka till vecka, eller från månad till månad längre fram. Min erfarenhet är att många blir smärtfria på 3-4 månader.

Jag tror att du kan ha god nytta av att läsa länkarna ovan!

Stort lycka till!

Tips!

Kursen ”Träning efter vaginal förlossning” är en webbkurs på 8 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet och som ändå önskar komma igång med träning efter förlossningen . Läs mer här: Webbkurser.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Förlossningsskadefrågor

Här kommer svar på ett gäng förlossningsskadefrågor som jag nyligen fått in via dm på instagram. Jag hinner aldrig svara på varje individs fråga, men jag kan ibland göra så här – att jag samlar frågor i ett inlägg.

Samlagssmärta

Jag fick en bristning (grad 2) under min förlossning som syddes ihop ”för tight” vilket har resulterat i att jag knappt kunnat ha sex sen dess. Min fråga är nu hur en eventuell nästa förlossning kommer gå, om ett helt barnhuvud ska passera ut där en snopp knappt kommer in?!

Läsarfråga

Som svar på den här frågan finns ju många olika aspekter. Och till att börja vill jag ju gärna svara: Det där behöver du få hjälp med. Det kan hända att ärrvävnaden kan mjukas upp med ärrmassage så att penetration inte ska behöva göra så ont. Det kan också vara så att du fått en överspänd bäckenbotten efter förlossningen/bristningen, vilket kan leda till samlagssmärta. Detta kan också behandlas, med avslappningsövningar och egenmassage. Om detta inte räcker borde du kunna få behandling av en sådan som mig. Om det inte går att ordna med dylik behandling kan ju ärrvävnaden ”fixas till” kirurgiskt. Det är ju typ en mänsklig rättighet att kunna ha fungerande samlag. Vill du kunna ha penetrerande sex och det inte fungerar så ska du kunna få hjälp med det.

Men till själva frågan. Slidans väggar är nästan hur töjbara som helst, det kan komma ut ett barn där. Det kan ju också komma in en snopp där, rent fysiskt. Det är ju smärtan som stoppar. Och smärtan behöver du få hjälp med. Om du känner att besvären efter din första förlossningen fortfarande påverkar dig mycket kan du be om en bedömning av en läkare, huruvida snitt eller vaginalt verkar lämpligast. Om du skulle vilja föda vaginalt brukar ju smärtlindring under förlossning finnas tillgänglig. Är det ”bara” förlossningssmärta du oroar dig för, så tänker jag att det är ett i jämförelse mindre problem. Alltså, jag tycker att det är mer akut att lösa dina samlagssmärtor. Så får man fundera över hur ett eventuellt nytt barn ska komma ut senare. Var bor du och vilken hjälp har du fått hittills?

Svårt att kissa klart

Hej! Jag födde barn vaginalt för fyra månader sedan, fick en bristning grad två som har läkt fint. Har märkt att sedan jag födde barn så är det annorlunda att kissa. När jag kissat klart måste jag vänta ett par sekunder innan jag kan klämma ut det sista. Det skvätter också mer nu än innan förlossningen. Inget som är ett jättestort problem men är nyfiken på vad det beror på. Har hört om andra som berättat liknande.

Läsarfråga

Blåstömningsbesvär efter förlossning kan bero på att blåsan blev lite bortskämd av att ha ett barn som tryckte på sig, under graviditeten. Det saknar helt enkelt det där extra lilla trycket och kan därför ha svårt att tömma sig helt. Men besvär att tömma ut det sista kan också hos vissa vara ett symtom på andra saker, exempelvis en cystocele. Jag brukar rekommendera att du kissar klart, sedan böjer dig framåt, åt höger och åt vänster för att rent mekaniskt tömma ut det sista. Då brukar blåstömningen vara klar sedan. Hjälper inte detta ska du söka dig vidare, förmodligen till en uroterapeut i första hand.

Att det skvätter mer brukar höra ihop med att inre blygdläpparna ändrat utseende något. Det är blygdläpparna som styr strålen.

För mer relaterad läsning: Jag har skrivit mer om blåsbesvär efter förlossning här, samt om blygdläppar här.

Levatorskador

Jag funderar över skador på levator ani. Tycker mig förstå av dina tidigare inlägg att man kan man ha det utan att överhuvudtaget ha några symptom/besvär, stämmer det?

Läsarfråga

Kvinnor kan ha alla möjliga sorts gynekologiska diagnoser utan att veta om det. Är något inte ett problem rent symtommässigt så räknas det liksom inte som ett problem (obs, pratar inte här om så kallade tysta sexuellt överförbara sjukdomar som riskerar att göra kvinnor infertila ect). Levatorskador ökar risken för framfall på sikt och man tror alltså att det drabbar upp emot 20% av alla vaginalt förlösta kvinnor. Den insikten gör att jag ibland blir fundersam över att fler och fler kvinnor börjar träna riktigt tung och explosiv träning utan att ha fått en bedömning av sin bäckenbottenfunktion. Jag tror inte att jag generellt vill rekommendera kvinnor att vara försiktiga, men däremot är jag ganska ofta kritisk till hur lite träningsbranschen vet om bäckenbotten. Det vore ju bra om de kvinnor som faktiskt känner av tung träning i sin bäckenbotten får adekvata råd.

Riskfaktor för sugklocka

Sugklocka och tång ökar ju bland annat risken för sfinkterruptur, men finns det saker/moment/parametrar som ökar risken för att sugklocka behöver användas, om ni förstår vad jag menar?

Läsarfråga

Jag är inte helt säker på att jag kan svara på vad som ökar riskerna, eftersom allt går ihop med varandra här. Men indikationerna på att använda sugklocka är:

  • Utdraget utdrivningsskede
  • Uttröttad mamma
  • Hotande syrebrist hos barnet.

En förlängd andra fas och en uttröttad mamma handlar ofta om en brist på progress, och som jag kan läsa mig till sker detta av olika anledningar:

  • Bebisen är stor och har svårt att röra sig genom förlossningskanalen
  • Bebisen har inte optimal position till att börja med
  • Förlossningskanalen är för liten
  • Livmoderns kontraktioner är för svaga.

Vissa säger att det handlar om någon av ”Tre P”:

  • Passenger (infant size, fetal presentation [occiput anterior, posterior, or transverse])
  • Pelvis or passage (size, shape, and adequacy of the pelvis)
  • Power (uterine contractility)

Stora barn, trångt bäcken och ren och skär utmattning efter en lång förlossning verkar vara några av riskerna i kombination.

Riskfaktorer för sfinkterskada

Om man inte kan peka på en specifik orsak till sfinkterruptur (alltså inte sugklocka, stort barn osv) innebär det då att man helt enkelt har en högre benägenhet att spricka och att risken att det sker igen är större?

Läsarfråga

Som du ser i tabellen ovan finns en lång rad riskfaktorer för att få en bristning. Att vara förstföderska är alltså en av de kända riskfaktorerna, och den kan alltså räcka om oturen är framme. Det kan indikera att risken är lägre andra gången, men dina individuella riskfaktorer behöver du diskutera med en barnmorska! Mer om risken att spricka igen vid en efterkommande förlossning har jag skrivit här.

Är det samma riskfaktorer som påverkar en eventuell andra sfinkterruptur om man haft en tidigare, som när man är förstföderska?

Läsarfråga

Ja, förutom att du inte är förstföderska är det samma saker som påverkar vad jag kan förstå.

Återhämtning

Jag har en fråga om återhämtning vid sfinkterruptur året efter förlossning: Är det större risk att en person som under det första året efter förlossningen har besvär av sin sfinkterruptur blir ”sämre” återställd på lång sikt, jämfört med en person som blir symtomfri innan barnet har fyllt ett år? Alltså, skulle den långsiktiga prognosen kunna tänkas bli sämre för en person som upplever symtom av skadan under lång tid?

Läsarfråga

Svaret som jag ger här nu är ju liksom baserat på statistik och forskning på gruppnivå, så ta nu inte detta som att ”såhär kommer det bli för dig”. Vi vet ingenting om personerna bakom forskningen, om de har tränat bäckenbotten mycket, om de fått bra hjälp från vården och om hur deras situation i övrigt sett ut. Men:

De som har en större skada (3c eller grad 4) har sämre utfall vad gäller återhämtning än de med mindre sfinkterskador (grad 3a och 3b). Detta gäller främst symtom som anal inkontinens (vilket oftast innebär gas-läckage och så kallad soiling). Anala läckage 9 månader efter förlossningen är en prediktor för bestående besvär.

Symtom efteråt

Majoriteten av de kvinnor som är symtomfrita från anal inkontines vid en tidig uppföljning fortsätter att vara det upp emot tre år och de flesta som har symtom kort efter förlossningen får avklingande symtom under det första året. De procent som har kvarvarande anal inkontinens har ofta en bestående skada på ändtarmssfinktern, och detta påverkar livskvaliteten till det sämre.

En svensk studie som följt kvinnor 10 år efter en förlossning med sfinkterskador kom fram till att gas-inkontinensen hade ökat hos de kvinnor som fött fler barn vaginalt efter skadan. Kvinnor med lägre grad av sfinkterskador (grad 3a och 3b) hade bättre bäckenbottenfunktion än de med de större skadorna (3c= skada in till den interna sfinktern och grad 4=skada rätt igenom till analslemhinnan). Det som verkar höra samman med större grad av problem 10 år efter skadan var tunn perinealkropp och skada ända in i den interna sfinktern.

Referenser

Läsarfråga om snippans utseende efter förlossning

Läsarfråga om snippans utseende efter förlossning

Jag undrar över detta med att bli sydd och möjligheten att återställa snippans utseende efter bristning. Till mig säger de att de inte vill sy hela vägen som jag var innan skadan, pga risk för samlagssmärta då ärrvävnaden är mindre töjbar än den tidigare oskadade vävnaden var. Är det vedertaget? Vad har du för erfarenhet, kunskap och åsikt i frågan?

Svar

Det här är en svår fråga, med flera olika lager av svar.

  1. Ärrvävnad kan ge samlagssmärta, men det kan vara behandlingsbart
  2. Man ska laga allt som behöver lagas om det är möjligt, men man ska inte sy onödigt mycket heller
  3. Utseendet kan ändå förändras, utan att det nödvändigtvis är bestående men

Utseende och funktion kan vara synonymt

Det som oftast ändrar utseende efter en vaginal förlossning är de inre blydgläpparna och förhållandet mellan dessa och mellangården. Att laga mellangården efter en bristning är inte en estetisk fråga, det är en funktionell sak. Om du fått en väldigt kort mellangård (och i relation längre slidöppning och blygdläppar) efter en förlossning kan detta ibland höra ihop med missade muskelskador under huden. Det är dock inte alltid så – det kluriga med mellangården är att man kan ha fått ihop alla muskler men ändå ha fått en något kortare mellangård. Eller så kan de ha sytt ihop huden långt och snyggt, men totalt missat musklerna där under.

Mellangårdens utseende ger ledtrådar

En kort mellangård, en ny ”längd” på blygdläpparna och en bristande muskelfunktion kan alltså betyda att det är något som är fel. Då kan du behöva en kirurgisk åtgärd för att återställa anatomin så gott det går. Men om alla muskler sitter där de ska och funktionen är bra, men ”bara” utseendet förändrats, då gör man ofta helst inget åt det. Eftersom en operation alltid innebär risker och i det faller bedömer man kanske inte att riskerna överväger fördelarna. En kort mellangård kan också (utöver de symtom som uppstår vid muskelbortfall) också innebära att bakterier från tarmen lättare når in till vagina och man får problem av detta.

Man ska sy, men man ska sy bra

Mellangårdmusklerna fäster ihop i varandra i utrymmet mellan vagina och anus. Om dessa muskler går sönder vid en bristning behöver de sys ihop igen i mitten för att återfå sin funktion.

Som jag uppfattat det så ska man sy det som gått sönder och det är inte vedertaget att lämna en bit osydd för att minska risken från ärrsmärta vid samlag. Men det kräver lite finess hur man syr och det är inte bara att tråckla på hejvilt. Det kan också vara så att om man syr alla inre lager korrekt och riktigt så faller de yttersta lagret ihop väl och då kan man bespara individen några extra stygn precis i den ytligaste muskeln vid slidöppningen, eftersom man vet genom erfarenhet och forskning att detta kan ge upphov till samlagssmärta.

Ärrbehandling

Ärrsmärta efter en primär lagning eller omoperation är behandlingsbar. Det innebär ju dock att operationen har skapat ett behov av ytterligare behandling. Då är vi tillbaks till att nyttan måste överväga riskerna. Och det beror ju som jag ovan nämnde helt på hur du mår och vad du har för symtom. Men det går ofta att jobba med smärtförnimmelsen kring ärr så att det blir mer normalt igen. Det är också viktigt att veta att omogna är (nya ärr) är hårda och strama, men mogna ärr (efter kanske minst sex månader) mjuknar och blir allt mer töjbara. Men om du inte har några funktionsnedsättningar men ”bara” är bekymrad över utseendet, då skulle jag också avråda från kirurgi eftersom riskerna med en operation ändå kanske överväger de eventuella fördelarna i det fallet.

Mina åsikter

Jag har träffat patienter som genomgått operationer hos privata kirurger enbart för estetiska skäl. Jag har inte varit imponerad. De har visserligen kunnat återställa utseendet, men i flera fall har den som sydde ändå missat musklerna undertill. Om problematiken handlar om bäckenbottens muskler, och inte bara slemhinna och hud då kan det däremot vara viktigt att någon som har god kompetens om musklerna gör det vi kallar ”rekonstruktiv kirurgi” för at återställa inte bara utseendet utan också funktionen.

Vidare läsning hos bakingbabies

Vilken skada ger vilka symtom

Operation av mellangården

Varför vänta ett år på undersökning

Vidare tips:

Du kan också läsa allt du vill veta om hur man bör sy förlossningsskador på Bäckenbottenutbildning.se

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.