Varför behöver vi prata om anal inkontinens?
De flesta har turen att tänka ”äh, nej, det här behöver jag inte läsa” när det kommer till anala läckage. Jag vill ändå uppmana dig att göra det! Vi har under de senaste åren fått följa hur de offentliga samtalet allt mer kommit att omfamna förlossningsskador och urininkontinens. Men just anal inkontinens är det få som vill prata om fortfarande. Och ändå är det många människor som är drabbade någon gång under livet.
Vad är anal inkontinens?
Anal inkontinens är ett paraplybegrepp för läckage av gaser eller flytande eller fast avföring. Det är ett tillstånd som faktiskt är ganska utbrett och som kan ha varierande orsaker och symtom.
När vi pratar om anala läckage är det lätt att tro att det alltid handlar om stora funktionsnedsättningar. Personer som läcker hela lass med bajs när det går illa. Visst, det finns personer som har det så. Men anala läckage är ett begrepp som täcker även förhållandevis små besvär. Anala läckage säger alltså varifrån läckaget kommer, inte i vilken omfattning läckagen sker. Anal inkontinens handlar om oförmågan att kontrollera tarmen avseende gas och/eller avföring. Det är ett symtom, inte en sjukdom i sig.
Varför drabbas man?
När något eller några av de faktorer som ansvarar för tarmens kontinens blir störda kan man bli drabbad anal inkontinens. Ibland finns en dysfunktion men andra mekanismer kan kompensera. Ibland lyckas inte detta, och då uppstår läckage. De vanligaste orsakerna till anal inkontinens inkluderar svaghet eller skador i anala slutmusklerna (sfinktrarna), nedsatt känsel i rektum eller lös avföringskonsistens. Dessa faktorer kan ofta samverka.
Levatorskador – effekt av skador på puborektalis
Puborektalis är en del av levator ani-komplexet i bäckenbotten och är även den en viktig muskel för den anala kontinensen. När denna muskel späns skapar den en skarp vinkel för tarmen, som är viktig för kontinensensen. Denna vinkel utför den första barriären mellan ändtarmen och analkanalen. Nedanför den finns sedan slutmusklerna (inre- och yttre sfinktermusklerna) samt kuddningen från blodkärl. Detta är samma blodkärl som kan utvecklas till hemorrojder.
Här är några av de vanligaste orsakerna vid anal inkontinens:
- Skador på bäckenbottens muskler eller nerver. Skador kan inträffa efter en förlossning, vid kirurgi i bäckenområdet eller vid en olycka.
- Kronisk diarré – långvarig lös avföring kan vara svår att kontrollera.
- Svåra hemorrojder kan påverka stängningsfunktionen vid ändtarmen.
- Rektalprolaps – när ändtarmens vävnader glider ut genom ändtarmsöppningen kan också stängningsfunktionen blir påverkad.
- Neurologiska sjukdomar så som MS eller ryggmärgskador kan också orsaka anal inkontinens.
Vilka är symtomen på anal inkontinens?
Anal inkontinens omfattar läckage av gaser, lös avföring eller fast avföring. De flesta drabbade lider av en känsla av att inte kunna hålla tätt.
Anala läckage är förenade med skam och tabu och har inverkan på psykisk och fysisk upplevda hälsa och social livskvalitet.
Hur sätts diagnosen?
Ofta får man diagnosen genom att en vårdpersonal ställt en massa frågor och kommit fram till att läckaget finns. Sedan behöver man ofta följa upp med en undersökning för att hitta en möjlig orsak till besvären. Dessa undersökningar görs hos läkare och kan omfatta bäckenbottenultraljud och defekografier.
Hur behandlar man?
Det här ska vi djupdyka i kommande dagar, men det kortfattat finns det några teman för behandling:
- Livstilsförändringar, kostomställning och användning av bulkmedel.
- Bäckenbottenträning kan användas för att öka känslan av kontroll av bäckenbottenmusklerna.
- Läkemedel för att reglera tarmfunktionen och begränsa diarrén och därmed minska risken för läckage.
- När det finns potential att göra symtomen bättre med kirurgi erbjuds ofta bäckenbottenkirurgi eller annan kirurgi.
Det är vanligt!
Man tror att två tredjedel av de drabbade individerna inte söker vård för anala läckage, så mörkertalet är stort. Förekomsten i studier skiljer sig mycket åt mellan olika studier. Jag har läst procentsatser på allt mellan 2- 25 %. Många får sina besvär med ökad ålder och i en generell befolkning drabbas lika många män som kvinnor, tror man. Men i yngre åldrar är kvinnor som fött barn och fått bäckenbottenskador mer drabbade än andra.
Referenser till inläggen i serien:
Bäckenbottendysfunktion, Förlossningsskador
Nedsatt uthållighet i bäckenbotten
Hej! Jag har fött vaginalt en gång och har genomgått en operation för defektläkta muskelskador för 1,5 år sedan. Jag har också fött ett barn med kejsarsnitt efter det. Jag kan knipa bra, men bara korta och starka knip. Jag blir lätt överspänd av bäckenbottenträning och har också en enkelsidg levatorskada. Varför, tror du, att jag inte får till de uthålliga knipen?
Läsarfråga
Hej! Från din fråga ser jag några olika faktorer som jag vill ta upp var för sig.
Nedsatt uthållighet efter graviditet
Jag vet inte om jag missförstår tidslinjen här, men om du har opererat bäcknbotten, blivit gravid och fött ett barn med kejsarsnitt inom loppet av 1,5 år har du nog ännu inte nått en punkt där bäckenbotten är så återhämtad som den kan vara. Bara av en graviditet, även utan kejsarsnitt, kan bäckenbotten påverkad till det sämre. Sedan brukar den återhämta sig. Men att ha nedsatt uthållighet i bäckenbotten efter förlossning, förlossningsskador, operation, graviditet och kejsarsnitt är inte konstigt. Är det fortfarande mindre än ett år efter kejsarsnittet så tror jag att det fortfarande finns återhämtnings- och rehabpotential.
Överspänd av bäckenbottenträning
Jag vill hävda med bestämdhet att det för de allra flesta inte är själva bäckenbottenträning som orsakar överspänning. Det är som att påstå att bicepscurls gör din biceps överspänd. Det är däremot viktigt att släppa ner och slappna av i musklerna efter träning. Det som triggar överspänning är de ”okynnesknip” som vi går omkring och håller över tid, inte de enstaka sekunder av muskelkontraktion vi får till i en träningssession.
Vad är överspänning?
Till mina patienter brukar jag beskriva det som att man ”eldar för kråkorna” med muskelarbete. Du går omkring och håller musklerna spända, fast det inte behövs. Överspända muskler kan ha svårt att slappna av på kommando, och då kan de bli krångligt att kissa, tömma tarmen eller föra in något i slidan.
Men, jag blir ju värre av knip?
Ja, eftersom du redan går omkring med ett knip så är det inte fördelaktigt att knipa ännu mer. Du behöver kanske i första hand fokusera på att släppa ner bäckenbotten. Det är inte farligt eller dåligt att knipa till i bäckenbotten, bara du klarar att sänka bäckenbotten efter varje knip/höjning. En bäckenbottenfysio kan guida dig genom lämpliga övningar och tekniker baserat på ditt individuella behov.
Överspänd bäckenbotten och levator ani
En enkelsidig levatorskada kan vara kopplad med överspänning på så sätt att den hela sidan försöker kompensera för den svagare, skadade sidan. Det här kan vara en överspänning som har ”krupit på dig” över tid och det kan då vara svårt att förnimma den spänningen själv.
Överspänning och uthållighet
Överspänning är ju en slags muskeluthållighet. Jämför med om du blir stressad och spänd så att axlarna åker upp mot öronen. Musklerna som lyfter dina axlar håller nu dem upplyfta över längre tid och har alltså ett uthålligt muskelarbete. Om du viljemässigt sänker axlarna får musklerna vila. Men om du försöker dig på att träna dessa axelhöjande muskler kort efter att de varit överspänt höjda, kommer du troligen märka att de är trötta och inte har så mycket mer att ge.
Muskelfibertyper och olika sorters muskelarbete
Bäckenbotten består av 70 procent långsamma muskelfibrer och 30 procent snabba, dynamiska muskelfibrer . De långsamma muskelfibrerna är bra på att hålla en anspänning under lång tid, funktionellt bär dessa upp underlivsorganen mot tyngdlagen. De snabba muskelfibrerna är de som kan reagera blixtsnabbt på tryckökningar som vid hosta, nysning, hopp och skratt och som ger de instensiva, snabba knipen.
Om du ständigt jobbar med bäckenbotten uthålligt spänd, dvs överspänd, kommer dina uthålliga muskelfibrer vara trötta, men du kanske har mer att ge i de snabba muskelfibrerna. Det kan göra att du får till bra snabba knip, men inte får till de uthålliga knipen.
Mina tankar
Så, mina tankar om detta är att du kanske har mer kroppsegen återhämtning att vänta, om du är hyfsat nyförlöst efter kejsarsnittet. Din överspänning kan du behöva jobba vidare med, och först efter att du skalat bort mer av den kanske du blir riktigt nöjd med dina uthålliga knip.
Lycka till!
Förlossningsskador, Överspänd bäckenbotten
Bajset buktar in i slidan
”Jag födde barn för 8 månader sedan och har sedan dess haft jättesvårt att bajsa. Jag fick en grad 2-bristning när jag födde och har tänkt att det säkert kommer bli bättre med tiden. Det har det inte, och idag när jag skulle bajsa så kände jag efter – det kändes typ som att hela tarmen tryckte in i slidan. Vad ska jag göra?”
Läsarfråga
När tarmen buktar in i slidan och ger en fyllnadskänsla i slidan kan det vara tal om en buktande slidvägg eller en rectocele. Man kan särskilja en buktande slidvägg mot en rectocele. Det är ungefär samma fenomen, men lite olika prognos. Slidväggens buktning i mot slidan sker när stödjevävnad och muskler mellan ändtarmen och slidan är utsträckta, försvagade eller defekta. Har man nyligen fött barn kan det ”bara” vara till följd av en utsträcking vid förlossning – då försvinner ofta buktningen av sig själv inom det första året. Försvinner inte besvären brukar man prata om besväret som någon grad rectocele – bakre framfall.
En rectocele kan finnas på ett spektrum. Man kan ha väldigt lite eller väldigt mycket och allt är emellan. En bakre slidbuktning eller ett bakre framfall kan ge följande symtom:
- En känsla av fyllnad i slidan (lite som en tampong som sitter fel, säger en del)
- Svårigheter att tömma tarmen
- Behov av att trycka i mellangården eller i slidan för att tömma tarmen
- Svårigheten att tömma tarmen kan lida till förstoppning
Hur får man diagnosen?
Det krävs en gynundersökning hos en läkare för att sätta diagnosen. En fysioterapeut kan ge en funktionsbedömning av muskler och stödjevävnad men sätter inte just rectocele-diagnos. I vissa fall kompletterar man med undersökningar så som ultraljudsundersökning eller defekografi (röntgen medan man tömmer tarmen).
Hur behandlas man?
Behandlingen bestäms av svårighetsgraden av dina symtom och i vilken omfattning din livskvalitet påverkas. Milda fall behöver kanske ingen behandling alls mer än generell motion och träning och kostråd för att hålla avföringen mjuk. Där egenvård inte räcker kan man behöva annan behandling så som kirurgi.
Fysioterapi för rectocele?
De grundläggande rehabinsatserna för en bakre slidväggsbuktning eller framfall gäller avföring. Du vill bajsa så lätt och bra som möjligt (hamna på typ 3 eller 4 på skalan ovan), för att undvika att lägga ytterligare tryck mot de utsträckta vävnaderna. En fysioterapeut kan ge utbildning om tarmvanor, korrekt toalettbesöksteknik och livsstilsförändringar som kan hjälpa till att minska dina symtom.
Knipträning riktar sig mot musklerna i bäckenbotten och syftar till att förbättra styrka, uthållighet och koordination. Bäckenbottenträning kan inte ”fixa” ett framfall men kan i vissa fall minska symtomen. Bäckenbottenträning och andra fysioterapeutiska insatser kan också lägga fokus på avslappning i bäckenbotten, och detta kan hjälpa till att förbättra tarmtömningen.
Fingertricket
Även om det känns ovärdigt så kan fingertricket vara oerhört hjälpsamt för dig med en slidväggsbuktning eller rectocele. Att trycka med fingrarna mot mellangården eller i riktning mot tarmen, inuti slidan, kan ge stöd för att göra passagen av avföring lättare.
Vad orsakar rectocele?
Rectocele uppstår när de stödjevävnad och musklermellan ändtarmen och slidan blir försvagade eller skadade, vilket leder till en utbuktning av ändtarmsväggen in i slidan. Det finns en rad olika faktorer som kan bidra till detta.
- Graviditet och förlossning är den främsta orsaken. Sträckning och bristning av vävnaderna i utrymmet mellan slidan och tarmen kan öka risken för att utveckla rectocele.
- Ålder – med ökad ålder förlorar vi spänst och styrka i stödjevävnad och muskler. Detta kan leda till en naturlig försvagning som kan bidra till utvecklingen av rectocele.
- Kronisk förstoppning/hårt krystande – om du alltid eller mycket ofta krystar hårt när du ska tömma tarmen utsätts vävnaderna för ett hårt tryck, detta kan bidra till utveckling av rectocele över tid. Det är inte farligt att råka bli förstoppad vid något enstaka tillfälle.
Man har länge trott att tunga lyft kan orsaka allehanda bäckenbottendysfunktioner. Vi saknar robust vetenskaplig evidens för detta. Vi anser dock det är viktigt att träna med god teknik, ta hänsyn till individuella faktorer och undvika sina absoluta ytterlägen vad gäller buktryck och belastning för att minimera den potentiella negativa påverkan på bäckenbotten.
Kan det vara något annat?
Min grundinställning är att de jag träffar som patienter har en adekvat uppfattning om sin egen hälsa. Det de beskriver som ett problem är ett problem. Men det kan vara svårt att riktigt diagnostisera sig själv, och att googla kan ibland bara göra saker krångligare. Det finns en rad andra saker som kan ge symtom som liknar en bakre slidväggsbuktning eller rectocele:
- Enterocele – då sticker en del av tunntarmen ner mot slidan. Det är en annan del av tarmen som är sänkt, jämfört med vid en rectocele.
- Rektalprolaps – då är det ändtarmen som kommer ut från analöppningen. Det kan ge en synlig utbuktning vid tarmtömning och kan göra att det blir svårt att bajsa eller att du har svårt att hålla avföring, eller bli färdig med tarmtömningen. Detta är i sin tur möjligt att sammanblandas med hemorrojder.
- Analkramp – vid en oförmåga att optimalt slappna av i bäckenbotten kan det bli svårt att tömma tarmen och ge en känsla av ofullständig tömning.
- Kronisk förstoppning – förstoppning kan ge svårigheter att tömma tarmen och kan ge flera andra symtom som liknar rectocele.
Flera av dessa tillstånd kan också samexistera med bakre slidväggsbuktning, vilket gör att man kan behöva testa behandling för det ena eller andra före man helt hittar sin väg framåt.
Vården kan hjälpa till
Behandlingens inrikning kommer avgöras av hur mycket besvär du har, hur stor slidväggsbuktningen är och om du önskar föda fler barn vaginalt. Om du inte har prova någon slags behandling kan bäckenbottenträning och tarmterapi var ett förstahandsalternativ. Bäckenbottenträning kommer aldrig läka ut slidväggsbuktningen/framfallet, men en stark bäckenbotten kan ibland underlätta symtomen. Om du får vägledning att hålla avföringen i optimal konsistens kan du också lindra besvären. Om du har avföring som pendlar mellan 3 och 4 brukar tömningsbesvären inte vara så stora. Du kan börja med att gå till vårdcentralen och be om hjälp om förstoppning är ditt stora besvär. Eller börja med ett besök hos gynekologen för råd och bedömning. En fysioterapeut kan hjälpa dig med träning och råd om ergonomi för att optimera tarmtömningen.
Jag har skrivit ganska mycket tidigare på samma tema
Bajset buktar in i slidan – här kan du också leta vidare och hitta andra aspekter och annan vägledning.
Hoppas detta inlägg och viss vidare läsning ger dig svar på dina frågor. Stort lycka till framöver!
Förlossningsskador, Framfall
Tips och råd efter förlossningsbristning
En förlossning kan vara det häftigaste man kan vara med om. Det kan också vara det absolut värsta man varit med om. Och allt där emellan. Runt omkring 80 % av alla förstföderskor kommer få en grad 2-bristning vid förlossning och några procent får även större skador än så.
Idag tänkte jag ge lite tips för dig som spruckit och blivit sydd under förlossningen, utifrån ett fysioterapeutiskt muskelskadeperspektiv. När man får en förlossningsbristning kan man alltså välja att se den litegrann som en idrottsskada.
När det gäller muskelskador brukar vi tänka så här
Vila
Det innebär att du kort efter en muskelskada bäckenbottens kan det vara en förlossning eller operation där man lagat muskler) ska vila för att inte överbelasta vävnaderna. Detta syftar till att minska blödning, svullnad och tryck mot muskelfibrerna. Smärta är bra vägledning här på hur mycket vila och avlastning du behöver. Att återta stående, gående och sittande bör gå stegvis.
Ett vanligt tips är att tillbringa mycket tid liggande den första veckan. Men det är OCKSÅ viktigt att komma upp och röra på sig då och då, för att stimulera blodcirkulationen.
Högläge
Högläge handlar om att optimera återflöde vätska från det skadade området. I bäckenbotten är det svårt att skapa ett högläge, men att ligga ner plant hjälper återflödet av blod upp till hjärtat. Att stå och gå ökar svullnaden och efter en stunds stående kanske du får en svullnadskänsla. Detta är en signal om att det är bra att vila lite.
Smärtlindring
Det är viktigt att vara väl smärtlindrad, så följ rekommendationrna du fått från BB. Efter första veckorna brukar man kunna trappa ner på smärtlindringen.
Förstå vad du varit med om
Patientutbildning är en av de viktigaste delarna i omhändertagandet efter en muskelskada. Du har rätt till god information och vad du själv kan göra för att optimera läkningen är grunden till en god rehabilitering. Läs på här eller på backenbottenutbildning.se
Be din barnmorska om en noggrann förklaring av skadan och en förklaring om hur länge du kan förvänta dig att känna av den. Om du önskar hjälp med rehab för bäckenbotten efter förlossningen tar du kontakt med en bäckenbottenintresserad fysioterapeut.
Optimal belastning
Att belasta muskler och vävnaderna är en viktig del för den kroppsliga återhämtningen. Musklerna ska användas tidigt och vanliga vardagliga aktiviteter ska återtas så snart symtomen tillåter. Optimal belastning är det begrepp vi använder som är belastning någonstans mitt emellan “för mycket” och “för lite”. Här kan man använda smärta, svullnad och tyngdkänsla som stöd. Har du gått en 10 minuters promenad och känner att svullnad och tyngd smyger sig på, så kanske det är stoppsignalen. För att inte råka göra för mycket är det viktigt att stegra långsamt.
Det här är grunden till att vi fysioteraepeuter rekommenderar försiktiga knip tidigt i läkningsförloppet och successivt stegring av annan fysisk aktivitet utefter kroppens signaler om smärta, svullnad och tyngd.
Bearbeta eventuellt trauma
Hjärnan och dess reaktioner är en nyckelspelare i rehabiliteringsprocessen. Psykologiska faktorer som katastroftänkande, depression och smärta kan försämra återhämtningen. Att vara positiv men realistisk är viktigt för att få läkningsprocessen att gå framåt. Det här är ju såklart mycket lättare sagt än gjort. Märker du att förlossningen är en stor händelse som du har starka negativa känslor kring eller att ditt övriga mående är starkt påverkat – sök samtalsstöd.
Blodcirkulation
Fysisk aktivitet stimulerar hjärta-kärl-komponenter som är också är avgörande för muskelåterhämtningen efter en skada. Muskler är beroende av gott blodflöde för att läka bra. Att använda kroppen och musklerna är det som sätter igång blodflödet. Att komma igång med anpassad fysisk aktivitet så tidigt som möjligt förbättrar funktion och minskar behovet av smärtlindring hos individer med smärta och besvär i muskler och leder.
Träning
Det finns allra starkast evidens för att träning ska vara med som behandling för muskelskador. Träning kan hjälpa till att återställa rörlighet, stryka och proprioception i de skadade vävnaderna. Det är klokt att vara aktiv under smärtgräns för att hjälpa till i återhämtningen, men så mycket du bara kan vara rörlig innan det gör för ont är bra. Ta hjälp av en fysioterapeut om du inte vet hur du ska göra. Det handlar om en successiv stegring.
Råd för dig som spruckit vid förlossningen
Hur kan jag minska obehaget från stygnen?
- Håll gärna området rent och torrt, byt binda minst var fjärde timme.
- Om det svider när du kissar kan du testa att kissa i duschen med duschstrålen emot underlivet.
- Gnugga inte, men badda torrt efteråt.
- Ta smärtlindringen du blir rekommenderad, och om du inte blivit rådd att ta någon –ring och fråga din barnmorska vad du kan ta vid behov.
- Du kan eventuellt använda is som smärtlindring korta stunder, ha en kökshandduk emellan huden och en påse isbitar. Du kan också ta en matsked vatten i en binda och sätta i frysen och sedan lägga emot.
- Undvik att sitta långa stunder, ligg och amma/mata om du kan.
- Börja med mjuka/lätta knipövningar så snart smärtan tillåter. Blodcirkulationen ökar du du använder musklerna och detta stimulerar läkningen. Tips om knip finns här.
- Lyssna på kroppen – om du får tyngdkänsla eller känner att svullnaden kryper på – lägg dig och vila.
Hur ska jag göra för att bajsa?
Bara tanken på att bajsa och krysta kan vara skrämmande efter en vaginal förlossning, speciellt om du spruckit och också oroar dig för att stygnen ska hålla.
- Testa att hålla emot med lite toalettpapper i mellangården för att skydda stygnen medan du bajsar de första gångerna. Jag har skrivit ett helt inlägg om detta här.
- Be vid behov om råd och läkemedel för att hålla avföringen extra mjuk och undvika förstoppning.
- Se till att dricka tillräckligt mycket!
- Duscha med ljummet vatten hellre än att gnugga mycket med toapapper för att göra rent.
- Badda torrt efteråt.
När vågar jag ha sex?
Du ska vänta så länge du själv känner och vill. Jag brukar säga att man ska ha sex först när kroppen själv skriker efter sex. Vänta minst 6 veckor i alla fall. Det är inte konstigt att vänta många månder.
Skynda långsamt.
Kom ihåg att amning ofta gör slemhinnorna i underlivet torrare än vanligt, vilket kan innebära att vaginal sexuell penetration inte känns som vanligt.
Om du får långvariga besvär med smärta från ärrområdet eller smärta vid sexuell penetration kan du boka tid hos en fysioterapeut som jobbar med bäckenbotten, det finns ofta behandlingsmetoder för just detta. Om du vill läsa mer om sex efter förlossningen har jag skrivit en hel del, bland annat här.
När kan jag förvänta mig att allt blir bra igen?
Du ska helst känna att allting går stadigt åt rätt håll, och att varje vecka är bättre än veckan innan. Om återhämtningen stannar upp, om du får mer ont eller nya symtom bör du uppsöka din barnmorska för en extrakontroll. Efter två månader bör du känna att de akuta smärtorna har gått över, men återhämtningen fortgår sedan i ytterligare månader.
Råd för dig som spruckit vid en förlossning
- Vila mycket
- Bäckenbottenträna när smärtan tillåter
- Var uppe och rör dig när du orkar och kan det
Det kan ta åtminstone ett par månader innan du känner att den akuta läkningsperioden är över, men du ska känna en stadig förbättring för varje vecka.
Vad är normalt?
Det är normalt att det gör liksom akut ont i upp till två veckor, och sedan successivt avklingande.
Regelrätta promenader brukar man kunna återta efter kanske tre veckor. Före det kanske det mest handlar om att gå runt hemma eller i närmaste kvarteret. Promenaderna bör vara mycket korta i början och stegras över tid.
Efter 8-12 veckor kan man börja återta mer “vanlig träning”, men även då behöver man ta höjd för att bäckenbotten inte är fullt återhämtad på många månader ännu.
Smärta som kvarstår efter första två månaderna bör du söka till en fysioterapeut för.
Önskar du vägledning i återgång till träning vill jag tipsa om min webbkurs för träning efter vaginal förlossning.
Referenser:
Förlossningsskador
Vad har hänt mig?
Vi kan börja med det som hände din bäckenbotten och könsområdet redan under graviditeten. Blygdläpparna kan svälla upp på grund av ökat blodflöde och på grund av magens tyngd mot bäckenbotten. En del får också vaginala åderbråck.
Här finns vidare läsning om detta.
Under en vaginal förlossning öppnar sig livmodershalsen, förlossningskanalen och vulva för att möjliggöra att barnet ska kunna passera. Alla vävnadsstrukturer sträcks ut. Bäckenbottens muskler sträcks ut mellan 250-360 procent. Direkt efter förlossningen kommer blydläpparna var utsträckta och bäckenbotten tillsammans med vaginalväggarna vara som en svajig hängmatta.
Bäckenbotten
Detta inlägg handlar i första hand om de förlossningsskador som graderas i grad 1-4. Dessa skador drabbar de mer ytliga muskler som går från vaginalöppningen och bak mot ändtarmen och är synliga på den vänstra sidan på anatomibilden här nedan.
Grad 1
De allra flesta spricker något under en förlossning. De allra flesta blir sydda med ett mindre antal stygn direkt efter förlossningen. Första gradens bristningar är små och behöver i många fall inte sys, eftersom de bara är hud- och slemhinneskador. Vaginalöppningen är utsträckt och allt kännt svajigt, men musklerna är intakta. Kroppen kommer av sig själv och med tiden återhämta sig, men vissa saker kommer aldrig bli helt som förr. Stödjevävnadsstrukturerna i slidans väggar tar minst 6 månader på sig för att återhämtas, och musklerna omkring 12 månader.
Grad 2
Andra gradens bristningar sträcker sig utanför vaginalöppningen och ut i mellangården, perineum. Dessa skador drabbar musklerna i mellangården, men också hud och slemhinna. Dessa skador måste lagas, annars blir stödet i bäckenbotten nedsatt. Det kan dock vara svårt att se kanterna i sårområdet och utseendet på vagina kommer hos en del bli öppnare och längre. Detta gör att mellangården kan bli kortare hos en kvinna som fött barn. En alltför kort mellangård är en indikation på att allting inte lagats bra, mer om detta i ett inlägg om perineum här.
Grad 3 och 4 – Sfinkterskador
Ändtarmen har två ringmuskler, en inre och en yttre ringmuskel. En ringmuskel kallas sfinkter, därför pratar man ofta om “sfinkterskada”. En tredje gradens bristning måste lagas av läkare eftersom skadan omfattar hela mellangården och ändtarmens ringmuskler. Om detta inte lagas kommer du inte viljemässigt kunna hålla emot när kroppen vill tömma tarmen vid en olämplig tidpunkt. Det kan dock vara mycket svårt att skilja på en andra gradens och en tredje gradens perinealbristning med blotta ögat. En barnmorska bör därför undersöka den nyförlösta med ett finger i vagina och ett i ändtarmen, för att känna på att det finns kvar muskelmassa där emellan. Misstänker man att det finns en sfinkterskada bör en läkare också undersöka och sedan sy skadan.
Vid en fjärde gradens bristning går skadan ända in till tarmens slemhinna. Det innebär att i bristningsögonblicket är det helt öppen mellan vagina och tarmen. Ändtarmen måste lagas då den spruckit och sedan sys inre och yttre ändtarms-ringmusklerna ihop. Det är också viktigt att i lagningen få med alla lager vävnad i mellangården. (Det är en sådan här skada jag själv fick när vårt första barn föddes.)
Efter förlossningen
Efter förlossningen börjar kroppen läka och återhämta sig direkt. Om du blev sydd kommer läkningsprocessen att börja direkt efter att man slutat sy. Utseendet på vulva och vagina kommer aldrig bli helt som förr och utfallet av läkningen beror på bebisens storlek, på hur förlossningen var och hur lagningen blev. Dock spelar genetiska faktorer mycket kraftigt in även vad gäller sår- och ärr när det kommer återhämtning och läkning efter förlossning.
Om du kommer få kvarvarande besvär av sina skador beror till stor del på hur bra lagad du blev. Vid muskelskador kommer det vara flera faktorer som avgör hur den slutgiltiga återhämtningen blir:
- Lagningens kvalitet
- Tiden
- Träning
Det behöver gå ca 12 månader från skadetillfället innan man vet hur lagningen blev. Detta eftersom musklerna tar så lång tid på sig att läka. Bäckenbottenträning kan stärka svaga muskler.
Utöver dessa bristningar finns också levatorskador
Levatorskada är en annan slags skada, som man i regel inte upptäcker direkt vid förlossningen. Mer om detta kan du läsa här:
En serie om levatorskador
Vidare tips och råd
Om du har fått en förlossningsbristning och känner dig osäker över hur mycket du kan och får belasta bäckenbotten och hur/när du får börja träna vill jag tipsa om mina webbkurser här. Webbkursen “Träning efter vaginal förlosnsing” är anpassad för alla förlossningsskador och ger dig en god grund för att komma tillbaka till “riktig träning” över åtta månaders tid.
Vidare läsning på bakingbabies
Förlossningsskador
Kan en levatorskada läka?
“Hej! För ett tag läste jag något om en person som beskrev att hon haft en levatorskada som läkt eftersom hon tränat på något speciellt sätt. Jag undrar om du vet något om hur det funkar?”
Läsarfråga
Levator ani
Levator ani är en muskelgrupp som utgör den stora muskelmassan i bäckenbotten. Den har formen som en skål eller tratt, där den övre vidare sidan klär insidan av bäckenten och den nedre delen är närmast kroppsöppningarna. Denna muskelgrupp har också en slits, som ett U i mitten där den släpper igenom urinrör och vagina, och en öppning längre bak där den släpper igenom tarmen. När du föder vaginalt kommer U:et vidgas kraftigt när barnet passerar. I vissa fall blir passagen så pass våldsam eller utsträckningen så pass omfattande att muskeln går sönder. Levator ani kan gå sönder på flera olika sätt.
Om den går sönder bak mellan slidan och ändtarmen (som vid en djup vaginal bristning) är det möjligt att laga skadan när man syr bristningen bak mot mellangården. Men om muskeln blir skadad allra längst fram innebär det att den släpper fram mot pubisbenet. Detta går inte att laga. Det finns också ett spektrum mellan utsträckt men hel-muskel och utsträckt men med mindre skador. Kort efter en förlossning är allt så pass utsträckt att det är svårt att särskilja en väldigt utsträckning med små skador som kan läka från en stor, som inte alls kommer kunna återhämta sig.
Normalt att det läker
När man i studier undersöker kvinnor kort efter förlossningen och sedan upprepar samma undersökning efter ett halvår eller år kommer ett antal av det som såg ut som levatorskador ha läkt ut. Det kan vara så mycket som att runt 40 % av skadorna försvinner inom första halvåret. För läkningen verkar inte någon specifik träning eller så spela någon som helst roll. Man förklarar detta med vilken typ av skada det är. Finns det en total avlossning av muskeln kan den inte läka, men finns det fortfarande hela fibrer kvar vid muskelns placering vid blygdbenet kan den läka.
Undersökningsmissar
Vid en vanlig fingerbedömning är det lätt att identifiera skador på levator ani när det gått lång tid efter förlossningen. Det är också lätt att hitta icke-optimalt-fungerande muskler kort efter förlossningen, men det är omöjligt att ge en god prognos utifrån om skadan kommer läka eller ej när den är väldigt ny. Man ser väldigt mycket mer vid en ultraljudsundersökning och det är efter en sådan man kan ge diagnos på levatorskada. Jag har dock uppfattat det som det fortfarande finns saker som är svåra att särskilja på en ultraljudsbild. En del som blir undersökta med ultraljud inom första året efter förlossningen kan få svar som säger att läget är allvarligare än vad det faktiska slutresultatet blir. Det tar lång tid, 12-18 månader, för levatormusklerna att återhämta sig helt. Innan dess ska man inte kanske dra för stora växlar på undersökningsresultatet i alla lägen.
Muskelläkning
Generellt funkar muskelläkning så här: Om en muskel brister och de två ändorna av bristningen hamnar fint och nära varandra och alla andra omständigheter är bra, kan muskeln läka ihop fint. Men om bristningen till exempel rör en sena där krafterna kring senan är sådana att de två ändorna aldrig hamnar nära varandra av sig själva, då behöver man sy ihop dem för att läkning ska kunna ske. I bäckenbotten fungerar det generellt så som vid det senare alternativet. Vid en bristning i mellangården måste de två delarna som brustit sys ihop för att det ska läka.
Problemet med levator ani är att den fäster direkt in till skelettet, och där är inte möjligt att sy. Det är dock möjligt att en del mindre revor i levator ani uppstår, som inte direkt omfattar infästningen till benet. Att revorna i muskeln sitter något längre bak i U:et. Då kan det vara möjligt att muskelfibrerna faktiskt hamnar ganska städat nära varandra och att en spontanläkning kan uppstå.
Vad vet vi?
Mindre levatorskador som återfinns kort förlossningen behöver inte nödvändigtvis vara oläkbara. Mindre skador har en tendens att förbättras med tiden, medan stora skador där muskeln lossar från benet inte har lika god prognos. Musklerna kan också bli större och starkare med tiden, både de skadade och de omkringliggande musklern. Efter bilateral avulsion (en stor skada på båda sidor) har till exempel volym- och styrkeökning av iliococcygeus (en grannmuskel) observerats,. Resultatet kan bli en bäckenbotten som i stort är nästan lika stark som tidigare, bara något annorlunda i sin form.
Rehab för muskelskada
Vid en muskelbristning generellt är det viktigt att använda och belasta muskeln på en optimal nivå för att den ska stimuleras till god läkning. Genom optimal belastning ökar blodcirkulationen vilket minskar svullnad och stimulerar läkningsprocessen. Jag har skrivit mer om detta här: Muskler och muskelskador. Som fysioterapeut är jag helt övertygad om att god rehabilitering hjälper muskelläkning på traven. Men i en muskelåterhämtning finns också alltid ett ”naturalförlopp”, där kroppen jobbar på bäst den kan.
Kan en levatorskada läka?
Ja, mindre revor i levator ani kan läka. En muskelskada kan också se värre ut än vad den är vid en undersökning. En stor och ”riktig avulsion”, alltså där muskeln lossat från benet kan inte läka.
Finns det saker vi inte vet än?
Garanterat finns det saker kring levatorskador som vi inte har full koll på än. En sak som jag har läst i flera studier, men som motsäges i andra, är det här med att levator ani skulle innehålla delar av glatt muskulatur. Den glatta muskulaturen består av kroppens minsta muskelceller och finns i de inre organens väggar. Den glatta muskulaturen går inte att styra med viljan utan kontrolleras av det så kallade autonoma nervsystemet. Glatt muskulatur kan också förnya och reparera sig, de delar sig och ökar i antal så som en del andra sorters celler. Bäckenbotten består generellt av skelettmuskulatur, som inte alls har samma regenerativa egenskaper. Om det stämmer, att delar av levator ani (hos alla eller vissa?) består av glatt muskulatur kan läkning av vissa sorters skador vara möjlig på ett helt annat sätt än vad vi tror.
Referenser
Hela serien om levatorskador:
Bäckenbottendysfunktion, Förlossningsskador
Läsarberättelse om att leva med levatorskada
Det här är en anonym berättelse om att leva med levatorskada
Förlossningen
Jag hade en okej förlossning. Den var lång, men när det väl kom till krystskedet så gick det ändå lagom fort, men bebisens hjärtljud gick ned och de fick bråttom att dra ut bebisen med sugklocka. De konstaterade en djup och vad jag förstod ganska komplicerad grad 2-bristning, så jag syddes av läkare på operation.
Första tiden
Den tidiga återhämtningen var ändå okej, det var så svårt att veta vad jag jämförde med eftersom jag då var förstföderska. Jag var uppe och gick redan efter några timmar på BB, men kände mig väldigt ostadig och hade ont. Jag åt smärtlindring i nästan tre veckor. Det största problemet var en enorm tyngdkänsla. Alla sa att ”ja så känns det” men jag tyckte ändå inte att någon annan mamma jag träffade hade lika jobbigt med att stå och gå som jag hade.
Successiv återhämtning
Jag försökte verkligen vara diciplinerad och successivt öka mina promenader och efter ett gäng veckor lyckades jag ta mig ut på min första barnvagnspromenad. Med tiden märkte jag att jag hade svårt att tömma tarmen och att tyngdkänslan inte bara var tyngd, utan även en slags värk.
Jag låg på lite hos barnmorskan och efter ca 10 månader fick jag komma på en undersökning hos läkare. Jag fick då förklaringen till mina besvär – jag hade en enkelsidig levatorskada. Det var otroligt tungt och jag var så ledsen. Det var svårt att hålla uppe livsglädjen då. Mina symtom hade ändå minskat med tiden och jag var på väg till att acceptera ”det nyaläget” när jag fick diagnosen.
Efter beskedet
Det tog mig många månader att sörja diagnosen. Jag blev också rätt rädd, mer än vad jag förstått är bra och nödvändigt nu i efterhand. Jag var så rädd att aldrig kunna träna, springa eller hoppa. Men trots att jag misströstade så fortsatte kroppen att återhämta sig. Jag fick också hjälp av fysioterapeut att komma igång med träning, och jag upplevde att det hjälpte återhämtningen. Det blev också ännu bättre sedan när jag slutade amma.
Lång och jobbig återhämtning
Med facit i hand kanske det största lidandet var det psykiska lidandet – oro, ångest och stukad självkänsla. Och ändå kan jag se att det gått framåt, blivit bättre och att där jag hamnat nu är bättre än vad jag någonsin vågade hoppas på. Jag hade läst på om förlossningsskador innan men var helt oförberedd på att självkänslan skulle försvinna. Det är helt enkelt fruktansvärt när basala funktioner som att bajsa, ha sex eller gå en promenad inte längre känns enkla eller självklara.
Nuläget
Jag känner av min bäckenbotten mest när jag blir spänd och stressad nuförtiden. Troligtvis överansträngde jag mig precis efter förlossningen och ville ut och röra på mig trots en trött och trasig bäckenbotten. Det har gjort att jag har spänt mig väldigt mycket. I kombination med att de hela musklerna i bäckenbotten fått kompensera har jag haft smärta till och från. Min fysioterapeut har gett tips och råd om träning och avslappningsövningar. Det bemötande jag har fått hos henne har betytt allt för mig och min återhämtning. Det har gjort en enorm skillnad att få träffa någon som lyssnar, stöttar och ger råd och uppmuntran.
Kvarvarande symtom och besvär
Idag har jag fortfarande lite problem med överansträngd bäckenbotten. Min kropp klarar av den gymträning jag gjort tidigare och jag har börjat springa ca 5 km en gång i veckan. På sikt hoppas jag kunna förlänga distanser uppemot milen. Jag kan simma, cykla, yoga och klättra utan problem och kan dansa och hoppa runt med mitt barn så på det stora hela känns det bra!
Stegrar långsamt
För varje ny sak eller när jag ökar belastningen så försöker jag ta det lugn och känna efter. Dock inte för mycket eftersom jag inte vill hamna i rädslan att inte våga träna igen. Jag försöker uppmärksamma symtom som urinläckage och smärta. Än så länge har jag haft turen att slippa all form av läckage. Jag har ingen tyngdkänsla men vissa dagar kan jag uppleva att bäckenbotten känns instabil. Dessa dagar försöker jag naturligtvis att ta det lugnt. Självkänslan och självförtroendet mycket bättre men fortfarande inte helt bra kopplat till skadan. Jag skulle behöva gå och prata med någon om min förlossning, tiden efteråt och min skada, men har inte blivit erbjuden den vården och inte heller tagit tag i det själv.
Strategier och tips
Ta hjälp av en fysioterapeut vid besvär eller för att komma igång med träningen.
Se till att omge dig av rätt personer som kan stötta och pusha på när det behövs så att du inte stannar i läkningsprocessen eller blir för rädd.
Ta allting i din egen takt när det gäller tillfrisknande och läkning efter förlossningen.
Tillåt dig att sörja över att det inte blev som du hade önskat och tänkt. Det du känner är adekvat. Tillåt dig vara ledsen och besviken över att din kropp inte har de förutsättningar som du hade önskat. Jag behövde få vara ledsen för att kunna acceptera min skada och min nya kropp.
Våga prova! Kanske fungerar det inte, kanske testade du lite för tidigt men chansen att det kommer att gå bra finns också. För den sakens skull kan det vara värt att prova. Insatsen är hög men det går att hitta vägar för att saker ska fungera och många gånger har jag upplevt att problemet i alla fall hos mig har suttit mer i huvudet än i kroppen.
Till vårdgivare
Till dig som läser här och är vårdgivare vill jag bara poängtera: För dig kanske jag bara är en i mängden av alla du träffar. För dig är min diagnos troligtvis inte på något sätt unik. Men för mig så innebär den något jag behöver förhålla mig till under resten av mitt liv.
Ditt bemötande kan vara helt avgörande för min fortsatta livskvalitet! Om du lyckas lyfta mig kan du få mig att tro på min kropp igen. Du kan också råka slå undan benen på den lilla styrka jag lyckats uppbåda för att söka hjälp. En skillnad som kan vara helt avgörande för om jag kommer att fortsätta söka den vård jag behöver för att få ett bra liv.
Läsarberättelse om att leva med levatorskada
Det finns många fler berättelser där ute. Kommentarsfältet är fritt, dela din egen!
Hela serien om levatorskador:
Förlossningsskador
Levatorskador och åldrande
Vad händer på längre sikt? Kan de bli sämre med åren?
Levatorskador och åldrande
Åldrande är en allmänt ansedd faktor som är bidragande till uppkomsten av framfall. Levatorskador ökar också risken för framfall. Det är alltså en ökad sannolikhet att du som har en levatorskada kommer få ett framfall någon gång under livets gång.
Antal graviditeter och antal vaginala förlossningar spelar in här som väldigt närbelägna påverkande faktorer.
Men att få ett framfall behöver inte nödvändigtvis betyda massor av symtom och nedsatt livskvalitet. När man följt kvinnor från en generell population har man sett att bara 10 % får ökade besvär och progression av framfall under en femårsperiod, 9 % får istället förbättrade besvär.
Det är alltså inte alltid så att ett framfall successivt försämras över tid. Det som framstår som en viktig påverkande faktor är klimakteriet. Östrogenbristen som många kvinnor drabbas av efter klimakteriet påverkar strukturerna i och kring bäckenbotten så att stabiliteten försämras. Klimakteriet och åldrande går ofta hand i hand, men behöver inte vara precis samma sak.
Men vad vet vi egentligen?
Om man jämför 40-åriga kvinnor med 70-åriga kvinnor som kan det vara alldeles för enkelt att dra slutsatsen att förklaringen till de olika förekomsten av bäckenbottendysfunktion helt enkelt handlar om åldrande. Vi jämför också kvinnor från olika generationer, som genomgått förlossningar med olika förutsättningar, haft olika förutsättningar till graviditetsplanering och preventivmedel, daglig sysselsättning/fysiskt tunga sysslor, nutritionsstatus, etc etc. Allt detta kan möjligen påverka förekomsten av bäckenbottendysfunktion hos kvinnor i en viss ålder. Det vi vet om äldre kvinnor idag kanske inte är sant för dagens kvinnor kommer i samma ålder.
Hur kan jag åldras väl med min skada?
Svaret här blir samma svar som för många andra med bäckenbottendysfunktion.
- Börja inte röka om du inte röker. Sluta röka om du gör det. Långvarig hosta och lungproblem lägger väldigt mycket onödigt tryck mot bäckenbotten.
- Försök att hålla dig normalviktig. Övervikt och fetma lägger en belastning på din bäckenbotten som den gärna kan vara utan.
- Håll magen i trim. Undvik förstoppning och onödigt hårt krystande!
- Håll slemhinnorna välmående. Smörj med krämer och vid behov östrogen. Prata med din gynekolog om detta!
- Bli inte fysiskt inaktiv! En stark kropp kan fördela tryck och belastning över flera muskler och områden i kroppen.
Kan jag ådra mig en förvärrad skada genom något jag gör?
Det finns inget som tyder på detta. Du behöver den slags ”våld och trauma” mot bäckenbotten som en förlossning innebär för att få en skada. Däremot kommer en muskel som inte används förlora styrka och kraft. Du behöver därför ha en stark bäckenbotten över tid, och hålla dig generellt aktiv.
Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning är förstahandsbehandlingen för kvinnor i alla åldrar som har urininkontinens. Det har också en konstaterad effekt på milda till måttliga framfall, vad gäller symtomlindring. För levatorskador har man i någon studie på just lite äldre individer sett att bäckenbottenträning kan minska volymen i levatorns slits. Det var dock en testgrupp utan konstaterade levatorskador, så man kan inte dra slutsatsen att det alltid funkar så hos skadade individer också. Men grundförutsättningen är att bäckenbottenträning kan ge effekt oavsett hur gammal man är. Effekten av bäckenbottenträning är att ”biffa upp” musklerna vilket kan minska volymen på slitsen i levatorn.
Levatorskador och åldrande
Dela gärna med er av egna erfarenheter i kommentarsfältet!
Referenser:
Hela serien om levatorskador:
Bäckenbottendysfunktion, Förlossningsskador
Levatorskador och risk för framfall
Framfall är ett samlingsbegrepp för en sänkning av olika delar i vagina: framvägen, livmodertappen eller bakväggen. I en generell befolkning kan upp emot 50 % av kvinnorna ha någon form av framfall, många utan att ha symtom.
Riskfaktorer för att drabbas av framfall är i första hand vaginala förlossningar, men kvinnor som förlösts med kejsarsnitt är inte helt skyddade heller. Graviditeten i sig påverkar stabiliteten och strukturerna i och kring bäckenbotten, och på så sätt ökar risken för framfall för kvinnor som har varit gravida oavsett förlossningssätt.
Vem får framfall?
Även om det finns studier som visar en hög grad av återhämtning av framfall efter första förlossningen kommer en viss del av alla kvinnor få besvärsgivande framfall. Ungefär 10% av förstföderskor kommer ha kvarvarande framfallsproblem. Även de som upplevt en god återhämtning kan ha en ökad risk att drabbas av framfall med åldern. Framfall uppstår ofta av komplexa orsaker så som ärftlighet, antal graviditeter/förlossningar och ålder. För de flesta är det många år mellan graviditeter och förlossningar och senare framfall. Det finns evidens för att levatorskador ökar risken för framfall och förkortar tiden mellan förlossningen och debut av framfall.
I snitt går det 33 år mellan första förlossningen och framfallsoperation, men det varierar mellan 3 och 66 år. För de flesta är det alltså många år mellan graviditeter och förlossningar och uppkomsten av framfall. Bäckenbotten och dess närliggande stödjestrukturer ändå återhämtar sig i hög grad för många.
Det akuta måendet behöver inte betyda så mycket
De förnimmelser av bristande stöd och framfallstenderser som kan drabba kvinnor efter graviditet måste inte nödvändigtvis höra ihop med vare sig levatorskador eller framfallsproblematik på sikt. Konstaterade levatorskador kan dock inte uppkomma på annat sätt än via en vaginal förlossning (eller en vaginal förlossning som går väldigt långt, men ändå avslutas med snitt). Det hamnar ett väldigt kraftigt tryck främst mot levatorns främre del, när barnet passerar. Skada på levator ani sker under krystfasen och det är huvudets storlek och placering som utgör själva tryckgivaren.
Vad är risken med en levatorskada egentligen?
Levatorskada där muskeln släppt från bäckenet på ena eller båda sidor dubblerar risken för framfall längre fram i livet
I första hand är det risken för främre slidväggsframfall och livmoderframfall som ökar. Siffrorna kring risker förknippade med levatorskador skiljer sig åt från lite olika studier.
Det här är alltså inga entydiga sanningar, men generellt uttryckt:
- Kanske så många som hälften av alla kvinnor kommer få av någon grad av framfall med åldern.
- Snitttiden mellan första förlossningen och att söka vård för framfall är 33 år.
- En levatorskada dubblerar risken för framfall (främst främre och livmoderframfall) och förkortar tiden mellan förlossning och symtomdebut hos många.
En levatorskada dubblerar risken för framfall genom att:
- Försvaga muskeln med kanske en tredjedel
- Gör muskeln upp till 50% mer töjbar
- Öka slitsens vidd med upp till en fjärdedel
Den nedsatta stabiliteten som en levatorskada ger gör också så att risken för att få göra om framfallsoperationer dubbleras eller tredubblas.
Levatorskador och risk för framfall
Just det här inlägget är inte det peppigaste, men det kommer fler inlägg i den här serien som absolut är läsvärda. Deppa inte ihop. Det finns mycket man kan göra för att förbättra symtom och ändå må bra.
Referenser
Hela serien om levatorskador:
Bäckenbottendysfunktion, Förlossningsskador
Levatorskada och ny graviditet
Hur kommer en ny graviditet påverka min bäckenbotten?
Det här inlägget är en del av en serie där jag fokuserat lite extra på levatorskador. Viss information kan gälla för vem som helst som funderar på hur en ny graviditet och en till förlossning kommer påverka bäckenbotten.
Det här är inte ett inlägg som syftar till att ge dig svar på om du ska föda vaginalt eller önska föda med snitt. Det är en diskussion som du ska ta med en vårdgivare IRL.
Graviditeten påverkar bäckenbotten
När man undersöker påverkan på stabilitet och stödjefunktion för bäckenorganen från och med mitten av graviditeten så ser man att stödjefunktionen är sänkt redan under graviditeten. Efter 6 veckor och fram till 6 månader kan man se att bäckenbotten återgår till en mer lyft position och återfår sin stabilitet. Dessa förändringar finns oavsett om den gravida föder med snitt eller vaginalt. Men de som föder vaginalt får större förändringar, framförallt en större sänkning av bäckenbotten. De flesta får en återhämtad bäckenbotten efter 12 månader, men alla får en viss permanent nedsättning. Livmodertappen kan vara sänkt hos vaginalförlösta även efter 12 månader, jämfört med kejsarsnittsförlösta.
Förändringar oavsett förlossningssätt
Sex veckor efter födseln har upp emot 60 % av alla förstföderskor konstaterade framfall. De allra flesta har framfall av främre väggen. Något som kan kännas som framfall är det som på engelska kallas ”ballooning” och som vi kanske kan översätta med en känsla av sänkning och slidväggsbuktning. Detta drabbar en tredjedel av alla vaginalt förlösta kvinnor och är inte nödvändigtvis kopplat till levatorskada eller någon annan muskelskada.
Graviditet med befintliga symtom av framfall
Många kvinnor med tidigare buktande slidväggar eller framfall kan uppleva att symtomen ökar i tidig graviditet till följd av en hormonell uppmjukning. Från och med mitten av graviditeten kan framfallssymtom minska då livmodern då vuxit tillräckligt högt upp i magen för att helt enkelt dra upp och lyfta alla potentiellt framfallna strukturer. Detta betyder att vissa känner av en ökning av symtom i början av graviditeten, för att sedan få minskade besvär i takt med att fostret och livmodern växer.
Efter en till graviditet?
Om framfallstendenser kan ses redan i mitten av graviditeten hos förstföderskor, hur kommer då levatorskador in i bilden? Dessa har visats hör ihop med riskfaktorer för framfall på sikt. Men kanske har de faktiskt inte så stor inverkan på de mer akuta symtomen efter förlossning. En uttänjning och uttröttning av bäckenbotten och omkringliggande stödjevävnad sker under graviditeter, oavsett förlossningssätt.
Jag tänker mig att en kvinna med en tidigare konstaterad levatorskada kan vara förberedd på förvärrade symtom kort efter nästa graviditet. Men dessa symtom behöver inte nödvändigtvis betyda att en ytterligare graviditet ”pajat” något.
Spelar åldern in?
Moderns ålder vid första förlossningen kan vara en prediktor för en ökad risk för levatorskada. Detta kan förklaras med att med ökad ålder minskar elasticiteten i bäckenbotten. Därför kan risken för skada öka. Dock sker ju skadan oftast vid första förlossningen. Så att omföderskor av naturliga skäl blir äldre behöver inte öka risken för ytterligare skada.
Vad annars spelar roll?
Bebisens storlek och vikt kan spela roll ifall kvinna kommer drabbas av en levatorskada eller inte. Väldigt långa eller väldigt snabba krystfaser kan också spela in. Kvinnans vikt verkar inte vara en påverkande faktor.
Kommer en till förlossning ge en ytterligare skada?
Det är mycket låg risk att drabbas av en ny skada vid en andra förlossning, risken i en studie konstaterades till bara 0,9 % . Den enda kvinna i denna studie som faktiskt blev drabbad av en ny skada hade haft en krystfas på 5 minuter. Det här betyder att en kvinna som fött barn utan att få en levatorskada har en mycket liten risk att drabbas av en ytterligare skada vid en andra förlossning.
Hur mår man efter en till förlossning?
Många mår bättre efter den andra förlossningen eftersom man inte har fått samma muskeltrauma och har därmed mindre ont, mindre svullnad och mindre funktionsnedsättning. Däremot så kan tidigare bäckenbottenstatus spela roll för svikt och stöd. Om man har en sänkning av främre slidväggen redan under graviditeten verkar det vara kopplat med ökade symtom av framfall 6 veckor efter förlossningen.
Levatorskada och ny graviditet
Jag vet att ni är många med egna erfarenheter, dela gärna med er i kommentarsfältet om tankar kring ämnet levatorskada och ny graviditet.
Referenser:
Hela serien om levatorskador:
Bäckenbottendysfunktion, Förlossningsskador
