På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.
Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!
De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.
En av del vanligaste orsakerna till långvarig inre bäckensmärta är endometrios.
Endometrios
Endometrios är ett tillstånd där vävnad som liknar livmoderns slemhinna växer utanför livmodern. Denna vävnad kan finnas på äggstockarna, äggledarna, tarmen, urinblåsan och andra strukturer. Endometrios kan orsaka smärta inuti lilla bäckenet som förvärras under menstruation. Det kan också ge smärta vid samlag och smärta vid tarmrörelser eller blåstömning. Andra symtom kan vara kraftiga eller oregelbundna menstruationsblödningar, trötthet och infertilitet. Den exakta orsaken till smärta vid endometrios är inte helt klarlagd. Man tror att den är relaterad till inflammation och vävnadsirritation som orsakas av närvaron av endometrievävnad utanför livmodern. För att få en diagnos gör man ofta ett kirurgiskt ingrepp som kallas laparoskopi. Då för man in en liten kamera genom ett litet snitt för att få syn på och eventuellt ta bort endometrievävnaden.
Adenomyos
Adenomyos är ett tillstånd som kännetecknas av närvaron av endometrievävnad i livmoderns muskelvägg. Detta kan göra att livmodern blir förstorad och öm. Det huvudsakliga symtomet på adenomyos är ofta långvarig inre bäckensmärta. Du kan också ha kraftiga menstruationsblödningar, förlängda menstruationer och svår mensvärk. Smärta kan också uppstå utanför menstruationen. Smärtan i samband med adenomyos tror man beror på det ökade trycket och spänningen på livmoderväggen som orsakas av endometrievävnad i muskeln. Diagnosen adenomyios får man efter en ultraljudsundersökning eller annan bilddiagnostisk undersökning.
Långvarig inre bäckensmärta och endometrios
Det är viktigt att notera att både endometrios och adenomyos kan ha liknande symtom. De kan också samexistera hos vissa individer. Smärtan i samband med dessa tillstånd kan avsevärt påverka en individs livskvalitet.
Inre bäckensmärta
Oftast kommer smärtorna någon dag före en menstruationsperioden och sitter på ena eller båda sidorna. Smärtan kvarstår tills menstruationen är över. Det fick dock en del individer som upplever en konstant smärta som påverkar deras vardagliga liv. Denna kroniska variant av bäckensmärta definieras som icke-menstruell smärta i bäckenregionen som håller i sig i sex månader eller mer.
Långvarig bäckensmärta kan i förlängningen göra att muskler och leder runt omkring bäckenet också blir smärtande och ömma. Personer med långvarig bäckensmärta har i större utsträckning ömhet i flera olika bukmuskler och bäckenbottenmuskler. Man kan också ha en försämrad förmåga att kontrollera bäckenbottenmuskulaturen. Hos personer med endometrios kan det finnas sammanväxning av vävnader i buken vilket kan vara en del av en ökad smärtbild och orsaka reaktioner i omkringliggande muskler.
Hur behandlar man?
Dessa tillstånd behandlar vi inte främst med fysioterapi. Receptfria smärtstillande medel, hormonella mediciner (som p-piller eller hormonspiral) och antiinflammatoriska läkemedel kan hjälpa till att hantera smärta och inflammation. Kirurgisk behandling kan vara aktuell i vissa fall.
Vad kan en fysioterapeut göra?
Vissa individer finner symtomlättnad genom livsstilsförändringar så som stressreducerande tekniker och regelbunden träning.
Denna diagnos är inte i första hand fysioterapeutisk. Det är en gynekolog som sätter diagnosen. En fysioterapeut kan generella råd om träning, avslappningsövningar och smärtlindrande behandlingar. Behandlingen utifrån ett fysioterapeutiskt perspektiv kan handla om att förskriva TENS eller ge akupunktur. Det kan även bestå av manuella vaginala behandlingar som syftar till att åter lära musklerna hur de kan släppa spänningar och slappna av. Det senare mer om du samtidigt lider av överspänd bäckenbotten.
Bäckenbottenbehandling
Relationen mellan bäckenbottenmusklerna och bålmusklerna spelar en viktig roll hos personer med bäckensmärta. En normal spänning av bäckenbottenmusklerna ger en samtidig anspänning i bukmusklerna, exempelvis när man hostar, nyser eller skrattar. Denna samaktivering är oftast av godo, men hos personer med ökad smärtkänslighet i området kan denna enkla och frekventa anspänning skapa ytterligare smärta.
Personer med endometrios och långvarig inre bäckensmärta tenderar att ha spända och ömma muskler i bäckenbotten, rumpan, höften och magen till följd av smärtan. Detta kan leda till en ökning av musklernas normala spänningsgrad. Smärta leder till spänning som leder till ökad smärta. Och så går det runt i en ond cirkel. Bäckenbottenbehandling syftar till att bryta cirkeln och normalisera spänningsmönstren.
För den fysioterapeutiska behandlingen behövs sällan en regelrätt diagnos av smärtans orsak. Fysioterapeutisk undersökning handlar ofta om att ta reda på vad som är relevant att rikta in behandlingen mot. Ofta kan fysioterapeuten göra undersökningar som fokuserar på både yttre muskler och leder kring bäckenet, samt vaginala eller anala undersökningar av bäckenbottenmusklerna. Vi vill helt enkelt hitta det som vi tror att vi kan påverka till det bättre med behandling.
Fysioterapeutisk behandling för långvarig inre bäckensmärta
En person med långvarig smärta behöver ofta ha fler vårdgivare, helst sådana som jobbar teambaserat. Du behöver ofta ha en gynekolog, en läkare på vårdcentral och en fysioterapeut. Det är tyvärr ofta inte lätt för dessa vårdgivare att ha ett samarbete på grund av hur vården är organiserad och strukutrerad. Om du kan få dessa vårdkontakter på ett och samma ställe är det ofta fördelaktigt.
Fysioterapeutisk behandling
Fysioterapeuten fokuserar ofta på att hjälpa dig att återställa spänningsgrad i muskler inuti och runt omkring bäckenet. Vi använder också träning och rörelse för att höja din funktionsnivå. Fysioterapeuter kan ibland också hjälpa med andra metoder för smärtlindring.
Bäckenbottenbehandling
Fysioterapi för bäckenbotten spelar ofta en central roll i behandling för långvarig bäckensmärta. Ofta så syftar behandlingen då till att återställa normal spänningsgrad och funktion i musklerna, i förhoppning om att det kan ge dig mindre smärta. Ibland förklarar jag för mina patienter att smärttillstånd kan vara som en lök med många lager. Ibland kan smärtan minska om vi ”skalar bort” vissa smärttillägg, så som överspänd bäckenbotten och andra ofördelaktiga spännings- eller rörelsemönster. Som fysioterapeut kan jag sällan lösa smärtans orsak, men jag kan ofta behandla ett eller flera symtom.
Akupunktur och TENS
Akupunktur och TENS är vanliga delar av behandling av långvariga smärtor generellt, och så även för inre bäckensmärta. Det är fortfarande osäkert om akupunktur har någon specifik effekt på dessa tillstånd. Vissa studier pekar på smärtlindring för vissa individer med långvarig bäckensmärta. Teorin är att akupunktur kan hjälpa till att modulera smärtuppfattning, frigöra endorfiner och påverka smärt-nervsignaleringen. Andra studier har inte hittat några betydande fördelar alls. Vanliga aku-punkter är ST29, SP6, CV3), CV4 och ST36 (för den som är insatt). Vid behandling med TENS brukar man sätta elektroderna över området där patienten har ont.
Effekten vid akupunktur kan vara komplex och involverar troligen en placebokomponent. Behandlingen så sådan och den terapeutiska relationen kan bidra till upplevd smärtlindring.
Copingstrategier och beteendeinriktad behandling
Det är sällan långvariga smärtbesvär går att ordna i en handvändning. Det är därför ofta viktigt att din rehabilitering involverar strategier för att hantera dina besvär på ett bra sätt. Katastroftänkande och undvikandebeteenden är vanligt vid långvarig smärta, men dessa kan bidra till att ditt liv blir mer inskränkt än vad det skulle behöva vara. Här kan fysioterapi och psykoterapi i kombination vara viktigt.
Har du erfarenheter av fysioterapeutisk behandling av långvarig inre bäckensmärta?
Berätta gärna vad som funkade bra för dig! Fanns det något som inte fungerade bra?
Har du ingen fysioterapeut nära dig och vill jobba bort spänningar i bäckenbotten? Här finns min webbkurs!
Jag har i flera texter här tidigare i flödet diskuterat ämnet graviditetsrelaterad bäckensmärta. Den smärtan är fokuserad kring bäckenets leder och fogar och känns mest liksom ”i skelettet”. Inre bäckensmärta är det ord jag väljer för engelskans ”pelvic pain”, som är ett begrepp som omfattar smärta som sitter inuti bäckenet och främst kommer från mjukdelar och organ. Det korrekta begreppet är ”i lilla bäckenet” vilket låter lite gulligt. Begreppet omfattar reproduktiva organ, urinvägar, tarmar och deras omkringliggande ben, muskler och ligament.
Kronisk eller långvarig?
Långvarig smärta definierar vi som en kontinuerlig eller smärta som kommer och går, men som ändå har funnits i mer än sex månader. smärta i ”lilla bäckenet” som ska ha funnits i mer än 6 månader. Långvariga smärtor i lilla bäckenet som finns kvar i över sex månader är vanligt. Vissa menar att 1 av 6 vuxna kvinnor har någon form av detta. Orsakerna kan vara olika, och ofta är det inte helt enkelt att ställa diagnos. Det kan beror bland annat på:
Psykosomatiska orsaker (depression, sömstörningar, ångesttillstånd, migrän med magsymtom och en historia av sexuella övergrepp)
Nervsmärta
Symtomen
Långvarig inre bäckensmärta finns oftare hos kvinnor än hos män. Drabbade individer är ofta i fertil ålder och orsaken till besvären är långt ifrån alltid fastställd. Vid långvariga smärttillstånd skapas ofta följdbesvär, därför kan det efter ett tag kan det vara svårt att sortera ut orsak från verkan bland symtomen. Symtomen kan vara konstanta eller återkommande. De kan vara krampande, skarpa, molande, tryckande eller brännande.
Det främsta symtomet är smärta. Den kan vara dov eller skarp, krampartad eller stickande. Den kan också variera från mild till svår. Smärtan kan vara lokaliserad till en specifik punkt eller stråla ut i ryggen, skinkorna, låren eller könsorganen. Besvären kan förvärras vid mens, höra ihop med smärta vid vaginal penetration och ge smärta eller obehag vid blås- eller tarmtömning. Ofta blir bäckenbottens muskler spända och ömma. Långvarig smärta kan ge trötthet, ångest, depression och ökade stressnivåer.
Behandling av långvarig inre bäckensmärta
Jag kommer ägna en separat text åt fysioterapeutiska insatser vid kronisk, inre bäckensmärta. Men det som är viktigt att veta är att det alltid är bäst med en kombinerad behandling av flera professioner. Man behöver ofta en god undersökningsgrund och sedan kombinerad behandling av läkare (ibland av flera olika specialiteter så som gynekolog, urolog, smärtspecialist), fysioterapeut och kanske psykolog.
Varför?
Endometrios tros stå för en den största delen av all långvarig inre bäckensmärta. Nyare teorier framhåller också att den neurologiska komponenten av långvarig bäckensmärta troligen är större än vad man tidigare förstått. Central sensitisering är ett tillstånd där nervsystemet över tid blir allt mer känsligt för smärtsignaler. Man tror att det finns inslag av central sensitisering vid dessa tillstånd. Psykosociala faktorer såsom stress, ångest och depression verkar kunna förstärka och förvärra kronisk bäckensmärta blir alltmer erkänd. Att integrera psykologiskt stöd i behandlingen anses viktigt.
Är bäckenbotten inblandad?
Bäckenbottens muskler kan vara inblandade i smärttillståndet, både som orsak och verkan. Att få problem med spända eller svaga muskler (eller både och!) är vanligt. Här kommer fysioterapi in som en viktig gren av behandlingen.
En lång, ensam resa
Många patienter beskriver sina besvär och sin väg genom vården som en lång, ensam resa. Det är viktigt att veta att du inte är konstig, det sitter inte i huvudet och att du inte är ensam. Upplever du att vården inte förstår eller tar dina besvär på allvar – byt vårdgivare.
Det är också viktigt att veta att det finns olineforum och facebookgrupper som kan ge vägledning och stöd. Som alltid är det även i dessa sammanhang bra att tänka på att alla individer är olika. Smärtans intensitet, vad som triggar den och vilka behandlingar som är bra och effektiva varierar från person till person. Ta inte allt som gäller för andra som sanningar som gäller för dig.
Endometrios är ett kroniskt tillstånd där vävnad som liknar livmoderns slemhinna, kallad växer utanför livmodern. Det kan orsaka symtom som smärta inuti bäckenet och smärtsamma menstruationer och en rad andra symtom. Endometrios är ett systematiskt, östrogenberoende inflammatoriskt tillstånd som i hög grad påverkar daglig funktion och livskvalitet. Endometrios är en inflammatorisk sjukdom som drabbar ungefär 10 % av alla personer med kvinnliga könsorgan. De flesta får debut av symtomen under tonåren
Utifrån min profession som fysioterapeut vill jag nu i några inlägg göra en djupdykning tillsammans med er i hur vi som fysioterapeuter kan bistå med behandling vid endometrios. Här kommer vi fokusera på träning som behandling, i ett tidigare inlägg från i våras har jag skrivit om andra behandlingsalternativ också.
De mest förekommande symtomen är:
Svår mensvärk
Smärta vid ägglossning
Smärta djupt in i slidan vid sexuell penetration
Smärta när du kissar
Smärta när du bajsar
Dessa symtom går ofta hand i hand med magbesvär och generell trötthet. Besvären orsakas av att vävnad som liknar livmoderslemhinna finns på andra ställen i buken. När individen har mens blöder även dessa vävnader och det skapar en inflammation och mycket smärta.
Träning som smärtlindring
Träning kan hjälpa till att optimera smärthanteringen vid en smärtsjukdom som endometrios. Fysisk aktivitet frigör endorfiner som kan bidra med naturlig smärtlindring. Det är speciellt lågintensiv konditionsträning så som simning, cykling eller promenader som har visats ha den här effekten.
Träning kan också förvärra smärta och det kan kännas som att det finns en jättetröskel att komma över, med att börja med ett nytt träningsupplägg. Forskning har visat att man kan behöva träna regelbundet och ihållande över tid för att börja uppleva de gynnsamma resultat på smärta som träning kan ge.
Hur träning kan hjälpa?
Regelbunden fysisk träning kan ha skyddande effekter mot tillstånd som involverar inflammatoriska processer genom att öka kroppens antiinflammatoriska och antioxidantmarkörer. Dessa åtgärder, plus det faktum att träning kan minska östrogennivåerna, gör träning till en potentiellt viktig del av behandlingen för personer med endometrios.
Detta är en mycket förenklad förklaring för de teoretiska ramarna som utgör grunden till att många kvinnor blir rekommenderade fysisk träning i del av sin egenvård och behandling för endometrios.
Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning kan omfatta både stärkande övningar och nedreglerande övningar. Bäckenbotten är de muskler som stödjer urinblåsan, livmodern och tarmen. Att ha en lagom stark och lagom stpänd bäckenbotten kan ibland hjälpa till med symtom. Mer om detta i nästa inlägg, publiceras om två dagar.
Stresshantering
Smärtbesvär kan leda till ökade stressnivåer eftersom livet i stort kan bli så påverkat. Att ha regelbunden och återkommande motion kan bidra till att hålla stressnivåerna nere och främja avslappningen i kroppen.
Livskvalitet
Fysisk aktivitet kan vara livskvalitetshöjande. Det kan förbättra känslan av att vara pigg och ha energi, optimera sömnen och förbättra humör och självkänsla. Att göra saker som är roliga och ger mer energi än vad de tar kan ha en positiv inverkan på ditt generella mående.
Individanpassat!
Det går inte att understryka nog, att vid alla sjukdomar och smärttillstånd måste fysiska aktivitet och träning anpassas efter dig som individ. Ditt mående kommer påverka hur intensivt du kan träna och vilken typ av träning som är lämplig. Oftast rekommenderar vi att du börjar på låg nivå och stegrar långsamt.
Vad ska jag träna?
Du ska träna allt som är kul och som får dig att må bra. Det vi oftast börjar med är mer lågintensiv träning, styrketräning och pulshöjande aktiviteter.
Vilka träningsformer är bra för att behandla symptomen på endometrios?
Det finns inga specifika övningar som vi enligt forskning vet är specifikt bra på att lindra endometriossymptom. Vi saknar också vetenskaplig litteratur som visar att träning förvärrar smärtsymtom. Jag brukar utgå från vad mina patienter tycker är roligt, och försöker ha det som mål.
Kan löpning vara en bra träningsform?
Den här frågan får jag då och då och det är alltid lika svårt att svara på. För den som gillar löpning är löpning ofta bra både för den fysiska och psykiska hälsan. Det vi vet om generell träning kan också gälla för löpning – pulshöjande aktiviteter kan påverka de inflammatoriska processerna i kroppen till det bättre. Men när du är som mest smärtpåverkad kan löpning vara en alltför intensiv träningsform för en del.
Vad behöver jag träna?
Det finns inga ”rätt eller fel”. Jag brukar förespråka generell, men anpassad, styrketräning och generell konditionshöjande träning. Sedan kan träningsformerna och utförandet se väldigt olika ut. De studier som finns är inte av tillräckligt hög kvalitet för att vi ska kunna dra slutsatser om vad som är generellt bäst för alla.
Fysisk aktivitet kan mjuka upp spänningar i kroppen, vilket kan sänka smärtnivån du får när smärtan går bananas och kroppen spänner sig i försvar. De muskelgrupper som ofta är en del av ”försvaret” kan vara bäckenbotten, bukmusklerna och höftböjarna. Att jobba med att först mjuka upp och sedan stärka dessa muskler är ofta ett vinnande koncept. Att mjuka upp muskler handlar inte enbart om stretching, utan om att träna ofta, mjukt och med många repetitioner. Det ökar blodcirkulationen och musklerna kommer svara med att bli mjukare.
Hur ofta bör jag träna?
I forskning verkar det vara bättre att träna tre gånger i veckan än mer sällan.
Finns det tillfällen då jag inte borde träna?
Min erfarenhet är att du som lever med endometrios ofta måste läsa av kroppen och läget nästan dag för dag, för att avgöra vad som är rimligt och lämpligt. Ibland är det dock så att man skulle kunna göra mycket mer än vad man tror. Ibland är det, på motsatt sätt, viktigt att sluta bita ihop och köra över kroppens signaler. Ta hjälp om du tycker att det är svårt att läsa av kroppen och när du ska gasa eller bromsa din träning.
Du får tänka på något annat ett slag
Jag har haft patienter som tränat hos mig, som efter ett tillfälle sagt ”Vet du vad det bästa är? Att jag får känna mig frisk ett slag”. Det gör något med oss när vi använder kroppen till något funktionellt och tvingar oss till att enbart tänka på uppgiften som ligger precis framför näsan på oss.
Har du några erfarenheter av träning och endometrios?
Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet!
Kanske har du en jättetydlig uppfattning om hur allting kändes och var, före du födde barn. Kanske har du till och med foton? En del har inte alls någon uppfattning om hur det såg ut tidigare, men har en övertygad känsla om att saker har förändrats. Så kan det vara! Vissa förändringar är helt vanliga och normala, andra förändringar kan tyda på att något är fel. Idag tänkte jag ta er igenom en guide för de vanliga och normala förändringarna.
Snippan – the tour
Det finns en ENORM variation på utseendet på snippor. De är sannerligen lika unika som fingeravtryck, det är viktigt att veta.
Vulva och Vagina
Vulva är de yttre könsdelarna, det som är snippan som vi ser den utifrån. Vulvan innefattar pubisbenet, de inre- och yttre blydläpparna, klitoris och urinrörsöppningen och vaginalöppningen. Vagina är det som är på insidan.
De yttre delarna som går att se på utsidan:
Mons pubis – pubisbenet är täckt med mjuk fettvävnad och hår. Mitt i ligger över den främre bäckenleden, symfysen.
Yttre blydläpparna är hårtäckta och består också av mjuk fettvävnad. Utseendet, längd, färg och form varierar kraftigt mellan individer.
De inre blydkäpparna är hårlösa och känsliga för beröring. De är ofta olika långa, och de kan vara längre eller kortare än de yttre blygläpparna.
Klitoris finns där blygläpparna möts i framkant och de inre blygdläpparna formar som ett liten ”hätta”, ett skydd för klitoris, eftersom det är en otroligt känslig del. Det är endast en mycket liten del av klitoris som är synbar för ögat.
Urinrörets öppning syns om du separerar de inre blydläpparna. Ovanför ligger klitoris och nedanför ligger vaginalöppningen.
Vaginalöppningen består av veckig rosa vävnad och ska vara mjuk och eftergivlig om du är avslappnad.
Mellangården kan vara olika kort eller lång. En genomsnittlig längd på oförlösta kvinnors mellangård är 3,9 cm enligt studier. Under tre centimeter brukar anses vara kort.
För att göra en undersökning på dig själv behöver du:
God belysning
En spegel
Några kuddar till ryggstöd
Hur du gör:
Gör undersökningen då du inte har mens.
Ta av dig kläderna på underkoppen.
Tvätta händerna.
Sitt på golvet eller i sängen med kuddar som stöd för ryggen.
Böj på knäna, placera fötterna nära rumpan. Luta dig lite bakåt och sära på knäna så att du kan se ordentligt. Försök att slappna av i magen och bäckenbotten. Undersökningen ska inte göra ont eller kännas obehaglig.
Håll spegeln och titta först på hela området.
Sära på blydläpparna med en hand och håll i spegeln med den andra.
Kolla på de yttre och inre blygdlöpparna. Kolla storlek, form, längd.
Kolla på den lilla ”huvan” som täcker klitoris
Öppna blydläpparna och kolla på urinröret
Peta försiktigt och öppna vaginalöppningen. Väggarna ska vara rosa och vara veckiga.
Notera längden på mellangården.
Korrekt knip
Det absolut enklaste och viktigaste du kan få reda på genom en egenbedömning av bäckenbotten är om du kniper korrekt. Kolla först medan du försöker knipa. Då ska du se en rörelse som gör att ändtarmsöppningen, mellangården och vulva dras ihop och inåt/uppåt i kroppen.
Känn också efter med ett finger i vaginas bakvägg. När du kniper ska du känna att musklerna kramar åt och lyfter fingret uppåt/inåt en aning.
Bäckenbottens styrka
Vi vårdgivare som mäter bäckenbottens styrka mäter oftast enligt denna skala:
0=Ingen muskelanspänning alls
1=Förnimmelse av anspänning
2=Svag anspänning
3=Moderat anspänning
4=God anspänning
5=Riktigt stark anspänning
Du behöver ofta ha genomfört ett stort antal bedömningar innan du kan särskilja de olika nivåerna från varandra. Du kan dock försöka beskriva din egen bäckenbottenstyrka i ord för dig själv. Uppskatta också hur länge du kan hålla ett medelstarkt knip (uthålligheten). Ge dig själv några uppvärmande knip innan du försöker mäta din maxstyrka.
Mellangårdens längd
Det finns en rad felkällor i att bedöma bäckenbotten utifrån underlivets utseende. Ibland händer det att en individ har en ”lång och fin” mellangård till utseendet men att det ändå saknas viktiga muskelfästen efter en förlossningsskada. Ibland är mellangården kort sedan alltid. Men om vi ska generalisera – mellangården behöver oftast vara några cm lång för att kunna få plats med alla muskelfästen där under huden. Om din mellangård var exempelvis 4 cm innan du födde barn och nu är 0,5 cm kan du ana att något kanske inte blev riktigt optimalt sytt efter förlossningen.
Sidoskillnader mellan höger och vänster
Vi är aldrig hundraprocentigt symmetriska på höger och vänster kroppshalva, det vet vi ju från andra ställen i kroppen (ansiktshalvor, axelpartiet, benen osv) och vissa sidoskillnader kan vara normala även i bäckenbotten. Om du börjar i slidans bakvägg ska den dock generellt kännas ganska slät och lika från mittlinjen och mot höger och vänster sida. På samma sätt ska volymen av muskler på höger och vänster sida vara ganska lika. Musklerna kan du följa som ”slyngor” som går från slidans bakvägg och fram mot venusberget på vardera sida. Du kan knipa och känna att musklerna möter ditt finger med lika mycket styrka och volym.
Tänk att vaginalöppningen är en klocka och att riktningen mot klitoris är ”klockan 12” och bak mot ändtarmen är ”klockan 6”. Då kan du jämföra klockan 5 och 7, klockan 9 och 3 osv, och på så sätt få en koll på att musklerna är lika på båda sidor. Min upplevelse är att musklerna på höger sida oftast är mer påverkade efter en förlossning, detta kan kanske förklaras av hur bebisens rotation under förlossningsförloppet är. Sidoskillnader kan hamna om återhämtningsbar muskelutsträckning. Kvarstår stora och nytillkomna sidoskillnader efter 12 månader är det troligen inget som komma bli spontant bättre.
Smärta
Smärta när du känner på musklerna i bäckenbotten är inte nödvändigtvis ett tecken på att något är fel. Precis som musklerna kring skulderbladen och i nacken kan göra ont, kan bäckenbottenmusklerna göra ont. Det handlar ofta om att de hållits spända och ”knipande” för mycket och för länge. Det första du ska göra om du har ont i bäckenbotten är att börja träna på att slappna av i bäckenbotten och kanske sluta knipträna helt under en period. Kvarstår smärtor och besvär trots detta bör du uppsöka en fysioterapeut med bäckenbotteninriktning. Om du känner stramheter, ärr eller ”toppar och dalar” med smärtande stråk kan du ta för vana att massera mjukt på dessa med lite barnolja eller oljebaserat glidmedel några minuter om dagen. Massagen ska inte göra ont.
Slidväggsbuktningar
Om du inte är en van bedömare på dig själv eller andra är det väldigt svårt att avgöra hur mycket något sänks eller buktar. De vaginala vävnaderna är mjuka och eftergivliga och kommer alltså även i normalfall sänkas något när du krystar. Att veta exakt hur mycket något sänks eller buktar på sig själv är alltså väldigt svårt. Du kan undersöka detta både när du ligger och när du står, med ett ben upp på toalettstolen.
Att kolla bäckenbotten i huksittande i en spegel kommer inte att ge en tydlig bild över läget. Det du kan titta och känna efter är om slidans framvägg, bakvägg eller själv livmodertappen kommer ner och utanför öppningen. Om du kan känna en sänkning men det fortfarande hålls inuti mot dina fingrar är det en mindre sänkning (allt på en skala mellan helt normalt och inte, det beror på en rad olika faktorer). Om du kan se något som kommer ut som en golf- eller tennisboll i storlek kan det vara ett signifikant framfall.
Undersöka sin egen bäckenbotten
Min utgångspunkt som fysioterapeut är att kvinnor alltid har en adekvat uppfattning om sin egen hälsa. Det vill säga att när någon söker känslan om att ”något inte stämmer” har personen ofta helt rätt. Det är däremot inte helt enkelt att kunna pinpointa exakt vad som är fel. Undersök dig själv för att kunna följa återhämtningen efter en förlossning eller för att kunna utvärdera effekten av ett träningsprogram. Undersök för att kunna självbehandla smärta och för att lära dig att slappna av i spända muskler. Känner du att du inte kommer riktigt dit du vill, sök hjälp av vården.
Att undersöka sin egen vulva och vagina är inte det lättaste, och att analysera det man känner vid en undersökning är kanske till och med svårare. Hoppas den här guiden ändå var till någon hjälp!
Magen består av flera lager muskler vilka sträcker sig från bröstbenet och nedersta revbenen ner till bäckenet. När alla bukmusklerna arbetar tillsammans utgör de en effektiv muskelkorsett som stödjer bäckenet och ryggraden. Några av magmusklerna är de muskler som skapar rörelser framåt och åt sidan i bålen, medan de inre musklerna stabiliserar ländryggen genom alla rörelser.
Under en graviditet orsakar hormoner tillsammans med livmoderns tillväxt en sträckning av hela bukväggen och magmusklerna, vilket ofta blir synligt genom en magmuskeldelning. Efter förlossningen börjar livmodern omedelbart dra ihop sig och minska i storlek, vilket gör att magen och huden blir mjuk och sviktande. All vävnad som inte är livmodern hänger inte med i svängarna lika snabbt. Det tar för de allra flesta åtskilliga månader, upp till ett år, innan all vävnad har dragit ihop sig till något som kan liknas vid ursprungsläget. De flesta magar blir sig heller aldrig helt lika.
Gördlar och buktryck
Man brukar likna bålens stabilitetssystem som en tunna. Tunnans lock är diafragma, runt omkring har du alla bålmusklerna och i botten har du bäckenbotten. När trycket ökar inuti tunnan ökar trycket ner mot tunnans botten. När du lyfter tungt, spänner magen och/eller håller andan ökar trycket mot bäckenbotten. Om din bäckenbotten är stark nog håller den emot, om den inte är det buktar hela bukinnehållet nedåt. Om du använder en gördel kommer trycket ner mot bäckenbotten öka. De flesta har så pass god bäckenbottenfunktion att gördels extra tryck inte spelar någon roll. Men är man alldeles nyförlöst vaginalt så kan detta skapa obehag.
När jag försöker hitta litteratur om maggördlar, buktryck och bäckenbotten hittar jag, på något sätt komiskt nog, enbart en artikel från The New York Medical Journal från 1897. Och då pratar vi alltså inte om elastiska gördlar, utan om korsetter med snörning med syfte att skapa en getingmidja. I denna artikel, vars studiekvalitet jag inte kan avgöra, menade författarna att bäckenbotten buktar utåt av en hårt snörd korsett. Det illustreras rätt tydligt:
Gördel efter vaginal förlossning
Det finns inga kända fördelar med att använda en gördel efter en vaginal förlossning. I bästa fall har de inga effekter och i sämsta fall påverkar gördeln bäckenbotten negativt.
Gördel efter kejsarsnitt
Det finns viss evidens framförallt för att gördel kan lindra oro och stress och i viss mån smärta efter ett kejsarsnitt.
Gördel för magmuskler
Det finns inget som tyder på att gördelanvändning efter graviditet skulle vara fördelaktigt för magmusklernas återhämtning eller minska risken för en kvarvarande magmuskeldelning. Jag tycker också att det är gravt oetiskt att sälja gördlar med argumentet att de skulle kunna ”hela/fixa/läka” en magmuskeldelning. För det har vi inget som helst fog för.
Gördel efter bukoperation
Forskningen som finns om gördlars effekt efter andra större bukkirurgier visar på främst effekter på ”tidig mobilisering”. Det är extremt viktigt för hälsan att komma upp ur sängen inom tre dagar efter en stor operation. Den allmänna bilden är att gördlar hjälper till att minskar smärta och underlättar tidig mobilisering. Om en gördel hjälper dig att börja röra på dig kan det minska risken för komplikationer i form av blodpropp, lunginflammation och förlorad muskelstyrka. Det verkar dock som att en av de största effekterna gördlar har postoperativt är de psykologisk lugnande, vilket inte ska förminskas!
Rekommendationen
Jag tror definitivt inte att alla kvinnor ska ha en gördel efter en graviditet. Jag tycker att man ska skilja på gördelanvändning efter vaginala förlossningar och efter snitt. Efter en vaginal förlossning skulle jag i de allra flesta fall avråda från en gördel. Både för att vi inte har belägg för att det ska göra någon specifik nytta, och för att den hos vissa individer kan bidra med en ökning av buktrycket som inte kommer kännas bra mot en nyförlöst bäckenbotten.
Det verkar finnas vetenskapligt stöd för att en gördel kan fungera bra efter en bukoperation. Den används i så fall för att möjliggöra att komma på benen tidigt samt att öka känslan av trygghet då gördeln ger ett stöd. Det finns bara evidens för att detta stöd är till någon hjälp i det akuta skedet och den första veckan.
En kejsarsnittad, nyförlöst person kan ha en fördel av någon form av stöd eller gördel som ett hjälpmedel de första 10 dagarna. Effekten gäller främst stress, oro och vill viss del smärta. Efter det finns ingen konstaterad positiv effekt.
Varje vår och sommar aktualiseras frågan om hopp och bäckenbotten, så här kommer nu ett nytt inlägg dedikerat till ämnet!
Det korta resonemanget är: Allt som känns okej är okej, men just hopp är en mycket unik och tung belastning mot bäckenbotten.
Bäckenbotten och hopp
Med jämna mellanrum möter jag patienter som hört av någon vårdgivare fått höra påståendet att ”kvinnor som har fött barn ska aldrig mer hoppa”. Och samtidigt vet jag till exempel min egen mamma. 60+ år och med fyra vaginala förlossningar i bagaget som glatt kan hoppa studsmatta med barnbarnen utan besvär. Vad är sant egentligen? Sanningen är att det är strikt individuellt. Och samtidigt inte.
Ansträngningsinkontinens och hopp
Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det när individen hostar, nyser, skrattar eller fysiskt anstränger sig. Tidigare har det mest talats om ansträngningsläckage hos äldre kvinnor eller hos de som nyss fött barn. Forskning som framkommit under de senaste åren har visat att ansträngningsinkontinens är vanligt även hos unga kvinnliga atleter. Förekomsten av ansträngningsläckage hos denna grupp är mellan 12,5-80 %.
Bäckenbottens inre muskler, levator ani, spelar en signifikant roll vad gäller att bibehålla kontinensen. När buktrycket ökar erbjuder bäckenbotten i allmänhet, och levator ani i synnerhet, en spjärnande supportstruktur som bibehåller stängningen av urinröret genom en anspänning i musklerna. När det kommer till unga atleter saknar dessa de skador mot bäckenbotten som oftast förekommer i samband med vaginala förlossningar. Därför har vi länge inte förstått mekanismen bakom deras urinläckage. Vi vet att ansträngningsinkontinensen kommer av det höga buktryck som de utsätter sig för genom högintensiva idrotter med hopp och löpning. Men vi vet inte riktigt varför de drabbas, när de i alla fall teoretiskt sätt borde ha välfungerande bäckenbottnar.
Vad händer i bäckenbotten under ett hopp?
Det som händer under ett hopp är att bäckenbotten först får en liten framåtlutning. Detta gör att urinblåsan trycks fram emot pubisbenet med accelerationskraften. Under hoppets andra fas börjar blåsan studsa tillbaks med en slags rekylkraft. Här kommer både vaginas framvägg och levator ani-muskulaturen till undsättning för att motverka kraften bakåt.
Rörelsen som sker under ett hopp skiljer sig väldigt mycket ifrån den som sker då individen krystar. Det är den metod som en vi undersökare använder för att se bäckenbottens funktion under ökat buktryck. I en krystning kommer kraften i ett jämnt tryck rakt nedåt, medan ett hopp sker som en rörelse både framåt och bakåt och innebär två separata ökningar av buktrycket. Den första tryckökningen sker när mjukdelarna i ”fritt fall” och trycks fram emot pubisbenet. Den andra tryckökningen sker när blåsan dunsar tillbaks mot vaginas vägg och levator ani. Tryckökningen under hoppen (båda peakarna) är mycket högre än de som uppmätts under en valsalva/krystning.
Vad betyder då detta?
Detta betyder, så som de flesta av oss redan känner – att hopp ger en helt annan påfrestan på bäckenbotten än vad annan buktrycksökning gör. Denna studie visar att en kvinnlig bäckenbotten reagerar väldigt olika på det buktryck som sker under hopp, jämfört med det buktryck som sker under krystning/valsalva/tunga lyft eller andra dagliga aktiviteter. Detta kan vara förklaringen till att en del inte har urinläckage under vardagliga aktiviteter, men under hårdare fysisk ansträngning som inkluderar hopp.
Borde kvinnor inte hoppa?
Jag kommer inte frångå min devis ”allt som känns okej är okej”. Min uppfattning är att kvinnor är mycket kompetenta att själva avgöra vad som är bra för dem. Men personligen har jag alldeles nyligen tagit ett beslut att faktiskt inte hoppa, då jag går på gruppträningspass. Jag har aldrig urinläckage, men gillar inte känslan av svaj som bäckenbotten ändå förmedlar till mig under ett kraftiga hopp. Den största anledningen är någon slags systerskapslojalitet. Om någon annan på gruppträningspasset ser att jag inte hoppar, kanske de själva får modet att avstå. Grupptryckets makt kan inte förringas.
Och gruppträningsinstruktörer verkar i regel ha skrämmande liten kunskap om behoven av att anpassa olika instruktioner till målgruppen på passet (det vill säga typ nästan alltid medelålders kvinnor, ju…) så då kan jag göra en liten tyst revolt längst bak. Däremot springer jag ju mycket och ofta, och personligen tror jag att löpning och hopp inte behöver vara riktigt samma sak. Men det kan vi prata mer om vid ett annat tillfälle.
Får jag inte hoppa på studsmatta?
Att hoppa studsmatta är oftast en lek, som barnen gör och de vuxna ibland deltar i. Både i lek och träning kan hopp på studsmatta innehålla inslag av springsteg, hopp, studs och enbensrörelser. När kroppstyngden tynger ner studsmattan kommer benens arbete öka något jämfört med samma rörelse på hårt underlag.
Fördelarna med studsmatterörelse:
Hopp på studsmatta kan vara konditionskrävande om det görs intensivt. Det utmanar också din balans och dina spatiala förmågor. Du får användning av dina benmuskler på ett varierat sätt. Studsmattan ger också en viss dämpning för belastningen på lederna jämfört med till exempel löpning. Det finns dock inget som tyder på att studsmatteträning skulle vara fördelaktigt för bäckenbotten.
Vilka är nackdelarna?
Även unga elitgymnaster har ansträngningsläckage när de använder trampets. Vanliga lekfulla hopp i studsmattan i trädgården innebär inte riktigt samma höga belastning, men rörelsen bland bäckenorganen blir ungefär densamma kan jag tänka. Det finns tecken på att unga, hårt och intensivt tränande gymnaster kan få sämre bäckenbottenhälsa som unga. Så kanske bör man även begränsa dosen för studsmattehopp även för barn.
Nackdelen är också ansträngningsläckage för dem som drabbas av det. Om du har andra symtom från bäckenbotten eller om du har andra riskfaktorer för bäckenbottendysfunktion (svag bäckenbotten, förlossningsskador, framfall, överrörlighet, högt BM, kronisk förstoppning etc) tänker jag att ansträningsläckaget utgör en adekvat stoppsignal. Men det måste inte alltid vara det. Ansträngningsläckage ibland bara vara en pain in the ass, utan att faktiskt vara en signal om fara å färde.
Hur ser jag på hopp i studsmatta?
Mitt svar är alltså att det är en dosfråga. Jag skulle nog aldrig gå så långt att jag tycker att studsmatteträning som regelbunden motionsform verkar vettig för någon individ som har fött barn. Det verkar inte ha någon vettig bra effekt för bäckenbotten, även om det finns en rad fördelar med det som generell motionsform. Du kan dock få samma effekter av annan träning som dessutom är skonsammare för bäckenbotten. Att hoppa med barnen någon gång då och då tror jag inte är direkt skadligt, men kanske heller inte fördelaktigt. Detta sett till bäckenbotten. För livsglädjen i stort kan nog studsmattelek med barnen vara otroligt välgörande. Och det är värt mycket!
Enkla knep för snällare studsmattehopp
Undvik att landa i ett djupt knäböj med båda fötterna
Under ganska många år hade vi en ”forskarkalender” kring jul, där olika svenska forskare inom kvinnohälsa gästpostade och skrev om sin forskning. 2017 gästades vi av Lisbeth Wikström-Frisén som skrev inlägget Träna smart med menscykeln. Hon var då väldigt tidigt ute i forskningen som rör kvinnors träning och menscykeln. Det är fem år sedan dess och mycket har hänt. Jag tänkte därför ägna dagens inlägg åt en uppdatering av läget!
Bakgrunden
Män har relativt stabila nivåer av könshormoner, men hos kvinnor varierar hormonerna under menscykeln. På grund av detta har det länge ansetts svårt att forska på kvinnor och därmed är kunskapen om exempelvis effekten av östradiol och progesteron på regleringen av muskelmassa inte lika väldokumenterad som det vi vet om testosteron.
Det man däremot vet att östradiol- och progesteronnivåerna minskar under klimakteriet och postmenopaulsala kvinnor är särskilt mottagliga för att förlora muskelmassa och muskelstyrka. Östrogenbrist verkar bidra till minskning av muskelmassan. Kvinnor som fortfarande har mens har upp och nedgångar i olika hormoner, i olika faser i menscykeln. Östrogennivåerna är på topp under fasen som leder fram till ägglossning, för att sedan sjunka fram mot mensen. Är även den här kortsiktiga upp- och nedgången av östrogen viktig på något sätt för prestation och effekt av träning? Forskningsresultaten spretar lite. Vissa rapporterar att styrketräning ger bäst utfall när man ligger högt på östrogen (nära ägglossning) och andra menar att det inte finns någon tydlig skillnad alls mellan menstruationscykelns faser.
Skador och menscykeln
Hur är det då med skaderisk över menscykeln? Ja, även här är forskningen spretig och behöver kompletteras med större studier med fler deltagare. Men man har sett att toppen på östradiolnivåerna vid ägglossning är förknippade med en ökad laxitet och påverkan av den neuromuskulära kontrollen vilket kan öka risken för idrottsskador.
Så vad vet vi så här långt?
Det finns, vad vi vet nu, ingen signifikant skillnad i resultat av styrketräning under menscykelns olika faser.
Det saknas högkvalitativa evidens för att man har fördel av att anpassa sin träning efter menscykelns olika faser.
Det verkar finnas en liten ökad skaderisk kring ägglossning.
Upplever en individ stora skillnader i träningsprestation under menscykeln kan den individen med fördel följa sin igen kropp.
De små effekter som kanske finns kan eventuellt vara större för elitidrottare, där även minimala förändringar i prestation kan vara det som leder till en vinst eller förlust.
”Att bäckenbottensymtom kan påverkas av hormonella omställningar under amning och klimakteriet verkar vara något många pratar om. Men hur är det med hormonella preventivmedel och bäckenbotten?”
Läsarfråga
Hormoner och muskler
De fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor (generaliserat, jag vet) återfinns bland annat i muskler och senor och kan till viss del förklaras av hormonskillnader. Man tror att östrogen har en muskeluppbyggande effekt, framförallt genom att öka känsligheten för/effekten av styrketräning. Östrogen kan också minska stelhet i stödjevävnad och senor. Hormonella preventivmedel kan innehålla olika ämnen och i olika doser, och det går inte att prata om alla hormonella preventivmedel som en enhet. Jag inte gå in för djupt i allt, så det här blir en ganska ytlig översikt.
Preventivmedel med hormoner
Det finns ju många olika saker som ingår i begreppet preventivmedel men i det här inlägget har jag mest kollat på forskning kring ”oral contraceptives”, alltså preventivmedel man tar oralt.
P-piller innehåller östrogen och gestagen, dessa förhindrar ägglossning och gör att sekretet i livmoderhalsen blir segare.
Mellanpiller och minipiller innehåller bara gestagen, de förtjockar sekretet i livmoderhalsen så segt att spermier inte kan ta sig igenom och att slemhinan i livmodern är så tunn att ett befruktat ägg inte kan fastna. Vissa gestagenpiller förhindrar också ägglossning.
Östrogenet i p-pillren
När man jämfört kvinnor som använder kombinerade p-piller (innehåller både östrogen och progesteron) med kvinnor som inte använder hormonella preventivmedel har man sett en liten fördröjning vad gäller återhämtning av fulla muskelkraften hos p-pilleranvändarna. Det verkar som att p-piller som innehåller östrogen också kan bidra till en bättre effekt av styrketräning än preventivmedel utan (vilket i det studerade sammanhanget verkar vara det som kallas minipiller).
Hormoner och muskler och stödjevävnad
Vi vet att kvinnor i större utsträckning än men drabbas av idrotts- och belastningsskador i mjukdelar jämfört med män. Allt kan inte förklaras av hormoner förstås. Men man tror att de kvinnliga könshormonerna är en delorsak. Återhämtningen i stödjevävnad är lägre hos kvinnor i vila och efter träning, jämfört med hos män med samma aktivitetsnivå. Kvinnor som har höga halter av syntetiska kvinnliga könshormon kan få något sämre återhämtning i senor och stödjevävnad jämfört med kvinnor utan.
Vad betyder det här?
Det här behöver inte nödvändigtvis betyda något dåligt, vi har i menscykeln redan svängningar i det fysiologiska svaret på träning utifrån hormoner, och p-piller kan i det sammanhanget ses skapa en mer stabil miljö.
Att ha p-piller kan ju också för vissa skapa den balans en individ behöver för att klara av att träna regelbundet. Att kvinnliga könshormon och menscykelsvängningar påverkar kroppen har jag skrivit om tidigare, både vad gäller ägglossning och mens.
Studier som gäller p-piller och skaderisk har inte kunnat påvisa någon tydlig påverkan generellt, men att inflammation i hälsenan kan vara en sådan sak som p-piller ökar risken för något hos 35-44-åringar. P-piller kan i motsats kanske också minska risken för korsbandsskada. De studier som handlar om p-piller och muskelstyrka har inte heller de några klara besked. P-piller har i olika studier gett bättre muskelstyrka, sämre muskelstyrka och ingen påverkan alls.
Preventivmedel och bäckenbotten
När det gäller bäckenorganen verkar p-piller kunna öka risken för smärta i blåsan och smärta i vulva.
Men det verkar inte som att p-piller generellt medför någon risk för smärta vid sexuell penetration.
En omfattande systematisk översikt visar på att det finns signifikanta samband mellan interstitiell cystit och p-piller samt kopplingar till annan vulvasmärta.
Vi vet egentligen inte mer än så, men detta tyder på att p-piller kan ha en viss effekt på bäckenbottenfunktionen. Men vi behöver ha mycket mer forskning om detta för att veta. Handlar det om musklerna i sig, om slemhinnorna eller om smärtsystemet? Vi vet inte. Det verkar inte finnas några studier på preventivmedel och själva bäckenbottenstyrkan eller något som tyder på kopplingar till exempelvis inkontinens eller framfall.
Mina erfarenheter
Mina kliniska erfarenheter som fysio är att de personer som lider av stora svängningar av symtom i menscykeln ofta mår mycket bättre med hormonbehandling. Att ta bort mens och ägglossning gör att det inte blir lika täta och djupa dalar i måendet. För den som har positiva erfarenheter av preventivmedel är detta ofta en rekommendation: Ska du inte snart bli gravid och känner att mens/ägglossning är hinder i din vardag och sänker din livskvalitet – medicinera bort dem.
Dela gärna!
Har du några egna erfarenheter du vill dela? Berätta gärna!
Fysioterapeuter är vana att undersöka och behandla muskler och leder, och om fysioterapeuten har extra kunskaper om bäckenbotten kan hen också vara en viktig del av behandling vid endometrios. En fysioterapeutisk behandling för att fokusera på buk och bäckenregionen, men får inte heller ignorera resten av kroppen. Kroppen kan reagera på smärtan med försvarsmekanismer som bidrar till utveckling av spänningstillstånd och muskulära obalanser på fler ställen i kroppen.
Akupunktur och TENS
Akupunktur kan vara en säker kompletterande behandling för kvinnor med smärta av endometrios, men evidensgraden är låg till följd av små och få studier utan kontrollgrupper. TENS har tidigare visats vara effektiv som behandling för menssmärta. Specifikt för TENS-behandling vid endometrios finns endast en studie som visar på gott resultat både vad gäller smärta, smärta vid sexuell penetration och självupplevd livskvalitet. Baserat på dessa få studier men också beprövad erfarenhet anses både TENS och akupunktur vara lämpliga behandlingsmetoder utifrån att de har få eller inga biverkningar och kan påverka symtombilden till det bättre.
Den vetenskapliga grunden för akupunktur är kontroversiell. Det mesta tyder på att effekten främst beror på placebo. När det ger effekt är den kortvarig. Det finns otillräckliga bevis för att stödja användning av akupunktur jämfört med andra medicinska behandlingar och akupunktur är inte bättre än annan behandling på lång sikt.
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet kan påverka symtombilden vid endometrios till det bättre. En del av den teoretiska bakgrunden till att fysisk aktivitet skulle fungera väl på endometrios hämtas från vetenskapen kring andra sjukdomar. Fysisk aktivitet under till exempel minst 30 minuter frisätter endorfiner som har en smärtlindrande effekt.
Fysisk aktivitet kan påverka både östrogennivåer och insulinresistens, vilket kan har ett teoretiskt samband även med endometrios. Regelbunden fysisk aktivitet påverkar även cytokinnivåena i kroppen vilka har antiinflammatoriska egenskaper.
Utöver fysisk aktivitet som behandling för besvären kan cirkulationsfrämjande samt rörlighets- och styrkeökande övningar vara en viktig del av att normalisera spännings- och rörelsemönster för personer som lider av smärtor och besvär. Enligt min kliniska erfarenhet är detta en viktig del av behandlingen vid endometrios. Individen kan behöva ha hjälp att ”träna ner” spänningsgrad i både bäckenbotten och andra muskelområden för att på så sätt kunna bryta spännings- och smärtmönster. På liknande sätt kan andra muskelgrupper behöva stärkas upp för att optimera hållning och goda förutsättningar för aktivitet och rörelse.
I början av en träningsperiod kan man behöva hjälp av en fysioterapeut att dosera den fysiska aktiviteten noga, så att aktiviteten inte triggar smärta. Sedan kan man långsamt öka på träningen, förhoppningsvis utan att det triggar smärta.
Muskulär och myofasciell behandling
För överspända muskler som uppkommer i samband med endometrios är manuella behandlingsmetoder ofta använda. Det kan handla om mjukdelsmobilisering, stretchövningar, avslappningsövningar och andningstekniker. Det finns endast ett fåtal behandlingsstudier kring detta. Min (och många andras) beprövade erfarenhet är dock att detta är välfungerande kompletterande behandlingsmetoder som kan hjälpa på flera olika nivåer. Alltså både fysiskt och genom att bidra till optimering av psykologiska copingstrategier. Överspänning i bäckenbotten kan behandlas av fysioterapeut med kompetens att undersöka och bedöma muskulaturen i bäckenbotten.
Teambaserad behandling
Så som vid många andra smärttillstånd är effektiv behandling sällan en professions verk. Ett bra teamarbete hade med fördel varit om det fanns ett samarbete mellan allmänläkare, gynekolog, kirurg, sexolog, psykolog och fysioterapeut. Jag tror inte att detta finns, i alla fall inte på många ställen. Hoppas att Socialstyrelsens kommande riktlinjer styr upp endometriosvården till det bättre framöver! Behandlingen bör naturligtvis individanpassas.
Du som lider av endometrios, berätta!
Vad har du erbjudits för behandling och vad har funkat bäst för dig?
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
REKLAM/TIPS
Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser
