Kategori: Läsarfrågor

Läsarfrågor

Här hittar du läsarfrågor och svar! De flesta frågorna handlar om fysioterapi och således finns mer på varje ämne under de olika kategorierna under fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa.

Ny chans att ställa frågor!

Ny chans att ställa frågor!
Ny chans att ställa frågor!

Nu tar vi en frågestund!

Ny chans att ställa frågor!

Det brukar ju i 98 % av fallen handla om frågor kring Mias yrkesområde, men ni är varmt välkomna att ställa andra frågor också! Ibland blir flera av frågorna besvarade i ett samlingsinlägg. Vissa frågor blir temat för ett helt eget inlägg. Sist fick Mia också så många frågor om bäckensmärta efter förlossning, att det frågetillfället gav upphov till en hel serie.

Vi vill ju att bloggen ska vara relevant för er som läser, och folkbildning är ju vår stora passion! Så fråga på!!

Sprid gärna till vänner och bekanta, dela i grupper på Facebook och se till att riktigt många får chansen att ställa en fråga!

Puss på er!

 

Fråga här!

Det här inlägget är en frågelåda för föreläsningen på Hälsoteket. Det kan vara svårt att räcka upp handen och ställa en fråga, så du är välkommen att skriva en kommentar istället. Jag svarar på de frågor jag hinner med i slutet av kvällen, och övriga kan jag försöka besvara senare. 

(Vanliga läsare får naturligtvis också ställa frågor här och nu, men ni får inte höra svaren, haha…) 

Fredagsfrågorssvar #2

 1. Vad tycker Mia om yoga ur ett fysioterapeutiskt perspektiv?

Mitt ärligaste svar är: jag tycker ganska lite. Mest på grund av väldigt liten yogaerfarenhet själv. Jag är stel som en pinne och o-mindful som bara tusan och yoga passar inte mig, tror jag. Sedan tycker jag ofta att yogande patienter jag träffar har bra kroppsmedvetenhet, bra uthållighet i blåmuskler men ibland svår att släppa en del spänningar i mage och ibland lite… “inknödd andning” (väääldigt icke-vetenskapligt begrepp, fattar ni vad jag menar?). Släpp ut magen, vettja! Det kan bero väldigt mycket på instruktören om hur bra träningen verkar vara, speciellt gravidyoga som ibland kan verka ha skrämmande kvalitetsbrister vad gäller kunskaper hos instruktörerna. MEN! Tycker mig se och höra allt mer om evidensbaserad yoga som faktiskt göra jättenytta. Så: fysioterapeutiskt tror jag det kan vara asbra. För rätt person, rätt patient och med rätt instruktör. Som med allt annat.

 2. Spelar det någon roll om man börjar med knipövningar dagen efter förlossningen, som man blir tillsagd på BB, eller till exempel en vecka senare, när man landat lite?

Det som spelar roll i det långa loppet är att du börjar överhuvudtaget, någon gång. Om du tänker dig att det tar tre månader att träna upp bäckenbottenmusklerna, ja, då spelar tiden ju lite roll. Det vill säga om du börjar knipa på BB kommer du ha en fittare bäckenbotten 12 veckor efteråt, än om du börjar efter 6 veckor, liksom. Men i slutänden blir träningsresultatet lika bra. Du kan börja som 50, 60, 70 eller 90-åring för delen med. Du får effekt när du än börjar!

3. Vilka är era bästa tips för att få barn att äta och att sova?

Ojsan hoppsan! Vilka svåra frågor! Vi svarar tillsammans.

  • Att ha jättestora skillnader i ljus. Dagtid har vi ALLA lampor tända. En timme innan läggdags släcker vi typ alla lampor förutom några små.
  • Nedvarvning typ en timme, bad, läsning, TV, godnattrutin. Samma rutin varje dag, annars går vi noggrant igenom förändringen typ redan vid middagen. “Idag kommer Daddy lägga er ensam och det betyder att…”
  • Trygga barn sover bättre. Om de behöver samsova med oss så får de göra det. Joseph bär gärna tillbaks dem till sina egna sängar när de somnar ordentligt. Mia bryr sig inte lika mycket. Vi har alltid haft barn som gillat att sova och de har gått med på att somna i egna sängar, det är vi tacksamma för. Sen är det alltid någon som ska kissa, dricka, tröstas eller behöver något annat. Hela nätter har vi aldrig sovit sen barnen kom.
  • När våra barn gråter på natten är de oftast kissnödiga. Vi har lärt oss att inte göra inte en grej av det, utan bara tyst ta dem till toa snabbast möjligt. Wollmars första sommar som blöjfri trodde vi att han fått nattskräck, men det var typ panik-skrik-gråt i sömnen för att han var kissnödig.
  • Vad gäller mat så är vårt bästa knep att aldrig få överhungriga barn. Kanske hör det ihop med att våra barn generellt har god aptit och gillar mat? Men vi kan i alla fall se till att barnen äter frukt gärna typ en timme innan middag, då äter de middagen bättre. Är de överhungriga blir det mer kaos.
  • Vi försöker se till att ha några säkra kort till middag varje vecka (pasta, typ) men sen äter vi ju otroligt mycket nya recept/rätter i och med våra olika mat-veckor. Tror att barnen liksom lärt sig att vara trygga i att vi alltid äter en massa nytt, men att det vi ändå väljer återkommande/bekanta stommar i rätterna.
  • Vi tvingar aldrig barnen att smaka på maten, men de får inte säga att den är äcklig om de inte smakat alls. Och sen har vi en regel om att vi håller varandra sällskap och pratar vid middagsbordet, även om någon inte tänker äta. Det innebär att det ibland kan vara så att ett barn bestämmer sig för att maten är äcklig, och vi säger att så får du inte säga om du inte smakat. Då smakar barnet, och sitter sedan kvar en liten stund. Under den tiden kanske han småäter gurka, morotsstavar etc, och det är ändå bättre än inget.
  • Vi tänker alltid “det jämnar ut sig”. Inte att barnen får i sig allt vid alla måltider, men liksom över tid. En dag i veckan åt Wollmar 6 prinskorvar till middag. En annan dag bara pasta. En tredje dag bara morotsstavar och körsbärstomater. Sett över tid får ju han i sig typ allt han behöver.
  • Ibland märker vi att måltiden blir katastrof och att ett av barnen verkligen hade behövt äta mer, men något annat. Då försöker vi ofta ändå duka av och byta aktivitet en stund, och sedan erbjuder vi det andra alternativet (macka eller frukt). Vi vill ogärna att barnen ska tänka att de kan strunga att äta middag för att de alltid kan tjata sig till en macka istället. Än så länge har den taktiken funkat.
  • När det gäller frukost har vi alltid gett dem samma sak (gröt). Då vet vi att om de åtminstone ätit en stor portion gröt så klarar de sig nästan om de så skulle matvägra resten av dagen. Att alltid ge dem samma frukost inbjuder inte till någon diskussion, och frukost har i princip alltid varit friktionsfritt hemma hos oss.

wpid-wp-1409503895055.jpeg

När en förälder sover borta gör vi det ofta som en mysig grej, och den hemmavarande föräldern flyttar in i barnens rum för natten. Här är Wollmar två och Wilfred nyfödd och Mia skulle sova på madrass på golvet medan Joseph var på jobbsresa i England. 


PS. Vi ska svara på den jätteintressanta frågan om alkohol vi fick, men den känns lite omfattande och som att vi ska skriva tillsammans, så vi har inte hunnit. Det kommer!

Svar på några av fredagsfrågorna

Svar på några av fredagsfrågorna

Förra veckan hade vi stilje i inpsirationsflödet och vi frågade er om inspiration och fick jättemycket bra frågor. En del har vi besvarat genom att reposta äldre inlägg. Här kommer några nya svar. Några mer omfattande frågor/svar kommer sedan i egna inlägg.

– Hur var tvåbarnschocken för er? Avundsjuka från stora barnet? Hur gick det att ta hand om stora barnet som nyförlöst?

wpid-dsc_0106.jpg

Joseph: Det här är roliga frågor som alltid känns härligt att svara på, det är liksom en tid som är fin att tänka tillbaka på. Vi upplevde att omställningen för att bli förstagångsföräldrar var tusen gånger värre än att bli tvåbarnsföräldrar. Detta berodde på många olika faktorer, men olika barn och Mias mående efter de två olika förlossningssätten var de stora sakerna. Det var också oändligt skönt att slippa göra allt för första gången. Första gången Wollmar blev röd i rumpan fick vi googla och gå till apoteket och det kändes som värsta grejen. När Wilfred blev lite röd i rumpan vara det liksom mer “jaha” och så tog vi en inytiol vi redan hade hemma. Wollmar var aldrig avundsjuk (hans personlighet eller var han för liten för det? Det är oklart…). Eftersom Mia kejsarsnittades som andragångsmamma var det ju inga lyft av Wollmar på 8 veckor som gällde. Det innebar att han fick gå på förskolan några sommarveckor när jag behövde jobba. Det led VI av, men absolut inte Wollmar. Men föräldrasamvetet fick sig ändå en törn där.

– Hur går det med pottandet? Är Wilfred helt torr nu?

Joseph: Japp, vi har “cold turkey” slutat med blöjor med båda barnen och det har funkat båda gångerna. Med Wilfred som var nästan åtta månader yngre än Wollmar var (strax över två jämfört med nästan tre) tog det två veckor extra för att få ordning på bajsandet. Men tack vare förskolestarten och deras fantastiska rutinhållning med att gå på toa på fasta tider i princip så fick han ordning på bajsandet första veckan på förskolan. Sedan tre veckor sover han utan blöja, men vi tar upp honom och kissar innan vi går och lägger oss, och låter honom inte ligga och dra sig huuur länge som helst på mornarna.

– Hur tänkte du när du skrev ihop din specialistplan? Det är svårt att veta vad som krävs för att uppfylla målen som beskrivs i specialistordningen.

Mia: JA! Sjukt svårt. Jag kan bli så OÄNDLIGT frustrerad över specialistordningen. Jag hade velat hänvisa till bloggen och ba “jag har skrivit om detta, detta, detta, detta och detta med tiotalet vetenskapliga referenser” men det fick jag inte. Och när det kommer till de mer allmänna kraven så känns det tyvärr som avancerat ordbajseri. Jag hade hellre velat lämna nummer till referenspersoner än beskriva allt det där själv. Jag vet inte om har några bra råd. Beskriv med så många cheesy exempel du bara kan, typ.

– Var ser ni er själva om 5, 10 och 25 år?

wp-image-1040968609jpg.jpg

Joseph: Oj. Tror att vi båda har svårt att se så långt fram. Vi är ju inga direkta karriärsmänniskor på så sätt att vi strävar efter något väldigt specifikt vad gäller tjänster, lön etc. Vi hade nog gärna bott utomlands något år. Vi vill gärna bo kvar på söder. Om fem år kanske vi har ett till barn. Om tio år har vi en tonåring, DET livet kan vi knappt ens föreställa oss. Mia menar att om hon kommer köra fast och stanna i utvecklingen vad gäller fysioterapi/kvinnohälsa så kommer hon vilja ge sig på något annat, det måste hon göra för att må bra. Jag skulle gärna vilja testa på att vara chef och utforska hur det är, och hur jag trivs med det i balansen med arbete/privatliv. Om 25 år hoppas vi på typ vuxna barn som förhoppningsvis flyttat hemifrån och vi gör weekendresor till storstäder titt som tätt.

– Kan hormonspiral ge bäckensmärta?

Mia: Jag hittade en LITEN studie som säger JA på den frågan. Mitt egna spontana svar är att hormoner verkar kunna ge alla möjliga reaktioner till olika indivier, och säger du att hormonspiralen gett dig tillbaks en bäckensmärta som du haft under en graviditet så tror jag på dig alla gånger!

– Sedan förlossningen har jag haft ont på framsida lår, strax över knät på båda benen. Vad kan det bero på?

Mia: Tycker såklart att du ska få det bedömt av någon IRL, men upplever att detta är vanligt efter graviditet. Ofta beror det på en kombination av träningsuppehåll/rutinändring under/efter graviditet, viktuppgången, uppmjukning kring lederna och frekventa lyft. Lösningen brukar vara knäträning, jag brukar tips om appen “knäkontroll”, det gör ofta susen!!

Detta är svaren på några av frågorna ni läsare ställde. Andra frågor kommer som helt egna inlägg, nya eller gamle repostade. 

Vi är så glada över att ha er fina, fina läsare!

Torrjäst

Igår fick jag en fråga angående torrjäst och tänkte att jag skriver ett separat inlägg så att fler får användning av informationen.

Jäst är en encellig organism som tillhör svampsläktet. En kub på 50 g jäst huserar alltså ca 500 miljarder individer som pressats ihop och paketerats. I kylförvaring har de en hållbarhet på ca 2 veckor innan de börjar svälta och dör. Torrjäst är samma art som den färska (Saccharomyces cerevisiae) men har torkats i en speciell process.


Bild på jästceller tagna från här

I många länder världen över finns det enbart torrjäst att tillgå. Detta beror dels till kultur och tradition men även på den generella tillgången till kylförvaring i förråd, varuhandeln och i hemmen. Torrjästen har den stora fördelen mot sin färska kusin i att den kan förvaras i rumstemperatur och har dessutom en mycket längre hållbarhet. Detta beor på att jästen vid torkningsprocessen går in i en typ av “dvala”. Att den går in i “dvala” betyder inte att den sover utan att den kapslar in sig i ett hårt skal och stänger ner alla onödiga processer i väntan på bättre tider. Detta är en överlevnadsstrategi som tillämpas av en del enklare organismer, exempelvis stelkrampsbakterier (Clostridium botulinum) och trögkrypare (björndjur), för att kunna överleva yttre omständigheter som annars vore fatala. När omständigheterna blir bättre, alltså tillgång på vatten, närig och lagom värme, så vaknar de upp från sin dvala och kör igång alla processer igen.

Nackdelen som torrjäst har, enligt jöstbolaget, är att den inte är lämpad till kalljäsning. Det går fortfarande att göra enligt mig, men det är klurigare (se mer om det längre ner).

Normal användning av torrjäst –

Kronjästbolaget rekommenderar att en blandar torrjästen (12 g svensk torrjäst motsvarar 50 g färsk*) med vetemjölet och sedan blandar in en degspad på 45 °C. I och med att en blandat in jästen i vetemjölet och denna är rumstempererad kommer jästcellerna att kickas igång men temperaturen sänks ganska snabbt ner till under 30 °C. När en sedan knådar kommer temperaturen att gå upp eller hållas kring samma temp.

Frågan vi nu måste ställa oss är:  Är det möjligt att aktivera jästen genom att lägga dem i blöt vid en lägre temperatur och få dem att vakna? Min tes var att det skulle funka men med en risk att några jästceller vaknar innan andra. De som vaknat kommer att börja föröka sig och finns det då ingen mat kommer de att dö. Hur och när detta händer är svårt att säga och vilket hävningskraft jästen kommer att ge när en väl använder den är oklart. Hur löser man detta problemet då?

I och med att jag inte är särskilt förtjust i det där med varmt degspad så tänkte jag: MÅSTE verkligen torrjäst aktiveras vid 40 – 45 °C? Av mina studier i mikrobiologi ska det räcka med lite vatten för att dvalande organismer ska vakna till liv. Lägg till lite näring så ska det vara klappat och klart. Så jag köpte ett paket torrjäst och utförde ett experiment.

Experimentet gick ut på att göra en fördeg med torrjäst, vatten, mjöl och lite socker. Fördegen ger så gott som all jäst tid att vakna och komma igång. Hur gick det? Det funkade alldeles utmärkt! Så här gör du!

Torrjäst för kalljäsning

  • Tag 1-2 tsk torrjäst och lös i 1 dl vatten. Låt stå i 5-10 minuter.
    image
    Bubblorna är inte från aktiv jäst utan bara skum
  • Blanda sedan med knappt 1 dl vetemjöl och en nypa strösocker.
    image
  • Blanda till en kletig välling och låt stå i ca 1 h eller tills det har bildats många bubblor.
    image
  • Använd sedan denna starter/fördeg och tillsätt övriga ingredienser i brödreceptet minus 1 dl vatten och en knapp dl vetemjöl.
  • OBS! Tänk att jästiden är längre nu. I rumstemp krävs det minst 1 h vid båda jäsningarna om du använder 2 tsk torrjäst. Använder du mindre jäst eller jäser i under 10 °C tar det så klart mycket längre tid.

Nedan ser ni en tabell som anger riktlinjer för jäst och vilken temperatur den funkar i:

< 0°C – Jästen bör inte frysas, eftersom jästcellerna kan frysa sönder/förlora jäskraft

0 – +4 °C – Perfekta lagringstemperaturen för färsk jäst, upp till +8°C är acceptabelt

26 – 28 °C – Bästa/lagom degtemperatur

40 – 45 °C – Aktiveringsvärme för vid lösning av torkad jäst

> 50°C Jästcellerna dör, men vid avbakningen fortsätter brödvolymen att öka.

*Använder du torrjäst utomland, aka active dry yeast, så kan det vara så att doseringen är annorlunda mot den svenska torrjästen. I många varianter är 20 g torrjäst = 50 g svensk färsk, men läs rekommendationerna och baka er fram till sanningen för det ni har.

Tioårsplan och drömmar

Vi fick en spännande fråga igår, om hur vi planerar och drömmer om framtiden. Det blir ju alltid lite läskigt att vädra och lufta sånt här, litesom att det blir utvärderingsbart och det går att dömas utifrån. Men vi kör…

Vi bor i dagsläget i en trea på Södermalm. Vi pratar ibland om hur praktiskt det vore om vi en dag bara skulle vakna och känna lust att flytta ut från stan. Men det har ännu inte kommit, och jag tror kanske inte att det kommer hända heller. Vi bor i ett fantastiskt kvarter med många bilfria gator i närheten och förskolan i kvarteret och några av de skolorna vi hoppas på inom gångavstånd.
Men. Vi kommer inte kunna bo kvar i en trea i all evighet. Någon gång kommer ju grabbarna vilja ha eget rum. Någon gång skulle vi gärna vilja ha ett gästrum, arbetsrum, kreativt rum. Jag drömmer om att kunna ha en symaskin och lite målargrejer framme.

Så om vi drömmer fritt är prioriteringsordningen denna:
1. Vi har råd att köpa en (minst) fyra i samma område som vi bor nu.
2. Vi har inte råd att köpa en fyra i innerstan och får således hitta något utanför stan. Blir det lägenhet då? Kanske. Eller radhus? VAR har vi ingen aning om. Söder om stan, definitivt.

Att renovera och inreda med passion står INTE med på vår tioårsplan. Vi har inget som helst sånt intresse. Att livet och vardagen rullar på hyfsat ostört är en prioritering för oss, då har vi inte “råd” med omaket att renovera. Vi vill jobba och utöver det vara med barnen. På vår vuxentid vill vi träna, lägga tid på matlagning och mina studier. Mer fritid än så har vi inte. Och om vi har tid över skulle jag oändligt gärna vara mer kreativ på ett icke-nyttigt sätt. Typ papperspyssla eller måla. Joseph hade spelat TV-spel.

Vi har heller inget intresse av att sköta en stor trädgård, av samma anledning. Jag känner att det är oerhört lågprioriterat att klippa gräsmattor och ansa rabatter.

Tio år är oändligt långt, speciellt om vi tänker att Wollmar kommer vara 13 år då. Hur är livet med en trettonåring? INGEN ANING.

Jag vill ju bli färdig specialistfysioterapeut och kanske kommer det även innebära att jag vill förändra min arbetssituation något. Lite beroende på hur vi löser boendet blir det också kanske på tapeten att Joseph söker nytt jobb. Han har ju väldigt långt till jobbet idag. Och ja, det är väl lite fräscht att inte fastna på samma jobb i evigheter heller. Fast å andra sidan, på hans jobb finns ju typ oändliga möjligheter av att byta tjänst och så vidare.

Vi TROR också att vi förmodligen kommer vilja ha ett barn till. Men just nu vill vi absolut inte ha en till bebis. Så den frågan är liksom öppen. Men den frågan aktualiserar boendefrågan något enormt. Tre barn går definitivt inte att klämma in i den här lägenheten, inte om vi inte vill vada i leksaker upp i midjehöjd.

Att ha en lägenhet med TVÅ BADRUM hade också varit en dröm.

Så ja. Om tio år: annat boende, färdig specialist för min del, andra jobb för oss båda? Ett till barn kanske och två hyfsat stora grabbar.

Oj, så läskigt att tänka på.

Hur tänker ni andra om framtiden?

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.