Kategori: Övrigt

Övrigt

Här hittar du inlägg på BakingBabies som inte platsar klockrent under någon annan kategori. Det kan dock vara precis hur bra och intressanta inlägg som helst – så döm inte inläggen efter den slaskartade rubriken!

Bemötande vid missfall

BakingBabies hjälper till att sprida info!!

(Sprid gärna vidare genom att dela länken!)

Missfall räknas som den vanligaste graviditetskomplikationen och studier påvisar att en majoritet av kvinnor är missnöjda med vården de fått i samband med ett missfall, då brist på empati, medkänsla, information och uppföljning identifieras som missnöjesfaktorer hos kvinnorna.

Öka kunskapen om missfall och bemötande genom att svara på en enkät.

Den tar mellan 15 till 30 minuter att besvara och du är helt anonym. Det saknas mycket kunskap om hur kvinnor som får missfall upplever vårdens bemötande och din och andras erfarenheter behövs. Var med och gör din röst hörd!

Varför?

Syftet är att kartlägga kvinnors skattade upplevelse av bemötande och information från vårdpersonal i samband med ett konstaterat missfall samt att jämföra skattad upplevelse av missfall vid olika graviditetslängder, mellan förstföderskor och omföderskor, ålder, födelseland och olika län. Studien genomförs med hjälp av ett frågeformulär som tar uppskattningsvis ca 15-30 minuter att besvara. Genom att besvara webb-enkäten samtycker man till att deltaga i studien. Deltagandet är helt frivilligt och man besvarar frågorna fullständigt anonymt.

Enkäten är en del i en magisteruppsats som den blivande barnmorskan Ruth Partoft, Lund, håller på att skriva.

Vem får vara med?

  • Du har fått ett missfall mellan 2011 och 2018.
  • Du behöver vara mellan 18 och 49 år
  • Du behöver förstå svenska

Här hittar du enkäten

Vid frågor kan du kontakta

Ruth Partoft

Leg. Sjuksköterska

E-post: ru7836pa-s@student.lu.se

Vad är tyngdkänsla?

Kanske en dum fråga, men har resonerat med några vänner och vi verkar ha lite olika uppfattningar om vad tyngdkänsla faktiskt innebär/ känns. Om du hade haft möjlighet att hjälpa till att förtydliga så är vi ett gäng som sluppit en del huvudbry!

Läsarfråga

Tyngdkänsla ÄR ett svårt begrepp.

Tyngdkänsla som helt ensamt fenomen kan bara vara en trötthetssignal i bäckenbotten. Så som andra muskler kan kännas lite trötta och matta efter träning, kan bäckenbotten ibland bli lite sliten av att hålla upp allt bukinnehåll och ge stadga åt bäckenorganen. Tyngdkänsla tillsammans med en känsla av att det finns något som faktiskt sitter i vägen i vagina kan höra ihop med buktande slidväggar, framfall eller ibland myom. Tyngdkänsla tillsammans med svårt att knipa, vidhetskänsla, nedsatt känsel och luftpruttar kan indikera på en muskelskada sedan en förlossning.

För att sortera upp lite kan du tänka över följande:

  • Ser eller känner du att något buktar i slidan?
  • Blir du trött i musklerna när du står och går?
  • Har du andra symtom som hör ihop med tyngdkänslan?

Tyndkänsla kan vara olika mellan individer

Jag tror att olika människor menar att en eller alla av dessa kan vara tyngdkänsla. Gynekologer verkar ibland tycka att tyngdkänsla är ett uruselt symtom som inte betyder något alls, just eftersom det kan bero på en sån himla massa olika saker.

Tyngdkänsla vid mens

Min alldeles egna version av detta upplever jag vid mens, och då värker/tynger det och påminner jättemycket om just babiankänslan efter förlossning. Jag blir trött av att stå och gå, men mår bättre av att få ligga och vila. De få gånger jag hann ha mens mellan min bäckenbottenrekonstruktions-operation och att jag blev gravid igen upplevde jag faktiskt att det var bättre. Jag får utvärdera sen när mensen återkommer efter amingsslut, men kanske ändå att känslan i mitt fall hörde ihop med trasiga muskler.

Tyngdkänsla behöver alltså inte vara samma för alla.

Det kan vara viktigt att du själv analyserar vad det betyder för dig. En del individers tyngdkänsla är faktiskt bara mjöllksyra i trötta muskler, andras upplevelse hör ihop med ett framfall. Andras tyngdkänsla kan vara överspända muskler som liksom krampar. Jag brukar hävda att det normala är att du inte ska behöva känna av din snippa alls förutom när du typ kissar, bajsar eller är sexuellt upphetsad och en återkommande förnimmelse av tyngd är ett symtom. Dock vad det är ett symtom på vet vi egentligen inte förrän vi har analyserat det ytterligare.

Så, svaret är: troligen har både du och alla dina vänner rätt i era olika uppfattningar!

Referens:

Is a ”dragging sensation” a symptom of female pelvic organ prolapse?

Tips på vidare läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Boktips – må bra som förälder

Jag nämnde den här boken i ett inlägg på Instagram och jag fick SÅ MÅNGA dm strax efteråt. Inte från folk som hade läst den, men från följare som gärna ville veta mer. Jag lovade att återkomma med ett blogginlägg när jag läst boken.

En bok till föräldrar, om föräldrar

Jag hade en period när Wollmar och Wilfred var mindre när jag läste typ alla böcker på bibliotekets föräldrahylla. Det var en tuff tid i föräldraskapet och jag behövde råd och strategier, och fick en hel del. Alla böckerna jag då läste handlade om barn, och varför barn gör som de gör och hur man bäst ska hantera dem. Den här boken är lite annorlunda. Den handlar mer om föräldern, varför den gör som den gör och hur man kan hantera sig själv. En intressant och viktig vinkel!

Bokens kapitel

Boken består av sju rätt långa kapitel:

  • Underbart och svårt
  • Jag räcker inte till – om krav, förväntningar och stress
  • Varför känner jag mig inte glad? – om nedstämdhet och ensamhet
  • Jag blir galen! – om hur ilska och irritation tar sig uttryck i livet som småbarnsförälder
  • God natt och lycka till – om den ständiga jakten på sömn
  • Tänk om det värsta händer? – om oro och ångest
  • Ta hand om varandra – om kärleksrelationen under småbarnsåren

Mina behov

Jag insåg när jag läste boken att jag inte lider jättemycket av en känsla av att inte räcka till, jag är ofta glad och tillfreds och vi sover ändå helt okej. Jag är ganska befriad från irrationell oro och lider inte av ångest. Mina favoritkapitel var således det om ilska och irritation och det om kärleksrelationen under småbarnsåren. Där ligger nog mina utmaningar för tillfället.

Vem skulle jag rekommendera boken?

En del av bokens innehåll kommer absolut att vara bra för en nybliven förstagångsförälder, men jag upplever boken en aning hårdsmält för någon som hunnit vara förälder bara i någon månad. Jag kan också känna att jag nog skulle ha haft bättre nytta av den tidigare i mitt föräldraskap. Vi är visserligen mitt uppe i småbarnsåren med Wilfred och Waldo, men Wollmar börjar ändå kännas stor och vårt föräldraskap känns ”äldre”. Jag tror att boken kanske främst passar dig som har barn som börjat förskola och några år framåt? Kanske dig som också skaffat syskon och har utmaningar med både sömn och det ena med det andra.

Är den värd att läsa?

Absolut! Jag kan komma på några kompisar jag gärna lånar ut boken till ganska direkt, och hoppas på att den ska kunna gå runt i bekanskapskretsen några varv! Är det bara något av bokens teman som tilltalar dig så tror jag att du kan ha nytta av den.

Vad behöver forskas på?

Förra året i juni skrev jag om detta första gången. Om SBU:s rapport om prioriterade forskningsområden. Nu kommer årets rapport, där man gått ännu djuare i dessa frågor.

HÄR kan du läsa rapporten.

Varför?

”Vilka forskningsfrågor prioriterar kvinnor som drabbats av förlossningsskador och vårdpersonal inom området? SBU har, på uppdrag av reger­ingen, in­­ven­terat forsk­nings­frågor samt låtit kvinnor med för­loss­nings­skador och vård­personal som arbetar inom om­­rådet gemensamt prioritera bland forsk­nings­frågorna.”

Hur?

Prioriteringen har gjorts genom att patienter, vårdpersonal och anhöriga lyfter vilka forskningsfrågor som de, utifrån sina perspektiv, tycker är viktiga att forska på. Man började med en enkät på SBU:s webbplats. ”Totalt var det 939 personer som fyllde i minst ett för­slag på forskningsfråga under något av de tio områden där forskningsfrågor efterfrågades. Majoriteten var kvinnor som drabbats av förlossningsskador men även anhöriga, vårdpersonal och forskare fyllde i enkäten.”

Fem huvudområden

Utifrån detta gick man vidare med att djupdyka i områdena diagnostik av för­loss­nings­skador, prevention av förlossningsskador, behandling av grad 2-bristningar, behandling av grad 3- eller 4-bristningar (analsfinkterskador) samt behandling av skador på levatormuskeln. Djupdykningarna gjordes av fem arbets­grupper vid fem separata work­shoppar. Deltagarna var hälften professionella inom området och hälften har egen erfarenhet av att ha en förlossningsskada. Ambitionen var att få med så många olika relevanta perspektiv som möjligt i varje grupp. Deltagarna prioriterade forskningsfrågorna i två steg.

Resultatet?

De fem workshopparna resulterade i fem topp 10-listor med de forskningsfrågor som respektive arbetsgrupp tyckte var viktigast. Kolla upp dessa på SBU:s egen sida! (Det är lite för mycket att skärmdumpa eller skriva här). Men det är mycket, mycket intressant!

Jag var själv med i gruppen som jobbade med behandling av analsfinkterskador och det var en väldigt trevlig och givande arbetsdag/diskussion.

Tagga till nurå!

Jag tror faktiskt inte att det är något problem att hitta personer som är sugna på att forska på allt detta. Däremot är det nog klurigare att få finansiering till dessa projekt. Så hoppas vetenskapsrådet och andra som finansierat forskning taggar till och ser behoven!

Ungersk matvecka

Jag önskade mig ett europeiskt land den här veckan, och valet för på Ungern! Det känns som okrånglig och god mat.

Bildresultat för hungarian flag

Våra utvalda recept

Vad kommer du äta i veckan?

Och har du några erfarenheter av ungersk mat?

Andningsträning efter graviditet

Varför behöver jag träna på att andas? Det är adekvat fråga, du har ju uppenbarligen syresatt både dig och bebisen under hela graviditeten. Jag har skrivit mycket om det här innan, så jag ska inte upprepa mig (du får läsa hela inläggsserien om du är jätteintresserad). Men kortfattat – under graviditeten är det lite knökat inne i magen och andningen får hålla till högt uppe i bröstkorgen. Att kunna djupandas både ner till magen och med en god expansion i sidled är viktigt. Att kunna koordinera andningen är en del av våra stabilitetstekniker för ryggraden.

Testa dig själv!

Lägg dina händer runt din bröstkorg och ta ett djupt andetag. Du ska känna en utåtrörelse i alla riktningar – på magsidan, på ryggsidan och på sidorna. Känner du att alla sidor rör sig? Om du bara känner rörelse i magen så kan det handla om att stödet där är så pass litet nu efter graviditeten. Utan lite motstånd på framsidan behöver inte bröstkorgen expandera åt något annat håll. På sikt behöver vi alltså få dina magmuskler att erbjuda så pass mycket motstånd att rörelsen gör ut i 360 grader.

Både grund och medelsvår nivå kan utföras tidigt efter graviditeten.

Grundövning:

Ligg ner på rygg med huvudet understött av en kudde och med lätt böjda knän och fötterna I underlaget. Lägg en hand på magen och en hand i sidan, på nedre delen av din bröstkorg. Ta nu djupa andetag och för in andningsrörelsen långt ner i magen och ut åt sidorna i bröstkorgen. Trots att du strävar att få andningsrörelsen ”stor” ska musklerna vara i stort sett avslappnade. Diafragma ska göra det stora jobbet.

Medelsvår:

När du klarar att andas i liggande utför du samma övning i sittande. Försök då att koordinera med ett knip så att du kniper när du andas ut och slappnar av när du andas in. Sitt rak i ryggen och glöm inte att rörelsen också ska ske sidledes i bröstkorgen!

Svårt:

Den svåraste nivån av andning är att kunna bibehålla den goda andningsrörelsen under annan aktivitet. Testa att andas cirkulärt, både ner i magen och ut i bröstkorgen medan du bär ditt barn eller skjuter barnvagn. Detta är bra förberedelse inför tyngre träning!

En minut av diafragmaandning kan vara svårt nog i början – och andningsträning kan dessutom göra dig lite yr. Dosera så att det känns lagom!

Inläggen i serien i ordning

Referenser

Vi ger bort bebisgrejer!

Så, vi har landat i att Waldo är vårt sista barn. Nu ska vi göra oss av med det mesta som han växer ur. Det här blogginlägget är en ”kom och hämta”-annons. Första tjing till våra gravida vänner som läser, de kanske hör av sig via andra kontaktvägar så bli inte sur om du som kommenterar först inte får första tjing <3. Om ingen vill ha så kommer vi garanterat ge till second hand. Vi kommer heller inte orka skicka en massa saker med posten, så det här är för dig som kan komma till Årsta och hämta.

En kasse blandade kläder i storlek 50. Mest bodys i vitt eller ljusa färger, en tjocktröja och några pyjamasar. Något är helt nytt för Waldo, något är slitet sedan våra tre (och kanske fler barn) och kan vara ”när allt blivit genombajsat”-reserver.
En kasse blandade kläder i storlek 56.
Något är helt nytt för Waldo, något är slitet sedan våra tre (och kanske fler barn) och kan vara ”när allt blivit genombajsat”-reserver.

En kasse blandade kläder i storlek 62.
Något är helt nytt för Waldo, något är slitet sedan våra tre (och kanske fler barn) och kan vara ”när allt blivit genombajsat”-reserver.
Just nu: fyra tjocktröjor och ett par Newbie-byxor i storlek 68. More to come, Waldo har den storleken just nu.
Några leksaker och en bok som vi har dubbelt av.
Spädbarnsinsats till Ergobaby-sele. Själva selen behöver vi fortsättningsvis, men det att det finns många selar som säljs utan spädbarnsinsatsen.
En välanvänd elastisk bärsjal som kanske har sett sina bästa dagar, men som absolut kan fungera som första-sjal för någon som funderar på om det är värt att investera i en…
Ja, en overall som alla våra barn haft under höst-vinter tillsammans med fårskinn och filt i vagnens liggdel.
Skötbäddsöverdrag till IKEAS uppblåsbara skötbädd (men funkar för skötbäddar av skumgummi också). Tror vi har tre, kan säkert rota fram det tredje också…
Pandakudde. Den kan vi ge bort alldeles snart.
Vagga in begagnat skick, kan vi också ge bort snart när Waldo helt hundraprocentigt flyttat över till spjälsäng. Den är välanvänd men har en del kvar att ge! (Ger inte bort några tillbehör mer än madrassen,.)

Pakistansk matvecka

Bildresultat för pakistan flagga

Vi lät en kompis bestämma matvecka åt oss den här gången, och valet föll på Pakistan. Vi blev glada! Vi har haft Sri Lankesisk, Indisk, Afghansk, Bangladeshisk och Nepalesisk matvecka tidigare och allt i den här regionen har varit så gott. Och det är ju också ganska mycket ”hemma-kök” för oss, vi behöver inte köpa något mer än färskvarorna.

Veckans utvalda recept

(Ghee för tillagning)

För dagar som kräver enklare/barnvänligare mat

  • Fiskpinnar och potatismos
  • Rotsellerisoppa
  • Varma mackor med ost och skinka för barnen, tonfiskröra för oss vuxna.

Vad ska ni äta i veckan som kommer?

5 månader sedan graviditeten

Magen och kroppen

Det går ju, som jag skrivit om så många gånger tidigare, så mycket långsammare den här gången än tidigare för mig att komma tillbaka till min ogravida kroppsform. Efter Wollmar kom jag in i mina vanliga jeans efter typ två veckor, efter Wilfred kanske två månader. Nu är Waldo fem månader och ÄNTLIGEN har jag kunnat börja nosa lite på min vanliga garderob. Det är faktiskt roligt att kunna börja botanisera lite bland kläder som jag verkligen tycker om.

Jag har aldrig ont från ärret, men den konstiga mag-känseln är fortfarande kvar. Tror dock att det minskar både i intensitet (att lika lätt beröring känns som smärta) och i storleken på området som känns knasigt.

Amningen

Amningen rullar på, helt utan knöligheter i stort. Om man inte tänker att natt-amning är ett knöl i sig. Våra bebisar har aldrig förstått sig på det där med att fyra-månaders bebisar inte behöver äta på natten längre. Waldo äter 3-4 gånger per natt fortfarande. Zzzzzz…

Bäckenet

Jag har ingen direkt värk längre. Och jag kan springa nu! Jag har sprungit fem kilometer några gånger och sju km vid ett tillfälle. Har liksom känt mig tung och stum i bäckenlederna i slutet, men det har inte straffat sig med smärta efteråt alls. Lite stelhet på kvällen efteråt bara, men det är knappt så det känns. Däremot så märker jag i kroppen när det blir för mycket gående och bärande. Säg att jag går lämningsrundan med båda barnen på 45 på morgonen, en promenad med Waldo i vagn på en timme och sedan hämtningsrundan på 45 minuter på eftermiddagen. Då gör sista hundra metrarna på hemvägen ont. Men när jag får vila går det oftast över snabbt. Så jag tycker att det överlag verkligen går åt rätt håll. Även om det känns lite seeeegt.

Handlederna

Jag har ingen värk längre, men är ”skör”. Bokläsning är fortsatt värst och när jag och barnen lagt flera timmar på högläsning i flera dagar är jag väldigt, väldigt trött i handlederna igen och handleden/tummens basled svullnar. Så tröttsamt, men det blir bättre.

Håravfallet

Jag minns inte riktigt hur länge det pågått, men minst en månad tror jag. Jag tappar så enormt mycket hår. Om jag sovit med håret utsläppt måste jag först gå och borsta ur håret innan jag går och äter frukost, för annars kommer jag ha tappa hår i kaffet, på mackan, smöret och överallt. Jättestörigt. Jag minns att det har varit så här både de andra gångerna också, och att jag förvånats över hur mycket hår jag kunnat tappa utan att faktiskt bli skallig.

Jobb

Jag och Waldo jobbar på. ”Vi” har några olika sorters jobbuppdrag varje månad nu fram till sommaren och det känns så roligt. Waldo är fortsatt en grym bebis att ha med. Nöjd och glad och pratig med människor runt omkring när han är vaken och sover i sjal när han är sömnig. Jag förstår att det är nedräkning på tiden då han kommer vara en sådan lätt följeslagare. Men när han blir en sån röjig storbebis som helst bara vill tömma skåp och välta papperskorgar, då kommer Joseph istället vara föräldraledig och kan foka helt på bebis-Waldo-röjarRalf. Och innan dess har vi en lååång ledig sommar tillsammans!

Trötthet

Jag känner mig något mindre trött nu än för en månad sedan. Tror inget egentligen att det är någon större förändring med nattsömnen eller så, men jag kanske får mer dagsljus?

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Förlossningsvård och mänskliga rättigheter

Jag har några ämnen som jag återkommer till med jämna mellanrum, och det här med informerat samtycke, patientsäkerhet och mänskliga rättigheter är den sådan sak. I somras skrev jag en hel serie inlägg på temat:

När jag efterlyste kejsarsnittsberättelser till min och Louises kommande bok landade två spännande citat i min inkorg.

Jag ger er inte tillåtelse

När jag varit i värkarbete 2,5 dygn och helt öppen i 2-3 timmar utan att barnet sjunkit ner så började jag säga att jag var rätt sugen på ett snitt. Läkare tillkallades och beslutade att öka på mitt värlstimulerande dropp istället. Efter ytterligare 2-3 timmar (alltså efter att ha varit fullt öppen i 5-6 timmar) så hade barnet inte sjunkit ner alls och plötsligt var det väldigt mycket folk i förlossningssalen. Vi drog i handdukar och värkdroppet var på trippla rekommenderade maxdosen men jag var helt slut och hade absolut noll krystvärkar. Till slut (efter många löften om ” bara tre värkar till!”) så kom överläkaren in och sa att det var dags för antingen snitt eller sugklocka. Då sa jag (med Gudrun Abascals ord om patientlagen i bakhuvudet) ”jag ger er inte tillåtelse att sätta sugklocka på mig” och då fick jag äntligen snittet! Först medicin för att stoppa värkarbetet och sen snitt efter rätt lång väntan.

Läsarberättelse

Jag vägrar

Tillslut fick jag dödsångest och bara skrek att jag dör, han dör. Jag hörde att de började diskutera sugklocka men jag visste att om det blir sugklocka så dör han för jag orkar inte ta i mer nu. Så jag sa bara att jag vägrar sugklocka. Då tittade den jag tror var överläkaren/överbarnmorskan mig stint i ögonen och sa argt att ”okej du får snitt men det blir inget lätt ingrepp ska du veta.” Som att det var mitt val och mitt fel hela grejen. Jag var redan i chock av hela situationen samtidigt som jag upplevde någon sorts lättnad över att det nu var upp till någon annan att få mitt barn att överleva. Jag struntade helt i om jag själv skulle dö nu, jag ville bara att allt skulle vara över. Snittet blev sedan helt fruktansvärt. Dom fick slita loss honom med våld, tror det var två personer bakom skynket som drog i honom så hårt att min kropp ”flög” fram och tillbaka, det var i alla fall min upplevelse. Blodet skvätte på det gröna skynket och jag bara stirrade på min sambo och upprepade att ”nu dör han”. Fruktansvärd upplevelse. Sen fick de äntligen loss honom och sprang iväg, han skrek inte först.

Läsarberättelse

Patientens mänskliga rättigheter

Vård som baseras på mänskliga rättigheter och patienträttigheter kan sammanfattas som följer:

  • Du har rätt att få vetenskapsbaserad hälso och sjukvård.
  • Du har rätt att vara delaktig i besluten kring din egen vård.

Förr i tiden kunde en överlägsen läkare säga till patienten vad den skulle göra, och om patienten ville ha hjälp fanns inget annat alternativ än att lyda order. Vikten av vårdprofessionernas bedömning inför att åtgärder sätts in har inte förändrats, men attityderna runt omkring.

Vårdprofessionernas ansvar är att respektfullt se till att patienten är medveten om risker och fördelar kring aktuell behandling och eventuella alternativ. Den födandes rätt till sin egen autonomi och kroppsliga integritet, oavsett om det gäller för eller emot medicinska interventioner är det centrala för patientcentrerad vård inom förlossningsvården.
Att bli behandlad med respekt samtidigt som behandlingen är evidensbaserad – det är vård enligt de mänskliga rättigheterna.

Obstetric Violence

Det finns en engelsk term som kallas ”obstetric violence” som omfattar över-medikalisering och bristande samtycke vid födslar. Definitionen lyder:

“the appropriation of the body and reproductive processes of women by health personnel, which is expressed as dehumanized treatment, an abuse of medication, and to convert the natural processes into pathological ones, bringing with it loss of autonomy and the ability to decide freely about their bodies and sexuality, negatively impacting the quality of life of women”.

Tillbaka till de två citaten

Jag sitter inte med några svar här. Jag tänkte att vi kunde diskutera. Hur hade både mänskliga rättigheter och patientlag kunnat värnas om i de två historierna ovan?

Observera att det här är riktiga historier, med människor som delat med sig av sina egna (dramatiska/traumatiska) upplevelser. Diskussionen måste vara grundad i respekt individerna bakom de respektive exemplen! Det har aldrig någonsin hänt, men jag bara förvarnar: taskiga kommentarer kommer jag ta bort.

Här finns faktiskt ett exempel på formulär för ”informed consent” kring sugklocka från ”Aspen Valley Hospital”.

Referenser/läsning

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!